StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Så blev julen....
2008-12-31 9:39:30

besvikelsen var naturligtvis obeskrivlig, löftet från byggarna att vi skulle få tillgång till vårt hus "i god tid före jul"  visade sig inte stå för någonting alls. Detta ska nu inte bli en klagovisa - tvärtom - det ska bli ett försök att beskriva julen som trots grusade förhoppningar om att den skulle kunna firas under Villa Olivias tak blev trevlig och bra.

Status Villa Olivia: man håller fortfarande på med kakel och klinker....undrar för vilken månad i ordningen...
Det som känns positivt är att montering av fönster och dörrar nu påbörjats, nu kan vi glädja oss åt att det inte längre blåser och regnar in på Villa Olivias nylagda klinkersgolv.






Det som gjorde att julen blev vad den blev var omtanke, hälsningar och stöttning från nära och kära, från gamla och nya vänner.
Luciafirandet kom som en överraskning från vänner i Skåne som så omtänksamt lånat oss en DVD med en mycket stämningsfull och vacker TV-inspelning av ett lussefirande från ett annat år. För oss som aldrig sett en enda Lussemorgon på TV under våra år i Sverige, kändes detta plötsligt annorlunda och angeläget - nästan exotiskt. Eller, kanske berodde det mest på att vi nu hade tid att verkligen sitta ner och se och lyssna. Luciamorgon brukar ju visas i svensk TV just när man ska hasta iväg till jobbet. Nu gjorde vi en myskväll av det hela och passade på att inviga våra skotska vänner i mystiken kring Luciafirandets traditioner.

Julmusiken detta år kom helt oväntat från Värmland, våra egna jul-CD finns sedan snart ett och ett halvt år tillbaka nedpackade någonstans i kartongerna i förrådet. Den enda CDn med julmusik som på något sätt lyckats klara sig igenom nålsögat och hamna i nödpackningen var "Christmas songs" med Diana Krall, lite lagom jazzig sådär, men vem vill ha en jazzig känsla med engelsk julmusik i Grekland? Nej, det skulle vara äkta svensk vara och det stod verkligen VärmlandsCDn av Rilke Esemblen för, med sina vackra och mycket skickligt framförda julsånger i à capella-variant.
Från Solna dimper ibland DN ner i vårt postfack, nyheter från Stockholm och övriga världen blir möjlig för oss att följa och framför allt bläddra mellan, vi kunde också känna igen shoppinghysterin inför julen genom alla braskande annonser. Resesidan är oerhört intressant, är det något nytt flygbolag som tänker börja köra på Athen?
Från Bålsta kom ett julkort med apelsindoft via skrapeffekt så vi kunde få den rätta juldoften i huset, egentillverkade saffransbullar hjälpte till.
Från Johannesdal kom stilig almanacka med bilder av ett Stockholm som gjorde att man blev smått hemsjuk...julkortet visade solnedgång i Mälaren....ljuvlig junikväll i somras...
Breven från Astrid 79, kommer till oss så prydligt skrivna på riktig skrivmaskin, alla så fint beskrivande det som händer i hennes tillvaro. En gång med detta  häpnadsväckande meddelande "Jag har just kommit hem efter en tur in till stan (Göteborg) jag var inne en sväng på Stadium och köpte nya träningskläder, är ni hemma så vi kan höras på Skype till helgen?" Man blir väldigt ödmjuk och hoppas kunna få bli som Astrid, min och makens första gemensamma vän.
Från kusinen i Skövde kommer ibland små överrraskningar i form av pocketbok eller ett fint kort, denna jul kunde vi från brevlådan i Xarakopiò hämta en liten påse Västgöta-te, mycket uppskattat.
Många vackra julkort från när och fjärran kunde vi detta år rada upp på spiselkransen, det käraste kom från lilla barnbarnet Mattias som klippt och klistrat tomtar och julrenar, stjärnor och klappar så fint, "God Jul från Mattias" kunde man läsa plitad av en fyraåring, lite darrande, osäker handstil men fullt läsbart. De får lära sig tidigt i Montessoriskolan "over there".
Från Sollentuna kom svaret på vår fråga om hur man fixar till en Jansson på färskpotatis, tack Mia, receptet funkade perfekt. Jansson fick klart godkänt av maken, experten. Ansjovisen fixades av dottern vid novemberbesöket.
Från nära och kära kom telefonsamtal och via webben kom flera fantasifulla julhälsningar, en del till och med med countrymusik och dansande människor vars ansikten vi kände igen.
Av grannen Anneli fick vi svaret på varför man i Grekland juldekorerar med segelbåtar, "helt enkelt därför att i Grekland kom tomten med båt", det är alltså tradition att dekorera med segelbåt, skönt med en miljömedveten tomte.















Julbordet blev svenskaste svenskt med inslag från många andra länder inom EU. Sillen från Skåne avnjöts med dansk snaps från IKEA, tyska butiken Lidl representerade med korvarna som mest likande prinskorv, där fann vi också rödbetor och den speciella typen av inlagd gurka som gör det möjligt att tillverka en riktig svensk sillsallad. På välsorterade Alfa Beta i Kalamata kunde vi hitta julskinka och leverpastej, brysselkål och fina revbensspjäll, en överraskning dock att julskinkan var osaltad, en nyttig erfarenhet inför nästa år. IKEA höll också med den rätta räksorten till dekoren av ägghalvorna. Rödkålen på burk stod inte att finna men detta avhjälptes med färsk rödkål som tillreddes enligt recept via webben, det blev till den läckraste julbordsrödkål, helt plötsligt kunde maken tänka sig att ha rödkål som tillbehör till skinkan. Äggen till omeletten kom från närområdet, kantareller i torkad version till svampstuvningen ovanpå  kom från grannen Anneli. Knäck i micro...visade sig smaka alldeles utmärkt, russin, mandel, valnötter, fikon, dadlar, citrusfrukter annan frukt fick bli det fina färska som Grekland fick representera med + ris och mjölk till gröten.
Tänkte mycket på lutfisk...går det att skicka? Om inte annat kanske det går att skicka lut....? Fisk finns ju här.








Om Julaftonen blev riktigt svensk, så blev juldagen riktigt engelsk. Hembjudna till vänner från England blev vi trakterade med traditionell engelsk julmiddag med förrätt av rökt lax på grönsaksbädd, serverad med en bra Chardonnay, huvudrätt av härligt kryddade stekar av nöt och fläsk serverad med roasted potatoes och Yorkshire Pudding med en underbar "gravy". Hur vi lyckades sätta i oss TVÅ Yorkshire Puddingar med alla tillbehören på fyra personer är mig en gåta. Nämnas bör att det gick åt en del rödvin...samt hade föregåtts av välkomst-Champagne...
Efterrätten Christmas Pudding med någon slags gräddsås blev dock kvar till tre fjärdedelar - det fanns helt enkelt inte någon plats kvar i tomtesäck...förlåt magsäcken.....Däremot återfanns följande dag en bit av Christmas Puddingen i hemlighet nedsmusslad av värdfolket min handväska.
Om Julafton blev riktigt svensk och Juldagen riktigt engelsk så blev Annandagen vad vi tror riktigt grekisk. Middag i ett grekiskt hem vid brasans sken med en mycket god, hemlagad kycklingrätt och hemgjort vin....så typiskt grekiskt. Det blev inte tillfälle att höra sig för med värdinnan om detta var typisk grekisk julmat - det får bli en annan gång.

Förstår ni mina kära bloggläsare vad jag försöker säga?
UTAN VÄNNER STÅR MAN SIG SLÄTT. UTAN VÄNNER FINNS MAN NÄSTAN INTE.....
Ett stort tack till alla er som på så många olika sätt har bidragit till att vår jul i år blev så rik på upplevelser, så trevlig och så bra, hur skulle det blivit utan alla er....?







Nu vill vi till sist avsluta med en innerlig önskan om
Ett Gott Nytt År!!!
till er alla därute från oss i Peroulia. Hoppas vi kan få träffa riktigt många av er under det kommande året, vi längtar efter er!!!
Olivskörd och julskinka
2008-12-23 20:35:45


Vår första olivskörd på egen mark är avklarad. På tre dagar skördade vi  2 100 kilo oliver, 30 säckar à 70 kg. 3 timmar efter den sista säcken knutits till förvandlades våra oliver till den finaste kallpressade jungfruolja man kan tänka sig - Kalamataolja. Vi var fem eller sex personer som arbetade tillsammans, ca 4-6 timmar varje dag. Det var jättekul!


Trevligast var nog i alla fall luncherna, alla medförde något i matväg - allt ställdes upp på bordet - sen åt man, pratade och skrattade, men inte mer än 20 minuter, gamle Soutiri var helt obönhörlig, sen var det tilbaka till käppen! Käppen? Ja, man slår oliverna av grenarna med en käpp efter det att grenarna sågats av med motorsågen.
Under alla träd läggs nät, där hamnar alla oliver som slås ner från träden eller slås av från grenarna. Näten är stora, skulle tippa på 4x10 m. De släpas och dras från träd till träd, med eller utan oliver i. När näten blir tillräckligt fulla med oliver samlas de ihop, oliverna rensas och hälls ner i säckar. Det är ett tungt arbete när säcken börjar närma sig 70 kg.






Passande grenar dras till den lilla skördetröskan, stor som en skottkärra. Denna maskin skötte Maria med glans. Maskinen har rullar med små piggar, rullarna snurrar och ser till att oliverna slås av och hamnar i säcken som sätts fast på skördemaskinen.






De grenar som var lite för buskiga tog vi andra hand om, vi slog av oliverna från grenarna med käppen. De lite längre och starkare personerna slog med långa käppar ner de oliver som satt kvar uppe i träden.
Oliverna måste rensas innan de kan hällas ner i säcken, det hamnar ganska mycket smågrenar och löv bland oliverna när man slår ned dem, det är det grabbarna håller på med på bilden nedan


Det är härligt att känna oliverna i händerna. Man behöver ingen handcreme den dagen....Theo som lider av exem på armarna hade inget exem efter några dagars arbete med oliverna, det säger kanske en del om olivens egenskaper.

Träden såg lite snopna ut efter skörden, som om de varit hos en hårfrisörska som inte riktigt kunde sin sak, lite tilltufsade, klippta lite för mycket här och lite kvarglömda tofsar där. Men det är så de ska se ut, de upprättstående grenarna som lämnats kvar kommer att bära de blommor vars pollen ska pollinera de andra grenarnas blommor till våren och ge oss nya oliver nästa december.









Theo tar vattenpaus i trädet, nedan är det paus i gröngräset


Sista bilden är från den sista skördedagen, då är det tradition att det ska vara Ouzo till lunch, det hävdade gamle Soutiri bestämt och Ouzo blev det - så här glada blev Soutiri och våra medhjälpare


Jag tog en runda efter avslutat arbete i olivlunden, det var en speciell stämning, alla säckarna - nästan alla fyllda med oliver i väntan på att få bli transporterade till kvarnen, träden står lätta och luftiga utan sin tunga börda av oliver, käpparna väntar på nya händer som ska greppa dem, allt var tyst och stilla efter dagens arbete...endast fåglarnas sång och havets susande kunde höras.




Sista momentet - här rinner den färdiga oljan ner i sin dunk inför vinterförvaringen



Pinfärsk olja rakt ner i plåtdunken. Många, många liter olja blev det, varav våra anlitade skördare fick hälften för sin insats.

Detta var några dagar sedan, nu är det kväll - nästan natt, dagen före dopparedagen - julen är förberedd, inte på samma sätt som den brukar - men EN sak är likadan...julskinkan - den bakas just nu i ugnen precis som vanligt.

God Jul alla min bloggläsande vänner!

Tur?
2008-12-11 20:53:46


Idag är det storm igen, det blåser säkert 25-30 m/s, det tjuter runt knuten, det skallrar i fönsterluckorna och havet fullkomligt ryter. Det går meterhöga vågor och plötsligt har vi ingen strand längre, det är vatten ända upp till där vegetationen börjar. Man kan inte längre promenera längs stranden - för det finns helt enkelt ingen.... Det är andra gången denna vinter som det stormar på detta sätt, förra stormen för någon vecka sedan skadades den fina piren i fiskehamnen i Koroni, sex fiskebåtar sjönk, en båt hittade man helt enkelt inte. Vi har för kort referenstid för att veta om detta är vanligt här vinterid, allt vi vet är att förra vintern hade vi inte vindar av denna "kaliber". Hur som helst så är det ganska mysigt, vi MÅSTE inte ge oss ut och vi kan tända en brasa i öppna spisen och läsa de där böckerna vi aldrig hann läsa.....

I veckan som gick gjorde Kurt sitt första besök hos tandläkaren i Koroni. Han var allt lite skrajsen, det är ju alltid lite känsligt att byta tandläkare. Jag hade lugnat honom, han hade absolut inget att vara orolig för, jag har redan gjort TVÅ visiter hos stans trevlige tandläkare.
I Stockholm hade vi en tandläkare som hette Bengt, han var väldigt pratsam, detta tycker jag är lite besvärligt - dels är jag inte pigg på tandläkarbesök över huvudtaget, dels tycker jag att det tar onödigt lång tid om tandläkaren måste prata också, jag vill bara att det ska bli färdigt så jag kommer ut fort. Med Kurt är det tvärtom, han har inga problem att prata med tandläkaren även om hela munnen är full med instrument, borrar och sprutor. Och även nu fick han sitt lystmäte. Tandläkare heter Ioannis (han med), men han vill bli kallad "John" av oss engelsktalande. John är ännu en trevlig grek, väldigt social och språksam. Han märkte ju naturligtvis att Kurt inte är grek eftersom han inte talar grekiska, men John sa "Du ser verkligen ser ut som en grek," Gör han det? Jaa kanske lite... När John fick veta att vi flyttat hit på heltid blev han glad, han hälsade Kurt välkommen till området och redan innan Kurt hade hunnit öppna munnen för att uträtta sitt ärende så hade han fått en gratislektion i grekiska på tre kvarts timma. Därefter tyckte även Kurt att det började bli tid för den där undersökningen han kom dit för. Då skulle det tittas och diskuteras och visas och undras vad det kunde göras av en sådan tandrad. Efter ytterligare tre kvart kom tandläkaren på att han tydligen hade dragit över tiden för nästa besök som var bokat för ett bra stund sedan. Då skyndade John sig att öppna dörren till väntrummet för att antagligen säga till nästa patient att han snart var klar. Eftersom väntrummet var tomt förstod John att besöket måste ha ledsnat och gått därifrån, John konstaterade lungt att "Ja, hon hade väl något annat ärende som brådskade...."  (så kan det vara i Grekland).
Jag vankade omkring i lilla Koroni och undrade vad som hänt, Kurt brukar ju inte svimma hos tandläkaren och det var ju bara planerat en vanlig rutinundersökning....att det skulle komma att bli en tandläkare med en förmåga långt över tandläkare Bengts, när det kom till pratsamhet, kunde jag aldrig föreställa mig vara orsaken till makens långa bortavaro. Men det var det....

I alla fall lyckades jag knäppa denna bild när jag gick "i väntans tider":


Jag har så länge velat knäppa en bild på en "jordfräsbil" som jag brukar kalla dem. De är ganska frekventa här, används flitigt av bönderna runt om i trakten. Det som gör att jag vill kalla fordonet "jordfräsbil" är helt enkelt styret, det syns kanske inte så bra på denna bild, men den styrs med något som ser ut som ett jordfrässtyre mitt fram på farkosten. Detta gör att gubben alltid måste sitta i mitten (gubbar kör alltid dessa jordfräsbilar) och därmed tar han upp nästan hela sätet. Den lilla tanten får klämma ihop sig vid sidan om, med handväskan i knät...ibland sitter hunden på andra sidan om gubben. Det ser så kul ut, jordfräsbilarna är ju inte så snygga men väldigt praktiska...jag ska nog ha en sån sen, tror jag..., går bra att åka till trädgårdsmästaren på, man får med sig både träd o buskar bakpå, sen kan man passera den lilla mataffären på hemvägen, matkassarna får också plats på det lilla flaket där bak.

Den nyfikne undrar säkert varför denna blogg heter "Tur"? Joo...
När jag väntade på att Kurt skulle bli klar hos tandläkaren hade jag ju så'n TUR att jag äntligen fick min bild på jordfräsbilen, jag som jagat en sån bild så länge. Jag försöker vara lite diskret när jag tar mina bilder på människor, man vet aldrig om de vill bli fotograferade. Men nu hade jag sån TUR att jag lyckades knäppa bilen JUST när den passerade vår egen bil, JUST när den stod parkerad en skön kväll under en palm i hamnen i Koroni. Kan inte det kallas TUR! så säg...

Har vi dessutom TUR med vädret så börjar vi skörda våra oliver i morgon, måndag den 15e december. Detta år får vi hjälp av gamle greken Soutiri samt våra grannar Michael och Maria. Vi hade TUR att de kunde hjälpa oss med skörden i år, de ska skörda sammanlagt över 800 träd men tyckte det var helt OK att klämma in våra 140 också. Har vi TUR så blir det en bra olivskörd i år, Soutiri såg så nöjd ut när han klämde sönder en oliv mellan fingrarna och konstaterade att det sipprade fram ganska rikligt med finaste olivolja. Har jag TUR så hinner jag skriva en rapport om hur det avlöpte med vår första olivskörd.
Har vi OTUR så blir det dåligt väder och då blir det inget av.
Nu är det spännande, eller hur Stefan?

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till