StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Juli, 2018
Augusti, 2018
September, 2018
Oktober, 2018
November, 2018
December, 2018
Januari, 2019
Blogg
RSS
Ioannis Mavreas
2008-08-21 12:38:30


Just i dessa dagar händer inte så mycket med bygget, det verkar som om byggare, snickare och murare har tagit inte bara en utan TVÅ veckors semester. Det innebär naturligtvis att vår inflyttning försenas med lika många veckor. Det känns inte kul...vi längtar efter ett eget hus, våra egna grejor, en egen tomt att jobba med kort sagt ett eget liv.
Jag tar nu tillfället i akt att berätta om vår revisor, Ioannis Mavreas, se bild ovan.
Alla invandrare i Grekland behöver en revisor, vi fick Ioannis rekommenderad av vår danske granne Nick, som använt sig av Ioannis tjänster i många herrans år. Ioannis har sitt kontor i Kalamata och nån gång i februari, besökte vi Ioannis för första gången tillsammans med Nick.


När vi kom in på Ioannis kontor kändes det som man flyttats 30 år tillbaka i tiden. All inredning andades 70-tal, där finns en gammal stereo stor som en kista, besöksstolarna är av typen ”emmastolar” klädda i blommig kretong och de har en volang längs sitsen ända ner till golvet, där finns också en väl insutten skinnsoffa för de väntande. På väggen bakom skrivbordet hänger diverse diplom som han fått under sitt yrkesliv, tillsammans med en bild på universitetet i Kanada där hans tog sin examen och även lärde sig sin fina engelska. Där hänger också fotografier på familj och vänner och naturligtvis den obligatoriska madonnabilden.
Skrivbordet är av storleken mastodont, tillverkat i mahogny eller annat mörkt träslag. Där finns en någorlunda uppdaterad dator och där, bakom alla pappershögarna, ser man Ioannis titta upp, han ser ofta lite yrvaken ut, lite rufsig i håret och alltid lika trevlig och glad.


Vid vårt första möte med Ioannis var Nick lite stressad, ”Jag ska till tandläkaren”, sa han, ”men jag vet inte riktigt var gatan ligger där tandläkaren har sin mottagning”.
Ioannis förhörde sig om namnet på gatan, ”Inga problem”, sa han, ”jag vet exakt var den ligger, jag kör dig dit med min moppe, när ska du vara där?”
"Om tio minuter” svara de Nick.
Det är ju det svaret man brukar få när man beställer pizza. En gemensam nämnare har vår revisor med ett pizzabud - moppen.

Sagt och gjort, trots den drygt 20-gradiga värmen kränger revisorn på sig sin slitna skinnjacka utanpå tröjan, på med hjälmen, svingar upp den röda (numera solblekt till rosa) ryggsäcken på ryggen. När vi tittar ut genom fönstret ser vi Ioannis starta moppen, och som värsta pizzabudet drar han iväg i den intensiva trafiken i Kalamata. Det var bara det att det var inte en pizza han hade bakpå mobben, det var vår danske granne Nick.
Vi väntade något förvånade kvar i de blommiga emmastolarna med volang och när Ioannis kom tillbaka la han snabbt och vant upp oss i sina dataregister och nu existerar vi även i en liten ljusblå plastmapp i hans bokhylla vid sidan av mahognyskrivbordet.


En söndagsförmiddag i våras, jag tror det var i mars, ringde telefonen, det var vår revisor Ioannis. ”Hej är ni hemma”? Javisst var vi det. ”Jag står här utaför ert hus och undrar om ni vill komma med på en promenad”. Javisst, på med skorna och jackan.

Därute vid grinden stod Ioannis och vinkade. Vi undrade naturligtvis vad han gjorde här i ”våra kvarter” Ioannis berättade att han har en liten, liten olivlund strax bredvid vår tomt med ca 40 träd. Hans tomt är för liten för att bygga ett hus på, tomten måste var minst 4 000 kvm utanför tättbebyggt område för att man ska få bygglov. ”MEN jag får lov att ha en husvagn på tomten!” Och där under fyra jättelika mandelträd stod en gammal Adria husvagn. På husvagnen klängde enorma, eldröda pelargonior, där fanns en liten bod och en utedusch OCH en gammal rostig hammock.


Mina föräldrar köpte en hammock 1963, en hammock med gula vinyldynor och krönt med ett vackert frans-kantat soltak. Ingen i byn hade en så fin trädgårdsmöbel, alla ville komma och provsitta och gunga lite försiktigt. Vissa tanter klev ur snabbt, skyllde på sjösjuka...andra ville aldrig kliva ur så man fick komma till och gunga igen.

I alla fall, vår revisor har en hammock från 1963 på en tomt alldeles nära vår tomt Peroulia.


”Jag gör mig aldrig av med min lilla olivodling i Peroulia”, berättade han, ”den är mig så kär”.
Jag kan mycket väl föreställa mig hur han tillbringar några lediga helger i sin husvagn, gungades lite i sin hammock, beundrandes den vackra utsikten mot havet, lyssnandes till koltrasten sång, doftandes på alla de ljuvliga vårblommorna som omger och täcker hans olivlund. Jag har full förståelse för honom...

Senast i  förra veckan var vi på besök hos vår revisor. Vi hade med oss ett jättelångt papper (vår tomtkarta) som vi behövde en kopia på, plus att vi behövde kopior på några av de handlingar som Ioannis har i den ljusblå plastmappen med vårt namn på. Vi trodde natruligtvis att Ioannis hade en kopieringsmaskin, men ”Icke sa Nicke”.


”Inga problem” sa Ioannis, ”om ni väntar här 10 minuter så är jag tillbaka, kopieringsbutiken ligger bara några kvarter bort, jag svänger dit på moppen”


På med skinnjacka, hjälm och i den rosa lilla ryggsäcken stoppade han de handlingar som skulle kopieras. Nu var det bara det att det var 39 grader varmt, men det verkade inte bekomma revisorn, de flesta greker som kör motorcykel eller moppe så här års, gör det i bara shortsen och utan hjälm. Jag är glad att vår revisor inte är den sortens grek.
Pizzabudet drog iväg igen....
Tillbaka tio minuter senare kom Ioannis tillbaka med kopior på de av svenska myndigheter begärda handlingarna, något svettigare dock än efter moppeturen i mars.


Vi är så nöjda med vår revisor, inte nog med att han är vår kontakt med myndigheterna här i landet, han hjälper oss också att skaffa nya vänner. Det är genom Ioannis vi har lärt känna hunden Lizas husse och matte. Det är tack vare Ioannis vi just nu bor i ett trevligt hus i Stoupa i stället för den lilla cellen i Koroni.

Augustivärme
2008-08-10 18:34:21

det är väl ingen större nyhet att augusti är årets varmaste månad i denna del av Europa. Det är väl heller inte alldeles av en slump att man just nu kan behöva lite extra ledighet om man är grek, spanjor,  italienare eller sydeuropé av annat folkslag.
Nu är stränderna fyllda av "de inhemska" + turisterna från andra länder. Här är ändå inte smockfullt, tack och lov, men man måste också säga tyvärr....för grekernas skull.
Alla dessa restauranger och tavernor som rustades i våras, alla caféer som snyggades upp med ny målarfärg och kanske till och med fick en och annan ny stol, står gapande tomma stora delar av dagen. På kvällskvisten börjar de fyllas lite men det är förvånansvärt få turister i denna landsända.
Så kommer söndagen och DÅ är det fullt! DÅ går de grekiska familjerna ut och äter i stora horder, med gammelfarmor eller kanske  t o m familjens präst i spetsen. DÅ fylls matställena och caféerna med stoj, skratt och glam! För utomstående som vi är detta en gatans teater som vi gärna bevistar.

I huset vi vistas just nu finns en altan som har turen att vara helt öppen mot syd. Därifrån har vi en ständig bris som svalkar oss dagligen. Här kan vi sitta i timmar och låta vinden göra tillvaron behaglig medan vi läser eller bara beundrar den fantastiska utsikten.



Man kan nog aldrig se sig mätt på denna vackra vy, på dagen upplyst av solen, på kvällen och natten av månen och alla ljusen från samhällena nedanför vårt. Igår kväll var det plötsligt bara månen och några få billyktor som slingrade sig upp eller ned längs serpentinvägarna som lyste upp. Plötsligt blev natten kolsvart, inte långvarigt men ändå...ett strömavbrott, de kommer då och då. Jag undrar vad det kommer sig...det verkar som nån trycker av och på strömmen som det behagar.

Vi är lite ledsna också. Vi hade några få växter med oss i bilen under resan från Sverige till Grekland i november. Vi vårdade dem ömt under färden, försökte placera dem vid någon sidoruta i den upp till taket fullsmockade bilen så att de skulle få ljus, bar in dem i hotellrummen om det var frostvarning på natten och kollade noga jordens fuktighet hela tiden. Väl framme har de skötts minutiöst med lagom stor kruka, lagom ljus, inte för mycket vind, vatten och näring i "lagoma mängder". Men frågan är om de inte tycker det är FÖR VARMT?? Den lilla raritet som visas nedan begåvade oss till och med med en blomma på Kurts födelsedag i mars, men sen ville den inte vara med längre. Till råga på allt är det en avläggare av Kurts mamma Evas Blomma som stod i hennes köksfönster år efter år. Men nu tycks den ha givit upp, så här illa mår den just nu



Endast ett ynka litet blad som det är liv i tycks det, vi börjar ana att även det tänker ge upp inom en inte allt för avlägsen  framtid, tyvärr. En tröst i bedrövelsen är att Evas Blomma har två "faddrar" i Sverige. Två par, till oss mycket närstående, har var sitt exemplar av denna raritet och vi hoppas så att de alla mår bra, både Evas Blomma och De Närstående. Sist vi såg dem mådde de utmärkt! Så ni som har en dotter av Evas Blomma, sköt om dem väl och det gör absolut ingenting om ni tänker på oss och planterar en liten stickling i en sidokruka.
Leverans önskas  vid senare tillfälle.

Taket är på plats!!
2008-08-02 11:06:10


Nu kan höstregnen komma...men det lär väl dröja.
Vi har just kommit in i månaden augusti, den varmaste månaden i det grekiska väderåret, den månad då greken själv har semester och kan njuta av sin ledighet med sol och bad. Augusti har börjat lite försiktigt med bara 33-35 grader på dagarna, ingen större skillnad mot den sista veckan i juli. Vi hoppas det blir "augusti light" i år, förhoppningsvis slipper vi då bränderna som gick så hårt åt landskapet förra sommaren.

Bygget går framåt om än med ytterligare förseningar. Vi bestämde oss för matt finnish på aluminiumet i dörrar och fönster. Det innebar 20 dagars extra leveranstid jämfört med det högblanka alternativet. 1 augusti som var utlovad inflyttningsdag för studiosarna blev plötsligt 25 augusti. Nåväl, vi klagar inte. Just nu bor vi i vänners hus i Stoupa på andra sidan Messinbukten, vi är hundvakter för Liza när hennes matte och husse är i Sverige. Huset är stort och bekvämt och vi kan lära känna nya omgivningar.

Liza tar oss med på långa promenader och hon vet precis vartåt hon brukar gå, det är bara att följa med. Några nya platser har hon också fått lära känna och framför allt en ny lek  "kurregömma..." När vi går promenad sackar den ene av oss efter ett litet slag, hukar sig bakom en sten eller gör sig smal bakom en trädstam. Den som gömt sig kallar på Liza, hon vänder tvärt och springer som en tokig och letar efter den av oss som saknas, medan hon håller på med det gömmer sig den andre, så kan hon hålla på flera gånger, varje gång får hon en liten godsak och beröm för att hon letat upp oss. Det hela tar bara några sekunder, vi går inte långt bort och hon nosar snabbt upp oss. Hon får på detta sätt bra motion och lek samtidigt. När vi kommer hem lagar vi middag och Liza får samtidigt sin kvällsportion hundmat. Katten Kassander brukar också dyka upp vid denna tid på kvällen, då får också han lite uppmärksamhet och mat.


Undrar  om detta kan stå rätt till...jag tycker Villa Olivia lutar....


Tack till Gillan som tog bilden strax innan taket kom på plats!
Hantverkare överallt
2008-07-17 10:55:42


Här kan man se Villa Olivias terasseringar bra, bilden är tagen igår och man kan undra om vi verkligen ska kunna flytta in här den 1a november som byggarna nu gett oss löfte om.

Det går snabbt nu...rörmokare, elektriker, grävare och betongarbetare är på plats samtidigt. Villa Olivia byggs på ett något annorlunda sätt än övriga hus härnere, vi ska ju ha våra gästlägenheter på plan ett klara så att vi kan flytta in i dem så snart som möjligt. Normalt gör varje hantverkare klart sitt arbete i hela huset i en följd, men detta sätt som vi bygger på gr att det blir lite sönderhackat för dem, men de klagar inte, alla är snälla och vänliga mot oss.

Här syns en av gästlägenheterna som vi ska få tillgång till den 1a augusti. Undrar om de hinner? Idag putsas innerväggarna en första gång, sedan installeras dörrar och fönster, efter det gör elektriker och rörmokare klart sitt jobb, sedan finputs och färdigmålning, sättning av kök, kakel och klinker och färdigställande av badrum.
Studioköken är planerade att ha skåpluckor i två bruna nyanser, ljusare brunt nertill, mörkare upptill. Till detta har vi valt ett väggkakel i olivgrönt.  Köken kommer att ha spis och diskho infällda i en traditionell diskbänk i stål, det blir en liten bänkbit utöver diskbänken, den kommer att få en sten- eller marmorskiva.

Det är härligt att se hur mycket det händer från dag till dag. I förra veckan gick vi igenom placering av alla elluttag och uttag för belysning i tak. Det var en mycket skicklig elektriker vi hade att göra med, han kunde sin sak och hade många bra synpunkter, dessutom var han bra på engelska, vilket underlättar mycket för oss, vi blir inte så beroende av tolk.

Häromdagen var vi i Kalamata för olika ärenden, bl a besökte vi en köksbyggare. Han tog oss till en nybyggd lägenhet där han installerat alla snickerier och allt var till största belåtenhet, det var mycket snyggt. I hans utställningslokal fanns prover på olika material för köksluckor och bänkskivor, det blir inte så svårt att hitta något som vi tycker om. Planen för köket just nu är mörkt bruna, släta ytor på allt under bänk, mestadels stora, generösa, utdragbara lådor under en vit högblank bänkskiva. De få vägghängda skåp som ska finnas i köket har aluminiumram och frostade glasytor, dessa matchas av köksmaskiner i aluminium. Alternativt väljer vi traditionellt släta luckor i ek, eftersom köket går i ett med matrummet som är möblerat helt i ek. Vilket verkar snyggast?
Väggkaklet har vi inte funderat så mycket på ännu, skulle kunna tänka mig att använda stora glasskivor som är så populärt nu, men jag antar att vi väljer traditionellt kakel när allt kommer omkring. Tror inte vi kan få fram glasalternativet här, man är hopplöst efter i denna landsända, men allt finns naturligtvis att finna i Atén eller annan  större stad (om man kan språket).

Bänkskivor i laminat eller marmor/granit, det får pengen utvisa, det är stora bänkytor.




 

Elledningen flyttad!!
2008-07-11 11:16:25




Rapport från en byggarbetsplats: 




Äntligen!!
Nu är det inget som stoppar byggets fortskridande vad vi kan förstå, men man vet aldrig. Livet i Grekland bjuder på många överraskningar, vi har säkert inte varit med om den sista.

Det som händer just nu är att man armerar klart på plan två och förmodligen gjuter det sista på måndag. Sedan kommer de antagligen att vara snabba att lägga taket, för det betyder pengar för byggarna, en amortering ska göras när taket är klart - och det känns helt OK - det har tagit lång tid att komma såhär långt!
Idag har vi inte så varmt, bara 32-33 grader, det känns svalt efter ett par veckor i närheten av 40 grader. Nu kan vi vistas ute hela dagen och det känns jätteskönt. Igår gick solen i moln under någon minut och jag reagerade omedelbart. Vad hände?? Vem släckte ljuset....? Här VET vi att solen kommer att skina varje dag till nån gång i september...om det inte sker ett under. Vi vattnar våra nyplanterade fruktträd varje dag och hoppas att de kommer att överleva sin första torrperiod.

Ovan bild visar hur det ser ut på stränderna härnere just nu, turisterna börjar komma så smått och snart kommer grekerna själva, deras semester börjar i augusti och då lär allt som går att sova i vara fullbelagt, detta är deras egen Côte d'Azur...

Sardiner och sköldpaddor
2008-07-07 15:23:46

Kära vänner och nu måste jag väl också lägga till "semesterfirare"  - antar att de flesta har mer eller mindre ledigt just nu. Tänk om man kunde göra en liten lagom strut från Grekland till Sverige, vi har så mycket ljuvlig värme att dela med oss av, för det mesta går livet ut på att hitta svalkande skugga med lite lagom vind som gör livet uthärdligt. De säger att det ska bli ännu varmare i veckan uppåt 45 grader, tur att vi har gott om böcker, luftkonditionerat boende, nära till stranden och en härlig sömn på morgonen....ingen idé att gå upp - vi tar siestan direkt efter nattsömnen som för det mesta infinner sig frampå morgonen. Middagen äter vi i svalkan på balkongen först framåt midnatt.

Igår avslutade man den årliga Sardinfestivalen här i Koroni med levande, grekisk musik, gratis båtturer runt udden där staden ligger och vid midnatt ett hejdundrande fyrverkeri från piren. Då satt vi på första parkett på vår balkong, hela himlen fylldes med färgsprakande stjärnor och till och med cikadorna tystnade en stund och undrade vad som stod på. Några sardiner såg vi aldrig till.








En liten nyhet har jag...vi väntar smått...ALLA i Koroni väntar smått...det är nu den tid då havssköldpaddorna ger sig upp på stranden för att lägga sina ägg i bon i sanden. Idag ser jag att man uppger att man hittat 17 havsköldpaddebon på Zaga beach.

Tänk om man kunde pricka in och kunna få se när de små sköldpaddorna kläcks ur äggen, letar sig upp från sina sandbon och "paddlar" sig ner till vattnet, vilken upplevelse!





Info från Wikipedia om Havssköldpaddan:


Havssköldpaddor (Cheloniidae) är en familj i ordningen sköldpaddor med 7 arter. Den största arten, havslädersköldpaddan (Dermochelys coriacea), finns i de flesta oceaner.


Havssköldpaddorna lever bland annat vid Brasilien och Greklands kuster. Till skillnad från landsköldpaddorna kan de inte dra in huvudet i skalet. Benen är omvandlade till simfötter och de saknar tänder, men soppsköldpaddan har bitande käkar. Havssköldpaddan har lungor, liksom andra ryggradsdjur, men de kan också andas med ändtarmen. Havssköldpaddor lägger ägg, och gräver ned dem vid stränder. Många sköldpaddor återvänder till den strand där de själva kläcktes för att lägga sina egna ägg. Den huvudsakliga födan är maneter.


Alla arter av havssköldpaddor är utrotningshotade. Detta beror främst på att människan utnyttjar sköldpaddan på olika sätt. I en del länder är havssköldpaddan en delikatess som jagas och i andra länder säljs äggen som souvenirer till turister. Stark belysning från strandnära bebyggelse kan också få de nykläckta sköldpaddorna att vandra mot denna istället för ner till vattnet. Vid turisttäta områden finns det också risk för att ägg som ligger nedgrävda på stranden trampas sönder och att människan ockuperar de platser där havssköldpaddan ska lägga sina ägg, innan det har skett och på så sätt förhindras fortplantningen av arten.


En annan hotbild är plastpåsar som åker ut till havs. Havssköldpaddan förväxlar lätt dessa med sin naturliga föda, maneter. Plasten kan fastna i sköldpaddans matspjälkningskanal och göra att den svälter ihjäl. På grund av sin klumpighet fastnar havssköldpaddorna lätt i fiskeredskap eller blir påkörda av motorbåtar. Huvudet har vita till gula fläckar. Hanarna har ungefär dubbelt så lång svans som honorna.


Den största nu levande havssköldpaddan är 244cm lång och väger 867 kg! men det är inte vanligt att djuret blir så stort.


Havssköldpaddor (Cheloniidae) är en familj i ordningen sköldpaddor med 7 arter. Den största arten, havslädersköldpaddan (Dermochelys coriacea), finns i de flesta oceaner.


Havssköldpaddorna lever bland annat vid Brasilien och Greklands kuster. Till skillnad från landsköldpaddorna kan de inte dra in huvudet i skalet. Benen är omvandlade till simfötter och de saknar tänder, men soppsköldpaddan har bitande käkar. Havssköldpaddan har lungor, liksom andra ryggradsdjur, men de kan också andas med ändtarmen. Havssköldpaddor lägger ägg, och gräver ned dem vid stränder. Många sköldpaddor återvänder till den strand där de själva kläcktes för att lägga sina egna ägg. Den huvudsakliga födan är maneter.


Alla arter av havssköldpaddor är utrotningshotade. Detta beror främst på att människan utnyttjar sköldpaddan på olika sätt. I en del länder är havssköldpaddan en delikatess som jagas och i andra länder säljs äggen som souvenirer till turister. Stark belysning från strandnära bebyggelse kan också få de nykläckta sköldpaddorna att vandra mot denna istället för ner till vattnet. Vid turisttäta områden finns det också risk för att ägg som ligger nedgrävda på stranden trampas sönder och att människan ockuperar de platser där havssköldpaddan ska lägga sina ägg, innan det har skett och på så sätt förhindras fortplantningen av arten.


En annan hotbild är plastpåsar som åker ut till havs. Havssköldpaddan förväxlar lätt dessa med sin naturliga föda, maneter. Plasten kan fastna i sköldpaddans matspjälkningskanal och göra att den svälter ihjäl. På grund av sin klumpighet fastnar havssköldpaddorna lätt i fiskeredskap eller blir påkörda av motorbåtar. Huvudet har vita till gula fläckar. Hanarna har ungefär dubbelt så lång svans som honorna.


Den största nu levande havssköldpaddan är 244cm lång och väger 867 kg! men det är inte vanligt att djuret blir så stort.




Inget nytt beträffande husbygget det står ff stilla...ja ni vet varför...det börjar på el och slutar på ledning...

Vårt nya tältliv
2008-06-28 13:28:48
 



 Vad gör man….? Solen är brännhet, ännu ingen chans att få ”tak över huvudet” i huset, var ska vi förvara våra få prylar som vi använder dagligdags, saknar en skyddad vrå…hur löser vi det?? Jo, vi skaffar ett tält!! Sagt och gjort, på bilden ovan ser du vår nya hemvist när vi är på tomten, det lilla lusthuset av markisväv ger oss det vi behöver, solskydd, förvaring och aningen känsla av hus.  

Även på stranden har vi ett litet tält, mest för förvaring av de attiraljer vi behöver när vi är på stranden för vila och bad, solstolar, strandmadrasser – ja ni vet allt man brukar släpa med sig från och till, det låter vi helt enkelt ligga kvar i vårt tält på stranden. Det har vi lärt oss av greken, de bofasta som vistas en stund nästan varje dag vid vattnet, sätter upp ett enkelt tält, typ partytält, de som inte är så lata bygger sig ett mer eller mindre avancerat ”hus” av bambu med tak av palmblad, det exemplet följer vi kanske nästa år. Där surrar man fast allehanda tillbehör för strandlivet, framförallt alla de uppblåsbara saker som barnen brukar leka med. Man kan se både fastsurrade krokodiler, bläckfiskar, div flytetyg och badmadrasser i olika former och färger.



Rapport från byggfronten:






Murarna är klara med ytter- och innerväggar, just nu händer inte så mycket, byggledarna + byggarbasen är på semester, den som hade tid med det ändå…..




Bilden tagen i ena studion, man ser toa/duschrum till höger i bild, fönstret där matbordet kommer att stå och terassdörren ut till den lilla verandan där man kan sitta och bara njuta av de vackra olivträden, läsa, ta en drink eller äta frukost. Uteplatser till studios kommer att finnas ungefär där vårt tält står just nu, där har man en bedårande utsikt över havet och Koroni. Där kan man grilla sin middag om man vill eller bara ta en isig kvällsdrink efter att man ätit sin middag i byn eller i Koroni.

Plan två står still, vi väntar fortfarande på att elledningen ska flyttas, förberedelser är gjorda så långt som att stolpe är uppsatt med tillhörande öglor för att kunna fästa stagen för stolpen. Det som återstår är flytten av själva luftledningen. Gjutformarna för plan två står klara och väntar på betongbilen som ska förse dem med betong. När det är gjort kommer taket att byggas och väggar att muras.


Avslutar nu med en vacker sommarbild som jag tog i Sverige vid mitt besök i förra veckan, Sverige vid midsommartid, inte mycket som slår det.






Tack för en underbar kväll i Johannesdal!
Tillbaka i Grekland
2008-06-23 11:00:10

Vänner, tillbaka i Grekland efter en jättetrevlig "turné" i Sverige. Tack till alla som hjälpte mig på olika sätt med skjuts, övernattning, god mat och allmänt trevligt bemötande. Tänk att få ha så många härliga vänner och inte minst min toppendotter och mina toppensystrar. De bjuder på överraskningar nästan varje gång vi ses, denna gång fick jag träffa en skolkamrat som jag inte sett på 37 år, jag höll på att sätta resväskan i halsen. Jättekul Marianne H - jag kände igen dig nästan med en gång, du har inte förändrats speciellt mycket, och ditt glada, goa sätt finns kvar precis som förr.


Vi har flyttat och är nyinstallerade på 25 kvm i Koroni. Roligt att leva lite stadsliv, i den mån man kan kalla Koroni stad, det ger i alla fall lite omväxling även om vi bor på liten yta. Vi har numera kontor i bilen, matsal i de restauranger som erbjuds (och det är många), tvättstuga hos kemtvättmannen, fritt internet på caféet helt nära våra 25 kvm, kök i korridoren, frukostmatsal på verandan....tja - räknar man ihop allt så är det ju ganska stor yta. Man måste vara så positiv man kan - detta är ett prövningarnas år - snart flyttar vi in i Villa Olivia och då får vi allt utrymme vi kan önska oss.


Husets utveckling går enligt plan, just nu muras innerväggarna, ytterväggarna i stort sett klara på plan 1. Plan två står i princip stilla tills elledningen har flyttats, men det kommer att ske vilken dag som helst. 


Ingen bild idag, men det kommer - håll ut vänner!

Jordbävning
2008-06-08 22:24:49

Vi är OK, vi kände bara av det lite grann, epicentrum låg ca 25-30 mil norrut. Men det är alltid obehagligt när det kommer.


Från och med måndag 9 juni är vi inte nåbara på vår fasta telefon. Vet inte när vi får in telefon i Villa Olivia, under hösten hoppas vi, hemsidan klarar vi att hålla levande via nytt internetcafé i Koroni.


Välkomna via e-mail.

Flyttfåglar
2008-06-07 15:21:09
Idag skriver vi den 7e juni, det är dags för oss att göra en avbockning i almanackan, ännu ett skede i projekt ”Villa Olivia” kan vi nu lägga bakom oss, detta gör att vi kommer ännu ett steg närmare INFLYTTNING!!

Vi håller som bäst på med förberedelserna för att lämna ”Eleni House” som varit vårt hem sedan den 28 november 2007. Det var nu det skulle ha funnits en studio klar i Villa Olivia för oss att flytta in i, det gör det nu inte av skäl som den flitige bloggläsaren är helt på det klara med. Vi ska flytta in i en liten studio i Koroni tills vidare, det känns visserligen bra med lite miljöombyte, men vi är lite fundersamma hur det ska bli att bo så liten yta. Här i Eleni House har vi tre, visserligen små rum, men det är i alla fall ca 70 kvadratmeter totalt, nu får vi kanske 25 kvm och bara ETT rum. Det finns ett litet kokskåp för frukostfix i studion, men för lunch och framför allt för de middagar som vi vill tillreda själva, erbjuds ett kök i korridoren, det är absolut inget fel på köket, men det vill ju till att det passar oss att laga middag just när det är ledigt. Jag har en bestämd känsla av att vi kommer att bli mer bekanta med ortens restaurangutbud på detta sätt. Det är ju bra, då är vi ju helt uppdaterade till ni kommer på besök och kan rekommendera er de bästa.


Bilden ovan visar den uteplats som vi får tillgång till i och med att vi flyttar in i vår studio i Koroni, kan man komma närmare stranden? Frukost eller morgondopp - vilket ska vi ta först ? Kan kanske bli svårt att välja ibland....
I bakgrunden syns en del av borgen som försvarade Koroni mot främmande makt för väldigt länge sedan. Borgen byggdes mellan år 600 och 300 f kr.




Nedan bild är tagen av vännen Marianne då vi för första gången fick tillfälle att via stege och på darrande ben bege oss upp på plan två, det fanns då bara ett löst plankgolv att gå på. Här syns även elledningen tydligt. Vi visste ju att det skulle bli vackert där uppifrån, men vi var ändå inte riktigt förberedda på känslan det gav med den totala havsutsikt som man får från plan två, men det är väl bara att vänja sig…..




 



Nedan bild är tagen idag, trapproblemet är löst, vi har kommit överens om en liten ändring som gör att trappan blir enligt ritning. Formarna för gjutning av pelarna som ska hålla taket på plan 2 samt hela den betongkrans som  håller ihop hela våningen är klara och gjutningen kan göras så snart luften är fri från elledningen.



Vi väntar oss flytt av luftledningen under nästa vecka. Sedan finns det inga hinder kvar – då kan de gärna få jobba tvåskift om de vill,för att så snart som möjligt få Villa Olivia klar för oss att flytta in i. 

Måste bara visa en vacker bild till, även den tagen av vännen Marianne, helt enligt konceptet ”vackra, åldrande hus”. 


 



Tack Kära Marianne för de fina bilderna, jag kanske ”lånar” fler av dem framledes, vi ses snart!
Bönor och bacon
2008-06-03 14:40:39
Kära bloggläsare, ni är kanske jättespända på att höra hur det gått med elledningen? Om de bestämt sig för vilken måndag de tänkte sig hit eller om de rentav varit här redan. Det har de – varit här alltså. Igår hörde vi det välbekanta ljudet från Dimitris motorcykel vid halv nio på morgonen, strax därefter kom en bil. Kurt gick efter en liten stund ner på tomten för att se vad som ”stod på” – jag bestämde mig för att ”stanna kvar i stugan” avsluta frukostkaffet och diska den lilla frukostdisken.
Efter 5 minuter kom Kurt tillbaka, såg lite moloken ut…- Var det nå’t speciellt? undrade jag. - Det var elverket och det var redan gjort när jag kom ner….de hade redan markerat var nya el-stolpen skulle stå.

VAR DET REDAN GJORT?? Hjärtat nästan hoppade ur bröstet på mig. Hade de satt stolpen så att vi skulle få elledningarna mitt framför altanen på plan två??? Nej, sa han och skrattade, de tänker dra den bakom huset och sätta stolpen där vi vill ha den, i gränsen mellan vår och grannens tomt.



Gissa om vi kan pricka av ännu en stor sak som gått vår väg? Skrämda som vi var av folk som sagt till oss att  ”Ja, se elgubbarna – dom sätter stolparna precis hur som helst –här tänker man inte som vi gör, utsikt – vaddå utsikt, ska du ha nå’n el eller?”. För oss är det värt jättemycket att ha en fri utsikt mot havet utan störande elledningar, som dessutom LÅTER när det blåser, de tjuter...
Vi gladde oss åt det hela dagen igår och när kvällen kom så firade vi med en flaska ryskt ”bubbel” som vi fått av goda vänner på Mani-halvön här rakt över Messinabukten. Den smakade riktigt bra i den svala sommarkvällen, sen gick vi tillbaka in i huset och käkade bönor och bacon till middag. Åter till verkligheten!


Idag är våra kära albaner här och river ner ställningen som har hållit uppe taket på plan ett under betongens torktid. Vi slås av hur mycket större ytan verkar när alla stöttor och tvärslåar kommer bort, det blir nog riktigt bra! Men yttertrappan blev inte sådan som vi tänkt oss, måste ta ett snack med svenska byggledarna om det, den är varken enligt överenskommelse eller ritning. Hur ska detta sluta?? Nu börjar kanske en ny rysare?


Kära bloggläsare, det stundar fler förändringar. Vi måste flytta från huset som varit vår bostad sedan i november 2007, det är uthyrt till turister från och med den 12 juni och kommer så att vara under hela högsäsongen härnere, alltså till och med augusti månad. Vi kommer att flytta in i en liten studio inne i Koroni, den är redan bokad och klar för oss. Vi tycker naturligtvis att det är trist att behöva lämna vår nuvarande bostad som ligger så bekvämt nära byggplatsen, men det är inget vi kan göra något åt, vi visste att denna gräns fanns från början. Vad vi inte visste var att bygget skulle bli så försenat. Men vi har en liten plan…mer om detta senare.
Flytten för även med sig att  vår fasta telefonlina försvinner. Internet kommer vi åt via internetcafé nära oss inne i Koroni, men det blir svårt med telefonsamtalen, mobil telefoni är inget alternativ för oss, det kostar jättemycket i Grekland. Vi får se hur vi kan lösa detta, allt brukar ordna sig på något sätt.



 Så här ser bygget ut just i denna minut:



 



 



inga förändringar kan ske på plan två innan man flyttat elledningen, den återstående pelarens placering är för nära ledningen för att kunna färdigställas. 



I detta första skede var chefen ute och markerade var nya elstolpen skulle stå, sen kommer arbetarna och verkställer, undrar bara när…..
Nu går det framåt
2008-05-27 10:24:00










Så är det bara vi två igen, maken o jag…vännerna från Stockholm har rest hem, det känns nästan som en dröm att vi har haft besök. Vi hade en härlig vecka tillsammans – hoppas vi får många fler av detta slag. Det är väldigt roligt att kunna tala om hur det är kring oss och möta svar som ”ja, jag minns utsikten” eller ”ja, vi minns den restaurangen…” vårt liv blir mer och mer verklighet för fler än oss härnere.
Vår trädgård börjar ge oss utdelning på våra investeringar. Idag har vi skördat potatis, av 30 sättpotatisar blev ca sex kilo jättefin potatis, kanske hade det blivit 10 kilo om vi hade haft sorkskrämmor. De lämnar gott om jordhögar ovan jord så man ser deras framfart, under en del av blasten fanns absolut ingenting och det är sorkarnas fel,! Vi hoppas det lilla importföretaget i Sverige får in sin leverans av sorkskrämmor snart, de var restnoterade när vi ville beställa. Vi har beställt fyra stycken, kanske skulle man klämma till med sex skrämmor, eller till och med åtta? Sorkskrämmorna är solcellsdrivna och ser ut som en sån där liten solcellsdriven trädgårdslampa som är så populära. Ni vet, en solcell längst upp, en liten burk som det brukar lysa i på mitten och en slags pinne att sticka ner i jorden längst ner, det är bara det att denna lilla manick lyser inte – det låter. Den framställer ett litet ljud som sorkarna inte tycker om, en sorkskrämma utlovas hålla sorkfritt i en 30-meters radie. Det låter nästan för bra för att vara sant.







Vi blev bekanta med den lilla manicken genom Stelios, vår hyresvärd, han hade såna i sin trädgård. Stelios berättade att de var mycket effektiva och att de kom från Sverige. Sen var det bara att kolla lite på Internet….och saken var klar – de fanns i Moholm av alla ställen, väldigt nära våra gamla hemtrakter i Västergötland.
Det växer så det knakar i våra odlingar, vi är nu sjävförsörjande på zuccini, slanggurka, potatis och dill, persilja, ruccola, isbergssallat, många kryddörter och gröna bönor. Vi har även skördat den första tomaten och snart får vi även njuta av egenodlad melon, aubergine och paprika. 

Idag är första riktigt heta dagen, +34 grader. Vi känner båda två att det gäller att ta det lite lugnare i hettan. Det blir en arbetsperiod på morgonen/förmiddagen med täta pauser och mycket vatten, därefter långlunch med siesta, sedan kanske ett par timmar på stranden på seneftermiddagen, ännu någon timma eller med pyssel på tomten, därefter sen middag. Nu skulle de ljusa svenska sommarnätterna passa bra, här är det mörkt redan vid 21-tiden, lite ljusare kvällar skulle sitta fint - utelivet lockar när det är +20 grader på kvällen. 





Trappa upp från markplan till groventré på plan 1








 




Trappa upp till plan två, man ser avsats för vändning av trappan 180 grader, trappan blir i tre delar





På tomten händer det saker hela tiden, nu är pelarna gjutna till plan två. Det är armerat och gjutformarna är spikade till golvet för andra våningen/tak plan två. Gjutformar är även klara för yttertrappan upp till plan två, det finns färdiga armerade formar till entréerna för gästrummen, samt altanen utanför våra sovrum. Idag gjuter de allt som är armerat och ikväll kan vi för första gången använda yttertrappan för att ta oss upp till plan två för att njuta av den vidunderliga utsikten. 



Allt ser väldigt bra ut så här långt, jag kan inte fatta att vi snart ska få flytta in i vårt drömhus. Ja, det dröjer väl ännu några månader, men Villa Olivia börjar verkligen ta form och det känns enormt roligt efter den långa väntetiden då det inte hände någonting alls. Det som kan fördröja fortsatt byggnation är en elledning. Just nu väntar vi på att elbolaget ska komma och flytta den. Elledningen går diagonalt rakt över Villa Olivia och måste flyttas, helst bakåt – annars får vi den mitt i vår fina utsikt från balkongen på plan två. Flytt av elledningar kan man få vänta länge på i Grekland…..det ger oss lite kalla fötter.  



Elbolaget gav svaret ”Vi kommer på måndag” när våra byggare beställde flytten, men de sa tyvärr inte VILKEN måndag…. 
Riktig sommarvärme
2008-05-20 16:36:13

Nu börjar vi ana den riktiga sommarvämen, idag har vi för andra dagen i rad nästan 30 grader varmt. Vi besöker stranden på förmiddagen då solen inte är så brännhet, sedan blir det lunch i skuggan. Idag blev det även dopp på eftermiddagen, det svalkar fortfarande skönt, men vi antar att vattnet börjar närma sig 22-24 grader. Vi längtar lite efter badtermometern vi brukade använda under vårt segelbåtsliv, men i vilken flyttlåda kan den ligga?? Lika bra att vi inte hittar den kanske, den blir väl alldeles förskräckt om vi skulle doppa den i detta vatten, den har väl aldrig mätt upp vattentemperaturer över 20 grader...vi får nog köpa en grekisk.
Det händer saker med huset också, nu arbetas det varje dag och vi ser hela tiden förändringar. Igår och idag har man arbetat med gjutformarna för golvet till plan 2, så här är läget just nu:


Nästan hela golvet på bottenvåningen kommer att vara "igensatt" av hållare för betongen till golvet för plan 2. Undrar hur många ton betong dessa hållare måste kunna "stå pall för "innan den ovanpåliggande betongen härdat och kan hållas på plats av armeringsjärn och egen hållfasthet?
Jag tog ett foto mot Villa Olivia idag från vår hyrbalkong, nu ser man tydligt att det är ett bygge på gång i olivlunden nedanför:





Den riktigt uppmärksamme kan se en liten gubbe stå till höger på det som ska bli golv på plan 2. I nästa steg kommer det att spikas gjutformar för pelarna som ska bära upp taket på plan 2. Nu börjar det likna ett hus, eller hur?
Man har också börjat gräva ett dike för muren som ska bli till altanen på framsidan, den som kom till av ren överraskning därför att nivåskillnaden var högre än vi räknat med:


Vi har lagt ut plankor på marken för att markera altanens form, inte lätt att se på bilden kanske, men altanen kommer att ha en rundad form i ena änden och en 90-graders vinkel i andra änden. Den kommer att gå längs hela husets bredd och ca 8 trappsteg behövs för att leda ner från altanen till pooldäck, man kan se hörnet på planerad pool längst ut till höger i bild, under trädstammen, trappan kommer att bli i direkt anslutning till poolen.
Just nu har vi våra kära vänner från Stockholm här hos oss och det är underbart roligt. För ett par veckor sedan hade vi förmånen att få ha dotter med fästman på besök, dagar vi aldrig glömmer, så kul vi hade. Det känns så härligt att åtminstone några av våra nära och kära vet hur vi bor och hur vi lever.

Vi bygger en mur
2008-05-14 10:15:35

I Grekland är regeln, att den som har den lägsta marknivån står för kostnaden för byggnation av skydd för att hålla jord på plats, t ex en mur. Vi är i ett sådant läge, vi har lägre mark än grannen bakom, vi kallar honom "Barberar-Pannagiottis". Det finns hur många Pannagiottisar som helst i Grekland och just denne Pannagiottis är barberare, en mycket trevlig sådan. Vi har en "Betong-Pannagiottis" också - han försåg oss med sten, grus och cement till murbygget, Betong-Pannagiottis och hans fru Anastasia ska jag berätta om vid senare tillfälle.
Vi har beslutat oss för att bygga en mur bestående av två delar, en betongmur längst bak mot grannens tomt och en lägre mur åt vårt håll, i natursten. Den lägre muren ska hålla den jord på plats som ska bli odlingsbädd för våra grönsaker, tomater, zuccini, aubergine, meloner mm mm.
Nedan bild visar gränsen mot tomten bakom vår tomt, innan muren påbörjades:













Nedan bild visar färdig betongmur och naturstenmuren påbörjad:









Berlinmuren?

Muren kommer att bli ca 32 m lång innan den viker 45 grader för att övergå till att bli en lägre mur längs vår infartsväg upp till grinden mot allmäna vägen. I hörnet där muren viker tänkter vi mura upp en kraftig "grindstolpe" i natursten för att markera hörnet. Planen är att måla betongmuren i en ljus färg för att harmoniera med naturstenmuren som löper längs muren framtill. Ovan kan man se hur muren av natursten kommer att göra en "bukt" kring olivträdets stam, här ska rankor till blommande växter få ha sina rankor hänga ner över muren. Naturstenmuren är planerad att bli ca 70 cm hög.




Igår färdigställdes muren, här är en bild på resultatet, vi är riktigt nöjda.





Kurt i morgonsolen




I dagarna fick vi ännu en överraskning. Vi har under fem års tid kämpat hemma i Sollentuna för att få en speciell växt att blomma, växten heter Afrikas Blå Lilja (Agapanthus) och forslades med i knölform till Sverige från en resa till Madeira 2002. Vi har skött den efter alla konstens regler, varm torr plats på sommaren, vatten och näring i lämplig mängd, trång kruka, ljus övervintringsplats med ca 10 grader. Den har varit grön och fin och gett oss några nya blad att beundra varje år, men ingen blomma. Växten är mig kär av flera anledningar, så den fick bli en av de utvalda växterna att följa med oss på bilresan till Det Nya Landet. Den bars ut och in från bilen till hotellet under nätterna i Sverige, det var flera minusgrader i bilen nattetid. Krukan var ganska tung, inte undra på att maken klagade lite ibland, nätterna med minusgrader blev flera.
Väl framme fick den en fin plats med havsutsikt här i vår olivlund. Till vår stora glädje belönade den oss med en knopp för någon månad sedan! Ååååhhh! Afrikas Blå Lilja, underbart vacker - blomman står sig både länge och väl och kan beundras i veckor. Vi beundrade även knoppen, men tyckte att den såg väldigt ljus ut OCH tro det eller ej, en gång när vi passerade våra marker på morgonpromenaden hade den första blomman spruckit ut, OCH DEN VAR VIT!! Afrikas Blå Lilja var inte Blå utan Vit! Men visst är den vacker även som vit?







Kanske får det framöver bli en ny resa till Madeira för att införskaffa ett blått exemplar, ett billigare alternativ är att kolla i Kalamata om de har några knölar till den blå varianten.

Den röda skottkärran
2008-05-05 8:37:29



 



I flyttlasset från Sverige fanns mycket grejor, 54 m3 av vårt bohag kördes ner till oss i Peroulia av den trevlige greken Anesti från Järfälla. Men där fanns ingen skottkärra, den lämnade vi till våra efterträdare på Nyodlingsvägen i Sollentuna. Alla som har ett hus och en trädgård vet att en skottkärra klarar man sig inte länge utan.Vi tittade på flera ställen och konstaterade att de grekiska skottkärrorna såg lite annorlunda ut om man jämför med en svensk skottkärra. Själva behållaren är mindre och djupare, hjulet är stort och rejält och alla kärror har kraftiga skalmar såsom de flesta svenska. Efter lite provande av några olika storlekar bestämde sig Kurt för en röd, fin skottkärra, modell större. Den betalades, lastades in i bilens akter och kördes hem till Peroulia. Den fick tjänstgöra omgående, huggen ved skulle köras, grus och jord skulle flyttas på och stenar skulle baxas över kanten för att bilda grund för en utfyllnad.  



Skottkärran gjorde Kurts ben riktigt illa två gånger, tyvärr. När man tippar kärran framåt för att tömma den så stannar den inte i rakt uppåtstående läge som en svensk skottkärra, den fortsätter ända tills den ligger upp och ner, det hade han inte räknat med. Den grekiska skottkärran har dessutom en tvärbalk i metall undertill som slår till ganska kraftigt på smalbenet om man inte passar sig, detta visste inte Kurt. Han hann få två kraftiga smällar på benet….det händer nog inte igen, det sista slaget gjorde rejält ont, ändjärnet hade gjort ett stort jack vid sidan  av smalbenet mot vaden till och hade jag fått bestämma hade vi nog åkt till läkarstationen 5 kilometer bort för att få det hopsytt. Men icke, ”Det läknar snart” sa han och haltade hemåt. Det gjorde det.


En kväll skulle vi ha med oss ett par trädgårdsstolar som vi hade på vår tomt upp till huset vi hyr. ”Vi tar dem i skottkärran” sa Kurt. Sagt och gjort, vi lastade upp dem och körde hem stolarna i skottkärran. Sedan ställde vi skottkärran bredvid trappan och där fick den stå några dagar. Någon vecka senare kom gubben som skulle beskära våra olivträd, DÅ behövde vi skottkärran igen för att forsla bort nedsågade grenar och kvistar. ”Har du sett skottkärran?” frågade Kurt mig….Neeej, sa jag står den inte kvar vid trappan? ”Neeej”, sa han, ”undrar om Stelios (hyresvärden) lånat den…. ” Kurt gick iväg till Stelios som just var i trädgården som hör till huset där vi bor, för att vattna sina gurkor. ”Neeej”, sa Stelios, ”jag har inte lånat din skottkärra”. ”Jaha, då är den borta då”, sa Kurt. ”Jag misstänker att z……narna kan ha tagit den, sa Stelios, de far på nattliga räder emellanåt och lastar upp allt vad de hittar av metall på sina små pic-uper, man måste ställa undan sina saker….



Besvikelsen var stor, vi som hört att det nästan inte fanns någon brottslighet av detta slag på Peloponnesos, trist att behöva revidera den uppfattningen, tyckte vi.

Dagarna gick, vi var återigen ute för att rekognosera läget vad gäller skottkärror och konstaterade att vi inte hittade någon mer lika fin, lika lagom och lika bra. Det hela fick bero ett slag.



En kväll vid 22-tiden ett par dagar senare hörde vi ett slamrande utanför huset, sedan en röst som skrek: KOOORRRT, KOOORRRT!!.....det var Stelios. 



Karrottche, karrottche!! skrek han + några fler ord som vi inte förstod i vårt lite yrvakna tillstånd, vi hade nog slumrat lite framför TVn igen…jag trodde det brann eller nåt när jag hörde att någon ropade vid den tiden på dygnet… 



Då, just denna kväll, fick vi lära oss att skottkärra hette Karrottche på grekiska.

In på vår gård mer eller mindre sprang Stelios, med sig hade han vår röda, fina skottkärra, lika ny och fräsch som innan den försvann. 



Det var fredagskväll och Stelios hade varit på Kaféneot och tagit sig ett par koppar kaffe och antagligen en och annan Ozo. Samtalsämnet för kvällen hade varit vår skottkärra, fick vi veta, ”Tänka sig, de har stulit svenskens skottkärra….” 



”Vad var det för färg på den” undrade mannen som just nu kör omkring överallt med sin jordfräs bakefter traktorn och fräser upp alla olivlundarna innan allt ogräs går i frö. ”Den var röd” sa Stelios. 



”Då vet jag var den är” sa jordfräsgubben. Den är i Giorgios trädgård!



Åhhh, den skojaren, sa Stelios, han har gömt svenskens skottkärra, han trodde det var min skottkärra….han ska allt få han Giorgios…! 



Så skrattade vi allihop så det ekade i mörka kvällen, vi klappade om Stelios och tackade för hans hjälp, undrade om han ville ha lite mer Ozo, men det ville han inte. Han gick hemåt med raska steg, sin ficklampa i näven, men nu utan skottkärra att hålla sig i. Vi kunde höra honom småskratta för sig själv tills han försvann bakom krönet, antagligen gick han och lurade på hur han skulle kunna spela Georgios ett spratt tillbaka. 



Kaféneot är kanske inte så tokigt i alla fall…där kan man få rätsida på både det ena och det andra.


.
Börjar vi bli accepterade i byn ?
2008-04-21 8:14:30
Vi har haft många funderingar om hur vi skulle bli mottagna i den lilla byn i denna bortglömda del av Grekland. Tiden har utvisat en del naturligtvis, några frågetecken har rätats ut, men många återstår.



Grekerna, dvs den manliga delen, har sina Kafenios dit de går varje kväll efter arbetet och före middagen, kvinnorna är hemma och tillreder middagsmaten, antar jag. Man skulle kunna jämföra det med engelsmännens publiv. Min man är inte precis ”pubtypen”, han stannar gärna ”hemma i stugan” på kvällen och middagarna fixar vi för det mesta tillsammans.
Efter några månader i byn hörde vi från ett par håll att ”Nu undrade man på vårt närmsta Kafenio varför inte Kurt kom och hälsade och presenterade sig”….kanske för att han inte talar grekiska – eller för att de inte talar engelska, men det är inte så viktigt, man kan väl i alla fall komma och låta sig tittas på? I alla fall, en dag gick Kurt till ”Kafeniot” tillsammans med vår granne Nick som kommer från Danmark och har bott härnere mesta delen av tiden sedan 35 år tillbaka. Nick var gift med en grekisk dam i många år och pratar grekiska bra och Nick skulle bli en bra tolk. Kurt och Nick gav sig iväg till Kafeniot en kväll, många ville hälsa (men mest titta) och Nick översatte valda delar om vilka vi var osv. Det var en god idé, visade det sig. Flera önskade oss välkomna till byn och ”lycka till med bygget” och det var ju trevligt. Samtalsämnet för kvällen var en blodtrycksmätare som en av gubbarna hade med sig och demonstrerade under muntert pladder. De hade väldigt roligt med den en stund, alla ville prova och se hur den fungerade. Blodtrycksmannen var kvällens populäraste gäst och säkert betraktad som ”nästintill doktor”.



Det var ett första steg in i det sociala livet härnere…kanske blir det något mer besök framåt för Kurt tillsammans med Nick. Jag vågar nog inte gå med, jag får väl hålla mig till förberedelserna för middagen vilket jag inte har någ jag tycker dessutom att det är skönt med lite ensamhet ibland.



Det andra steget in i det sociala livet hände sig fredags och det stod jag för. Jag skulle in till byn och proviantera, gå på posten mm. När jag körde genom den närmsta lilla byn –Kombi- såg jag den lille gubben som jag brukar vinka till varje gång jag åker förbi. Den lille gubben sitter ofta på stenmuren och vinkar till dem som far förbi i sina bilar. Han verkar lite annorlunda, ”jag tror inte ha har alla hästarna är hemma hela tiden”, men en sådan finns nog i varje by. I alla fall – igår reste han sig upp när jag närmade mig med bilen, det såg ut som om han ville något, han sträckte upp handen, jag stannade, den lille gubben öppnade bildörren, hoppade snabbt som en vessla in och satte sig i passagerarsätet bredvid mig. Han tittade på mig och sa ”Xarakopió” vilket är namnet på nästa by och även målet för min resa denna dag. Ahhhaaaa – han ville ha lift! Jaja, det gick väl bra. Så satt han tyst och snäll vid min sida den korta stund det tar att köra till nästa by. Jag försökte vara artig och ”konversera” med de få ord jag kan på grekiska, jag såg en katt springa över vägen, jag sa ”rata” som betyder katt, gubben upprepade ”rata” och nickade. Vi passerade en bil som stod parkerad, jag sa ”aytokinnito” han sken upp och sa ”aytokinnito” sen var det lika tyst igen. När vi kom fram till torget började han rabbla nåt, jag uppfattade ”Efcharistó poli” som betyder ”tack så mycket”, så gestikulerade han med handen åt sidan på gatan. Sen sa han ”Jazzoo” uttrycket man använder för att säga hej när man känner någon, som ”Tjabaa” ungefär, sedan hoppade han ur bilen, trippade iväg några steg, vinkade glatt åt mig och försvann runt gathörnet. Så lätt var det, och det är tydligen så man gör här…man liftar med någon som passerar OM man känner igen dem och OM man är presenterad på ”Kaféniot”.
Igår hände nästa grej, Kurt gick på lilla vägen här utanför från tomten till huset vi hyr. Då ser han den röda bilen närma sig, den röda bilen som tillhör den ena grannen som bor längre bort på vägen. Vi har alltid kallat den grannen för ”surkarten” för han ser ut som en sådan. Han var en av de personer som tyckte det var konstigt att Kurt aldrig varit på ”Kafeniot”. Nu var det så att kvällen då Kurt var på ”Kafeniot” tillsammans med Nick så var inte ”surkarten” där och det tyckte vi var lite synd eftersom just HAN hade synpunkter på att Kurt aldrig var där. Men ryktet måste ha spridit sig för just denna dag körde ”surkarten” lite långsammare än vanligt när han mötte Kurt. När han var alldeles vid sidan vevade han ner rutan och sa ”Kala?” som betyder ”hej – hur är det” men han väntade inte på något svar, utan körde bara långsamt vidare. Han har väl hört att vi inte är så bra på grekiska och förstod att han inte kunde vänta sig något uttömmande svar. MEN – någonting har hänt, han har aldrig kört sakta eller vevat ner rutan tidigare och aldrig frågat ”Kala?”…. KAN det var ett steg mot acceptans…? Vi undrar så smått, men han har nog nåtts av budskapet att Kurt varit på Kafeniot i byn. 

”Surkarten” har i alla fall fått ett namn – han heter numera Elias, undrar vad den lille gubben på stenmuren heter…

Liten naturrapport, härnere blommar citrusen för fullt och bina har "full tupp" som synes













Även den pyttelilla olivknoppen har slagit ut och visar den lilla utsökta, blekt gulgröna olivblomman.









Det är stadigt mellan 20 och 25 grader varmt om dagarna och ca 12 -15 på natten och därmed sommar tycker vi nordbor, men ibland kan man möta greker som har både mössa och halsduk på. De små finkarna tjattrar för fullt och koltrasten sjunger om aftonen lika vackert här som i Sverige. Morgnarna är ljuvliga och vi kan nu ta promenaden vid 7-tiden i bara jeans o T-shirt, här är en bild från dagens morgonpromenad
















Nedan bild visar ett fd fönster på huset mittemot, ett gammalt övergivet hus som åldrats väldigt vackert tycker jag










Veckans bildgåta, vad kan namnet vara på denna växt? Den växer i sluttningen i  olivlunden.



Villa Olivia har fått fötter
2008-04-14 16:06:59
Sedan bygglovet beviljades i onsdags eftermiddag har det hela tiden hänt saker kring byggnationen. I fredags 07.30 kom betongbilarna på rad, sammanlagt sex bilar, den ena avlösande den andra. Den första bilen hade som en omvänd dammsugare ”på ryggen”, den backades längst ner närmast gropen med gjutformen för huset, sen anslöt betongbilarna en efter en och tömde ut sin betong i en slags behållare i omvända dammsugaren. Sedan fälldes ett lång arm upp från ”dammsugarbilen”, i änden på armen satt ett långt gummirör, där sprutades betongen ut. Med hjälp av gummiröret föredelades sedan betongen i de olika gjutformarna, framför allt i Villa Olivias enorma ”fötter” och i de tjocka balkarna som ligger längs marken i botten på gropen. Det är detta som ska verka som stabilisatorer när jordskalven kommer, för kommer gör de, i snitt ett par gånger per år, mer eller mindre kraftiga skalv.

På lördagen var det två gubbar nere i gropen hela dagen, de tog loss trävirket fungerat som gjutformar, nu behövdes ju inte det längre när betongen har stelnat. I söndags var det bara en gubbe vid huset. Han sågade loss bitar av de armeringsjärn som stack ut vågrätt ur grunden, ”Hålen efter dessa järn måste fyllas igen noga”, berättade byggarna, annars kan fukt tränga in i betongfundamentet och järnen rostar och det mår fundamentet inte bra av. Vi har kollat noga att alla små hålen är igenpluggade. När detta var gjort har husdelen som ska vara under mark behandlats 3 gånger med någon svart massa, antar att det är för att fukt inte ska tränga in i betongen heller.





13 april
 

Vi har gått och kikat då och då på denne metodiske man, har aldrig sett någon arbeta så lugnt och metodiskt i hela mitt liv. Han var på plats kl 8 i morse och blev hämtad kl 17, hela tiden höll han på med det han skulle, det är så de jobbar albanerna, de som är duktiga vill säga. Det är oftast grekiskt folk som arbetsledare, men det är albanerna som arbetar åt dem.
Vi hade två albaner till på tomten idag, de har börjat gräva för den mur som ska muras upp bakom Villa Olivia mot barberarens hus. Det ska bli en vitputsad mur, ca 1,20 hög. Muren behövs för att hålla jorden på plats som trycker på från barberarens fastighet, det är den som äger marken som är lägst som håller med mur och i detta fall är det vi som har marken nedanför, eftersom marken sluttar svagt ner mot havet.




Det blir en ca 40 m lång mur, längs en stor del av den har vi tänkt plantera rosor. På ett ställe är det ett stort olivträd som liksom gör ett ”avbrott” i muren, på andra sidan olivträdet ska en lägre längsgående mur av natursten muras upp, ca 70 cm hög, utmed den vita muren, ca 1 meter ut från den vita muren. Här ska bli odlingssäng framöver, den blir med sina 70 cm lagom upphöjd, så man slipper att odla t ex  tomaterna direkt på marken. Man blir lite bekvämare med åren….ryggen blir liksom stelare… 



Jag har en bildgåta, vad ska det bli av denna blomma? Någon som kan gissa?



Äntligen!!
2008-04-10 12:08:38

Denna dag den 10 april 2008 är en lyckans dag för oss. Vi har äntligen fått vårt bygglov! Tack till alla som uppmuntrat med vänliga ord, härliga meddelanden via websida, e-mail och telefon! Vi vet att det är flera av er som har Champagne på is i sina kylskåp just nu - ikväll kan ni korka upp - det kommer vi att göra!!!

Nu blir det spännande igen...vad kommer att hända nu och när???



Denna alldeles fräscha Zucciniblomma ska vi fritera ikväll - det blir tilltugget till Champagnen.

7e april
2008-04-07 13:59:51

Det hade ju varit oerhört glädjande att denna dag fått komma med meddelandet "Bygglovet äntligen klart" men så glädjande blev det inte. Beskedet vi fick idag på förmiddagen av vår "Mechanic" var:

"Eftersom myndigheterna nu ligger på och pressar för att alla bygglov ska bli klara utsträcker man tiden till att omfatta två dagar även denna vecka då man "intensivskriver" - normalt bara en dag. Man hade 150 bygglov som väntade på underskrift i måndags förra veckan. Under de tre dagar man ägnade åt denna lilla ovidkommande syssla på byggnadskontoret i Kalamta förra veckan, hann man med att godkänna 100 bygglov, denna vecka ska man alltså försöka klara av de återstående 50".

Antar att vårt bygglov är ett av dessa återstående 50. Vad ska man tycka, tro och säga ??? Det är helt otroligt!!! Det enda som är lite spännande just nu är att höra vad de har för ursäkter...kan man komma på fler än de vi har fått??
Vi gläder oss i alla fall åt att vi fick nästan 30 mm regn under helgen som gick och att sommaren nu verkar vara i antågande, åtminstone visar de sådana kartor på väderprognosen, men vad de SÄGER förstår vi ju inte av kända skäl...de kanske menar nå't helt annat och har en alldeles fantastisk ursäkt frampå onsdag varför det regnat i ytterligare tre dagar. Idag är det i alla fall "varmt och höönt" som barnbarnet säger. Vi är nere på tomten och "grejjar" - där växer fram vackra platser undan för undan. I fredags kom det till en häck av vit Oleander, vacker och doftande men ack så giftig. Det kom också till en Rosmarinhäck, nu kan man ströva längs Rosmarinbuskarna och låta händerna svepa över örterna för att få maximal doft. Nya blommor visar sig varje dag och det finns så mycket fint, fåglarnas sång, syrsorna som man hör spela i skymningen, grönsakmarknaden i grannbyn på söndagsmorgonen, vetskapen att familj och kära vänner är i antågande....ja vi ska inte klaga, men denna eviga väntan börjar kännas...ska det nånsin bli verklighet av vår dröm - Villa Olivia???

2 april, vågade inte skriva igår
2008-04-02 11:40:40

Oväder över Koroni





Idag regnar det…det känns lite konstigt att känna sig nöjd med regniga dagar, jag är inte riktigt van vid det. Vi har haft en hyfsad vår regnmässigt, det har inte kommit några direkta skyfall, men det som ska växa har fått lite lagom med vatten uppifrån undan för undan, för att klara sig vidare. Snart har vi torra, varma sommaren här och då kan man bara drömma om regn.

Vi väntar och vi väntar…..ni som följer min blogg vet PRECIS vad vi väntar på…under väntetiden har jag roat mig med att skriva ner alla ursäkter vi fått från ”Mechanic” som driver ärendet, dessa varianter har vi fått höra så här långt:

Alla var inte på plats, ärkebiskopen dog, strömavbrott, datorisering, provkörning av nya datasystemet, semester i Dubai, sjukdom, kanske nästa vecka, klämdag, en viktig person saknades vid det aktuella sammanträdet, det TAR lång tid nära havet…, vanlig strejk, generalstrejk, nationaldagsfirande, strömavbrott igen i protest mot nya pensionssystemet… hanns inte med nu heller, nu lovar vi att det blir påskrivet nästa vecka, många har fått vänta ännu längre, dessa ärenden behandlas bara på onsdagar, listan kan göras väldigt lång – vad är nu detta för lista?? Jo, det visar en del av de ursäkter som byggnadsnämnden i Kalamata haft för att INTE SKRIVA PÅ VÅRT BYGGLOV!!!

Det börjar bli lite tjatigt, nu längtar vi efter våra egna grejor, nu känns det lite trist att inte ha ett eget hem utan att bara hyra ett sommarhus med alldeles för litet kök, och inget vardagsrum heller. Hur länge FÅR vi bo kvar här, vart ska vi ta vägen SEN? Frågetecknen är många – men vi trivs ändå!!

BARA VI FÅR BYGGLOVET SNART!!!

”DÅ går det fort sen” – säger våra svenska projektledare, går det RIKTIGT bra så håller tidplanen och vi kan få tillgång till en DEL av huset nå’n gång i juni. Men byggarna kommer att bli förvånade när de inte ska bygga huset i den ordning de brukar göra, dom får vänja sig…

Vi har ett annat hus på gång som vi kanske kan få hyra under juni månad för det vi bor i nu är uthyrt mest hela sommaren. Det vore skönt med bara tre flyttar till, en härifrån till ett annat tillfälligt boende, en flytt till EN DEL av vårt nya hus samt den tredje och RIKTIGA flytten – den som ger oss tillgång till HELA Villa Olivia!! Vi hoppas komma in och ha fått det mesta i ordning till jul 2008 – kan det vara rimligt??

Men de får inte ha mer bråttom än att de hinner ”Gå Med Kycklingen”. Här i Grekland är det brukligt att man offrar en kyckling när taket har kommit på huset, en slags taklagsfest kan man säga. Man nackar en kyckling och går med den runt huset, det ska rinna blod ur kycklingen hela tiden när man går med den, ”Det för tur med sig”, säger grekerna. Sen grillar man kycklingen o äter upp den. Vi får köra en svensk variant också, den med lövad krans på en lång stör över taknocken, därefter kaffe och hembakta bullar till alla. Jag antar att de kommer att göra om den grekiska seden hädanefter och anamma den svenska, visst låter den svenska mycket trevligare??

För säkerhets skull kör vi båda – vi behöver MYCKET tur!!!

PS – fick alldeles nyss nytt meddelande från våra byggare:

”Ville bara meddela att den slutliga instans som ert bygglov ska passera, och som inte har sammanträtt en enda gång under 2008, nu under press från landshövding m fl kommer att sammanträda idag, imorgon och på fredag. Vi tror på goda grunder att det denna gång kommer att gå vägen.”
 

Nu blir det spännande……
 
344 objekt totalt 1  ...  14  15  16  17  18 

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till