StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Juli, 2018
Augusti, 2018
September, 2018
Oktober, 2018
Blogg
RSS
Oliver och kanelbullar
2018-10-04 16:51:07

Visst låter det som en udda blandning och det är det också. Man ska absolut inte äta det på samma gång – och det gjorde vi inte heller.

 

Olivåret är startat med en första omgång kalamataoliver, det är väldigt tidigt att kunna skörda de första kalamataoliverna redan i slutet av september som var fallet. Fyra kg fick vi ihop som snabbt snittades av flinka händer, de ligger nu i sitt vattenbad ännu några dagar för att ”beska ur sig” sen ska de ner i förvaringslagen som därefter täcks med ett lager olivolja, där står sig oliverna ett par år. Det är dock ingen risk att de blir liggande så länge….


Susanne med mamma Ing-Marie, två glada olivplockerskor

Vandringsåret har startat också, en tvåtimmarsvandring blev vandring nr 2. Den började på parkeringen i grannbyn. Vi vandrade bort över kullarna och genom olivlundarna ner mot havet. Varmt och skönt var det, endast en vattenflaska tyngde packningen eftersom planen var att vandringen skulle avslutas med lunch på strandtavernan ”To Limanaki”, Lite molokna mottogs vi av beskedet att tavernan ff var strömlöst efter cyklonen Zorba. Våra miner ljusnade betydligt när vi ändå erbjöds grekisk sallad och souvlaki grillad över kolgrill, kall öl fanns också. Varmt och gott väder, härligt sällskap, en frisk kropp med starka ben som ställer upp på ännu en långpromenad, en enkel måltid vid havet, bröd och olivlolja från orten, vad mer finns att begära av livet.

 

 

 

Skulle vara en kanelbulle då. Det är en stark tradition att fira kanelbullens dag här i Villa Olivia, denna dag var vi sex bullätande människor kring kaffebordet och en höna. Vädret bjöd på solsken så pass starkt att vi fick flytta in hela härligheten i skuggan, därav den något mörka bilden.

Från kanelbullar till höns - de växer till sig de små kycklingarna, de två som vi tror är tuppar är snart lika stora som den vuxna vita hönsmamman, de tre som vi tror är hönor är ff ganska små.



Vi har nu släppt ihop flocken och det går ganska bra, med betoning på ganska. Den vita hönan gör ff skäl för namnet ”Stora Stygga” hon jagar sina två bruna hönssystrar så det står härliga till, aja baja om de kommer för nära kycklingarna, då blir det hack i kammen, bett i vingen och en efterföljande språngmarsch, hönstjut och kackel.

Snart väntar vi tre ägg i redet i stället för ett eller två, Stora Stygga har nu haft värpuppehåll i tre månader, det tycker vi räcker – undrar vad hönan tycker…..?

 

 

 

 

.
Vandringssäsongen 2018/2019
2018-09-23 14:41:57



Så var det äntligen tid att ge sig ut på den första höstvandringen, som jag längtat…. Det är fortfarande lite för varmt så vi fick ge oss av ganska tidigt innan solen blir för het. Dessutom valde vi att inkludera bad i vandringen och kanske skulle det till och med kunna kallas morgonpromenad, man orkar varken lång eller ansträngande vandring när temometern visar +25 redan 08.30.

 



Första delen gick längs Perouliastranden, välkänd för så många. Två pensionärer med pigga ben och ett öppet sinne för nya upplevelser blev mina vandringskamrater för dagen.

 


 

Vi valde att gå söderut via den lilla byn Agia Triada, en fin promenad genom olivlundar och den lilla byn med sina oftast välskötta hus och trädgårdar. I byn finns även en jättefin sandstrand.

 



Vi behövde inte dela stranden med så många denna morgon.

 

 


 


En fiskare var ute i arla morgonstund



 

 

 


Mina vänner badar i det varma sköna havet, så skönt i solen - även jag tog mig en simtur, om inte annat för att svalka av mig.

 

 

 


Promenaden ner från vägen till själva badstranden går via kraftig nedförsbacke och följaktligen är det uppför därifrån, puh.....

 

 


Känns bra att kunna spola fötterna rena från sand innan fortsatta vandringen hemåt börjar. Halvvägs upp i backen finns en stenbänk med en vattenpost bredvid, så skönt att sitta o pusta lite där i skuggan av de stora Eukalyptusträden och skölja fötterna rena samtidigt.

 

 


En tillbakablick uppifrån backen på väg hemåt....minns det som igår hur det kunde kännas på en segelbåt....


Så till något helt annat, en bild på våra kycklingar, de har vuxit och blivit mycket större, speciellt två som vi tror är tuppar. Vår vän Pandelis tror det är tuppar alltihop….




Vi som hade spetsat på att åtminstone ett par kycklingar skulle kunna vara hönskycklingar, vi får se vad det är i sinom tid – det är för tidigt att avgöra ännu. Siga....siga....

 
Idag söndag den 23 september var det premiärtur till Charakopio och grönsaksmarknaden som håller till där på söndagsmorgnar.

 



Mina härliga vandringskamrater för dagen, mor och dotter….jag hade fullt sjå att hinna med damen till höger – vilken speed hon hade. Hon är här och firar sin 85-årsdag, jag är så imponerad av hennes kondition och livsglädje, hon var inte ens svettig när vi kom fram till grönsakstorget +27 och uppförsbacke till trots. Men vi fick stanna till i affären på hemvägen så hon fick köpa sig en keps, det blev lite för varmt om håret…..

 

Ett antal fina små rödbetor och ett halvt kilo färsk spenat fick följa med mig hem i ryggsäcken från grönsakstorget. Rödbetorna ska lagas till och bli Šaltibarščiai, minns ni den goda rödbetsoppan från Litauen?




Spenaten ska bli till en spenat- och fetaostpaj av filodeg som jag lagar till i stekpanna, efter ett recept från Jamie Olivers samlingar.

 

 




 
En sån här liten rackare gjorde oss sällskap vid Villa Antika häromdagen, en liten minisköldpadda. Vi konstaterade att den inte räckte till så värst mycket sköldpaddsoppa, så vi lät den traska vidare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

September….
2018-09-02 14:15:08


Kan inte med bästa vilja i världen påstå att det känns som höst, även om jag rent förnuftsmässigt förstår att det är så, det är höst. Höstterminen börjar lite senare här än i SE, än så länge hör man glada barnröster på stranden. Det är ff varmt, över 30 varma varje dag, kvällarna ljuvliga kring 25-27, nätterna börjar bli uthärdliga och går att ta sig igenom utan vare sig fläkt eller AC.

 

Marken mellan olivträden halmgul av torrt gräs , havet turkosblått....

Det är dags att ta farväl av den stekheta sommarsolen och välkomna en mildare sol, en sol som ger långa skuggor och som inte är så brännande het. En lite vänligare sol som framgent kan möjliggöra utomhusvistelse hela dagen, inte bara morgon och kväll såsom är fallet nu.

Genom flera möten de senaste dagarna/kvällarna har vi tagit farväl av ett par som genom åren blivit kära vänner, våra första vänner här i vårt hörn av världen sedan drygt 10 år tillbaka. Vänner som genom olika livshändelser visat prov på genuin och trofast vänskap. Nu hade de bestämt sig för att sluta ”pendla” och ägna sig åt sitt liv i Sverige på heltid. Hus i Grekland och hus och skärgårdsställe i Sverige kan tyckas väl mastigt när man i 18 år pendlat Sverige/Grekland för att kunna sköta om alla tre. Det blev Greklandshuset som fick stryka på foten till förmån för mer tid på lantstället i Stockholms skärgård.





En epok är slut – det är inte utan att det känns i kroppen, saknaden känns. Så många trevliga stunder vi haft tillsammans….


I saknaden är det skönt att sätta sig och titta på de små kycklingarna som växer och frodas, de springer, hoppar och skuttar, tjattrar glatt när jag närmar mig med matskålen.

 

De små snart tre veckor gamla.....




Livet och året går vidare och det är dags att samla frön till ettåriga växter som man gärna vill se även nästa år, en fin basilika, en god chili….










Snart sticker den första minicyklamen upp ur den torra jorden för att följas av hundratals när regnen börjar komma.

Grekerna säger att det är ”lilla våren” som därmed börjar, en slags minivår till skillnad från riktiga våren som börjar i februari. Lilla vårens alla växter väcks till liv av höstregnen som kommer inom några veckor, frön och rötter som legat i dvala i jorden hela heta sommaren vaknar för några livskraftiga månader innan de lite svalare nätterna infinner sig, vanligtvis i december.

 

Strandliljan - första tecknet på att sommaren närmar sig slutet, så vemodigt vacker….

 

 

Dag 20
2018-08-14 21:00:31


Så kom de till slut....av de totalt nio äggen har fyra kläckts och vi har nu en gul helt vanlig kyckling, två nakenhalsade samt en svart kyckling som piper och spatserar runt omkring den vita hönan. De nakenhalsade ser så skojiga ut, dunig gul kropp, naken hals och som en liten gul basker på huvudet.


Här kan man se att halsen inte har dun, men mössa har den lilla kycklingen

vet inte om jag tycker att den ser så kul ut som vuxen...


Lånad bild

Jag tycker inte att den är så tjusig att se på, men det lär vara en bra hönsras läser jag, lugn och fin och den lägger stora fina ägg, vi ger den en chans, dvs om den inte är en tupp, då blir den "coq au vin".

Inatt sover hönsmamman med sina små i transportburen för katt, hon verkade väldigt trygg med det när vi sa godnatt till henne lite tidigare i kväll.



Kattburen står i hönsburen som står i inhägnad hönsgård, vi vill inte att varken räv eller något annat farligt djur ska komma åt de små liven.

I morgon är dag 21 så blir det spännande att få se om de andra fem äggen "spricker ut" är de befruktade så borde de göra det, men det vet man ju aldrig, dag 22 plockar vi bort äggen, då ger vi upp hoppet om fler kycklingar.



Maken med torken mm
2018-08-11 11:42:28

 

Det är tid för tork, tork av fikon, vindruvor till russin, det mognar i omgångar så maken har fullt upp. Han gillar att hålla på med detta och han gör det med den äran. Vi har russin o fikon till långt fram på året.

En hel del fikon och vindruvor konsumerar vi direkt såklart, men eftersom det mognar mycket på en gång så går det inte att äta allt färskt så hans idoga arbete med plock och tork är ovärderligt.

Här är varmt, ca 30-32 varje dag, vi lyckas i alla fall hålla liv i det mesta som växer och blommar, men det kräver vattning ibland två gånger dagligen. Bjuder på några bilder från det som blommar här just nu:

 









Den gamla Bougainvillean har stam tjock som på ett träd, det var en av de första växterna vi planterade. Den är lite annorlunda, den har både rosa och vita blommor på samma stam, nu är den jättestor och täcker säkert 10 meter staket, vi får tukta den ibland när dess grenar trasslar in sig i olivträden.



Och vad äter vi då när det är så varmt, det blir det gamla vanliga, dvs allt som går att göra av det fina som finns här i Messenien

 




 

Igår blev det fyllda zucciniblommor till lunch och en annan dag blev det sushi till kvällen. Väldigt ofta när vi är i Kalamata lunchar vi grekiskt innan vi åker hem och med oss i bilen finns ofta sushi som vi äter på kvällen. Kalamata har ett riktigt bra sushiställe som heter Umami – så god sushi, kan verkligen rekommenderas. Jag hoppas de överlever, det verkar vara trögt i Grekland med att få folk att gilla sushi – själva älskar vi omväxlingen i matkulturen.






En kväll när vi åt hos Sofia o Vasilis på deras restaurang uppe vid vägen berättade Vasilis att bygget med det nya strandstället bredvid To Limanaki på Memi beach nu var helt klart. Vasilis o Sofias dotter Eleni jobbar där och säljer glass bl a och naturligtvis ville vi prova den italienska glassen som skulle vara så god. Och det var den

 

Men vi stod inte ut längre än ca 20 minuter, i hörnet stod en dj och såg till att man inte kunde prata med varann, säkert jättetrevligt för många som gillar denna typ av ställe med hög musik, men för oss gamlingar blev ljudnivån snart ”bara jobbig” – vi satte snabbt i oss glassen och for därifrån, hem till lugnet i olivlunden vid havet.

 

Så till en väldigt svår sak att berätta om. Villa Olivias maskot, vår kära lilla katt Ulla har fått somna in. Hon har varit sjuk i omgångar från och till ett tag, vilket inneburit åtskilliga besök hos veterinär och apotek för att försöka få bukt med hennes åkommor. Senaste beskedet var att man trodde hon fått hjärnblödning….hon var vilsen, såg inte bra och vinglade omkring på stapplande ben. Det kändes inte värdigt längre….Ulla var säkert 12 kanske till och med 13 år gammal. Hon fick ett långt och lyckligt liv tillsammans med oss, vår familj, våra vänner och gäster i olivlunden. Så älskad…så saknad...

 

 

När fikonen går till….
2018-07-24 12:32:11


Plötsligt är alla mogna på en gång…och vad gör man? Magen tål inte hur många fikon om dagen som helst. Joo, man kan torka dem – maken har full sysselsättning, han plockar, skär bort själva fästet, delar dem i halvor och lägger dem att torka i solen. Likadant med russin, han plockar de små druvorna, breder ut dem på nät i solen och druvorna får torka några dagar. Ta mig tusan…. sitter han inte där och vänder på dem ett och ett också – det måste väl var det närmaste man kan komma yrket ”russinskrynklare” som man hade roligt åt som barn.

Själv bakar jag en fikonkaka, enkelt – man gör en smet som till mjuk pepparkaka och lägger skivor av färska fikon överst. Kakan kan komma väl till pass – i morgon ska vi hämta fem befruktade hönsägg hos grannen som har tupp till sina hönor. Den vita hönan verkar vilja ruva, så vi gör ett försök. Jag vet att vi varken får betala för dem eller byta med våra obefruktade ägg, men en fikonkaka säger de nog inte nej till.

Fikonkakan innan den går in i ugnen.




 

Så vem vet…..har vi tur kanske vi har små kycklingar här om ca tre veckor…





Hönor kan uppenbarligen inte läsa…..
2018-06-19 14:58:35


 

 

  


Det får man ju helt klart för sig när man ser ovan bild….

Nu har våra hönor blivit riktigt hemtama, det märker man tydligt, de vet precis var bästa platsen med djupaste skuggan är när dagarna blir heta, de vet precis att mask och andra läckra småkryp hittas lättast när det är nyvattnat och var. Om en av hönorna hittar en godbit så springer den iväg med godbiten dinglandes kring näbben och de andra hönorna tätt efter, ibland tappar den lyckliga hönan godbiten och då mumsar de efterkommande raskt i sig den.

Riktiga godbitar är gräshoppor och det tackar vi särskilt för, gräshoppor kan sätta i sig bladen på rosenbusken på bara ett par dagar. Cikador äter de också…och ta mig tusan är det inte liiiite tystare i olivlunden än vanligt….?


Det som hänt är också att de slutat lägga ägg i värpredet i hönshuset – nu lägger de ägg lite varstans var det passar dem i nå’n buske eller så. Enda sättet att hitta dem är att skynda sig för att se vart vita hönan befinner sig när hon säger kakaka..kaKAAAA…. kakaka..kaKAAAA…. kakaka..kaKAAAA – det är signalen att du är det färdigt för idag – ägget är värpt. 

Men igår tog hon ju ändå priset, då spatserade hon helt sonika uppför långa trappan till altanen på andra våningen och la ägget i kattkorgen. Det gillade inte Ulla o gänget nå't vidare....

Idag har vi börjat hägna av olivlunden, nu får hönorna gå på en lite mer begränsad yta i anslutning till hönshuset och kring växthuset - ej längre överallt i olivlunden och därmed får vi bättre koll på var äggen hamnar. Förhoppningsvis i värpredet, nu finns det ju inte så förfärligt många andra ställen att välja på. Efter en veckas äggletande fick vi nog...

 

Inhägnat - nu har vi koll på både äggen och hönorna.




En annan efterlängtad händelse – vi får just nu det allra finaste och härligaste regn vi fått sedan i april månad. Hela naturen blir så ren och väldoftande och dessutom får alla törstande olivträd och allt annat som växer en välbehövlig dos vatten. Idag behövder man minsann inte springa omkring med vattenkannan.....

 


 

Det där ljudet…..
2018-06-11 10:28:24


Varje sommar under våra snart 11 år här har vi hört ljudet…det där karaktäristiska smattrande ljudet som kommer från ett speciellt fordon som vi antar löste av åsnan när man tyckte att åsnan var för långsam eller svårtyglad.

När vi tar vårt morgondopp sommartid har vi alltid hälsat på den gamle mannen som kommer nedputtrandes till stranden på sin ”jordfräsbil” ja, jag vet inte det riktiga namnet på detta fordon, men vi antar att det går att montera bort den lilla vagnen man har bakom träbänken man sitter på när man styr ekipaget och byta ut den mot rotorer till en jordfräs eller annat redskap. Gullig är den i alla fall… OCH som sagt, man känner igen den på ljudet.


När den gamle mannen kommer ner för sitt morgondopp parkerar han sitt fordon i skuggan under det stora olivträdet, klapprar ner med sina tofflor till stranden, ställer prydligt sin tofflor vid en speciell sten och lägger halmhatten så fint ovanpå tofflorna. Sedan går han flera sträckor utmed havet och avslutar med att svalka av sig i vattnet och simma lite.

Efter simturen promenerar han återigen på stranden en stund för att torka och därefter tar han på sig sina tofflor, sätter på sig halmhatten och puttrar hemåt igen. Vart hans hem är har vi inte lyckats lista ut.

Han ser så lustig ut – när han får fart på ekipaget vänder sig brättet på hans stråhatt rakt upp i motvinden….han vinkar hej till oss och ser alltid så lycklig ut.

Idag kom jag ut på vår altan i rättan tid för att ta ett foto på mannen när han puttrade uppför backen, nu på hemväg från havsbadet...


Han har ännu inte farten uppe för att hattbrättet ska vända sig uppåt.

Brrrrrruuummmm…putt….putt…putt……snart så händer det.....





Hus nummer 4 - Växthuset
2018-04-27 11:49:42
Det har väl inte undgått en enda följare av denna blogg att vi har fått hjälp att bygga ett hönshus här i olivlunden. Vi trivs så bra med våra nya husdjur som spankulerer omking, kacklandes, kluckandes och sprättandes. Varje dag får vi fyra fina ägg, tre bruna och ett vitt. De går så bra tillsammans med katterna också, det är bara fega Lurven som går långa omvägar när han ser en höna.

Hönorna är väldigt sällskapliga och vill helst vara just där vi är, helst vill de ha egen stol när vi fikar.....



När man lockar på dem på det där speciella sättet som vi gör
bara när vi har mat med till dem så kommer de sättandes så fort deras små hönspinneben kan bära dem. Bäst gillar de bitar av gammalt av bröd uppblött i vatten eller pasta/spegetti i små bitar.

Men nu var det ju inte hönorna det skulle handla om denna gång.



Vad skulle vi nu göra med allt virke som blev över när hönshuset var färdigbyggt?

Vi hade ju tänkt ibland att det skulle vara  trevligt med ett växthus - vi hann knappt delge Johan våra tankar förrän bygget av växthuset var påbörjat, aldrig långt mellan ord och handling hos den mannen.




Sagt och gjort, balkar placerades ut på marken och storleken fastställdes.






Ett par dagar senare kunde vi ha taklagsfest i nästan färdigt växthus.







Gullan sneglar på Ouzoflaskan och undrar om det blir nåt till henne. Nähä...sedär går gränsen. Även om jag hört min mor berätta om att när de var små doppade de gammalt bröd i morfars brännvin och gav till hönorna, sen hade de väldigt roligt när hönorna raglade omkring svaga i benen av alkoholen...nej jag håller mig nog till att blötlägga brödet i vatten.







Nöjd husse när mesta arbetet är klart, återstår lite målningsarbete bara, det föll på min och Berits lott.







Nääääästan färdigmålat, fyra burkar kastanjefärgad lasyr har gått åt så här långt, en burk till får införskaffas - sen är det klart. Vi funderar på att täcka växthuset med skuggväv under sommaren, den svalare årstiden får det bli plast. Vi får väl sätta hönsnät en bit upp på utsidan också, hönorna hoppar gärna in och sprätter omkring i jorden därinne, men se det får det bli slut på när vi börjar sätta in plantor i växthuset. Här ska odlas...


 





 

Hönshuset
2018-04-17 11:28:21


När grannhuset såldes och började renoveras kasserades det en hel del material som skulle köras bort. Huset fick t ex helt nytt tak vilket innebar att det blev mycket torrt, fint och dugligt trä från det gamla taket. Åsynen av allt virket som skulle slängas blev början till drömmen om hönshuset, hönshuset som vi ska ha här i vår olivlund. Huset skulle vara stort nog att rymma 4-6 hönor.

Just nu har vi Johan med hustru Berit här, Johan är van vid byggprojekt så han vet precis hur det skall ordnas i rätt ordning från brädhög till hönshus. Berit gonar sig i solstolen med en god bok och glada tillrop under tiden.....de två är värda all avkoppling här efter den långa kalla vintern i Sverige. Frågan är om Johan hinner koppla av något....men min övertygelse är att Johan kopplar av när han har något att syssla med.



Det är roligt att se hur hönshuset tar form, från tänkt design i våra huvuden, via enkla ritningar till färdigt hönshus. Idag beställdes ingångslucka och "fönsterglas" i plexi till hönshuset, de är färdiga redan och ska hämtas i Messini i morgon.

Passar nog bra här....



Ena brädväggen klar....





Redena byggs utanpå huset så att vi kan plocka äggen utifrån




Det blir fint det där.....fattar inte hur han får till det med alla vinklar....Kurt är och köper glass......att ta rast med glass är en nog så viktig detalj i hönshusbyggandet.



Efter ett par tre dagar är hönshusbygget klart, inkl flyttbar hönsgård. Återstår nu att måla huset, vi är tveksamma....ska vi behålla den bruna färgen - bara lägga på ett lager till...? eller lägga en svart lasyr ovanpå? Vilket tycker du?



Här ser man tydligt hur smidigt det är att plocka ut äggen från utsidan, nätfönster för ljus och ventilation, passande plexiglas införskaffat
att sätta dit från utsidan för den lite kallare årstiden, ventilationen sköts vintertid via springorna i brädväggarna.





Huset är lagt på syllar och är flyttbart med hjälp av några starka armar samt en pirra.



Här släpps de små liven ut när de klarat av sina morgonsysslor, dvs värpt var sitt ägg. Här får de också sitt kraftfoder och färskt vatten att dricka.



Sickena små gullhönor....är de inte för söta när de ligger två i ett rede, två bruna ägg lämnade de efter sig. Den nya hönan har fått namnet "Göken" för hon sprang omkring så galet...




Den vita hönan - Koko - som var så rymningsbelägen lägger sitt ägg på utvald plats, alltid samma plats - tack och lov. Idag släppte vi inte ut dem från hönsgården förrän ca 11.00 då kunde Koko, den vita hönan inte hålla sig utan la sitt vita ägg i redet i hönshuset snyggt och prydligt.




Fina sittpinnar har monterats för hönorna att vila på under natten, ingången/utgången rakt fram täcks med en plexiglasskiva för natten. När de mörknar ute går de självmant in i hönshuset och sätter sig på pinnarna. Då går man ut
och säger godnatt till dem och stänger luckan för lilla ingången.

Bilden tagen genom den stora dörren på baksidan av huset, här tar man sig lätt in för rengöring av golvet under sittpinnarna, där landar alla hönsskitarna. Det är alltså genom denna dörr man hämtar den värdefulla hönsgödseln - bästa tänkbara för både grönsaker och annat.


Och jag kan berätta att snickar'n kunde inte sitta still bara för att hönshuset var klart - nu vill han bygga ett växthus också med tanke på all hönsgödsel vi får...mer om det i nästa blogg.

De där hönorna...
2018-04-14 14:11:59


 

Måste säga att vi trivs väldigt bra med att ha våra tre hönor frigående i olivlunden. De vill gärna vara där vi är och vi har flyttat ett bord och ställt några stolar där de gillar att hålla till, så vi kan sitta och titta på dem när de skrockandes går omkring och pickar i sig det ena och det andra och de små hönebenen sprätter hela tiden efter ätbart i jorden. Det ser så skojigt ut....

Bäst tycker de om när vi ger dem gammalt bröd – de blir som tokiga, dvs de två bruna hönorna blir som tokiga. De kastar sig över brödbitarna och tävlar om att vara först till bästa biten. Om den yngre bruna hönan – hon heter Gulli – får en större bit än Gullan – brun höna den äldre, så jagar Gullan Gulli tills hon släpper brödbiten eller tills hon märker att Gulli pickat i sig hela brödbiten under kapplöpningen. Koko – den vita hönan – är inte speciellt intresserad av gammalt bröd, hon betraktar de båda bruna hönornas jagande efter brödet med förundrad blick och fortsätter lugnt och stilla att gå sin egen väg för att picka i sig grönsaker av allehanda slaget.



Koko går verkligen sin egen väg. Hon mobbas lite av Gulli som är ledarhönan, vilket innebär att hon förmodligen är äldst av de tre i flocken. Gullan och Gulli värper varje morgon vid 8-blecket varsitt brunt alldeles perfekt ägg ofta ligger de brevid varandra i redet och värper samtidigt, fastän det finns två reden. Gulli och Gullan är som ler och långhalm, det har de varit från allra första stund de kom hit till Villa Olivia.

Först vid 11-tiden brukar Koko närma sig redet och plocka och sprala bland grässtråna för att få till redet så som hon vill ha det. 30 minuter senare ligger ett vitt ägg så prydligt där i mitten av redet. Koko skrockar belåtet...

 


Inga tveksamheter längre, vi trodde ett tag att vita hönan var en tupp, här har vi beviset att så inte var fallet.

För
tre dagar sedan började konstiga saker hända. Ingela som kläckte idén om hönor till makens födelsedag, la märke till att Gulli och Gullan strök omkring fram och tillbaka längs staketet utan Koko. De brukade alltid var tillsammans om än en liten bit isär, nu var Koko borta! Jo, men där….på andra sidan staketet....där på grannens mark där spatserade Koko oroligt omkring….hur i hela friden hade Koko kommit ut? Gulli och Gullan gick på rätta sidan och kacklade och Koko på den andra, det var oro i flocken. Vi började fantisera om hur Koko sluppit ut…flugit?? Näää...knappast, staket är dryga metern högt….

Samtidigt var det bara de två bruna äggen i redet – inget vitt, lika idag för tredje dagen i följd. Bara två bruna ägg och Koko som värper vita ägg var på andra sidan staketet. Nå't lurt var det….

Med Ingelas hjälp och ett nät fångades Koko in och släpptes ner på rätt sida om staketet.

Idag var Koko på rymmen igen, återigen tog jag med mig nätet som jag fångade in henne med förra gången hon hade rymt, men se idag var hon snabbare iväg, jäsingens vad de lär sig snabbt, det där gröna nätet ska man akta sig för.

För att avleda Koko's uppmärksamhet gick jag i en vid cirkel runt henne och döm om min förvåning när jag upptäckte det allra sötaste och mest perfekt formade lilla rede i gräset….och där låg det två vita ägg. Jaha – nu fattar jag – Koko vill ha egen ”kuppe” när hon värper.

- Har du tagit dig ut för att värpa så måste du väl kunna ta dig in igen, tänkte jag.
Mat hade hon ju halvmeterhögt runt omkring sig, jag ställde in vatten till henne och förstod efter flera misslyckade försök att återbörda rymlingen, att vi behöver vara två för att få över Koko på rätt sida om staketet. Ingela reste idag på morgonen så jag fick invänta maken som var ute på uppdrag. Jo, det gick bra när vi var två som hjälptes åt – nu är Koko tillsammans med sina två bruna hönesystrar igen.
 

Jag tror Koko vill ha lugn och ro när hon ska lägga sitt ägg, Gulli och Gullan lämnade antagligen henne inte i fred tillräckligt. I morrn får Koko stanna i hönsgården tills hon värpt sitt ägg, Gulli och Gullan får stängas ute från hönsgården när de väl dragit sitt strå till stacken.

Så kan det gå till i hönsgården och tänk... att det ska var så herrans svårt att fota hönor....







    Gulli Gullan Koko på er

Landat!
2018-04-05 13:12:10


Påskkärringar klarade vi oss ifrån...de landade inte här....men idag lagom till grekiska påsken landade ett ägg i redet. En av de två bruna hönorna klämde till idag på morgonen och lämnade ett litet brunt ägg efter sig.

Man ser tydligt på ägget att hönan är ung, det är vad som kallas ett "kycklingägg" - de blir större vad det lider. Kanske var det rent av det första ägg hon värpt? I alla fall var det det första ägg som värpts i den här olivlunden - nu ser vi fram emot fler - två bruna och ett vitt, samma färg som hönorna.



Igår släppte vi ut dem för första gången i full frihet, de gick där och spätte, skrockade, inspekterade och kollade på stora vida världen, lyckliga hönor som får gå och utforska världen utanför inhägnaden.



Hur gick det här till??
2018-03-30 9:45:19


Ja det kan man verkligen undra…..vi skulle ju inte ha några höns här på Villa Olivia förrän i slutet på april. Nu är de här i alla fall – tre vackra, fina, pickande, skrockande, sprättande och kacklande hönor, två bruna o en vit.

 

Det är ju hon – den där Ingela som hittar på allt bus. ”Klart att Kurt ska ha hönor till sin födelsedag” sa hon. Och dotter Johanna som är här på besök höll med henne ”Jättebra idé – den tar vi”. Jag hade inte mycket att sätta emot, ska man säga sanningen så tyckte jag nog innerst inne att det var en väldigt bra idé.

 


Trevlig och användbar handbok var en av presenterna - nu är det bara att sätta sig in i hur man sköter höns. Resultatet av det hela är bästa gödningen för våra växter och färska ägg till oss människor.

Det blev en något hemlighetsfull utflykt vi damer gjorde till hönsshopen – vi hade kollat upp innan var de bästa hönorna kunde köpas. Det var ingen speciellt rolig syn som mötte oss, så många fina hönor instängda i burar….jag tog inget foto. Det var så svårt att välja, två bruna och en vit höna blev det i alla fall och lika bra att åka därifrån så snart som möjligt….vi tyckte så synd om hönorna i burarna.

 

Kurt blir varse sin födelsedagspresent

"Nä det går inte…”.sa han. Kör upp med dem till grannen så får de ha hönorna i sin hönsgård. Det sa han både en och två gånger ”Det går inte – vi har ju inget hönshus än”

”Klart det går” sa vi alla tre damerna med en mun, ”lite hönsnät bara så de inte springer ut.”




Kreativiteten flödade och några timmar senare hade det konstruerats en hönshus "Greek style" med sittpinnar och allt, slår man sig ihop och tänker till så är bygget klart på några timmar. Högst tillfällig boning visserligen, men tillräckligt bra för att de små liven ska klara sig tills hönshusbyggaren med fru kommer 15 april. Varken iller eller rovfågel kan ta sig in och göra hönorna något illa.

 

Tänk att de kom till påsken så precis – nu behöver vi förslag på namn – alla kan ju inte heta ”Hönan Agda”



Det finns en risk att den vita "hönan" är en tupp...vad tror ni?




 

Vår vandring eller vårvandring?
2018-03-13 14:25:07
Ja, det beror på hur man ser det - just i detta fallet är särskrivning av ord helt OK, i många fall kan det bli helt fel.

Här kommer i alla fall bilder från vår vårvandring.



Mina kamrater för dagen - rediga västgötar båda....det fotades ofta och gärna. Bra - små andhämtningspauser behövdes då och då. Vädret perfekt för vandringar nu, ca +18 inte stekande sol, lite växlande molninghet,
inget regn - det gillar vi vandrare.





Är det en orkidé måntro? Hyacintorkidé säger någon...kan det vara namnet?







Olivängarna är vackra och färgsprakande nu.








Efter en stunds vandring till och ett par vätskepauser senare är vi uppe på hög höjd med vacker utsikt.









Åhhh....sen smakar en Pikilia på det lilla traditionella matstället oerhört gott.

Det nya huset - hönshuset
2018-03-01 14:57:27
Idag är det den 1a mars 2018 - det är idag exakt 10 år sedan jag började skriva mina bloggar här på Villa Olivias hemsida. Det är värt att fira tycker vi, så idag påbörjades vårt 3e husbygge här i Grekland, vårt hönshus, κοτέτσι - Kotetsi - så heter hönshus på grekiska.

När jag påbörjade bloggen var jag på besök i Amerika hos familjen där, son, sonhustru och de två barnbarnspojkarna, då var Mattias 4 år och Alexander var 4 månader, nu är de 10 och 14....så oerhört fort tiden går...

Länge och väl har vi talat om att skaffa hönor, några stycken sådär för trivsamhetens skull och för äggens och inte minst för gödselns, hönsgödsel är nog det bästa man kan göda sina grönsaker med och vi har kommit underfund med att vi nog vill odla lite mer....

Planerna började ta form under hösten när vi blev med en massa virke efter att taket skulle bytas ut på grannhuset, prima virke och tillräckligt mycket för att det skulle räcka till ett litet hönshus. Litet och litet.....det blir 3x2 m.

"Tillräckligt stort för 20 hönor" sa Tony & gänget som gjöt grunden idag. Vi kippade efter andan lite, nää vi hade tänkt en 6-8 hönor sisådär.....jaja - vi vill att våra hönor ska ha det bra med gott om plats....och skulle vi ledsna på höns så blir det ett lagom stort förråd. Eller kanske ett får- eller gethus....?

Alternativet att sälja ägg på torget i Charakopió finns ju också

I mitten av april kommer en snickare med fru hit, Johan & Berit från svenska västkusten ska bo här i två veckor och under den tiden hoppas vi att vårt kotetsi ska hinna bli klart, de måste ju vara lediga lite också. De båda har varit här många gånger förr och vi märker på Johan att han kan bli liiiite rastlös, han frågar efter gräsklipparen ibland......så vi tänkte att han kanske skulle gilla att bygga lite när han är här. De nappade direkt - som julhälsning kom följande bild som visar att Johan redan i julas var redo att komma ner och sätta igång:



Rustad till tänderna med alla attiraljer som kan komma att behövas - Johan & Berit ni är
båda två så välkomna till oss i april!

Idag gjöts grunden till hönshuset, vi tyckte det var lika bra när vi ända hade murarna här. När de lagt sista handen vid muren (bilder kommer) så började de med grunden till hönshuset:


En fin form har spikats upp, 3x2 m som sagt och här kommer betongen på plats.






Hus nr 3 "To Kotetsi" har påbörjats - nu blir det spännande....



Sommar o hagel
2018-02-24 17:05:11

 

Ena dagen klipps vinrankorna och det är försommarkänsla....


 

Vinstock före beskärning




och efter beskärning. Mycket av den gamla veden tas bort, stocken putsas från knotor och döda grenar. Snart kommer det fullt av nya skott och så småningom vindruvor.

Vi har ca 35 vinstockar, vi frågade vår gode vän som har ca 500 vinstockar hur många man ska ha för att kunna förse sig med vin så det räcker. "Ca 100 stockar", svarade han.....jag skulle inte ha något emot att ha så många, då skulle jag göra "Naturvin".

Vad får då klassas som Naturvin? Lånad text:

Dagens viner odlas med bekämpningsmedel, smakdesignas med fabriksjäst och förses med rader av industritillsatser som inte ens får deklareras på flaskan. Motsatsen till detta kallas naturvin. Liksom ekologiskt vin görs det av obesprutade druvor, men dessutom måste det få jäsa på naturlig väg och får inte tillföras några tillsatser alls.

Någon fastslagen märkning för naturvin finns dock inte ännu. Vissa organisationer och naturvinskännare anser att en mindre mängd sulfit (svavel) kan få tillsättas vid buteljeringen.

 

Spännande med Naturvin - det kan bli lite hur som helst, ibland går det att dricka - ibland inte. Vår grekiske vinvän har blivit riktigt duktig på Naturvin och när han förärar oss en flaska eller två brukar vi tycka att det är riktigt gott - eller kanske har vi vant oss vid smaken......?

Som sagt - ena dagen är det försommarkänsla, nästa dag när man vaknar så ligger det drivor med hagel här och där i olivlunden. Och som vanligt har jag inte hört något under natten. Åska, värsta sorten och stora hagelkulor smattrade mot taket tydligen ”Värsta oväder jag hört” sa maken – men jag sov…inte första gången jag sover som bäst när det är ett riktigt oväder.

 



Mest synd är det om blommorna vars nya ömtåliga vårblad har tagit skada, men tur att det kom så tidigt innan olivträden står i blom.



Idag har vi tagit hand om grannens vinranka, Kurre har blivit en riktig hejjare på att  klippa vinstockar, han går under namnet ”Kurre Klippare” numera

Jag börjar så smått förstå logiken i det hela, riktigt intressant. Idag blev min uppgift att samla ihop allt som klipptes bort på vinrankan och lägga i högen som ska eldas när våra grannar kommer. Ni kan tro att de längtar efter sitt Villa Mikri nu, så mycket har hänt se’n i höstas då de såg det senast. De kan knappt bärga sig….




 

Utöver hopsamling av vinrankeklipp har jag bl a ägnat mig åt bakning, det var längesedan. Jag har provat på ett nytt recept på Jordnötskakor, de blev riktigt bra, inte så söta – det gillar jag. Passar bra till söndagskaffet i morgon – om det blir några kvar…..

Här är receptet om du vill prova:

1 dl mixade havregryn (ca 2 dl omixade)
1 dl osötat jordnötssmör
1 msk honung
1 krm vaniljpulver
1 msk vatten
Lite salt (i degen) eller flingsalt (på toppen av kakorna)

  • Sätt ugnen på 200 grader
  • Mixa havregrynen till ett fint mjöl
  • Blanda alla ingredienser till en deg
  • Baka ut kakor i den form du blir gladast av att äta
  • Toppa med flingsalt (om du valde att inte ha salt i degen)
  • Baka i ugn ca 8-10 minuter

 

 

I kväll blir det smakprov på en del av det vi köpte med oss hem från marknaden i Kalamata i onsdags, flera spännande ostar och en grekisk salami, lite olika grönsaker och bröd plus ett glas grekiskt Naturvin till det och lördagskvällen är räddad.

Inköpet gjordes hos en trevlig dam i en av marknadens ost/delikatessaffärer. Hon försökte så gott hon kunde att förklara vad de olika produkterna var, pepparost, getost med fikon och rökt ost. Och vad dricker man till detta? undrade vi - "Sipporo" skojjade jag. Och genast kom damen med en flaska och en kaffekopp och hon hällde upp en generös skvätt Sipporo i koppen. Eftersom jag körde bilen så avstod jag, Kurre fick dricka upp hela koppen själv - vilket resulterade i att han blev både yrslig och uppspelt och framför allt lite trött. "Det var en god Sipporo" sa han och somnade till i bilen hem.

 

Söndagsarbetare
2018-02-18 10:26:47
.

Tony o gänget är här idag också, det gäller att passa på när vädret tillåter utearbete. På två dagar har de fått upp en bra bit av muren. Fyra personer fem timmar x två dagar - då händer det saker.



Se bara så fint det blir..... ingen mer jordslänt ner mot grannen, ett snyggt och prydligt avslut utmed hela gränsen när muren är klar. Så fina stenar från Livadakia....
Tony säger att det kommer snart ytterligare en leverans med sten, vi hoppas stenbilen slipper få punktering denna gång,




Det är karnevalsöndag, men killarna jobbar ändå. Jag förstår dem - det är ett hiskeligt oväsen i Koroni och i angränsande små byar. Jag förstår också de som tycker om karnevalen, den markerar slutet på arbetet med oliverna, den välkomnar våren och möten mellan människor sker överallt och hela tiden igen. Under enklare former nu än förr, oftast över en kopp kaffe, det är inte lika vanligt nu att man tar in hela bordet fullt med smårätter och äter, tiden då grekerna hade råd med det är förbi, i alla fall sker det inte lika ofta.

Jag ordnade en kaffepaus till killarna, varsin dubbel Cappucino med nedan läckerhet... en sorts väldigt god och kladdig vaniljpaj som de festade på i solen


"Galaktoboureko" - säkert massor med energi i den....muren kommer att var klar i ett nafs.




Ännu en bild från "just nu" - det är ljuvligt här idag, vi får passa på att njuta, i morgon kommer sämre väder igen. Regn några dagar och bara 12-13 grader. Vi är inte ledsna för det, vi gläds i stället åt att naturen får sitt, träden passar på att förse sig med näring, de vet att torkan kommer förr eller senare.

Hej så länge, nu väntar solen i olivlunden.




Oväder och mera mur
2018-02-10 14:07:34

Idag är det stor risk att de få avocadosar som lyckats hålla sig kvar i trädet efter vinterstormarna faller ner på marken. Vilket oväder vi har!! Regnet smattrar mot taket och fönstren och det blåser från sydost som är vårt värsta blåshåll – det ligger på ända från Afrika….bara öppet hav åt det hållet, Koroni på sin udde läar ju lite förstås – men vinden tar ändå tag så att det knakar i huset.

 

Då är det gott att vara inomhus med brasan igång…







Jag hann i alla fall med min morgonpromenad innan ovädret bröt ut, gick uppåt vägen för att beundra det stora mandelträdet som nu står i full blom.









 Även ett litet mandelträd kan vara försett med blommor.

 

 




och havet var så vackert…..lugnet före stormen kan man säga, två timmar senare var havet helt annorlunda.....stormigt värre.




Även igår var det dramatik här vill jag lova, jag blev så rädd så jag åkte till Super Marketen för att slippa se…maken stannade hemma för att övervaka att allt gick bra.

 

Vi har beställt mer sten från Livadakia med leverans igår. Stenbilen kom och när den backade ner mot platsen där allt skulle tippas av kom ena bakhjulet mot något som gjorde att däcket krängdes av från sin fälg ”punka” på stenbilen mao. Bilen var hårt lastat med sten….ja vi ska bygga mer mur. 

 

 

Bilen lutade betänkligt både av markens lutning och av punkteringen, detta gjorde att det inte gick att tippa av stenen, bumlingarna fick puttas ner från flaket för hand. Och bilen lutade mer och mer…det var då jag blev så rädd, ”tänk om bilen välter  ….tänk om jobbarna kommer under och får stenbumlingarna på sig….”  det var då jag åkte till Super Marketen.

Allt gick bra som tur var, när jag kom hem stod lastbilen på vägen igen. Man hade fått hjälpa upp lastbilen med en traktorgrävare som ändå behövdes för att gräva upp grunden för muren.

 








  Muren man ser till höger i bild ska förlängas att gå ända upp till tomtgräns mot Villa Mikri. Befintlig mur ska höjas ca 50 cm och där det inte redan finns en mur att bygga på ska det skapas en ny från grunden.

 

På måndag påbörjas arbetet med att färdigställa sista biten av muren, det kommer att bli jättefint. Villa Olivias inramning kommer att bli så vacker.

Dvs om ovädret har gått över tills dess.

Så kom de då äntligen…..
2018-01-29 16:45:33

Aeolus, vindarnas gud...


..........de (H)alkyoniska dagarna. Varje år i januari brukar det bli en eller ibland nästan två veckor med väldigt skönt väder, en riktig försmak på våren med temperaturer kring +18 solsken och nästan ingen vind. När de dagarna kommer är de så efterlängtade, ofta har de föregåtts av en period med ganska blött, kallt och blåsigt väder.

Ljuset är på gång tillbaka och vi har nu dagsljus till framåt 6-tiden på kvällen, på morgonen stiger solen över bergen före 08.

 

Sägnen säger att det handlar om Alcyone som var dotter till Aeolus, i grekiska mytologin – Vindarnas gud.

När Alcyones man dog i ett skeppsbrott kastade sig hon sig i havet, varefter gudarna förvandlade henne till en Halcyonfågel (Kungsfiskare).

När Halcyonfågeln gjorde sitt bo på stranden hotade vågor att förstöra det. Aeolus hindrade sina vindar och höll dem lugna under sju dagar i varje år, så hon kunde lägga sina ägg. Dessa blev kända som "halcyondagarna", när stormar inte uppstår.

Idag används även uttrycket för att ange en tidigare period i livet som man minns som lycklig eller då man var framgångsrik – de Halcyoniska dagarna.


Kungsfiskaren är så färggrann....



Det händer massor i naturen just nu, apelsinblommorna av den tidiga sorten har spruckit ut och bin och humlor surrar kring de starkt sötdoftande blommorna

 

 

Det är inte bara i apelsinträden humlorna surrar, även i de tidiga lavendeblommorna


 

Citronträdet blommar och doftar, trädet bär frukt och blom samtidigt

 

Och de tidiga rosorna har kommit med en första blomning, det blir säkert två eller tre omgångar till innan året är slut.
 

Det är tid att klippa buskar som ser spretiga och fula ut efter vinterstormarnas härjningar. Gräset har klippts en första gång, snart dags igen….

Idag har jag satt ner ett tiotal sättlök i jorden, visserligen i drivbänk – men ändå – det känns att det går mot vår när man får lust att börja plantera.

 

Försök med potatis i kruka, vi får se hur det går, det ser bra ut just nu i alla fall

Några Korianderfrön myllades också ner – de gror bäst i lite kylig jord, jag har torkade chilifrön på vänt, men jag avvaktar lite till, de vill ha mer värme i jorden för att gro.



Den här sorten är så dekorativ, inte speciellt het som krydda – men så vackra chilifrukter…

 

Och du Zoia…..så här långt har tulpanlökarna kommit, de du förärade mig i november när du var här. Snart får jag njuta av den vackra blomman. Tack Zoia!

Alla dessa avocados…..
2018-01-24 18:16:29


 

 

Ja jag ska minsann inte klaga, vårt stora fina avocadoträd som nu är 4-5 år gammalt gav oss många frukter, jag räknade till bortåt 50 avocados detta år, som för övrigt är första året som det bär frukt. Tyvärr har de två stormarna vi haft på sistone gjort att det är bara fem avocados kvar i trädet. Nedersta lådan i kylskåpet är däremot helt knökafull….

Vi har luskat reda på att frukterna inte mognar på trädet så vi tar in några då och då. De tar ca tre veckor på sig att mogna i inomhusklimat, vi bestämde oss för att ta in två avokados i veckan – det är rimligt att äta ett par i veckan utan att bli alldeles less….


Här ligger de så fint på rad och mognar till sig.

Idag var tre frukter klara att ätas, den ena gick åt till lunchen – den mosades grovt och användes som smör på en rågbrödsmacka, lite Kalles som topping – mums.

 

 

De två andra blev en härligt doftande, kryddigt het Guacamole.

Nu puttrar en kyckling i ugnen och tortillabröden ligger på vänt att få en fyllning av kycklingkött, guacamole och strimlad grön och röd paprika, krispig sallad å lite till. Ja jag veeeet, guacamole äts vanligtvis med t ex Nachos – men testa, det är gott att fylla tortillan med guacamole också, omväxling förnöjer.

 

 
Lånad bild från nätet....







338 objekt totalt 1  2  3  4  5  ...  17 

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till