StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Juli, 2018
Augusti, 2018
September, 2018
Oktober, 2018
November, 2018
December, 2018
Januari, 2019
Februari, 2019
Mars, 2019
April, 2019
Maj, 2019
Juni, 2019
Blogg
RSS
Vi bygger en mur
2008-05-14 10:15:35

I Grekland är regeln, att den som har den lägsta marknivån står för kostnaden för byggnation av skydd för att hålla jord på plats, t ex en mur. Vi är i ett sådant läge, vi har lägre mark än grannen bakom, vi kallar honom "Barberar-Pannagiottis". Det finns hur många Pannagiottisar som helst i Grekland och just denne Pannagiottis är barberare, en mycket trevlig sådan. Vi har en "Betong-Pannagiottis" också - han försåg oss med sten, grus och cement till murbygget, Betong-Pannagiottis och hans fru Anastasia ska jag berätta om vid senare tillfälle.
Vi har beslutat oss för att bygga en mur bestående av två delar, en betongmur längst bak mot grannens tomt och en lägre mur åt vårt håll, i natursten. Den lägre muren ska hålla den jord på plats som ska bli odlingsbädd för våra grönsaker, tomater, zuccini, aubergine, meloner mm mm.
Nedan bild visar gränsen mot tomten bakom vår tomt, innan muren påbörjades:













Nedan bild visar färdig betongmur och naturstenmuren påbörjad:









Berlinmuren?

Muren kommer att bli ca 32 m lång innan den viker 45 grader för att övergå till att bli en lägre mur längs vår infartsväg upp till grinden mot allmäna vägen. I hörnet där muren viker tänkter vi mura upp en kraftig "grindstolpe" i natursten för att markera hörnet. Planen är att måla betongmuren i en ljus färg för att harmoniera med naturstenmuren som löper längs muren framtill. Ovan kan man se hur muren av natursten kommer att göra en "bukt" kring olivträdets stam, här ska rankor till blommande växter få ha sina rankor hänga ner över muren. Naturstenmuren är planerad att bli ca 70 cm hög.




Igår färdigställdes muren, här är en bild på resultatet, vi är riktigt nöjda.





Kurt i morgonsolen




I dagarna fick vi ännu en överraskning. Vi har under fem års tid kämpat hemma i Sollentuna för att få en speciell växt att blomma, växten heter Afrikas Blå Lilja (Agapanthus) och forslades med i knölform till Sverige från en resa till Madeira 2002. Vi har skött den efter alla konstens regler, varm torr plats på sommaren, vatten och näring i lämplig mängd, trång kruka, ljus övervintringsplats med ca 10 grader. Den har varit grön och fin och gett oss några nya blad att beundra varje år, men ingen blomma. Växten är mig kär av flera anledningar, så den fick bli en av de utvalda växterna att följa med oss på bilresan till Det Nya Landet. Den bars ut och in från bilen till hotellet under nätterna i Sverige, det var flera minusgrader i bilen nattetid. Krukan var ganska tung, inte undra på att maken klagade lite ibland, nätterna med minusgrader blev flera.
Väl framme fick den en fin plats med havsutsikt här i vår olivlund. Till vår stora glädje belönade den oss med en knopp för någon månad sedan! Ååååhhh! Afrikas Blå Lilja, underbart vacker - blomman står sig både länge och väl och kan beundras i veckor. Vi beundrade även knoppen, men tyckte att den såg väldigt ljus ut OCH tro det eller ej, en gång när vi passerade våra marker på morgonpromenaden hade den första blomman spruckit ut, OCH DEN VAR VIT!! Afrikas Blå Lilja var inte Blå utan Vit! Men visst är den vacker även som vit?







Kanske får det framöver bli en ny resa till Madeira för att införskaffa ett blått exemplar, ett billigare alternativ är att kolla i Kalamata om de har några knölar till den blå varianten.

Den röda skottkärran
2008-05-05 8:37:29



 



I flyttlasset från Sverige fanns mycket grejor, 54 m3 av vårt bohag kördes ner till oss i Peroulia av den trevlige greken Anesti från Järfälla. Men där fanns ingen skottkärra, den lämnade vi till våra efterträdare på Nyodlingsvägen i Sollentuna. Alla som har ett hus och en trädgård vet att en skottkärra klarar man sig inte länge utan.Vi tittade på flera ställen och konstaterade att de grekiska skottkärrorna såg lite annorlunda ut om man jämför med en svensk skottkärra. Själva behållaren är mindre och djupare, hjulet är stort och rejält och alla kärror har kraftiga skalmar såsom de flesta svenska. Efter lite provande av några olika storlekar bestämde sig Kurt för en röd, fin skottkärra, modell större. Den betalades, lastades in i bilens akter och kördes hem till Peroulia. Den fick tjänstgöra omgående, huggen ved skulle köras, grus och jord skulle flyttas på och stenar skulle baxas över kanten för att bilda grund för en utfyllnad.  



Skottkärran gjorde Kurts ben riktigt illa två gånger, tyvärr. När man tippar kärran framåt för att tömma den så stannar den inte i rakt uppåtstående läge som en svensk skottkärra, den fortsätter ända tills den ligger upp och ner, det hade han inte räknat med. Den grekiska skottkärran har dessutom en tvärbalk i metall undertill som slår till ganska kraftigt på smalbenet om man inte passar sig, detta visste inte Kurt. Han hann få två kraftiga smällar på benet….det händer nog inte igen, det sista slaget gjorde rejält ont, ändjärnet hade gjort ett stort jack vid sidan  av smalbenet mot vaden till och hade jag fått bestämma hade vi nog åkt till läkarstationen 5 kilometer bort för att få det hopsytt. Men icke, ”Det läknar snart” sa han och haltade hemåt. Det gjorde det.


En kväll skulle vi ha med oss ett par trädgårdsstolar som vi hade på vår tomt upp till huset vi hyr. ”Vi tar dem i skottkärran” sa Kurt. Sagt och gjort, vi lastade upp dem och körde hem stolarna i skottkärran. Sedan ställde vi skottkärran bredvid trappan och där fick den stå några dagar. Någon vecka senare kom gubben som skulle beskära våra olivträd, DÅ behövde vi skottkärran igen för att forsla bort nedsågade grenar och kvistar. ”Har du sett skottkärran?” frågade Kurt mig….Neeej, sa jag står den inte kvar vid trappan? ”Neeej”, sa han, ”undrar om Stelios (hyresvärden) lånat den…. ” Kurt gick iväg till Stelios som just var i trädgården som hör till huset där vi bor, för att vattna sina gurkor. ”Neeej”, sa Stelios, ”jag har inte lånat din skottkärra”. ”Jaha, då är den borta då”, sa Kurt. ”Jag misstänker att z……narna kan ha tagit den, sa Stelios, de far på nattliga räder emellanåt och lastar upp allt vad de hittar av metall på sina små pic-uper, man måste ställa undan sina saker….



Besvikelsen var stor, vi som hört att det nästan inte fanns någon brottslighet av detta slag på Peloponnesos, trist att behöva revidera den uppfattningen, tyckte vi.

Dagarna gick, vi var återigen ute för att rekognosera läget vad gäller skottkärror och konstaterade att vi inte hittade någon mer lika fin, lika lagom och lika bra. Det hela fick bero ett slag.



En kväll vid 22-tiden ett par dagar senare hörde vi ett slamrande utanför huset, sedan en röst som skrek: KOOORRRT, KOOORRRT!!.....det var Stelios. 



Karrottche, karrottche!! skrek han + några fler ord som vi inte förstod i vårt lite yrvakna tillstånd, vi hade nog slumrat lite framför TVn igen…jag trodde det brann eller nåt när jag hörde att någon ropade vid den tiden på dygnet… 



Då, just denna kväll, fick vi lära oss att skottkärra hette Karrottche på grekiska.

In på vår gård mer eller mindre sprang Stelios, med sig hade han vår röda, fina skottkärra, lika ny och fräsch som innan den försvann. 



Det var fredagskväll och Stelios hade varit på Kaféneot och tagit sig ett par koppar kaffe och antagligen en och annan Ozo. Samtalsämnet för kvällen hade varit vår skottkärra, fick vi veta, ”Tänka sig, de har stulit svenskens skottkärra….” 



”Vad var det för färg på den” undrade mannen som just nu kör omkring överallt med sin jordfräs bakefter traktorn och fräser upp alla olivlundarna innan allt ogräs går i frö. ”Den var röd” sa Stelios. 



”Då vet jag var den är” sa jordfräsgubben. Den är i Giorgios trädgård!



Åhhh, den skojaren, sa Stelios, han har gömt svenskens skottkärra, han trodde det var min skottkärra….han ska allt få han Giorgios…! 



Så skrattade vi allihop så det ekade i mörka kvällen, vi klappade om Stelios och tackade för hans hjälp, undrade om han ville ha lite mer Ozo, men det ville han inte. Han gick hemåt med raska steg, sin ficklampa i näven, men nu utan skottkärra att hålla sig i. Vi kunde höra honom småskratta för sig själv tills han försvann bakom krönet, antagligen gick han och lurade på hur han skulle kunna spela Georgios ett spratt tillbaka. 



Kaféneot är kanske inte så tokigt i alla fall…där kan man få rätsida på både det ena och det andra.


.
Börjar vi bli accepterade i byn ?
2008-04-21 8:14:30
Vi har haft många funderingar om hur vi skulle bli mottagna i den lilla byn i denna bortglömda del av Grekland. Tiden har utvisat en del naturligtvis, några frågetecken har rätats ut, men många återstår.



Grekerna, dvs den manliga delen, har sina Kafenios dit de går varje kväll efter arbetet och före middagen, kvinnorna är hemma och tillreder middagsmaten, antar jag. Man skulle kunna jämföra det med engelsmännens publiv. Min man är inte precis ”pubtypen”, han stannar gärna ”hemma i stugan” på kvällen och middagarna fixar vi för det mesta tillsammans.
Efter några månader i byn hörde vi från ett par håll att ”Nu undrade man på vårt närmsta Kafenio varför inte Kurt kom och hälsade och presenterade sig”….kanske för att han inte talar grekiska – eller för att de inte talar engelska, men det är inte så viktigt, man kan väl i alla fall komma och låta sig tittas på? I alla fall, en dag gick Kurt till ”Kafeniot” tillsammans med vår granne Nick som kommer från Danmark och har bott härnere mesta delen av tiden sedan 35 år tillbaka. Nick var gift med en grekisk dam i många år och pratar grekiska bra och Nick skulle bli en bra tolk. Kurt och Nick gav sig iväg till Kafeniot en kväll, många ville hälsa (men mest titta) och Nick översatte valda delar om vilka vi var osv. Det var en god idé, visade det sig. Flera önskade oss välkomna till byn och ”lycka till med bygget” och det var ju trevligt. Samtalsämnet för kvällen var en blodtrycksmätare som en av gubbarna hade med sig och demonstrerade under muntert pladder. De hade väldigt roligt med den en stund, alla ville prova och se hur den fungerade. Blodtrycksmannen var kvällens populäraste gäst och säkert betraktad som ”nästintill doktor”.



Det var ett första steg in i det sociala livet härnere…kanske blir det något mer besök framåt för Kurt tillsammans med Nick. Jag vågar nog inte gå med, jag får väl hålla mig till förberedelserna för middagen vilket jag inte har någ jag tycker dessutom att det är skönt med lite ensamhet ibland.



Det andra steget in i det sociala livet hände sig fredags och det stod jag för. Jag skulle in till byn och proviantera, gå på posten mm. När jag körde genom den närmsta lilla byn –Kombi- såg jag den lille gubben som jag brukar vinka till varje gång jag åker förbi. Den lille gubben sitter ofta på stenmuren och vinkar till dem som far förbi i sina bilar. Han verkar lite annorlunda, ”jag tror inte ha har alla hästarna är hemma hela tiden”, men en sådan finns nog i varje by. I alla fall – igår reste han sig upp när jag närmade mig med bilen, det såg ut som om han ville något, han sträckte upp handen, jag stannade, den lille gubben öppnade bildörren, hoppade snabbt som en vessla in och satte sig i passagerarsätet bredvid mig. Han tittade på mig och sa ”Xarakopió” vilket är namnet på nästa by och även målet för min resa denna dag. Ahhhaaaa – han ville ha lift! Jaja, det gick väl bra. Så satt han tyst och snäll vid min sida den korta stund det tar att köra till nästa by. Jag försökte vara artig och ”konversera” med de få ord jag kan på grekiska, jag såg en katt springa över vägen, jag sa ”rata” som betyder katt, gubben upprepade ”rata” och nickade. Vi passerade en bil som stod parkerad, jag sa ”aytokinnito” han sken upp och sa ”aytokinnito” sen var det lika tyst igen. När vi kom fram till torget började han rabbla nåt, jag uppfattade ”Efcharistó poli” som betyder ”tack så mycket”, så gestikulerade han med handen åt sidan på gatan. Sen sa han ”Jazzoo” uttrycket man använder för att säga hej när man känner någon, som ”Tjabaa” ungefär, sedan hoppade han ur bilen, trippade iväg några steg, vinkade glatt åt mig och försvann runt gathörnet. Så lätt var det, och det är tydligen så man gör här…man liftar med någon som passerar OM man känner igen dem och OM man är presenterad på ”Kaféniot”.
Igår hände nästa grej, Kurt gick på lilla vägen här utanför från tomten till huset vi hyr. Då ser han den röda bilen närma sig, den röda bilen som tillhör den ena grannen som bor längre bort på vägen. Vi har alltid kallat den grannen för ”surkarten” för han ser ut som en sådan. Han var en av de personer som tyckte det var konstigt att Kurt aldrig varit på ”Kafeniot”. Nu var det så att kvällen då Kurt var på ”Kafeniot” tillsammans med Nick så var inte ”surkarten” där och det tyckte vi var lite synd eftersom just HAN hade synpunkter på att Kurt aldrig var där. Men ryktet måste ha spridit sig för just denna dag körde ”surkarten” lite långsammare än vanligt när han mötte Kurt. När han var alldeles vid sidan vevade han ner rutan och sa ”Kala?” som betyder ”hej – hur är det” men han väntade inte på något svar, utan körde bara långsamt vidare. Han har väl hört att vi inte är så bra på grekiska och förstod att han inte kunde vänta sig något uttömmande svar. MEN – någonting har hänt, han har aldrig kört sakta eller vevat ner rutan tidigare och aldrig frågat ”Kala?”…. KAN det var ett steg mot acceptans…? Vi undrar så smått, men han har nog nåtts av budskapet att Kurt varit på Kafeniot i byn. 

”Surkarten” har i alla fall fått ett namn – han heter numera Elias, undrar vad den lille gubben på stenmuren heter…

Liten naturrapport, härnere blommar citrusen för fullt och bina har "full tupp" som synes













Även den pyttelilla olivknoppen har slagit ut och visar den lilla utsökta, blekt gulgröna olivblomman.









Det är stadigt mellan 20 och 25 grader varmt om dagarna och ca 12 -15 på natten och därmed sommar tycker vi nordbor, men ibland kan man möta greker som har både mössa och halsduk på. De små finkarna tjattrar för fullt och koltrasten sjunger om aftonen lika vackert här som i Sverige. Morgnarna är ljuvliga och vi kan nu ta promenaden vid 7-tiden i bara jeans o T-shirt, här är en bild från dagens morgonpromenad
















Nedan bild visar ett fd fönster på huset mittemot, ett gammalt övergivet hus som åldrats väldigt vackert tycker jag










Veckans bildgåta, vad kan namnet vara på denna växt? Den växer i sluttningen i  olivlunden.



Villa Olivia har fått fötter
2008-04-14 16:06:59
Sedan bygglovet beviljades i onsdags eftermiddag har det hela tiden hänt saker kring byggnationen. I fredags 07.30 kom betongbilarna på rad, sammanlagt sex bilar, den ena avlösande den andra. Den första bilen hade som en omvänd dammsugare ”på ryggen”, den backades längst ner närmast gropen med gjutformen för huset, sen anslöt betongbilarna en efter en och tömde ut sin betong i en slags behållare i omvända dammsugaren. Sedan fälldes ett lång arm upp från ”dammsugarbilen”, i änden på armen satt ett långt gummirör, där sprutades betongen ut. Med hjälp av gummiröret föredelades sedan betongen i de olika gjutformarna, framför allt i Villa Olivias enorma ”fötter” och i de tjocka balkarna som ligger längs marken i botten på gropen. Det är detta som ska verka som stabilisatorer när jordskalven kommer, för kommer gör de, i snitt ett par gånger per år, mer eller mindre kraftiga skalv.

På lördagen var det två gubbar nere i gropen hela dagen, de tog loss trävirket fungerat som gjutformar, nu behövdes ju inte det längre när betongen har stelnat. I söndags var det bara en gubbe vid huset. Han sågade loss bitar av de armeringsjärn som stack ut vågrätt ur grunden, ”Hålen efter dessa järn måste fyllas igen noga”, berättade byggarna, annars kan fukt tränga in i betongfundamentet och järnen rostar och det mår fundamentet inte bra av. Vi har kollat noga att alla små hålen är igenpluggade. När detta var gjort har husdelen som ska vara under mark behandlats 3 gånger med någon svart massa, antar att det är för att fukt inte ska tränga in i betongen heller.





13 april
 

Vi har gått och kikat då och då på denne metodiske man, har aldrig sett någon arbeta så lugnt och metodiskt i hela mitt liv. Han var på plats kl 8 i morse och blev hämtad kl 17, hela tiden höll han på med det han skulle, det är så de jobbar albanerna, de som är duktiga vill säga. Det är oftast grekiskt folk som arbetsledare, men det är albanerna som arbetar åt dem.
Vi hade två albaner till på tomten idag, de har börjat gräva för den mur som ska muras upp bakom Villa Olivia mot barberarens hus. Det ska bli en vitputsad mur, ca 1,20 hög. Muren behövs för att hålla jorden på plats som trycker på från barberarens fastighet, det är den som äger marken som är lägst som håller med mur och i detta fall är det vi som har marken nedanför, eftersom marken sluttar svagt ner mot havet.




Det blir en ca 40 m lång mur, längs en stor del av den har vi tänkt plantera rosor. På ett ställe är det ett stort olivträd som liksom gör ett ”avbrott” i muren, på andra sidan olivträdet ska en lägre längsgående mur av natursten muras upp, ca 70 cm hög, utmed den vita muren, ca 1 meter ut från den vita muren. Här ska bli odlingssäng framöver, den blir med sina 70 cm lagom upphöjd, så man slipper att odla t ex  tomaterna direkt på marken. Man blir lite bekvämare med åren….ryggen blir liksom stelare… 



Jag har en bildgåta, vad ska det bli av denna blomma? Någon som kan gissa?



Äntligen!!
2008-04-10 12:08:38

Denna dag den 10 april 2008 är en lyckans dag för oss. Vi har äntligen fått vårt bygglov! Tack till alla som uppmuntrat med vänliga ord, härliga meddelanden via websida, e-mail och telefon! Vi vet att det är flera av er som har Champagne på is i sina kylskåp just nu - ikväll kan ni korka upp - det kommer vi att göra!!!

Nu blir det spännande igen...vad kommer att hända nu och när???



Denna alldeles fräscha Zucciniblomma ska vi fritera ikväll - det blir tilltugget till Champagnen.

7e april
2008-04-07 13:59:51

Det hade ju varit oerhört glädjande att denna dag fått komma med meddelandet "Bygglovet äntligen klart" men så glädjande blev det inte. Beskedet vi fick idag på förmiddagen av vår "Mechanic" var:

"Eftersom myndigheterna nu ligger på och pressar för att alla bygglov ska bli klara utsträcker man tiden till att omfatta två dagar även denna vecka då man "intensivskriver" - normalt bara en dag. Man hade 150 bygglov som väntade på underskrift i måndags förra veckan. Under de tre dagar man ägnade åt denna lilla ovidkommande syssla på byggnadskontoret i Kalamta förra veckan, hann man med att godkänna 100 bygglov, denna vecka ska man alltså försöka klara av de återstående 50".

Antar att vårt bygglov är ett av dessa återstående 50. Vad ska man tycka, tro och säga ??? Det är helt otroligt!!! Det enda som är lite spännande just nu är att höra vad de har för ursäkter...kan man komma på fler än de vi har fått??
Vi gläder oss i alla fall åt att vi fick nästan 30 mm regn under helgen som gick och att sommaren nu verkar vara i antågande, åtminstone visar de sådana kartor på väderprognosen, men vad de SÄGER förstår vi ju inte av kända skäl...de kanske menar nå't helt annat och har en alldeles fantastisk ursäkt frampå onsdag varför det regnat i ytterligare tre dagar. Idag är det i alla fall "varmt och höönt" som barnbarnet säger. Vi är nere på tomten och "grejjar" - där växer fram vackra platser undan för undan. I fredags kom det till en häck av vit Oleander, vacker och doftande men ack så giftig. Det kom också till en Rosmarinhäck, nu kan man ströva längs Rosmarinbuskarna och låta händerna svepa över örterna för att få maximal doft. Nya blommor visar sig varje dag och det finns så mycket fint, fåglarnas sång, syrsorna som man hör spela i skymningen, grönsakmarknaden i grannbyn på söndagsmorgonen, vetskapen att familj och kära vänner är i antågande....ja vi ska inte klaga, men denna eviga väntan börjar kännas...ska det nånsin bli verklighet av vår dröm - Villa Olivia???

2 april, vågade inte skriva igår
2008-04-02 11:40:40

Oväder över Koroni





Idag regnar det…det känns lite konstigt att känna sig nöjd med regniga dagar, jag är inte riktigt van vid det. Vi har haft en hyfsad vår regnmässigt, det har inte kommit några direkta skyfall, men det som ska växa har fått lite lagom med vatten uppifrån undan för undan, för att klara sig vidare. Snart har vi torra, varma sommaren här och då kan man bara drömma om regn.

Vi väntar och vi väntar…..ni som följer min blogg vet PRECIS vad vi väntar på…under väntetiden har jag roat mig med att skriva ner alla ursäkter vi fått från ”Mechanic” som driver ärendet, dessa varianter har vi fått höra så här långt:

Alla var inte på plats, ärkebiskopen dog, strömavbrott, datorisering, provkörning av nya datasystemet, semester i Dubai, sjukdom, kanske nästa vecka, klämdag, en viktig person saknades vid det aktuella sammanträdet, det TAR lång tid nära havet…, vanlig strejk, generalstrejk, nationaldagsfirande, strömavbrott igen i protest mot nya pensionssystemet… hanns inte med nu heller, nu lovar vi att det blir påskrivet nästa vecka, många har fått vänta ännu längre, dessa ärenden behandlas bara på onsdagar, listan kan göras väldigt lång – vad är nu detta för lista?? Jo, det visar en del av de ursäkter som byggnadsnämnden i Kalamata haft för att INTE SKRIVA PÅ VÅRT BYGGLOV!!!

Det börjar bli lite tjatigt, nu längtar vi efter våra egna grejor, nu känns det lite trist att inte ha ett eget hem utan att bara hyra ett sommarhus med alldeles för litet kök, och inget vardagsrum heller. Hur länge FÅR vi bo kvar här, vart ska vi ta vägen SEN? Frågetecknen är många – men vi trivs ändå!!

BARA VI FÅR BYGGLOVET SNART!!!

”DÅ går det fort sen” – säger våra svenska projektledare, går det RIKTIGT bra så håller tidplanen och vi kan få tillgång till en DEL av huset nå’n gång i juni. Men byggarna kommer att bli förvånade när de inte ska bygga huset i den ordning de brukar göra, dom får vänja sig…

Vi har ett annat hus på gång som vi kanske kan få hyra under juni månad för det vi bor i nu är uthyrt mest hela sommaren. Det vore skönt med bara tre flyttar till, en härifrån till ett annat tillfälligt boende, en flytt till EN DEL av vårt nya hus samt den tredje och RIKTIGA flytten – den som ger oss tillgång till HELA Villa Olivia!! Vi hoppas komma in och ha fått det mesta i ordning till jul 2008 – kan det vara rimligt??

Men de får inte ha mer bråttom än att de hinner ”Gå Med Kycklingen”. Här i Grekland är det brukligt att man offrar en kyckling när taket har kommit på huset, en slags taklagsfest kan man säga. Man nackar en kyckling och går med den runt huset, det ska rinna blod ur kycklingen hela tiden när man går med den, ”Det för tur med sig”, säger grekerna. Sen grillar man kycklingen o äter upp den. Vi får köra en svensk variant också, den med lövad krans på en lång stör över taknocken, därefter kaffe och hembakta bullar till alla. Jag antar att de kommer att göra om den grekiska seden hädanefter och anamma den svenska, visst låter den svenska mycket trevligare??

För säkerhets skull kör vi båda – vi behöver MYCKET tur!!!

PS – fick alldeles nyss nytt meddelande från våra byggare:

”Ville bara meddela att den slutliga instans som ert bygglov ska passera, och som inte har sammanträtt en enda gång under 2008, nu under press från landshövding m fl kommer att sammanträda idag, imorgon och på fredag. Vi tror på goda grunder att det denna gång kommer att gå vägen.”
 

Nu blir det spännande……
 
Påsklunchen
2008-03-27 11:42:49
Så har vår första påskhelg i Grekland passerat, dvs ”Den Svenska Påsken”, grekerna har sitt roliga kvar, de firar inte förrän sista helgen i april…ibland undrar jag – hur kan det komma sig att vi firar Påsken vid olika tillfällen, tänker vi inte på samma Jesus?? att han korsfästes, dog och återuppstod?? Nån som vet?? 


Påskhelgen har varit bra, härligt väder och trevliga dagar.  Skärtorsdagen var ovanligt varm, närmare 25 grader – DÅ passade jag på – att ta mitt första dopp i havet för året. Lite kallt till att börja med – men jag tycker ju om när det biter lite i skinnet. Behöver jag säga att jag var ensam i plurret? Jag hade kunnat bada utan en tråd på kroppen, nu gjorde jag inte det…riktigt så varmt var det inte. 

Långfredagen var vi på andra sidan Messinabukten i staden Stoupa. Vi var inbjudna av nyfunna svenska vänner att äta påsklunch tillsammans med dem och flera av deras vänner, där fanns engelsmän, tyskar, svenskar och en norsk dam. Svenska Margareta från Härnösand hade tillsammans med maken snott ihop en perfekt svensk Påsklunch. De hade hjälp av ett albanskt par som har en trevlig restaurang i Agios Nikolaus ”Ag. Nik.” där påsklunchen serverades. På påskbordet fanns sill, och lax i alla de upptänkliga former, där fanns Janssons frestelse, köttbullar och KOKT potatis. Det var väldigt nära att den hade blivit friterad, svenska Margareta räddade dem från doppet i flottyroljan i SISTA stund. Här i Grekland friteras ju i princip ALL potatis som serveras på restauranger, tycka vad man vill om det, men så är det. Till min stora lycka fanns även fyllda och garnerade ägghalvor, många vet hur besviken jag blir om det inte finns ägghalvor på julbordet, nu kunde jag njuta av denna läckerhet även på påskbordet. Den ena ägghalvan hade en fyllning av tonfisk och majonnäs, den andra hade en topping med lax i någon god röra, båda hade dillgarnering. Mums….



Vi sov över i vännernas gästlägenhet till påskaftonen. De har en så otroligt söt hund, hon heter Liza. Liza är väldigt förtjust i både Kurt och mig och vi fick denna gång tillfälle att riktigt rå om lilla Liza. Snart är hon nog inte så liten längre, ingen vet riktigt hur stor hon tänker bli, hon kom som riktigt liten valp till Gunilla o Edward, som våra vänner heter, och bad om att få bli omhändertagen. Hon visste inte vilken tur hon hade, bättre hem kunde hon inte få, dessutom fick hon en bror på köpet, katten Cassander håller Liza sällskap och någon större rivalitet kunde vi inte se.



På hemvägen stannade vi till i Kalmata och gick på lördagsmarknaden, det är härligt med alla grönsaker, frukt, ost, kött o fisk, ja - där finns nästan allt man behöver. 

Tog en kaffe på torget i gamla sta'n, strosade omkring i vackra vädret, mådde gott helt enkelt. Återstående dagar har vi jobbat på tomten, gjort ett potatisland till, (vad vi nu ska med det till – vi äter nästan ingen potatis – hoppas på många gäster)


Vi har sått bönor och dill, salladslök och kryddor, planterat flera träd, grävt bort envis bambu och vassa taggbuskar, mm mm. Vi trivs så bra när vi får jobba med kroppen, gräva, slita o dra...man sover så gott om natten.






.
Påskveckan 2008
2008-03-18 15:55:00
 




Nu ser man tydligt att vår omgivning börjar vakna upp ur sin vintersömn. I Koroni börjar butikernas väggar färgas av allehanda sommarkläder, souvenirer och vykort. Man spikar och sågar, målar och fejar, restaurangerna bygger nya sommarserveringar längs vattnet. De små husen som senare ska bebos av turister och grekerna själva vädras och vårstädas, det är full aktivitet och nya ljud överallt. I går kväll hörde vi ett annorlunda ljud, ett klagande, jamande läte utanför dörren. Kurt öppnade, tände ytterlampan och tittade ut. Ljudet kom från katten som satt fast mellan grindens spjälor. Hon har blivit bra mycket rundare om magen den senaste tiden, trots att hon får samma mängd mat. Vi undrar om det har något med hennes möten med hankatter i slutet av januari att göra….hon borde tänkt på konsekvenserna. I alla fall så satt hon nu fast och Kurre fick hjälpa henne loss. Vi får ha grinden öppen hädanefter så att hon kan komma åt mat- och vattenskålarna som står innanför grinden. Vi både bävar och gläds åt den dag hon kommer och är sitt vanliga smärta jag igen, då vet vi…men vad gör man…det är hon som adopterat oss…inte tvärtom. De små ulltottarna som hon så småningom kommer att presentera för oss är ju helt oemotståndliga, det vet vi av erfarenhet, men nå’n kattfarm har vi då rakt inte tänkt oss. Ja, ja naturen får väl ha sin gång…rävarna ska ju ha mat de också.

Vädret är nu sommarvarmt, även kvällarna börjar kännas lite ljumna. Det är för varmt med jackan på mitt på dagen och även jeansen är för varma, nu är det kortärmade toppar och caprilängden på brallorna som gäller. Även havsvattnet verkar ibland lockande att svalka sig i…..Vi skriver idag den 18 mars, det är ganska precis tre månaders skillnad mot hemma, skulle vilja beskriva det vi har just nu som bra, svenskt midsommarväder. Olivängarna är så färggranna och fulla med blom, ungefär som vid midsommartid i Sverige. Eftersom vi inte har någon erfarenhet av vädret på denna breddgrad kan vi inte avgöra om detta är normalt eller ej. Vi TROR att det är ovanligt tidigt, de människor vi har kontakt med verifierar detta. 

Vi hade i alla fall vinter en hel söndag i februari, frost var det också på natten. Den gick hårt åt apelsinträden bortåt Messini. Antar att apelsinerna blir dyra nästa ”vinter”, blommen som skulle ge oss frukt nästa säsong frös bort tillsammans med löven, träden står alldeles bruna just nu.

I mandelträden ser man grönlundna mandlarna som redan blivit ganska stora fastän blomningen just slutat. Man kan äta mandlarna som primörer, mandelmjölken är söt och god, man får tänka framåt och inte äta alla nu, de ska bli krakmandlar till julen.





En annan frukt som också ska bli rolig att följa är fikonet. Fikonbladen har just slagit ut och den lilla fikonkarten har redan sin karaktäristiska form. Jag minns hur ljuvligt de mogna fikonen smakade förra året i augusti/september då vi var här på besök en vecka. På vår tomt finns tre fikonträd – undrar om det räcker….?





 Men allt är minsann inte bara värme och behagligheter härnere, det är problem också. Ibland stänger de av strömmen, ibland har vi sopberg och ibland kan man inte nå några myndigheter eller banker o dylikt. DET ÄR STREJK! Vi har ju lite svårt att hänga med i allt detta som händer eftersom vi inte kan språket men vi försöker hålla oss så informerade vi kan med hjälp av den ortsbefolkning som talar engelska. Vi har förstått att det handlar om pensionssystemet i Grekland, man vill förändra det, anpassa till EU-standard skulle man kunna säga. Vissa har så förmånliga villkor att man kan ta ut pension redan vid 48 års ålder, men så räcker ju inte pensionspengarna till heller. Många pensionärer lever på gränsen till fattigdom och hade de inte sin lilla odlingslott skulle de få svårt att överleva. Naturligtvis blir det svårt att lösa detta gigantiska samhällsproblem – så vi får nog lära oss att leva med osäkerheten om det tänds nån lampa eller om spisen funkar när vi vrider om knappen. Vi löser detta på eget sätt och köper helt enkelt ett gasolkök så vi klarar matlagningen och stearinljus och tändstickor har vi gott om så att vi kan få ljus när mörkret faller och vi går ju även här mot ljusare tider.

Det värsta är att de börjar skylla på strejken när vi frågar hur långt bygglovshandlingarna har kommit….det är nog vårt största bekymmer för tillfället. Ännu inget bygglov alltså.


GLAD PÅSK!!!




 




 
13 mars
2008-03-12 16:51:14
Jag lämnade Andreas o Marias hus i West Milford 12.30. Andreas körde mig till Kennedy-flygplatsen i New York City och lille Mattias var med i baksätet. Resan från och till flygplatsen var mitt enda möte med NYC denna gång, lite synd för jag gillar verkligen den staden. Det kommer väl andra tider när barnbarnen är större och lättare att ta med sig. Planet lyfte kl 18.00 efter nästan två timmars försening. Landade 08.30 i Grekland, lägg till 6 timmars tidsskillnad, då är alltså klockan 14.30 i min kropp (utan nattsömn), bussen från flygplatsen till Atén ännu 1 timma, resan Atén - Kalamata tog 4 timmar (inkl 1 timmas väntan på Kalamata-bussen).

Bussresan Atén till Kalamata är intressant – åtminstone de här första två gångerna, antar att man tröttnar på dem också när man åkt några gånger. När man åker ut från Atén mot Kalamata ser man vackra samhällen vid underbara bukter i havet med bergen i fonden. Motorvägen är snabb bra och går från Atén ända till Tripolis, då är 2/3 av vägsträckan till Kalamata avverkad. Bussen är bekväm, den är som vilken turistbuss som helst. Men efter ca 10 mil börjar landskapet förändras, då kommer man till de områden som brandhärjades förra sommaren, det är förfärligt att se. Av det som förut var vackra pinjeskogar är nu bara svarta stammar kvar, cypresserna likaså, lövträden är svarta som i november i Sverige, olivträden sträcker förtvivlat sina nakna armar mot himlen, liksom för att be om hjälp. Det enda positiva man kunde se så här långt, var att marken hade börjat grönska igen och blommorna gav färg åt det annars totalt svarta landskapet. Så vitt jag kunde se har man i detta område lyckats rädda de flesta byarna, åtminstone de som låg utmed vägen, antar att bergsbyarna råkat mer illa ut. Men all natur omkring byarna är svart, det är som värsta månlandskapet.

 

Detta område var förut känt som ett av de allra vackraste i Grekland, det är fantastiska scenerier med berg, dalar och storslagen utsikt, man färdas på serpentinvägar upp och nedför bergssidorna efter Tripolis mot Kalamata. Området var också en del av atenarnas rekreationsområden, det kommer att ta minst ett decennium innan det blir någorlunda återställt, om ens någonsin. Vi får hoppas vi förskonas från bränderna denna sommar 2008.

De små städerna utmed vägen är inget att skriva hem om, mest ruckel märkta av fattigdom och jag gissar arbetslöshet. Folk flyttar väl till Atén för att få arbete, kanske ändrar det sig och blir fler arbetstillfällen här när motorvägen mellan Atén och Kalamata blir klar i sin hela längd om något år eller två (eller fem – det är ju Grekland vi talar om). I alla fall ska den nya vägen förkorta restiden med en dryg halvtimma, då tar Expressbussen som jag åkte med bara 2,5 timma och det är ju inte speciellt lång transfer för dem som vill komma och hälsa på oss i Villa Olivia.

Älsklingen var tack och lov på plats för att köra mig hem, vi var hemma ca 16.00 efter lätt lunch i bilen, maten på planet var inte speciellt bra så jag var hungrig när jag landade och ingen mat innan bussen till Kalamata – ville bara hem. Somnade vid 11-tiden igår kväll, vaknade 01.15 pigg och fortfarande hungrig. Läste gamla svenska tidningar samt såg två amerikanska såpor på TVn och somnade om vid 5-tiden i morse – sov som en stock till 11.00. På med kläderna och ner till Kurt, tomten och havet – underbart – sedan har dagen rullat på av sig självt….

Mesta delen av dagen har vi varit därnere på tomten, nu passade det på att bli mulet och blåsigt när jag äntligen kom hem, men det kom inget regn. Vi har satt lök idag och jag har små tagit skott här och där kring huset vi hyr, för att de så småningom ska rota sig och bli små plantor av det ena och det andra, ska bli spännande att se om det tar sig. Potatisen växer så det knakar (åtminstone blasten) spenaten kan vi plocka inom en 14-dagarsperiod, skulle jag tro, salladen som jag satte i december är fullt plockbar, grön och fin. Av grannen Nick har vi fått fyra små Mimosaträd, de ska planteras på tomten framåt. Jag älskar Mimosa, de doftar så ljuvligt när de blommar om våren. Nick hade också ett Lagerträd, modell mindre, som skulle bort från hans tomt. Det trädet ska bli mitt lagerträd i trätunna.

 Adirondeckstolar och potatisland
Bloggstart!
2008-03-01 18:17:24

Whoopps! Så har jag en blogg, vad fort DET gick....hängde nästan inte med där...Idag är det den första mars 2008 - vilket himla bra datum att starta en blogg, antar att det är ett av de bästa datumen att starta en blogg...vintern börjar väl RAAAASA för er därhemma i Sverige, men nere i Grekland är sommaren på intåg (alldeles för tidigt och efter alldeles för lite regn), alltså brytningstid från ett till annat, bästa tiden att starta bloggar...en bra bild att illustrera detta får bli nedanstående mandelblomsknopp! Fotad med min Nikon D40x som för det mesta hänger över min axel under mina dagliga promenader i Greklands vackra natur.


Mandelblomknopp


Just i dessa dagar är jag FAAAMMMMO till lille Mattias 3,5 och lillebror Alexander 2 månader. Jag är "periodarfarmor" därför att vi bor så långt från varann, de bor ända borta i New Jersey, USA. Denna gång "periodar" jag hela 2 veckor - jag gosar med lillebror så mycket jag hinner och Mattias lär mig ALLT om robotar, monster och dinosaurier. "Let's pussla fammo" är också en vanlig replik från Mattias. Han pratar nästan lika bra svenska som engelska, men ibland blandar han ihop språken. Det är fascinerande när man märker hur snabbt han snappar upp orden, ett av gårdagens nya ord var "blixtlås" - det kom till när han skulle till skolan: fammo, hjälp mig med min "zipper"!


 


 


 

351 objekt totalt 1  ...  14  15  16  17  18 

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till