StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Blogg
RSS
Hönor kan uppenbarligen inte läsa…..
2018-06-19 14:58:35


 

 

  


Det får man ju helt klart för sig när man ser ovan bild….

Nu har våra hönor blivit riktigt hemtama, det märker man tydligt, de vet precis var bästa platsen med djupaste skuggan är när dagarna blir heta, de vet precis att mask och andra läckra småkryp hittas lättast när det är nyvattnat och var. Om en av hönorna hittar en godbit så springer den iväg med godbiten dinglandes kring näbben och de andra hönorna tätt efter, ibland tappar den lyckliga hönan godbiten och då mumsar de efterkommande raskt i sig den.

Riktiga godbitar är gräshoppor och det tackar vi särskilt för, gräshoppor kan sätta i sig bladen på rosenbusken på bara ett par dagar. Cikador äter de också…och ta mig tusan är det inte liiiite tystare i olivlunden än vanligt….?


Det som hänt är också att de slutat lägga ägg i värpredet i hönshuset – nu lägger de ägg lite varstans var det passar dem i nå’n buske eller så. Enda sättet att hitta dem är att skynda sig för att se vart vita hönan befinner sig när hon säger kakaka..kaKAAAA…. kakaka..kaKAAAA…. kakaka..kaKAAAA – det är signalen att du är det färdigt för idag – ägget är värpt. 

Men igår tog hon ju ändå priset, då spatserade hon helt sonika uppför långa trappan till altanen på andra våningen och la ägget i kattkorgen. Det gillade inte Ulla o gänget nå't vidare....

Idag har vi börjat hägna av olivlunden, nu får hönorna gå på en lite mer begränsad yta i anslutning till hönshuset och kring växthuset - ej längre överallt i olivlunden och därmed får vi bättre koll på var äggen hamnar. Förhoppningsvis i värpredet, nu finns det ju inte så förfärligt många andra ställen att välja på. Efter en veckas äggletande fick vi nog...

 

Inhägnat - nu har vi koll på både äggen och hönorna.




En annan efterlängtad händelse – vi får just nu det allra finaste och härligaste regn vi fått sedan i april månad. Hela naturen blir så ren och väldoftande och dessutom får alla törstande olivträd och allt annat som växer en välbehövlig dos vatten. Idag behövder man minsann inte springa omkring med vattenkannan.....

 


 

Det där ljudet…..
2018-06-11 10:28:24


Varje sommar under våra snart 11 år här har vi hört ljudet…det där karaktäristiska smattrande ljudet som kommer från ett speciellt fordon som vi antar löste av åsnan när man tyckte att åsnan var för långsam eller svårtyglad.

När vi tar vårt morgondopp sommartid har vi alltid hälsat på den gamle mannen som kommer nedputtrandes till stranden på sin ”jordfräsbil” ja, jag vet inte det riktiga namnet på detta fordon, men vi antar att det går att montera bort den lilla vagnen man har bakom träbänken man sitter på när man styr ekipaget och byta ut den mot rotorer till en jordfräs eller annat redskap. Gullig är den i alla fall… OCH som sagt, man känner igen den på ljudet.


När den gamle mannen kommer ner för sitt morgondopp parkerar han sitt fordon i skuggan under det stora olivträdet, klapprar ner med sina tofflor till stranden, ställer prydligt sin tofflor vid en speciell sten och lägger halmhatten så fint ovanpå tofflorna. Sedan går han flera sträckor utmed havet och avslutar med att svalka av sig i vattnet och simma lite.

Efter simturen promenerar han återigen på stranden en stund för att torka och därefter tar han på sig sina tofflor, sätter på sig halmhatten och puttrar hemåt igen. Vart hans hem är har vi inte lyckats lista ut.

Han ser så lustig ut – när han får fart på ekipaget vänder sig brättet på hans stråhatt rakt upp i motvinden….han vinkar hej till oss och ser alltid så lycklig ut.

Idag kom jag ut på vår altan i rättan tid för att ta ett foto på mannen när han puttrade uppför backen, nu på hemväg från havsbadet...


Han har ännu inte farten uppe för att hattbrättet ska vända sig uppåt.

Brrrrrruuummmm…putt….putt…putt……snart så händer det.....





Hus nummer 4 - Växthuset
2018-04-27 11:49:42
Det har väl inte undgått en enda följare av denna blogg att vi har fått hjälp att bygga ett hönshus här i olivlunden. Vi trivs så bra med våra nya husdjur som spankulerer omking, kacklandes, kluckandes och sprättandes. Varje dag får vi fyra fina ägg, tre bruna och ett vitt. De går så bra tillsammans med katterna också, det är bara fega Lurven som går långa omvägar när han ser en höna.

Hönorna är väldigt sällskapliga och vill helst vara just där vi är, helst vill de ha egen stol när vi fikar.....



När man lockar på dem på det där speciella sättet som vi gör
bara när vi har mat med till dem så kommer de sättandes så fort deras små hönspinneben kan bära dem. Bäst gillar de bitar av gammalt av bröd uppblött i vatten eller pasta/spegetti i små bitar.

Men nu var det ju inte hönorna det skulle handla om denna gång.



Vad skulle vi nu göra med allt virke som blev över när hönshuset var färdigbyggt?

Vi hade ju tänkt ibland att det skulle vara  trevligt med ett växthus - vi hann knappt delge Johan våra tankar förrän bygget av växthuset var påbörjat, aldrig långt mellan ord och handling hos den mannen.




Sagt och gjort, balkar placerades ut på marken och storleken fastställdes.






Ett par dagar senare kunde vi ha taklagsfest i nästan färdigt växthus.







Gullan sneglar på Ouzoflaskan och undrar om det blir nåt till henne. Nähä...sedär går gränsen. Även om jag hört min mor berätta om att när de var små doppade de gammalt bröd i morfars brännvin och gav till hönorna, sen hade de väldigt roligt när hönorna raglade omkring svaga i benen av alkoholen...nej jag håller mig nog till att blötlägga brödet i vatten.







Nöjd husse när mesta arbetet är klart, återstår lite målningsarbete bara, det föll på min och Berits lott.







Nääääästan färdigmålat, fyra burkar kastanjefärgad lasyr har gått åt så här långt, en burk till får införskaffas - sen är det klart. Vi funderar på att täcka växthuset med skuggväv under sommaren, den svalare årstiden får det bli plast. Vi får väl sätta hönsnät en bit upp på utsidan också, hönorna hoppar gärna in och sprätter omkring i jorden därinne, men se det får det bli slut på när vi börjar sätta in plantor i växthuset. Här ska odlas...


 





 

Hönshuset
2018-04-17 11:28:21


När grannhuset såldes och började renoveras kasserades det en hel del material som skulle köras bort. Huset fick t ex helt nytt tak vilket innebar att det blev mycket torrt, fint och dugligt trä från det gamla taket. Åsynen av allt virket som skulle slängas blev början till drömmen om hönshuset, hönshuset som vi ska ha här i vår olivlund. Huset skulle vara stort nog att rymma 4-6 hönor.

Just nu har vi Johan med hustru Berit här, Johan är van vid byggprojekt så han vet precis hur det skall ordnas i rätt ordning från brädhög till hönshus. Berit gonar sig i solstolen med en god bok och glada tillrop under tiden.....de två är värda all avkoppling här efter den långa kalla vintern i Sverige. Frågan är om Johan hinner koppla av något....men min övertygelse är att Johan kopplar av när han har något att syssla med.



Det är roligt att se hur hönshuset tar form, från tänkt design i våra huvuden, via enkla ritningar till färdigt hönshus. Idag beställdes ingångslucka och "fönsterglas" i plexi till hönshuset, de är färdiga redan och ska hämtas i Messini i morgon.

Passar nog bra här....



Ena brädväggen klar....





Redena byggs utanpå huset så att vi kan plocka äggen utifrån




Det blir fint det där.....fattar inte hur han får till det med alla vinklar....Kurt är och köper glass......att ta rast med glass är en nog så viktig detalj i hönshusbyggandet.



Efter ett par tre dagar är hönshusbygget klart, inkl flyttbar hönsgård. Återstår nu att måla huset, vi är tveksamma....ska vi behålla den bruna färgen - bara lägga på ett lager till...? eller lägga en svart lasyr ovanpå? Vilket tycker du?



Här ser man tydligt hur smidigt det är att plocka ut äggen från utsidan, nätfönster för ljus och ventilation, passande plexiglas införskaffat
att sätta dit från utsidan för den lite kallare årstiden, ventilationen sköts vintertid via springorna i brädväggarna.





Huset är lagt på syllar och är flyttbart med hjälp av några starka armar samt en pirra.



Här släpps de små liven ut när de klarat av sina morgonsysslor, dvs värpt var sitt ägg. Här får de också sitt kraftfoder och färskt vatten att dricka.



Sickena små gullhönor....är de inte för söta när de ligger två i ett rede, två bruna ägg lämnade de efter sig. Den nya hönan har fått namnet "Göken" för hon sprang omkring så galet...




Den vita hönan - Koko - som var så rymningsbelägen lägger sitt ägg på utvald plats, alltid samma plats - tack och lov. Idag släppte vi inte ut dem från hönsgården förrän ca 11.00 då kunde Koko, den vita hönan inte hålla sig utan la sitt vita ägg i redet i hönshuset snyggt och prydligt.




Fina sittpinnar har monterats för hönorna att vila på under natten, ingången/utgången rakt fram täcks med en plexiglasskiva för natten. När de mörknar ute går de självmant in i hönshuset och sätter sig på pinnarna. Då går man ut
och säger godnatt till dem och stänger luckan för lilla ingången.

Bilden tagen genom den stora dörren på baksidan av huset, här tar man sig lätt in för rengöring av golvet under sittpinnarna, där landar alla hönsskitarna. Det är alltså genom denna dörr man hämtar den värdefulla hönsgödseln - bästa tänkbara för både grönsaker och annat.


Och jag kan berätta att snickar'n kunde inte sitta still bara för att hönshuset var klart - nu vill han bygga ett växthus också med tanke på all hönsgödsel vi får...mer om det i nästa blogg.

De där hönorna...
2018-04-14 14:11:59


 

Måste säga att vi trivs väldigt bra med att ha våra tre hönor frigående i olivlunden. De vill gärna vara där vi är och vi har flyttat ett bord och ställt några stolar där de gillar att hålla till, så vi kan sitta och titta på dem när de skrockandes går omkring och pickar i sig det ena och det andra och de små hönebenen sprätter hela tiden efter ätbart i jorden. Det ser så skojigt ut....

Bäst tycker de om när vi ger dem gammalt bröd – de blir som tokiga, dvs de två bruna hönorna blir som tokiga. De kastar sig över brödbitarna och tävlar om att vara först till bästa biten. Om den yngre bruna hönan – hon heter Gulli – får en större bit än Gullan – brun höna den äldre, så jagar Gullan Gulli tills hon släpper brödbiten eller tills hon märker att Gulli pickat i sig hela brödbiten under kapplöpningen. Koko – den vita hönan – är inte speciellt intresserad av gammalt bröd, hon betraktar de båda bruna hönornas jagande efter brödet med förundrad blick och fortsätter lugnt och stilla att gå sin egen väg för att picka i sig grönsaker av allehanda slaget.



Koko går verkligen sin egen väg. Hon mobbas lite av Gulli som är ledarhönan, vilket innebär att hon förmodligen är äldst av de tre i flocken. Gullan och Gulli värper varje morgon vid 8-blecket varsitt brunt alldeles perfekt ägg ofta ligger de brevid varandra i redet och värper samtidigt, fastän det finns två reden. Gulli och Gullan är som ler och långhalm, det har de varit från allra första stund de kom hit till Villa Olivia.

Först vid 11-tiden brukar Koko närma sig redet och plocka och sprala bland grässtråna för att få till redet så som hon vill ha det. 30 minuter senare ligger ett vitt ägg så prydligt där i mitten av redet. Koko skrockar belåtet...

 


Inga tveksamheter längre, vi trodde ett tag att vita hönan var en tupp, här har vi beviset att så inte var fallet.

För
tre dagar sedan började konstiga saker hända. Ingela som kläckte idén om hönor till makens födelsedag, la märke till att Gulli och Gullan strök omkring fram och tillbaka längs staketet utan Koko. De brukade alltid var tillsammans om än en liten bit isär, nu var Koko borta! Jo, men där….på andra sidan staketet....där på grannens mark där spatserade Koko oroligt omkring….hur i hela friden hade Koko kommit ut? Gulli och Gullan gick på rätta sidan och kacklade och Koko på den andra, det var oro i flocken. Vi började fantisera om hur Koko sluppit ut…flugit?? Näää...knappast, staket är dryga metern högt….

Samtidigt var det bara de två bruna äggen i redet – inget vitt, lika idag för tredje dagen i följd. Bara två bruna ägg och Koko som värper vita ägg var på andra sidan staketet. Nå't lurt var det….

Med Ingelas hjälp och ett nät fångades Koko in och släpptes ner på rätt sida om staketet.

Idag var Koko på rymmen igen, återigen tog jag med mig nätet som jag fångade in henne med förra gången hon hade rymt, men se idag var hon snabbare iväg, jäsingens vad de lär sig snabbt, det där gröna nätet ska man akta sig för.

För att avleda Koko's uppmärksamhet gick jag i en vid cirkel runt henne och döm om min förvåning när jag upptäckte det allra sötaste och mest perfekt formade lilla rede i gräset….och där låg det två vita ägg. Jaha – nu fattar jag – Koko vill ha egen ”kuppe” när hon värper.

- Har du tagit dig ut för att värpa så måste du väl kunna ta dig in igen, tänkte jag.
Mat hade hon ju halvmeterhögt runt omkring sig, jag ställde in vatten till henne och förstod efter flera misslyckade försök att återbörda rymlingen, att vi behöver vara två för att få över Koko på rätt sida om staketet. Ingela reste idag på morgonen så jag fick invänta maken som var ute på uppdrag. Jo, det gick bra när vi var två som hjälptes åt – nu är Koko tillsammans med sina två bruna hönesystrar igen.
 

Jag tror Koko vill ha lugn och ro när hon ska lägga sitt ägg, Gulli och Gullan lämnade antagligen henne inte i fred tillräckligt. I morrn får Koko stanna i hönsgården tills hon värpt sitt ägg, Gulli och Gullan får stängas ute från hönsgården när de väl dragit sitt strå till stacken.

Så kan det gå till i hönsgården och tänk... att det ska var så herrans svårt att fota hönor....







    Gulli Gullan Koko på er

Landat!
2018-04-05 13:12:10


Påskkärringar klarade vi oss ifrån...de landade inte här....men idag lagom till grekiska påsken landade ett ägg i redet. En av de två bruna hönorna klämde till idag på morgonen och lämnade ett litet brunt ägg efter sig.

Man ser tydligt på ägget att hönan är ung, det är vad som kallas ett "kycklingägg" - de blir större vad det lider. Kanske var det rent av det första ägg hon värpt? I alla fall var det det första ägg som värpts i den här olivlunden - nu ser vi fram emot fler - två bruna och ett vitt, samma färg som hönorna.



Igår släppte vi ut dem för första gången i full frihet, de gick där och spätte, skrockade, inspekterade och kollade på stora vida världen, lyckliga hönor som får gå och utforska världen utanför inhägnaden.



Hur gick det här till??
2018-03-30 9:45:19


Ja det kan man verkligen undra…..vi skulle ju inte ha några höns här på Villa Olivia förrän i slutet på april. Nu är de här i alla fall – tre vackra, fina, pickande, skrockande, sprättande och kacklande hönor, två bruna o en vit.

 

Det är ju hon – den där Ingela som hittar på allt bus. ”Klart att Kurt ska ha hönor till sin födelsedag” sa hon. Och dotter Johanna som är här på besök höll med henne ”Jättebra idé – den tar vi”. Jag hade inte mycket att sätta emot, ska man säga sanningen så tyckte jag nog innerst inne att det var en väldigt bra idé.

 


Trevlig och användbar handbok var en av presenterna - nu är det bara att sätta sig in i hur man sköter höns. Resultatet av det hela är bästa gödningen för våra växter och färska ägg till oss människor.

Det blev en något hemlighetsfull utflykt vi damer gjorde till hönsshopen – vi hade kollat upp innan var de bästa hönorna kunde köpas. Det var ingen speciellt rolig syn som mötte oss, så många fina hönor instängda i burar….jag tog inget foto. Det var så svårt att välja, två bruna och en vit höna blev det i alla fall och lika bra att åka därifrån så snart som möjligt….vi tyckte så synd om hönorna i burarna.

 

Kurt blir varse sin födelsedagspresent

"Nä det går inte…”.sa han. Kör upp med dem till grannen så får de ha hönorna i sin hönsgård. Det sa han både en och två gånger ”Det går inte – vi har ju inget hönshus än”

”Klart det går” sa vi alla tre damerna med en mun, ”lite hönsnät bara så de inte springer ut.”




Kreativiteten flödade och några timmar senare hade det konstruerats en hönshus "Greek style" med sittpinnar och allt, slår man sig ihop och tänker till så är bygget klart på några timmar. Högst tillfällig boning visserligen, men tillräckligt bra för att de små liven ska klara sig tills hönshusbyggaren med fru kommer 15 april. Varken iller eller rovfågel kan ta sig in och göra hönorna något illa.

 

Tänk att de kom till påsken så precis – nu behöver vi förslag på namn – alla kan ju inte heta ”Hönan Agda”



Det finns en risk att den vita "hönan" är en tupp...vad tror ni?




 

Vår vandring eller vårvandring?
2018-03-13 14:25:07
Ja, det beror på hur man ser det - just i detta fallet är särskrivning av ord helt OK, i många fall kan det bli helt fel.

Här kommer i alla fall bilder från vår vårvandring.



Mina kamrater för dagen - rediga västgötar båda....det fotades ofta och gärna. Bra - små andhämtningspauser behövdes då och då. Vädret perfekt för vandringar nu, ca +18 inte stekande sol, lite växlande molninghet,
inget regn - det gillar vi vandrare.





Är det en orkidé måntro? Hyacintorkidé säger någon...kan det vara namnet?







Olivängarna är vackra och färgsprakande nu.








Efter en stunds vandring till och ett par vätskepauser senare är vi uppe på hög höjd med vacker utsikt.









Åhhh....sen smakar en Pikilia på det lilla traditionella matstället oerhört gott.

Det nya huset - hönshuset
2018-03-01 14:57:27
Idag är det den 1a mars 2018 - det är idag exakt 10 år sedan jag började skriva mina bloggar här på Villa Olivias hemsida. Det är värt att fira tycker vi, så idag påbörjades vårt 3e husbygge här i Grekland, vårt hönshus, κοτέτσι - Kotetsi - så heter hönshus på grekiska.

När jag påbörjade bloggen var jag på besök i Amerika hos familjen där, son, sonhustru och de två barnbarnspojkarna, då var Mattias 4 år och Alexander var 4 månader, nu är de 10 och 14....så oerhört fort tiden går...

Länge och väl har vi talat om att skaffa hönor, några stycken sådär för trivsamhetens skull och för äggens och inte minst för gödselns, hönsgödsel är nog det bästa man kan göda sina grönsaker med och vi har kommit underfund med att vi nog vill odla lite mer....

Planerna började ta form under hösten när vi blev med en massa virke efter att taket skulle bytas ut på grannhuset, prima virke och tillräckligt mycket för att det skulle räcka till ett litet hönshus. Litet och litet.....det blir 3x2 m.

"Tillräckligt stort för 20 hönor" sa Tony & gänget som gjöt grunden idag. Vi kippade efter andan lite, nää vi hade tänkt en 6-8 hönor sisådär.....jaja - vi vill att våra hönor ska ha det bra med gott om plats....och skulle vi ledsna på höns så blir det ett lagom stort förråd. Eller kanske ett får- eller gethus....?

Alternativet att sälja ägg på torget i Charakopió finns ju också

I mitten av april kommer en snickare med fru hit, Johan & Berit från svenska västkusten ska bo här i två veckor och under den tiden hoppas vi att vårt kotetsi ska hinna bli klart, de måste ju vara lediga lite också. De båda har varit här många gånger förr och vi märker på Johan att han kan bli liiiite rastlös, han frågar efter gräsklipparen ibland......så vi tänkte att han kanske skulle gilla att bygga lite när han är här. De nappade direkt - som julhälsning kom följande bild som visar att Johan redan i julas var redo att komma ner och sätta igång:



Rustad till tänderna med alla attiraljer som kan komma att behövas - Johan & Berit ni är
båda två så välkomna till oss i april!

Idag gjöts grunden till hönshuset, vi tyckte det var lika bra när vi ända hade murarna här. När de lagt sista handen vid muren (bilder kommer) så började de med grunden till hönshuset:


En fin form har spikats upp, 3x2 m som sagt och här kommer betongen på plats.






Hus nr 3 "To Kotetsi" har påbörjats - nu blir det spännande....



Sommar o hagel
2018-02-24 17:05:11

 

Ena dagen klipps vinrankorna och det är försommarkänsla....


 

Vinstock före beskärning




och efter beskärning. Mycket av den gamla veden tas bort, stocken putsas från knotor och döda grenar. Snart kommer det fullt av nya skott och så småningom vindruvor.

Vi har ca 35 vinstockar, vi frågade vår gode vän som har ca 500 vinstockar hur många man ska ha för att kunna förse sig med vin så det räcker. "Ca 100 stockar", svarade han.....jag skulle inte ha något emot att ha så många, då skulle jag göra "Naturvin".

Vad får då klassas som Naturvin? Lånad text:

Dagens viner odlas med bekämpningsmedel, smakdesignas med fabriksjäst och förses med rader av industritillsatser som inte ens får deklareras på flaskan. Motsatsen till detta kallas naturvin. Liksom ekologiskt vin görs det av obesprutade druvor, men dessutom måste det få jäsa på naturlig väg och får inte tillföras några tillsatser alls.

Någon fastslagen märkning för naturvin finns dock inte ännu. Vissa organisationer och naturvinskännare anser att en mindre mängd sulfit (svavel) kan få tillsättas vid buteljeringen.

 

Spännande med Naturvin - det kan bli lite hur som helst, ibland går det att dricka - ibland inte. Vår grekiske vinvän har blivit riktigt duktig på Naturvin och när han förärar oss en flaska eller två brukar vi tycka att det är riktigt gott - eller kanske har vi vant oss vid smaken......?

Som sagt - ena dagen är det försommarkänsla, nästa dag när man vaknar så ligger det drivor med hagel här och där i olivlunden. Och som vanligt har jag inte hört något under natten. Åska, värsta sorten och stora hagelkulor smattrade mot taket tydligen ”Värsta oväder jag hört” sa maken – men jag sov…inte första gången jag sover som bäst när det är ett riktigt oväder.

 



Mest synd är det om blommorna vars nya ömtåliga vårblad har tagit skada, men tur att det kom så tidigt innan olivträden står i blom.



Idag har vi tagit hand om grannens vinranka, Kurre har blivit en riktig hejjare på att  klippa vinstockar, han går under namnet ”Kurre Klippare” numera

Jag börjar så smått förstå logiken i det hela, riktigt intressant. Idag blev min uppgift att samla ihop allt som klipptes bort på vinrankan och lägga i högen som ska eldas när våra grannar kommer. Ni kan tro att de längtar efter sitt Villa Mikri nu, så mycket har hänt se’n i höstas då de såg det senast. De kan knappt bärga sig….




 

Utöver hopsamling av vinrankeklipp har jag bl a ägnat mig åt bakning, det var längesedan. Jag har provat på ett nytt recept på Jordnötskakor, de blev riktigt bra, inte så söta – det gillar jag. Passar bra till söndagskaffet i morgon – om det blir några kvar…..

Här är receptet om du vill prova:

1 dl mixade havregryn (ca 2 dl omixade)
1 dl osötat jordnötssmör
1 msk honung
1 krm vaniljpulver
1 msk vatten
Lite salt (i degen) eller flingsalt (på toppen av kakorna)

  • Sätt ugnen på 200 grader
  • Mixa havregrynen till ett fint mjöl
  • Blanda alla ingredienser till en deg
  • Baka ut kakor i den form du blir gladast av att äta
  • Toppa med flingsalt (om du valde att inte ha salt i degen)
  • Baka i ugn ca 8-10 minuter

 

 

I kväll blir det smakprov på en del av det vi köpte med oss hem från marknaden i Kalamata i onsdags, flera spännande ostar och en grekisk salami, lite olika grönsaker och bröd plus ett glas grekiskt Naturvin till det och lördagskvällen är räddad.

Inköpet gjordes hos en trevlig dam i en av marknadens ost/delikatessaffärer. Hon försökte så gott hon kunde att förklara vad de olika produkterna var, pepparost, getost med fikon och rökt ost. Och vad dricker man till detta? undrade vi - "Sipporo" skojjade jag. Och genast kom damen med en flaska och en kaffekopp och hon hällde upp en generös skvätt Sipporo i koppen. Eftersom jag körde bilen så avstod jag, Kurre fick dricka upp hela koppen själv - vilket resulterade i att han blev både yrslig och uppspelt och framför allt lite trött. "Det var en god Sipporo" sa han och somnade till i bilen hem.

 

Söndagsarbetare
2018-02-18 10:26:47
.

Tony o gänget är här idag också, det gäller att passa på när vädret tillåter utearbete. På två dagar har de fått upp en bra bit av muren. Fyra personer fem timmar x två dagar - då händer det saker.



Se bara så fint det blir..... ingen mer jordslänt ner mot grannen, ett snyggt och prydligt avslut utmed hela gränsen när muren är klar. Så fina stenar från Livadakia....
Tony säger att det kommer snart ytterligare en leverans med sten, vi hoppas stenbilen slipper få punktering denna gång,




Det är karnevalsöndag, men killarna jobbar ändå. Jag förstår dem - det är ett hiskeligt oväsen i Koroni och i angränsande små byar. Jag förstår också de som tycker om karnevalen, den markerar slutet på arbetet med oliverna, den välkomnar våren och möten mellan människor sker överallt och hela tiden igen. Under enklare former nu än förr, oftast över en kopp kaffe, det är inte lika vanligt nu att man tar in hela bordet fullt med smårätter och äter, tiden då grekerna hade råd med det är förbi, i alla fall sker det inte lika ofta.

Jag ordnade en kaffepaus till killarna, varsin dubbel Cappucino med nedan läckerhet... en sorts väldigt god och kladdig vaniljpaj som de festade på i solen


"Galaktoboureko" - säkert massor med energi i den....muren kommer att var klar i ett nafs.




Ännu en bild från "just nu" - det är ljuvligt här idag, vi får passa på att njuta, i morgon kommer sämre väder igen. Regn några dagar och bara 12-13 grader. Vi är inte ledsna för det, vi gläds i stället åt att naturen får sitt, träden passar på att förse sig med näring, de vet att torkan kommer förr eller senare.

Hej så länge, nu väntar solen i olivlunden.




Oväder och mera mur
2018-02-10 14:07:34

Idag är det stor risk att de få avocadosar som lyckats hålla sig kvar i trädet efter vinterstormarna faller ner på marken. Vilket oväder vi har!! Regnet smattrar mot taket och fönstren och det blåser från sydost som är vårt värsta blåshåll – det ligger på ända från Afrika….bara öppet hav åt det hållet, Koroni på sin udde läar ju lite förstås – men vinden tar ändå tag så att det knakar i huset.

 

Då är det gott att vara inomhus med brasan igång…







Jag hann i alla fall med min morgonpromenad innan ovädret bröt ut, gick uppåt vägen för att beundra det stora mandelträdet som nu står i full blom.









 Även ett litet mandelträd kan vara försett med blommor.

 

 




och havet var så vackert…..lugnet före stormen kan man säga, två timmar senare var havet helt annorlunda.....stormigt värre.




Även igår var det dramatik här vill jag lova, jag blev så rädd så jag åkte till Super Marketen för att slippa se…maken stannade hemma för att övervaka att allt gick bra.

 

Vi har beställt mer sten från Livadakia med leverans igår. Stenbilen kom och när den backade ner mot platsen där allt skulle tippas av kom ena bakhjulet mot något som gjorde att däcket krängdes av från sin fälg ”punka” på stenbilen mao. Bilen var hårt lastat med sten….ja vi ska bygga mer mur. 

 

 

Bilen lutade betänkligt både av markens lutning och av punkteringen, detta gjorde att det inte gick att tippa av stenen, bumlingarna fick puttas ner från flaket för hand. Och bilen lutade mer och mer…det var då jag blev så rädd, ”tänk om bilen välter  ….tänk om jobbarna kommer under och får stenbumlingarna på sig….”  det var då jag åkte till Super Marketen.

Allt gick bra som tur var, när jag kom hem stod lastbilen på vägen igen. Man hade fått hjälpa upp lastbilen med en traktorgrävare som ändå behövdes för att gräva upp grunden för muren.

 








  Muren man ser till höger i bild ska förlängas att gå ända upp till tomtgräns mot Villa Mikri. Befintlig mur ska höjas ca 50 cm och där det inte redan finns en mur att bygga på ska det skapas en ny från grunden.

 

På måndag påbörjas arbetet med att färdigställa sista biten av muren, det kommer att bli jättefint. Villa Olivias inramning kommer att bli så vacker.

Dvs om ovädret har gått över tills dess.

Så kom de då äntligen…..
2018-01-29 16:45:33

Aeolus, vindarnas gud...


..........de (H)alkyoniska dagarna. Varje år i januari brukar det bli en eller ibland nästan två veckor med väldigt skönt väder, en riktig försmak på våren med temperaturer kring +18 solsken och nästan ingen vind. När de dagarna kommer är de så efterlängtade, ofta har de föregåtts av en period med ganska blött, kallt och blåsigt väder.

Ljuset är på gång tillbaka och vi har nu dagsljus till framåt 6-tiden på kvällen, på morgonen stiger solen över bergen före 08.

 

Sägnen säger att det handlar om Alcyone som var dotter till Aeolus, i grekiska mytologin – Vindarnas gud.

När Alcyones man dog i ett skeppsbrott kastade sig hon sig i havet, varefter gudarna förvandlade henne till en Halcyonfågel (Kungsfiskare).

När Halcyonfågeln gjorde sitt bo på stranden hotade vågor att förstöra det. Aeolus hindrade sina vindar och höll dem lugna under sju dagar i varje år, så hon kunde lägga sina ägg. Dessa blev kända som "halcyondagarna", när stormar inte uppstår.

Idag används även uttrycket för att ange en tidigare period i livet som man minns som lycklig eller då man var framgångsrik – de Halcyoniska dagarna.


Kungsfiskaren är så färggrann....



Det händer massor i naturen just nu, apelsinblommorna av den tidiga sorten har spruckit ut och bin och humlor surrar kring de starkt sötdoftande blommorna

 

 

Det är inte bara i apelsinträden humlorna surrar, även i de tidiga lavendeblommorna


 

Citronträdet blommar och doftar, trädet bär frukt och blom samtidigt

 

Och de tidiga rosorna har kommit med en första blomning, det blir säkert två eller tre omgångar till innan året är slut.
 

Det är tid att klippa buskar som ser spretiga och fula ut efter vinterstormarnas härjningar. Gräset har klippts en första gång, snart dags igen….

Idag har jag satt ner ett tiotal sättlök i jorden, visserligen i drivbänk – men ändå – det känns att det går mot vår när man får lust att börja plantera.

 

Försök med potatis i kruka, vi får se hur det går, det ser bra ut just nu i alla fall

Några Korianderfrön myllades också ner – de gror bäst i lite kylig jord, jag har torkade chilifrön på vänt, men jag avvaktar lite till, de vill ha mer värme i jorden för att gro.



Den här sorten är så dekorativ, inte speciellt het som krydda – men så vackra chilifrukter…

 

Och du Zoia…..så här långt har tulpanlökarna kommit, de du förärade mig i november när du var här. Snart får jag njuta av den vackra blomman. Tack Zoia!

Alla dessa avocados…..
2018-01-24 18:16:29


 

 

Ja jag ska minsann inte klaga, vårt stora fina avocadoträd som nu är 4-5 år gammalt gav oss många frukter, jag räknade till bortåt 50 avocados detta år, som för övrigt är första året som det bär frukt. Tyvärr har de två stormarna vi haft på sistone gjort att det är bara fem avocados kvar i trädet. Nedersta lådan i kylskåpet är däremot helt knökafull….

Vi har luskat reda på att frukterna inte mognar på trädet så vi tar in några då och då. De tar ca tre veckor på sig att mogna i inomhusklimat, vi bestämde oss för att ta in två avokados i veckan – det är rimligt att äta ett par i veckan utan att bli alldeles less….


Här ligger de så fint på rad och mognar till sig.

Idag var tre frukter klara att ätas, den ena gick åt till lunchen – den mosades grovt och användes som smör på en rågbrödsmacka, lite Kalles som topping – mums.

 

 

De två andra blev en härligt doftande, kryddigt het Guacamole.

Nu puttrar en kyckling i ugnen och tortillabröden ligger på vänt att få en fyllning av kycklingkött, guacamole och strimlad grön och röd paprika, krispig sallad å lite till. Ja jag veeeet, guacamole äts vanligtvis med t ex Nachos – men testa, det är gott att fylla tortillan med guacamole också, omväxling förnöjer.

 

 
Lånad bild från nätet....







Liggande julgran och annat otraditionellt
2017-12-24 14:09:56



Vi tycker om julen, det är inte tu tal om det, men det är svårt att få till en traditionell jul här i södra Europa där inget är som i norra Europa och absolut inte som i jul-landet Sverige. Så julfirandet varierar lite från år till år, så här ser det ut i år:

Vi försöker så gott det går att få till det mest traditionella, som julmaten t ex, den måste vi ha. Det är bara det att idag när det är julafton så är den redan uppäten. Sedan många år tillbaka äter vi svensk julmat i den mån vi får tag på det mest nödvändiga tillsammans med ett engelskt och ett tyskt par. Det mesta fanns på vårt julbord i år förutom bruna bönor, men det var det ingen som märkte förutom jag, joo maken då som log i mjugg och tyckte att det var bara en fördel.


I år blir det engelsk julmiddag på juldagen och vi ville gärna få till ”svensk” jul innan dess så julmaten tillagades för att vara klar i onsdags. Vilket innebar att nu när det är julafton så är julmaten redan slut, vi har verkligen frossat både till lunch o middag. En liten gnutta sillsallad finns kvar och två köttbullar, lagom till dagens kvällsmål. 

Idag - Julafton blev lunchen väldigt otraditionell. I vår nässelodling var det dags för skörd och det blev till den finaste nässelsoppa, en riktig primör...


Svårt det där när man ska försöka skapa jul och vädret mest liknar vårväder. Apelsinträden har redan stora knoppar, gräset måste klippas men dessförinnan ska alla grenar från olivskörden tas om hand, det sköter maken galant med flistuggen.

 

 

Även julgran är svår att få till här där granskog inte är så vanlig, flera år har vi haft en julegren här i Villa Olivia, det har funkat bra det också, den är vackrare i mörker...


 

Här är inget sig likt från ett år till ett annat och även julgranen är otraditionell, vi har i år en ”liggande gran” och den ligger mitt på matbordet.

 

Den liggande julgranen blev en bordsdekoration och är gjord av små kvistar av Rosmarin, Lavendel, Olivgrenar och Cypress med sina små pyttekottar och dekorerad med julgranskulor och tjocka vita ljus som tänds varje dag när mörkret faller. Det får symbolisera den traditionella julgranen som ändå bara barrar…..

Det har varit några kalla, blåsiga och regniga dagar, idag är det som vanligt igen, sol och ca +15. Katterna ligger och gonar sig i solen, de har i flera dagar kurat ihop sig i ”Kattstugan”


 

Idag kan de ligga och gotta sig i solen igen.


 

Bergen på andra sidan viken har fått sitt traditionella jultäcke av snö, vackert mot de mörka bergen och det turkosblå havet.



God Jul alla Villa Olivias vänner – vi ses snart.

I slutet av november...
2017-11-27 9:14:36


"Det är ju helt sjuuuuukt" sa min svenska väninna som just nu är här för att ta hand om sin olivlund....m a o oliverna ska skördas, träden ska beskäras, allt som blir över när man skördat, dvs ris, pinnar o ved ska tas omhand och brännas, flisas eller sparas till eldning. Träden ska ha sin dos av näring inför nästa år, de ska få sin efterlängtade giva av ekologisk gödning i form av pelleterad hönsskit...rent ut sagt.

"Det är ju helt sjuuuuuukt..." sa hon ännu högre när jag skrek "- VAAAA???"

Väninnan och jag hade besämt oss för att gå ner till stranden - "Du måste väl i alla fall bada EN gång när du nu är här...." försökte jag. Hon var inte alls svår att övertyga, det svåra var att få henne att ta paus i olivlunden. Allt ska vara gjort på ett par veckor och andra veckan har redan börjat.

Jag hade väntat mig att hon skulle tycka att det var skööööönt när vi kom ner till vattnet och rusade i. Jag kom en bit efter och uppfattade inte riktigt vad hon sa när hon plaskade runt där i vattnet.

"Det är ju helt sjuuuuuuuuukt sköööööönt" kom det till slut. Och det var det verkligen - igår söndag den 26 november bjöds vi på strålande sol och sommartemperaturer, alltså svenska sommartemperaturer på ca +22. Skulle tippa på att havet höll 19-20 sjuuuuuuuukt sköööna grader. Vi kunde simma och stanna kvar i vattnet en bra stund.

OLIVSKÖRD 2017


Normalt brukar vi skörda våra oliver i början av december, i år har vi av olika anledningar beslutat oss för att tidigarelägga skörden ett par tre veckor.

En soluppgång som denna förebådar att det blir en lämplig dag för olivskörd, man skördar inte oliver om det regnar. Tidigt om morgonen kom hela gänget hit, vi var 8 personer totalt detta år, ett alldeles lagom arbetslag.

 

Vi hade förberett dagen innan så allt var klart, till och med de obligatoriska pizzorna

 



Arbetet flöt på bra, alla vet vad de ska göra, då går det fort.

Träden bar ganska mycket oliver detta år, men vi visste att det var aningen tidigt för skörd. Den tidiga skörden innebär att årets olja är lite pepprigare än vanligt, den mjuknar i sin smak efter en eller två månader, pepprigheten betyder att oljan är av yppersta kvalitet och full av antioxidanter.



De första åren fick vi nästan befalla att ”Nu tar vi rast, nu blir det kaffe och bullar”. Vid det här laget, efter att ha skördat 8 år tillsammans, vet våra skördekompisar om detta med raster och att vi tycker det är viktigt. Nu för tiden behöver man bara påpeka lite snällt att ”Nu är kaffet klart – alla vet att det vankas kaffe med nybakta saffransbullar på Peroulias längsta soffa”. Alltid lika uppskattat.



Olivåret kan sammanfattas som ett väldigt bra olivår, vi fick en skörd utöver det normala till skillnad från förra året. Kvaliteten på oliverna är mycket bra, kanske tack vare att vi hade ett par ganska kalla nätter förra vintern, detta gick hårt åt olivflugan så i år var oliverna nästan helt felfria.

Oliverna gick in i pressen bara timmar efter avslutad skörd, vilket vi alltid försöker se till att det de gör.



Här ligger alla säckarna på vänt


Trucktransport av säckarna in i presseriet




Alla säckarna på plats



Grönare än ärtgrönt - oliver av toppkvalitet.




Oliverna på väg på transportbandet upp till fläkten som blåser ut löv, pinnar och kvistar

Nytvättade och fina oliver på väg till nästa station som är de stora behållarna där de mals till olivgröt innan de går in i pressen.





Olivgröten ser inte så jätteaptitlig ut....men jag lovar, den doftar fräscht och gott.






Och här kommer den...vårt gröna guld....inte mycket går upp emot när man står där med brödbiten och får smaka de första dropparna.



Olja endast några timmar gammal - det går inte att beskriva den lycka man känner efter ett gott olivår.


Kvällens provsmakning av allehanda egenproducerade produkter

När ni som beställt olja av oss har att se fram emot att få den levererad i denna behållare. Med omsorg letar vi varje år efter en dunk med vackert motiv och den rätta hällpipen. Det ska inte bara vara en bra produkt som smakar gott och är hälsosam och nyttig - den ska se snygg ut i sin förpackning också.


Kalamataoliver
2017-10-26 16:18:25


Fyra olivplocksugna svenskar har i år anmält sitt intresse att plocka kalamata-oliver, det är hög tid för det nu och igår passade vi på när det var uppehållsväder. Vi har tack och lov fått lite regn senaste dagarna, men tyvärr inte tillräcklilgt - vi vill ha mer!!!



Oliverna är så fina nu och det är en ren fröjd att känna dem glida ner i krogen utmed handen.



Vi hade sett ut två träd där i princip alla oliverna var mogna samtidigt - de plockades helt rena från oliver. Just nu ligger de i sitt vattnebad för att beskas av - oliverna alltså.....




Kaffet och kakan smakade alldeles förträffligt efter avslutad olivplock. Stort tack till våra vänner Jette, Göran, Rose-Marie och Anders.



En ny rubrik
2017-10-14 13:46:01

Inte så mycket nytt här i bloggen idag - men läs om den roliga nyheten under den nya rubriken "Att renovera ett hus"






Här är fortfarande sommarvärme - +25 i luften och +22 i havet och ingen av våra sex gäster hade nån lust att åka hem idag på morgonen - igår kväll var det stooor avslutningsmiddag på Peroulia Beach Restaurant. Sista kvällen för säsongen som restaurangen hade öppet och sista kvällen med Villa Antika - Villa Olivia-gänget.









We'll be back! - see you next year!!

För er som undrar…..
2017-09-28 15:03:19


 

Många är ni som känner till Sofia och hennes familj, Sofia som har den lilla tavernan uppe i grannbyn Loggá. Många gånger har vi fått frågan ”Hur är det med Sofia o barnen?” ”Har Sofia kommit tillbaka, har hon öppnat och driver den lilla tavernan vidare?”

 
T
ill er kan jag bara säga ”Det går bra för Sofia, hon är tillbaka och hon har med hjälp av både bortgångne makens och egna släktingar såväl som sonen verkligen kommit tillbaka”

 
S
ofias make gick helt hastigt bort i en hjärtinfarkt för några månader sedan, endast 48 år gammal och Sofia stod ensam kvar med sina tre barn, den minsta bara fyra år. Ca två veckor efter makens tragiska bortgång var Sofia åter på plats, med stort stöd av sin syster och sin son, 15-årige Kristos, äldsta dottern är utflugen och jobbar som lärare på Rhodos. Lilla fyraåringen, Nefeli, fick snabbt komma in i Sofias systers familj där en någorlunda jämngammal flicka redan fanns, så det ordnade sig med tillsyn av henne under vissa timmar på dagen – maten till tavernan skulle ju lagas till. Så har lilla Nefeli vad jag förstår åldern inne för att få några timmar på den lilla förskolan i byn, hon träffar många andra barn och mamma Sofia kan ägna tid åt skötsel av den lilla tavernan som är öppen från morgon till kväll – siesta stängt mellan 14-18 all övrig  tid har de öppet – alla dagar i veckan.
Och Sofias mat smakar alltid bra, vi är där ganska ofta. Vi var där igår och vi såg tydligt att hennes arbetsglädje kommit tillbaka, hennes ögon var glada och hon hade fått tillbaka sin gamla spänst i steget. Bravo Sofia!


 

Och för er som undrar hur det varit på sista tiden här i Villa Olivia kan jag med största ärlighet säga ”Varmt”. Sommaren har varit varm – men inte outhärdligt varm, den har varit av samma kaliber som våra tidigare nio somrar här, som mest kring +40 under några enstaka dagar, vanligtvis mellan 34 och 36 grader, som vanligt alltså.


Strandlivet har varit härligt.....





Och för er som undrar om Avocadosarna på vårt träd är mogna vill jag säga ”Nej – inte ännu, de är fortfarande stenhårda”


Det blir spännande att se vilken månad de är mogna.....det är första året vi kan skörda avocados.


 

Jag har ju inte varit så flitig med rapporteringen om vad som hänt och inte hänt, men till saken hör att jag ofta tänker….”men det har jag ju skrivit om förut…det kan jag ju inte skriva om nu igen” – och faktum är det blir svårare och svårare att hitta uppslag som mitt kritiska jag bedömer som ”kunnande” vara intressant för er läsare.

Här kommer i alla fall en lite sammanfattning av vår och sommar: Vi har haft många trevliga gäster, alltifrån bilkrockande stockholmare (ett mycket trevligt ungt par) med som tur var bara plåtskador, till härligt frodiga fruntimmer som hakar på min morgon och är med på stranden där vi dagligen idkar varierande rörelsemönster, till gosiga 70-årsfirande Frösöblomster, vässade västeråsbor, sollentunabor som vi inte hade en aning om att de fanns när vi själva bodde där, Villa Olivia-trogna norrmän och trevliga återkommande skåningar, gamla arbetskamrater och tillika greklandsvänner, militärer, poliser, fågelskådare, gnestabor och göteborgare….ja alla ni förgyller vårt redan gyllene liv här i vårt kära Messenien, ni är alla alltid lika välkomna!

 

Familjesammankomster har vi detta år begåvats med i rikliga mått, både från svedala och USA. Sammankomster som har varit otroligt fina både i form av överraskningar i Aten och longstay här hemma i Villa Olivia. Vi har varit med om namnsdagsfirande med grekiska vänner som även de blivit som familj, här firar man inte födelsedagar här firar man namnsdagar. Bekvämt, man behöver bara titta i almanackan vem som ”fyller år”.
Härliga vänner
har vi umgåtts med både här o där, några ganska nya och några sedan många år tillbaka, flera av dessa får vi snart ha som grannar. Mer om detta i senare blogg.


 

Nu ser vi fram emot en höst med förhoppningsvis en ny vandringssäsong som nu ligger i sin linda. Först nu är det svalt nog att gå längre stunder, dvs temp tangerar ibland att vara +25 och därunder. Havet håller ff +24 och vi kan fortfarande bada i havet med stort välbehag. Solhaten kan vi dock lämna på land....solen är inte så het längre.

 


Så till den stundande olivsäsongen. Just nu faller ett mycket stilla regn, har vi tur så fortsätter detta stilla regn i kväll och i natt. Oliverna behöver verkligen regn. Först ut att skördas är Kalamon-oliverna, om sisådär två – tre veckor bör de kunna börja skördas. De ändrar nu färg så smått från grönt till blått.

 

 

Det ser ut att bli en olivolja av mycket god kvalitet detta år. Det har tack och lov INTE varit ett gynnsamt klimat för den hatade olivflugan, nästan alla oliver är helt gröna och fina, utan prick från den larviga flugan som lägger sina ägg i oliven, oliven som därmed blir brun, ruttnar och faller av sina grenar. Förra året förlorade vi ca 30% av skörden på grund av olivflugan, i år får vi nog ner 100% av oliverna i våra olivoljedunkar. Olivträden har varit mer fyllda än de är detta år, men vi är så otrolig nöjda med det träden ger oss, en produkt som är ovärderlig ur så många synpunkter, hälsosynpunkten inte minst. Med ”ovärderlig” har jag just inte i kronor och ören i åtanke. Träden ger oss så mycket annat förutom att de ger oss den hälsobringande olivoljan, de ger oss glädje att under året få följa det som händer i träden - från blom till färdig frukt, de ger oss arbete och daglig sysselsättning, de ger oss vänner, de ger oss motion, de ger oss brasved, de ger oss jordförbättring i form av alla smågrenar som maken flisar och sprider tillbaka under träden, de ger oss allt det gröna…. det gröna intryck som bygden bjuder på sommar såväl som vinter.

 



Än så länge finns platser kvar i olivskördarlaget för dig som vill komma hit och vara med om olivskörden detta år.

Hör av dig på  villaolivia1@gmail   om intresse finns


Att längta....
2017-09-06 9:01:51

Vi har fått frågan många gånger om det är något vi längtar efter nu när vi bor i Grekland. De som undrar tänker naturligtvis på om det är något från Sverige vi längtar efter…..och faktum är att Näää…det gör vi inte. Vi längtar efter familj, släkt o vänner såklart, det gör man ju oavsett var man bor, men man kan ju inte räkna med att familjen ska bo helt nära varandra nuförtiden, så var det ofta förr men inte nu.

Barnen och flesta bland släkt och vänner gillar denna del av Europa väldigt mycket och kommer gärna hit och hälsar på igen och igen, så vi känner inte att vi är avskurna på minsta vis, tvärtom – när de kommer så stannar de rejält och vi får rå om dem länge. Härligt!

Jo, visst kan vi längta efter Kalles Kaviar eller lingonsylt, så det får ofta komma med i en resväska när vi varit i Sverige. Ibland kommer knäckebrödet vi gillar eller en bit Grevéost, sen är det just inget mer som saknas. För en tid sedan brukade vi också nämna Falukorv i sammanhanget, men det har vi slutat med. Vi har nämligen hittat en grekisk korv som är nästan exakt som svensk Falukorv, den köper vi en liten bit av ibland.

Visst är det väldigt likt....?

Joo...ja, jag veeet.....det har varit glest mellan uppdateringarna av bloggen i sommar. Det har varit lika varmt som normalt, som varmast upp emot 38-39 grader. Jag tror dock inte att vi denna sommar har haft en enda dag med temperaturer över +40 i vårt område, det är vi tacksamma för. Det är tröttsamt nog med temperaturer kring +38-39.
De hetaste dagarna är vi uppe med tuppen och promenerar på stranden med efterföljande bad. I juli och augusti får man ge sig iväg så tidigt som vid kl 06 - innan värmen kommer, nu i september väntar vi till 07.30, sen ger vi oss av. Du läste rätt ”VI ger OSS av”. Maken har kommit på att det faktiskt är riktigt härligt med en morgonpromenad, så nu går vi tillsammans sträckan som inalles är ca 2 km. Och han tycker till och med att det är riktigt skönt......

 



 

 

332 objekt totalt 1  2  3  4  5  ...  17 

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till