StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Juli, 2018
Augusti, 2018
September, 2018
Oktober, 2018
November, 2018
December, 2018
Januari, 2019
Februari, 2019
Mars, 2019
April, 2019
Maj, 2019
Ioannis Mavreas


Just i dessa dagar händer inte så mycket med bygget, det verkar som om byggare, snickare och murare har tagit inte bara en utan TVÅ veckors semester. Det innebär naturligtvis att vår inflyttning försenas med lika många veckor. Det känns inte kul...vi längtar efter ett eget hus, våra egna grejor, en egen tomt att jobba med kort sagt ett eget liv.
Jag tar nu tillfället i akt att berätta om vår revisor, Ioannis Mavreas, se bild ovan.
Alla invandrare i Grekland behöver en revisor, vi fick Ioannis rekommenderad av vår danske granne Nick, som använt sig av Ioannis tjänster i många herrans år. Ioannis har sitt kontor i Kalamata och nån gång i februari, besökte vi Ioannis för första gången tillsammans med Nick.


När vi kom in på Ioannis kontor kändes det som man flyttats 30 år tillbaka i tiden. All inredning andades 70-tal, där finns en gammal stereo stor som en kista, besöksstolarna är av typen ”emmastolar” klädda i blommig kretong och de har en volang längs sitsen ända ner till golvet, där finns också en väl insutten skinnsoffa för de väntande. På väggen bakom skrivbordet hänger diverse diplom som han fått under sitt yrkesliv, tillsammans med en bild på universitetet i Kanada där hans tog sin examen och även lärde sig sin fina engelska. Där hänger också fotografier på familj och vänner och naturligtvis den obligatoriska madonnabilden.
Skrivbordet är av storleken mastodont, tillverkat i mahogny eller annat mörkt träslag. Där finns en någorlunda uppdaterad dator och där, bakom alla pappershögarna, ser man Ioannis titta upp, han ser ofta lite yrvaken ut, lite rufsig i håret och alltid lika trevlig och glad.


Vid vårt första möte med Ioannis var Nick lite stressad, ”Jag ska till tandläkaren”, sa han, ”men jag vet inte riktigt var gatan ligger där tandläkaren har sin mottagning”.
Ioannis förhörde sig om namnet på gatan, ”Inga problem”, sa han, ”jag vet exakt var den ligger, jag kör dig dit med min moppe, när ska du vara där?”
"Om tio minuter” svara de Nick.
Det är ju det svaret man brukar få när man beställer pizza. En gemensam nämnare har vår revisor med ett pizzabud - moppen.

Sagt och gjort, trots den drygt 20-gradiga värmen kränger revisorn på sig sin slitna skinnjacka utanpå tröjan, på med hjälmen, svingar upp den röda (numera solblekt till rosa) ryggsäcken på ryggen. När vi tittar ut genom fönstret ser vi Ioannis starta moppen, och som värsta pizzabudet drar han iväg i den intensiva trafiken i Kalamata. Det var bara det att det var inte en pizza han hade bakpå mobben, det var vår danske granne Nick.
Vi väntade något förvånade kvar i de blommiga emmastolarna med volang och när Ioannis kom tillbaka la han snabbt och vant upp oss i sina dataregister och nu existerar vi även i en liten ljusblå plastmapp i hans bokhylla vid sidan av mahognyskrivbordet.


En söndagsförmiddag i våras, jag tror det var i mars, ringde telefonen, det var vår revisor Ioannis. ”Hej är ni hemma”? Javisst var vi det. ”Jag står här utaför ert hus och undrar om ni vill komma med på en promenad”. Javisst, på med skorna och jackan.

Därute vid grinden stod Ioannis och vinkade. Vi undrade naturligtvis vad han gjorde här i ”våra kvarter” Ioannis berättade att han har en liten, liten olivlund strax bredvid vår tomt med ca 40 träd. Hans tomt är för liten för att bygga ett hus på, tomten måste var minst 4 000 kvm utanför tättbebyggt område för att man ska få bygglov. ”MEN jag får lov att ha en husvagn på tomten!” Och där under fyra jättelika mandelträd stod en gammal Adria husvagn. På husvagnen klängde enorma, eldröda pelargonior, där fanns en liten bod och en utedusch OCH en gammal rostig hammock.


Mina föräldrar köpte en hammock 1963, en hammock med gula vinyldynor och krönt med ett vackert frans-kantat soltak. Ingen i byn hade en så fin trädgårdsmöbel, alla ville komma och provsitta och gunga lite försiktigt. Vissa tanter klev ur snabbt, skyllde på sjösjuka...andra ville aldrig kliva ur så man fick komma till och gunga igen.

I alla fall, vår revisor har en hammock från 1963 på en tomt alldeles nära vår tomt Peroulia.


”Jag gör mig aldrig av med min lilla olivodling i Peroulia”, berättade han, ”den är mig så kär”.
Jag kan mycket väl föreställa mig hur han tillbringar några lediga helger i sin husvagn, gungades lite i sin hammock, beundrandes den vackra utsikten mot havet, lyssnandes till koltrasten sång, doftandes på alla de ljuvliga vårblommorna som omger och täcker hans olivlund. Jag har full förståelse för honom...

Senast i  förra veckan var vi på besök hos vår revisor. Vi hade med oss ett jättelångt papper (vår tomtkarta) som vi behövde en kopia på, plus att vi behövde kopior på några av de handlingar som Ioannis har i den ljusblå plastmappen med vårt namn på. Vi trodde natruligtvis att Ioannis hade en kopieringsmaskin, men ”Icke sa Nicke”.


”Inga problem” sa Ioannis, ”om ni väntar här 10 minuter så är jag tillbaka, kopieringsbutiken ligger bara några kvarter bort, jag svänger dit på moppen”


På med skinnjacka, hjälm och i den rosa lilla ryggsäcken stoppade han de handlingar som skulle kopieras. Nu var det bara det att det var 39 grader varmt, men det verkade inte bekomma revisorn, de flesta greker som kör motorcykel eller moppe så här års, gör det i bara shortsen och utan hjälm. Jag är glad att vår revisor inte är den sortens grek.
Pizzabudet drog iväg igen....
Tillbaka tio minuter senare kom Ioannis tillbaka med kopior på de av svenska myndigheter begärda handlingarna, något svettigare dock än efter moppeturen i mars.


Vi är så nöjda med vår revisor, inte nog med att han är vår kontakt med myndigheterna här i landet, han hjälper oss också att skaffa nya vänner. Det är genom Ioannis vi har lärt känna hunden Lizas husse och matte. Det är tack vare Ioannis vi just nu bor i ett trevligt hus i Stoupa i stället för den lilla cellen i Koroni.

<< [[Modules/Blogger/PubComment_:_backToHome]] Lägg till kommentar
0 objekt totalt
Lägg till kommantar
Namn*
Rubrik*
Kommentar*
Vänligen ange den bekräftelsekod du ser på bilden*
Ladda om bilden

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till