StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Juli, 2018
Augusti, 2018
September, 2018
Oktober, 2018
November, 2018
December, 2018
Januari, 2019
Februari, 2019
Mars, 2019
April, 2019
Maj, 2019
Börjar vi bli accepterade i byn ?
Vi har haft många funderingar om hur vi skulle bli mottagna i den lilla byn i denna bortglömda del av Grekland. Tiden har utvisat en del naturligtvis, några frågetecken har rätats ut, men många återstår.



Grekerna, dvs den manliga delen, har sina Kafenios dit de går varje kväll efter arbetet och före middagen, kvinnorna är hemma och tillreder middagsmaten, antar jag. Man skulle kunna jämföra det med engelsmännens publiv. Min man är inte precis ”pubtypen”, han stannar gärna ”hemma i stugan” på kvällen och middagarna fixar vi för det mesta tillsammans.
Efter några månader i byn hörde vi från ett par håll att ”Nu undrade man på vårt närmsta Kafenio varför inte Kurt kom och hälsade och presenterade sig”….kanske för att han inte talar grekiska – eller för att de inte talar engelska, men det är inte så viktigt, man kan väl i alla fall komma och låta sig tittas på? I alla fall, en dag gick Kurt till ”Kafeniot” tillsammans med vår granne Nick som kommer från Danmark och har bott härnere mesta delen av tiden sedan 35 år tillbaka. Nick var gift med en grekisk dam i många år och pratar grekiska bra och Nick skulle bli en bra tolk. Kurt och Nick gav sig iväg till Kafeniot en kväll, många ville hälsa (men mest titta) och Nick översatte valda delar om vilka vi var osv. Det var en god idé, visade det sig. Flera önskade oss välkomna till byn och ”lycka till med bygget” och det var ju trevligt. Samtalsämnet för kvällen var en blodtrycksmätare som en av gubbarna hade med sig och demonstrerade under muntert pladder. De hade väldigt roligt med den en stund, alla ville prova och se hur den fungerade. Blodtrycksmannen var kvällens populäraste gäst och säkert betraktad som ”nästintill doktor”.



Det var ett första steg in i det sociala livet härnere…kanske blir det något mer besök framåt för Kurt tillsammans med Nick. Jag vågar nog inte gå med, jag får väl hålla mig till förberedelserna för middagen vilket jag inte har någ jag tycker dessutom att det är skönt med lite ensamhet ibland.



Det andra steget in i det sociala livet hände sig fredags och det stod jag för. Jag skulle in till byn och proviantera, gå på posten mm. När jag körde genom den närmsta lilla byn –Kombi- såg jag den lille gubben som jag brukar vinka till varje gång jag åker förbi. Den lille gubben sitter ofta på stenmuren och vinkar till dem som far förbi i sina bilar. Han verkar lite annorlunda, ”jag tror inte ha har alla hästarna är hemma hela tiden”, men en sådan finns nog i varje by. I alla fall – igår reste han sig upp när jag närmade mig med bilen, det såg ut som om han ville något, han sträckte upp handen, jag stannade, den lille gubben öppnade bildörren, hoppade snabbt som en vessla in och satte sig i passagerarsätet bredvid mig. Han tittade på mig och sa ”Xarakopió” vilket är namnet på nästa by och även målet för min resa denna dag. Ahhhaaaa – han ville ha lift! Jaja, det gick väl bra. Så satt han tyst och snäll vid min sida den korta stund det tar att köra till nästa by. Jag försökte vara artig och ”konversera” med de få ord jag kan på grekiska, jag såg en katt springa över vägen, jag sa ”rata” som betyder katt, gubben upprepade ”rata” och nickade. Vi passerade en bil som stod parkerad, jag sa ”aytokinnito” han sken upp och sa ”aytokinnito” sen var det lika tyst igen. När vi kom fram till torget började han rabbla nåt, jag uppfattade ”Efcharistó poli” som betyder ”tack så mycket”, så gestikulerade han med handen åt sidan på gatan. Sen sa han ”Jazzoo” uttrycket man använder för att säga hej när man känner någon, som ”Tjabaa” ungefär, sedan hoppade han ur bilen, trippade iväg några steg, vinkade glatt åt mig och försvann runt gathörnet. Så lätt var det, och det är tydligen så man gör här…man liftar med någon som passerar OM man känner igen dem och OM man är presenterad på ”Kaféniot”.
Igår hände nästa grej, Kurt gick på lilla vägen här utanför från tomten till huset vi hyr. Då ser han den röda bilen närma sig, den röda bilen som tillhör den ena grannen som bor längre bort på vägen. Vi har alltid kallat den grannen för ”surkarten” för han ser ut som en sådan. Han var en av de personer som tyckte det var konstigt att Kurt aldrig varit på ”Kafeniot”. Nu var det så att kvällen då Kurt var på ”Kafeniot” tillsammans med Nick så var inte ”surkarten” där och det tyckte vi var lite synd eftersom just HAN hade synpunkter på att Kurt aldrig var där. Men ryktet måste ha spridit sig för just denna dag körde ”surkarten” lite långsammare än vanligt när han mötte Kurt. När han var alldeles vid sidan vevade han ner rutan och sa ”Kala?” som betyder ”hej – hur är det” men han väntade inte på något svar, utan körde bara långsamt vidare. Han har väl hört att vi inte är så bra på grekiska och förstod att han inte kunde vänta sig något uttömmande svar. MEN – någonting har hänt, han har aldrig kört sakta eller vevat ner rutan tidigare och aldrig frågat ”Kala?”…. KAN det var ett steg mot acceptans…? Vi undrar så smått, men han har nog nåtts av budskapet att Kurt varit på Kafeniot i byn. 

”Surkarten” har i alla fall fått ett namn – han heter numera Elias, undrar vad den lille gubben på stenmuren heter…

Liten naturrapport, härnere blommar citrusen för fullt och bina har "full tupp" som synes













Även den pyttelilla olivknoppen har slagit ut och visar den lilla utsökta, blekt gulgröna olivblomman.









Det är stadigt mellan 20 och 25 grader varmt om dagarna och ca 12 -15 på natten och därmed sommar tycker vi nordbor, men ibland kan man möta greker som har både mössa och halsduk på. De små finkarna tjattrar för fullt och koltrasten sjunger om aftonen lika vackert här som i Sverige. Morgnarna är ljuvliga och vi kan nu ta promenaden vid 7-tiden i bara jeans o T-shirt, här är en bild från dagens morgonpromenad
















Nedan bild visar ett fd fönster på huset mittemot, ett gammalt övergivet hus som åldrats väldigt vackert tycker jag










Veckans bildgåta, vad kan namnet vara på denna växt? Den växer i sluttningen i  olivlunden.



<< [[Modules/Blogger/PubComment_:_backToHome]] Lägg till kommentar
Låtta
2008-05-19 11:22:42
Åhh!
Tack för att jag äntligen fick mailet av Kurt så jag kan hitta er sida på wwww.
Underbara bilder och jättetrevligt att läsa om era öden och äventyr i er nya hemby.
Hoppas allt är väl och att det framskrider om inte helt enl alla planer så iallafall väldigt nära ... ;-)
Bilden på det åldrande huset var fantastisk -verkar vara ett riktigt bra motiv för måleri.

Hur var det med målarkurser förresten? Hade ni inte en granne som arrangerade dylika?

Stor kram till er båda /Låtta
Kristina och Ove
2008-04-28 16:04:24
Spänning
Efter en 3-dagarstur till Visby med strålande väder, vårblommor,sånglärka,
promenader i de många gränderna utan att behöva trängas med turister som ej anlänt än, helgen upptagen,som åskådare,med handbollsturnering för Malin och innebandy för Matilda känns det extra speciellt att öppna Villa Olivia föratt
läsa förhoppningsvis fler nyheter. Och det fanns.Det är alltid med spänning att öppna hemsidan och ta del av Annettes suveräna redogörelse om det nya livet. Mycket fängslande och välskrivet. Snart åker vi till Vänsö för 10 dagar
Hemma igen öppnar vi hemsidan och säkerligen har Annette kommit med fler nyheter. Toppen. Kramar från Kristina och Ove
Jojo
2008-04-24 9:52:05
Ja, vad kan det vaaara
Hej,
Den här växten var lite klurigare. Jag gissar på en orkidé, fats inte Guckusko.
Ses!
bezan
2008-04-23 15:55:57
lika som i sverige
jaha ni, det finns lite sådana människor i varje hörn tror jag.
lite på landet stuk liksom.
vad kul ni har det!

vi hörs mera
Andreas
2008-04-23 3:00:33
Acklimatisering
Det låter som om ni håller på att bli hemma där borta, det är ju roligt!
5 objekt totalt
Lägg till kommantar
Namn*
Rubrik*
Kommentar*
Vänligen ange den bekräftelsekod du ser på bilden*
Ladda om bilden

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till