StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
MAT
2008-11-28 14:01:57


Mat...detta ständigt återkommande ämne....mat som har en så central roll i våra liv, inte minst vårt och framför allt mitt liv.
Många hör av sig och undrar om och hur mathållningen har förändrats sen vi kom hit till Grekland, det vill jag påstå att den har gjort, på många sätt. Den stora förändringen är att vi framför inte lägger ner lika mycket tid på matlagning sen vi flyttade hit, vi använder t ex mycket färre råvaror. Det beror till stor det på att vi är utomhus så mycket mer sen vi kom hit SAMT att vi har befunnit oss på "flyttande fot" så stor del av tiden, vi hinner helt enkelt inte. Vi har blivit tvugna att decimera basförrådet i skafferi, kyl och frys till ett minimum för att inte händerna skulle hamna vid knäna efter alla flyttar, vi har nu flyttat allt som allt 10 (tio) gånger på ett år...hur många har varit med om det och kan berätta om hur det känns?

95 % av alla dagar ser vår lunchtallrik ut så här:

Njaaa, inte apelsiner varje dag, men väl fetaost, tsatziki, tomater, lök, oliver, bröd och olivolja, ibland med ett eller annat tillägg i form av t ex aubergineröra (Melitzanosalata), sommartid ibland i sällskap av ett litet glas iskall Retsina. Detta är alltså den lunch vi äter i stort sett varje dag. Ibland tittar vi förvånat på varann och frågar oss "ska vi aldrig tröttna på denna typ av mat"? och det verkar faktiskt inte så...det smakar LIKA gott varje gång. Råvarorna är förstås de bästa tänkbara. Vi har länge kunnat sköra egna tomater, godast var de i våras och under försommaren när solen fick göra sitt till sötman, sedan verkade de väldigt chockade under den heta sommaren och hängde mest med bladen hela tiden och inga nya fruktämnen ville de producera, men NU hänger det stora fina (gröna) tomater på plantorna igen, frågan är hur många som hinner mogna fram och bli röda innan det blir kallare?


Vi odlade lök, potatis, spenat, bönor, aubergine, zuccini under våren och nu under hösten har odlingarna bytts ut eller utökats med olika sorters kål, just nu skördar vi broccoli, snart kommer blomkål, vitkål och rödkål. Paprikaplantorna har gett oss mycket paprika hela säsongen, nu börjar det sina...antar att de vill ha mer värme liksom tomaterna, zuccinin och auberginerna som också är på upphällningen. Alla dessa fina råvaror har tillsammans med ägg, kyckling och fisk blivit vår middag varje dag, många gånger gratinerar vi dem med lite olivolja, havssalt och Parmesanost.
Snart är det dags att plocka upp höstomgången av potatisen - kan man göra Jansson på färskpotatis, nån som provat?

För ett tag sedan åt vi något som vi aldrig ätit tidigare, kaningryta! En av våra goda vänner härnere, Leo, ville gärna bjuda oss på sin speciella kaningryta, inte tacker man nej till det, alltid kul med nya kulinariska upplevelser.
Vi var på plats redan när denna läckerhet skulle tillredas. Medan grabbarna fixade kaninen fotograferade jag och gjorde anteckningar om de olika momenten, detta är nu tyvärr "en flytt sedan" och jag kan inte hitta mina anteckningar, jag försöker här rekapitulera så som jag minns det hela:

Man tager 1 st kanin, detta exemplar vägde ca 1,5 kilo skulle jag tro. Stycka den, om detta inte är gjort redan i butiken, tvätta och torka av de olika kanindelarna, lägg i gryta och bryn köttet lite runtom, gärna i olivolja. Därefter ska den penslas, del för del på alla sidor, med fransk senap, sedan läggas tillbaka i grytan tillsammans med ett par klyftade gula eller röda lökar, samt några vitlöksklyftor


Leo penslar...

Efter detta kryddar man med med salt, nymalen peppar och tillsätter oregano, torkad eller färsk. Sedan tillsätts ½ flaska rött matlagningsvin


Kurt tillsätter rödvin...och därefter grädde...matlagningsgrädde går bra.

Låt det hela därefter koka nån timma eller 1½ tills köttet börjar lossna från benen.
När det började närma sig slutet på koktiden tillsattes några gröna paprikor i bitar.



Därefter smakar man ev av med mer grädde, mängd beroende på hur många såsen ska räcka till, och det kan inte bli för  mycket sås, jag lovar.....


Kul med killar som gillar att jobba i köket...

Bilden nedan visar den färdiga rätten

Just här hade vi fixat en "side dish" bestående av  Zuccini i stavar, snabbt bräserade i olivolja och lätt kryddade med salt o peppar. Till rätten serverades Basmatiris...mycket läckert!

Tack Leo, för en mycket trevlig kväll i ert fina hus, maten "smakade mycket gott för oss". Hoppas ni kommer hit snart igen både Du och hustrun, kanske kan vi då bjuda tillbaka, förhoppningsvis under eget tak. 






Ibland händer det att man blir bjuden på middag från de mest oväntade håll, detta hände oss häromdagen. Det var innan senaste flytten när vi fortfarande bodde i det lilla, mysiga huset i Vasilitsi.
En bil stannande strax utanför husets mur, en äldre man och en kvinna som vi antog var hans fru steg ur bilen. Vi förstod av de redskap de lastade av bilen att det var olivskörd på gång. De talade ingen engelska men vi uppfattade, trots vår knapphändiga förståelse för grekiska men tack vare deras gester och goda vilja att kommunicera, att detta var de förra ägarna till marken där huset står. På tomten finns fyra mycket gamla, vackra olivträd kvar och dessa skulle nu skördas. De båda grekerna var pratsamma och glada och vi fick så fin kontakt att jag bestämde mig för att våga ta några bilder av Theodoros och Élena, som vi förstod var deras namn.


De poserade gärna för kameran, jag brukar vara lite försiktig med fotograferandet, en del människor tar ibland illa upp när man vill fotografera dem, men så icke Élena och Theodoros, trevligt för mig.

På något sätt lyckades vi kommunicera ganska väl med Élena och Theodoros, vi kunde till och med förstå att de ville att vi skulle komma till deras hem samma kväll klockan 18 och dricka kaffe. Vi lyckades också förstå vilket hus som var deras. Väldigt glada för deras inbjudan tackade vi ja, inte varje dag man blir hembjuden till "den sanne greken" -  bäst att passa på.

Vi har förstått att man kommer inte tomhänt hem till  någon i Grekland. Vi försåg oss med en liten kartong från det bästa konditoriet i Koroni, fylld av en mix av deras läckra bakverk, mandelkaka, baklava, chokladbiskvi och ytterligare någon läckerbit med blankt fint papper på. Förväntansfulla ringde vi på Élena och Theodoros ytterdörr klockan 18 samma dag.

De gav oss ett varmt välkomnande och bad oss sitta ner i köket där den öppna spisen fanns. I spisen sprakade brasan muntert...eller kanske inte så muntert...här i Grekland har de ett helt annat sätt att elda i sin öppna spis mot vad vi är vana vid. De tar in jättelånga stora vedträn, nästan som stockar. Dessa lägger de sedan in i öppna spisen, därefter tänder de elden och undan för undan skjuter de in den långa stocken som befinner sig till hälften utanför den öppna spisen och mest ligger och pyr, så det var ingen munter brasa...men den värmde lika gott som en "munter brasa".

Élena stökade glatt pladdrande omkring borta i hörnet där spisen fanns och jag trodde hon möjligtvis förberedde någon mat inför morgondagen, men det hon verkligen höll på med var att fixa till, snabbt och lätt, en liten supé för Kurt och mig. Vi blev så förvånade, vi var helt och hållet inställda på en kopp kaffe, möjligtvis i sällskap av en läckerbit från vår medhavda kartong.


Snabbt och vant dukade Élena fram några tallrikar och bordet fylldes av allehanda smårätter på grekiskt vis. Det var en liten vegetarisk rätt med kronärtskocka och ärtor, mycket god i en härlig buljong med olivolja, en fräsch sallad dressad med olivolja, deras hemgjorda fetaost bjöds också, samt ett smakprov på årets Kalamataoliver, de var nästan lika goda som våra egna....  !    
Till detta bjöds ett slags bröd som Élena tillverkade av en deg som hon formade till ganska tunna bröd, som pitabröd nästan, dessa gräddades snabbt i stekpannan, Kurt sa att han såg att hon slog i grädde i smeten....inte undra på att de var goda. Men undrar hur det var med GI-värdet?
De frågade om vi ville ha ett glas vin (Krasí) till maten, eller om vi ville ha öl. Jag tackade ja till vinet, Kurt valde öl eftersom det hemgjorda vinet här i området många gånger är helt odrickbart. Élena och Theodoros vin var i alla fall drickbart och på något sätt passar det till de grekiska smårätterna, godast är det om sommaren, eftersom det oftast serveras iskallt, då kan det ibland vara riktigt läskande.
Efter maten serverades kaffe på grekiskt vis, ett litet, litet kokkärl ställs på ett litet, litet gasolkök, så tillreder man kaffet på grekiskt vis, mycket gott serverat med lite mjölk och socker om man så önskar, det behövs för det är ganska starkt och man dricker det i små, små koppar.

Élena och Theodoros berättade att de äger ca 700 olivträd och att de skördar dem själva, fattar inte hur de orkar - de är ju inte purunga - Theodoros var 72 och Élena 68 - men det är kanske det som är själva hemligheten med att de orkar, hårt arbete och sund mat + avsaknad av stress.
Vi förstod också att de hade två hus till som de hyr ut till turister - antar att det är här som på västkusten i Sverige förr i tiden, de flesta hade ett extra gästhus att hyra ut eller så flyttade man helt enkelt ner i den lilla lägenheten i källaren och hyrde ut sin egen del av huset under högsäsong. Alla sätt är bra...

Vi hade en härlig kväll med en trevlig pratstund med det gästfria grekiska paret. Vi har förstått att grekerna är ett gästfritt folk, åtminstone den äldre generationen, de har det i generna.
Det grekiska ordet för gästfrihet är "Filoxenía" - det ser man ibland som namn på restauranger eller tavernor, ännu ett vackert grekiskt ord.

Vasilitsi har kommit att bli en av våra absoluta favoritbyar här i området. När du kommer på besök kommer vi att kunna erbjuda ett litet dagsprogram som heter "Vandring i Vasilitsi" - en vandring på någon timma eller två, i och omkring denna pittoriska lilla by. Avslutningsvis äter vi förslagsvis på Nico's restaurang i Vaslilitsi som är en av de bästa häromkring, ingen går därifrån varken besviken eller hungrig - välkommen att komma med!

Ett år har gått!
2008-11-28 12:27:04

Först av allt vill jag önska alla mina idoga bloggläsare en








Trevlig Adventshelg!













Här är det inte så mycket som kan kallas advents- eller julstämning. Idag är det mulet och det blåser en mild vind som enligt barometern ska föra med sig regn, så icke ännu. Men tvätten torkar fint...






Som i så många andra länder pyntas även här med juldekorationer och ljus i skyltfönstren, en pyntad julgran såg jag som dekor i en frisersalong jag passerade på mitt besök i Xarakopió idag.

Mitt bidrag till stämningen i huset denna adventshelg består i att baka bullar med mandelmassa och saffran, inget kan avhålla mig från det, inte ens 150 mil från snö och därmed julkänsla. Till och med den snö vi tidigare kunde se på toppen av Taygetosbergen rakt över Messinabukten har smält.
Annas Pepparkakor köptes in under besöket på IKEA, många levande ljus kommer vi att tända, drömmen om en jul i eget hus detta år ligger nedpackad vid sidan av elljusstakarna i förrådet. Men levande ljus är lika vackra var de än står.

Just idag den 28e november är det exakt ett år sedan vi kom hit till Peroulia i Messinien, Grekland. Lite konjak framför brasan i kväll blir den uppmärksamhet detta får, plus en personlig, summerande eftertanke.

Sett i backspegeln har det varit ett OTROLIGT år, både på gott och ont. Mest "på gott " vågar jag nog påstå. Livet här är är helt ljuvligt, klimatmässigt och rent levnadsässigt, vi har mött så många härliga människor och får vi ser fram emot att få tillbringa ännu många år i denna rogivande miljö och snart kunna ta emot våra nära och kära, nuvarande vänner och kommande vänner i Villa Olivia.
Det som stressat och varit en väldigt stor besvikelse för oss är såklart förseningen med husbygget. Sigà..sigà säger man här i Grekland, "så småningom, så småningom" tror vi att det betyder.

Just nu verkar det vara fart på byggplatsen, idag var det tre bilar och säkert dubbelt så många hantverkare på plats. De håller som bäst på att avsluta utetaken över entrén till gästlägenheterna samt altanen plan två. Tegel kommer troligtvis att läggas i eftermiddag och i väntan på leveransen av takteglet har man börjat lägga balkar och reglar på garagetaket.
Några hantverkare stod på ställning längs ytterväggen och slipade fasaden inför målning som kommer att påbörjas framåt.

Full fart - det gillar vi!

Det blir ett kort meddelande denna gång....håller som bäst på och filar på ett inlägg som kommer att handla om.....kika in om ett tag igen så får Du veta....

Snart dax...
2008-11-24 15:33:14

ja inte för inflytt....närå....det är långt kvar....men det är snart dax för olivskörd.

Andra veckan i december ska våra olivträd befrias från sina dignande grenar fyllda av oliver. Det ser ut att bli ett bra olivår i år. Vi har kommit överens om att skörda tillsammans med Soutiri, Maria och Michael, ett nybildat arbetslag som köpt en skördemaskin tillsammans och detta första år har de åtagit sig uppgiften att ta skörda ca 800 träd, inkl våra 140. Vi ska naturligtvis hjälpa till så mycket vi orkar och kan, men vill inte ta på oss för stor uppgift till att börja med.
De vill emellertid att vi ska vara med på heltid i deras arbetslag, 5 personer vore en alldeles lagom stor grupp att bilda lag för att sköta olivskördearbete. En person sågar med motor- eller handsåg ner de största grenarna som bär frukt, det är  "tredje årets grenar " som ska sågas ner. Detta tredje år är det år de bär som mest, grenarna är alldeles fyllda med oliver, man tror nästan grenarna ska gå av.
En person står vid "tröskan" och befriar alla dessa tredjeårsgrenar från sina oliver och två personer går kring träden med käppar eller ett slags redskap som ser ut som mattpiskare. Med detta redskap slår man på grenarna så att alla oliver ramlar ner på de nät man lagt ut under träden. Det är även "piskarnas" uppgift att lägga ut näten och att samla ihop oliverna i 50-kilos säckar. Sen kommer det traktor och vagn och hämtar upp och kör till presseriet. Mer om detta senare och med bilder från skördearbetet.

Fick meddelande från våra vänner på Orust att det pytttelilla olivträd de grävde upp på vår tomt i somras ser ut att ha tagit sig. Kul att en liten del av vår olivlund kommer att leva i Sverige, lycka till Tonni och Hans-Erik, med de förutsättningar vi läser att ni ger det lilla trädet kommer ni säkert att behöva bilda arbetslag med grannarna också om några år för att ta hand om alla oliver ni kommer att få. Vi ser fram emot att få träffa er igen till våren, Koroni med omnejd och era vänner härnere väntar på er.
Dotter Johanna och hennes Stefan har också en olivskörd att ta hand om, deras träd "Olivia" gav hela TVÅ oliver detta första år, antar att de kanske har snittats och vattnats ur nu och kanske ligger de redan i sin lag tillsammans med alla sina grekiska olivkompisar som Johanna fick med sig i resväskan hem till Sverige. Vi hoppas på att få besök av er snart igen.
Vi får många rapporter om busväder hemifrån, det har visst varit både storm och snöoväder, ni är minsann inte ensamma, här har varit en storm som hette duga, vi hörde att man uppmätt vindar på upp till 35 m/s. Regnat har det också gjort, tillräckligt för denna sidan jul...
Vårt fina tält blåste helt sönder, det var bara att slänga i soptunnan. Det hade väl ändå gjort sitt nu kan man säga, taket var alldeles skört av sommarens brännande sol. Vi får hoppas att vi inte behöver något tält nästa år, utan att vi har ett alldeles riktigt tak med tegel på som solskydd nästa år.

Detta gör att vi alldeles osökt kommer in på "hur går det med bygget"?

Idag var det roligt att komma till tomten. Det var fyra personer på plats som såg till att arbetet gick framåt. Det var två grabbar på plan två som fyllde upp och öste ut grus i all vätan som samlats på golvet efter allt regnande, såhär ser det ut på plan två just nu:

Fullt av vatten på altanen och fullt av blött grus på golvet. Det man håller på med nu är att fylla upp innan undelaget för klinkers ska gjutas. Det ser inte kul ut ska ni veta, vått grus på vårt "golv" och skvätt på de fina vita väggarna...men det är så det ska vara just nu och det kommer att bli fint och rent sen igen.

Det är bara att bryta ihop och gå vidare....

Det som ser betydligt trevligare ut är entrén som håller på att växa fram vid våra gästlägenheter:

Den breda, fina trappan har gjutits och man håller nu som bäst på att montera upp de pelare som ska hålla taket över gästlägenheternas entré på plats. Det kommer att läggas tegel på taket, det blir snyggt - det bryter av den höga, massiva vita vägg man annars skulle mötas av, när man närmar sig huset.
Vi planerar att låta befintliga olivträd bilda allé på båda sidor om en grusgång som ska anläggas och leda fram till trappan och entrén. På ena sidan om grusgången kommer att bli en låg mur för att hålla jorden i  den höjdskillnad som är, på plats. Det blir som gjort för några fina stenpartiväxter och låga buskar längs muren fram mot entrén.

Entrén på lite närmare håll


Här ser man takbjälkarnas metallhållare på väggen, killen heter antagligen Panagiottis.

 
Här använder man faktiskt vattenpass, det är första gången vi sett någon hantverkare i Grekland använda detta verktyg...Kurt var så glad över att se detta instrument komma till användning, äntligen.

Detta blev en fin bild på de mycket trevliga grekiska hantverkarna som just nu sätter upp Villa Olivias utetak:


De är väldigt skickliga och därtill mycket vänliga, vi tror de kommer att göra de finaste utetaken i hela Peroulia.

Vi behöver fler hantverkare av denna kategori nu. Vi får många indikationer på att folk är sugna på att komma ner och hälsa på till våren, så det vill till att huset blir klart snart. Flera vill boka, några har till och med meddelat att de närmar sig med segelbåten för att ligga nära till när Villa Olivia står klar.

Vi säger unisont VÄLKOMNA!! Vi gläder oss så åt att kunna få ta emot er alla, vi ska göra vårt bästa för att ni ska trivas.  

Gratulerar!
2008-11-19 8:39:19

Just denna morgon den 19 november har besökare nr 5 000 varit inne på Villa Olivias hemsida, är det någon som känner på sig att det var just hon eller han?





Vem Du än är - denna glittrande blombukett är till just Dig.






Det är jättekul att se att hemsidan besöks av så många människor, så härligt att veta att man har vänner därute som är intresserade av att följa våra öden och äventyr i Det Nya Landet. Det är så uppmuntrande att få kommentarer på bloggen, att få hälsningar i gästboken och sist med inte minst, alla som hör av sig på ett eller annat sätt, e-post, vanlig post samt ibland även telefonledes. Det har varit svårt att hålla telefonkontakterna - vi har ju flyttat runt en del och ibland har vi inte haft någon fast telefon.

När det gäller huset har det inte hänt så mycket sen sist. Vi är just nu inne i regnperioden och man går till fotknölarna i vatten på golvet inomhus på sina ställen. Utomhus är det mycket blött och fötterna blir blytunga av all lera som fastnar under skorna - man ser ut som Klumpfot efter ett varv runt huset.

Är det nån mer än förhoppningsvis byggarna som tror att vi kommer in till jul???






Fyra timmar från jordfräsarnas land
2008-11-15 18:07:52










Vi färdades med bil i fyra timmar, därefter befann vi oss på Aténs flygplats.


Det första besöket i huvudstaden i det nya landet blev mycket lyckat. Vi hade av vänner blivit rekommenderade ett litet hotell, mycket väl beläget. Det låg nära Metron i direktförbindelse med flygplatsen och mitt i den charmerande urgamla stadsdelen Plaka. Den delen av staden kan väl närmast liknas vid Gamla Stan i Stockholm, men jag skulle tro att den till arealen är något större och definitivt mycket äldre. Det de båda stadsdelarna har gemensamt är bl a "turistigheten", oj vad prylar och souvernirer det fanns att köpa, allt från muggar och burkar med motiv från Atén, till sjalar, sandaler och bälten och självlysande miniatyrer av Akropolis.  
Från hotellets balkong kunde vi se Akropolis på sin klippa, helt makalöst vackert, speciellt i nattbelysning, här i dagsljus:



Bilresan gick förvånansvärt smidigt, de första åtta milen från Kalamata mot Tripolis bär över två bergspass och man måste passera ett antal riktiga trånga hårnålskurvor, men snart är man inne på den snabba och effektiva motorvägen mot Atén, den går ända till flygplatsen. Eftersom vi skulle lämna dotter Johanna vid flygplatsen blev den det första stoppet efter Peroulia. Vi valde att parkera bilen på flygplatsparkeringen, vi ville känna oss ”lösa och lediga” i Atén och heller inte behöva slösa bort dyrbara timmar med att leta oss hit eller dit med bilen. Att bli av med bilen i city lär heller inte vara det lättaste om man inte väger in stöldrisken. Hemresedagen skulle vi dessutom besöka IKEA som bor granne med flygplatsen, så det hela var en mycket praktisk lösning.
Metron in till city från flygplatsen tar en dryg halvtimma och kostar 6 € är man över 65 kostar det bara 3…
Incheckning på hotellet och därefter lunch i Plakakvarteren på mysig liten restaurang, det var svårt att välja, utbudet är stort.



Vi letade förgäves efter ett japanskt matställe eftersom vi gärna äter asiatiskt. Minnet av sushi fanns ändå ganska långt fram i munnen eftersom svenska Margareta som är ”fena” på sushi nyss försett oss med några lådor nytillverkad sådan. Tänk när man får ett eget kök, nånstans i flyttlådorna finns våra attiraljer för tillverkning av sushi, i Kalmata har vi hittat en bra leverantör av lax så förutsättningarna finns i vårt nya hemland, även om det får bli egen tillverkning.
På kvällen hade vi stämt träff med några vänner som befann sig i Atén samtidigt som vi, de har genom åren gjort många besök i staden och delade gärna med sig av sina erfarenheter. Under tiden de berättade promenerade vi den ”strosvänliga” breda boulevarden som går runt hela Akropolis, den är ett bra val kvällstid eftersom man får en god överblick över monumentets storhet, den enorma muren och templet som sådant. Middagen den kvällen blev något alldeles extra, våra vänner tog oss till en av sina favoritrestauranger i staden. Avslutningsvis visade de oss ett annat smultronställe, en urgammal Ouzobar med olika starka och mindre starka drycker i gamla, dammiga träfat, allt i en hypermodern miljö, väggarna var täckta av flaskor i neonfärger i härlig belysning. Här bekantade vi oss med både Ouzo Gold och Mastica, en hälsosam grekisk likör, mycket bra för matsmältningen. Vacker miljö, god mat, härligt vin, avkoppling i baren med goda vänner, vad med kan man begära av en kväll i Atén? Därefter  vandrade vi genom Plakas otaliga små gränder tillbaka till hotellet i den något kyliga Atennatten.


Dagen efter bekantade vi oss med Akropolis, visst är det vackert? Tänk att det byggdes med början år 400 före kristus....
Fotot ej taget av mig, hoppas upphovsmannen inte protesterar...




Vet inte om vi valde rätt väg upp till Akropolis, men det blev några vackra bilder på vägen:





Väl skyltat...


Mimosa i blom med sin fräscha doft gav oss nya krafter att gå ända upp till toppen av klippan där Akropolis ligger.




Vindlande gränder upp till den enorma muren som omger Akropolis.  




Kurt hade hjärtligt roligt åt att han måste legitimera sig när vi skulle köpa inträdesbiljett till Akropolis, det kostade 12 € för ”vanligt folk” men bara 6 för pensionärer. När vi bad att få köpa en fullprisbiljett och en biljett till reducerat pris undrade kassörskan varför, hon ville absolut inte tro på Kurt när han sa att han var över 65, han fick minsann visa fotolegitimation. ”Det har inte hänt sen jag var 20 och skulle handla på systemet” skrattade han och gick och var mallig hela dagen sen.  




Ett annat ärende i Atén var att besöka Sveriges ambassad i Aten för att fixa nytt pass, det börjar närma sig utgångsdatum för Kurts pass och så här efteråt förstår vi ju hur viktigt det är att kunna visa uppdaterad legitimation. 

Därefter ägnade vi eftermiddagen helt åt Akropolis. Monumentet är helt imponerande och vi vill varmt rekommendera ett par övernattningar i Atén för lite sightseeing för de som ämnar besöka oss framöver.
Jag väljer att inte skriva några speciella fakta om Akropolis här, det finns kilovis med info om detta underverk på nätet redan, men några vackra bilder kan jag bjuda på:











Syns jag....?


Utsikten från Akropolis rankas bland de vackraste i världen.

Så till något helt annat, vårt besök på
IKEA i Atén.
Besöket på det svenskaste av varuhus blev för oss båda för en gångs skull en positiv upplevelse. Trodde inte den dag skulle infinna sig när jag kunde se viss igenkännande glädje i makens ögon när han läste namnen på Faktum, Rationell och Gruntal. Det var för övrigt det enda vi förstod på de skyltar som fanns att läsa i varuhuset, ja läsa orden kan vi ju eftersom vi lärt oss bokstäverna, men vi har ju inte en aning om vad de betyder.

I dessa tider av husbygge var ju köksavdelningen den mest intressanta för oss. Efter fyra timmar på IKEA kom vi ut med två diskhoar med namnet Domsjö, en nätkorg som hette Idealisk samt rivjärnet Charm med burk under, detta rivjärnsset ville maken promt ha, ”Den blir bra att ha när jag ska riva gurkan till Tsatziki” sa han, jag bara glodde förvånat på honom.
Vet inte om jag egentligen ville ha vita porslinshoar med namnet Domsjö, men de passade så bra i storlek och hade så många praktiska tillbehör i form av täcklock, nätkorgar och skärbrädor i både trä och plast, nu får Villa Olivia i alla fall vita porslinshoar som heter Domsjö i sitt kök.
Uthungrade åt vi köttbullar och kassler i restaurangen, letade förgäves efter lingonsylten och hade hellre velat ha potatismos i stället för pommes frites, men men…vi var i alla fall på IKEA och käkade köttbullar, dvs nästan i Barkarby väldigt nära Sollentuna.
Efteråt blev det kaffe och kanelbulle, aldrig har väl det smakat så gott.

Utanför kassorna fanns Butiken för Svenskar i Utlandet, där gjorde vi årets bästa fynd, frysta räkor från Grönland. Flera av våra bloggläsare förstår vidden av detta, detta årets fynd möjliggjorde för oss att fira en helt vanlig standardfredagskväll som vi gjort så många gånger i Sollentuna. Räkor och vitt vin! Vilken lycka! De fyra timmarna det tog att köra tillbaka hit till jordfräsarnas land var precis den tid det tog för räkorna att tina, att bära in Domsjöhoarna i förrådet och att hårdkoka några ägg till räkorna inför vår festkväll hemma i huset vi hyr i Grekland.

Förra veckan hade vi kärt besök här hos oss, bilden visar dottern Johanna som kom och hälsade på och vi fick åtta fina dagar tillsammans. Här plockar Johanna stora, svarta, nu alldeles plockmogna Kalamataoliver att ta med hem till Sverige, oliverna ligger antagligen nu i sitt vattenbad för att ta udden av den mest intensiva beskan. Därefter......se receptet under rubriken "Om oliverna". 

Att bo i ett land där ströbröd heter friganjatrimenji
2008-11-03 17:21:03


Villa Olivia har blivit vit, dvs finputsen har kommit på plats på utsidan, inuti är hon fortfarande grå på plan ett. Plan två är till största delen finputsad även inuti, det blir väldigt fint. Hon har också fått en vacker skorsten, det ser nästan ut som om hon vinkar åt oss. 
Det börjar bli enormt påfrestande att bygget tar så lång tid, vi var inställda på åtta månader, max ett år. Ett-årsdagen har nu passerats med en dryg månad och det ser ut att dröja ännu ett tag...vi saknar våra egna grejor, har nästan glömt hur saker o ting ser ut.

Att bo i ett land där ströbröd heter "friganjatrimenji"  innebär inte bara att byggandet av hus tar förskräckligt lång tid, det innebär också att P uttalas som R, att P skrivs som Pi-tecknet och uttalas som P, tack och lov...H uttalas I och D ser ut som en toppig trekant och uttalas "th", ja heter Nee och nej heter Oxi, uttalas "Oschi", vatten heter Neró - trodde det betydde "svart"... ja himmel och pannkaka, det är inte lätt med språket. Vi har ännu inte lagt någon jätteenergi på att lära oss grekiska - vi klarar oss bra med engelska, men det är samtidigt lite kul att kunna lite grekiska. Språkkursen på DVD verkar fnissa lite retligt åt oss där den ligger i sitt fodral - tänk om man kunde komma sig för...
Det är roligare att lära sig genom att lyssna på när folk pratar, igår t ex lärde jag mig att "Mono apå tin paralia" betyder "bara från stranden" -  man snappar lite här och lite där, försöker forma de få ord man har till något begripligt, för det mesta funkar det bra, greken är oerhört tillmötesgående och hjälpsam.

I början när vi körde den krokiga vägen längs kusten från Koroni till Kalmata tyckte vi det var lite konstigt att alla badstränder hette "Paralia Beach". Senare fick vi lära oss att Paralia betyder "strand" på grekiska, det var helt enkelt så att skylten som visar vägen till stranden var tvåspråkig....samma ord på grekiska och engelska.

Sommaren som vi är vana vid att den är när den är som bäst i Sverige kommer i detta landet i mitten på september. Allt sedan dess har dagarna varit en enda lång härlig sommar med sol, bad och ljumma vindar. I slutet av denna vecka spår väderprofeterna regn, lite tråkigt, vi får ett så kärkommet besök från Sverige i morgon. Dottern ska vara hos oss en hel vecka.
Allt som just nu växer behöver naturligtvis vatten, speciellt oliverna som nu närmar sig skördetiden. De har nästan ingen olja i sig ännu, men det kommer - samtidigt som regnet, skulle jag tro. Vi hoppas på ett ljummet, försiktigt regn som den torra marken kan suga åt sig och omvandla till den finaste olivolja.


 




 

6 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till