StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Ny årstid
2008-09-25 17:02:25
Jag har inte skrivit på ett tag, jag har varken haft ork eller tid. Det har varit en tung tid, bråk kring bygget och ännu ett par flyttar för oss, vi är nu uppe i åtta sedan vi kom hit i november 2007. Utan stöttning från goda vänner vet jag inte hur vi skulle klarat ut situationen, vi har varit väldigt uppgivna. MEN som en av våra vänner sa ”Rom byggdes inte på en dag…”





Nu är allt frid och fröjd igen, nu tar vi nya tag och det ska komma rapporter lite tätare framåt hoppas jag.
 





Rubriken ”Ny årstid” säger vad som är på gång, nu har vädret slagit om sedan en vecka tillbaka. Den superheta sommaren är över och vi har nu temperaturer på mellan 20-25 grader på dagarna och ca 20 om natten. Vattnet är fortfarande ljummet och vi badar ibland.
Den årstid som nu börjar som ni i Sverige benämner ”höst” kallas på våra breddgrader för ”lilla våren”. De första regnen har kommit och nu börjar det spira. På vår tomt fullkomligt lyfts översta jordlagret upp av alla växterna som legat i startgroparna och väntat på det första regnet efter torrperioden, och man kan se för varje dag hur det förändras i naturen. Snart är hela olivlunden saftigt grön igen och detta kommer att stå sig till nästa torrperiod framåt juni nästa år.





 






Denna lilla raring som vi väl alla är bekanta med, är den första att sticka upp sina små yrvakna kronblad ur den heta jorden. Minicyklamens små knölar har legat alldeles under jordytan och bakats av solvärmen hela sommaren, men nu är det dags, det känns som när de första blåsipporna kommer om våren i Sverige…det är härligt att se. Efter blommorna kommer bladen, de vackra grå-grönspräckliga bladen, en hel stor rosett som sedan samlar näring åt cyklamenknölen alldeles under ytan.
 





Det ena kommer att avlösa det andra i naturen framåt, jag ska försöka återge i text och bilder allteftersom.





 





 





Så här ser oliverna ut just nu. Det ser ut att bli en god olivskörd i år, träden fullkomligt dignar under sin tunga börda av kanske 30-40 kg oliver per träd. De blir till ny härlig olivolja vid pressningen efter skörden. Vi beräknar börja skörda dem i början på december och entusiastiska som vi är tror vi oss om att kunna fixa det själva – om inte någon känner sig sugen på att komma hit och hjälpa till. Välkommen i så fall…





 





Tyvärr ser Kalamataoliverna (de stora svarta) ut att bli ganska få i år. På vår mark står två stora träd, jag tror nog att vi får så vi klarar oss, men det gäller att plocka träden alldeles rena, mer oliver är det inte. Sen kommer det roliga pysslet med in läggningen. Vi har fortfarande kvar sedan förra året, de är ännu lika goda och vi äter av dem varje dag.
Människor vi möter
2008-09-10 11:22:01


Bilden visar en grekisk kvinna som heter Eleni. Eleni är nog ganska gammal, jag är inte säker på att hon vet själv hur gammal hon är. Eleni går omkring i de små gränderna och på de smala vägarna runt Vasilitsi. Ofta går hon in till människor hon ser och pratar bort en stund, Eleni känner alla. Nu känner hon även oss, igår när Kurt satt på altanen och läste kom hon helt enkelt fram till honom och sa "Kalimera". Kurt tittade upp på henne och sa Kalimera, Eleni snattrade på på grekiska och Kurt nickade, hummade och skakade på huvudet så gott han kunde och när han trodde att han skulle göra det. Eleni ler och pratar hela tiden, så sätter hon sig ner på en av stolarna och börjar skala Kaktusfikon. Hon tittar på Kurt igen och ber om något som skulle kunna vara en tallrik eller ett fat. Kurt hämtar ett och se det var det hon ville ha. Snart har vi hela fatet fullt med skalade, saftiga kaktusfikon. Det är väldigt tacknämligt för kaktusfikon är svåra att plocka och hantera pga av de är så taggiga. Taggarna är ibland hårfina, man ser dem inte man man kan vara tusan så säker att de finns där, för de känns.
Detta besök av Eleni förklarar också varför vi hade fina fikon och en stor klase vindruvor på bordet när vi kom hem från stranden häromdagen, det var Eleni som gjort sin visit naturligtvis. Igår kväll kom hon igen, då hade hon lagat mat till oss, det var en slags grönsaksgryta med ris, hon ställde den helt enkelt på vårt bord och såg så härligt pilimarisk ut, sen tassade hon iväg igen, ville inte ha kaffe, "Oochi kafé" men ett glas apelsinsaft fick vi bjuda henne på.
Idag ska vi träffa Antonia. Antonia är i min ålder och en fullt uppdaterad och modern kvinna. Antonia har hus och lägenheter att hyra ut och hon har en firma tillsammans med sonen som bygger och renoverar hus åt folk. Antonia har tyvärr sorg, hennes man kördes ihjäl av en drogad motorcyklist strax före jul förra året. Antonia har så mycket att lära oss om Grekland, eftersom hon pratar bra engelska. Hon är den som ska lära mig om kryddorna och örterna som växer vilt och som man kan plocka och äta "Horta" är det grekiska ordet. Antonia kan alla fiskarna och vet de bästa recepten OCH hon vill gärna lära oss lite grekiska. Antonia äger många hundra olivträd, mycket mark , ett vackert hus i Koroni och två vita getter. En kaffestund eller en promenad med henne då och då kommer att ge oss mycket när det handlar om att lära sig lite om språket, området och kulturen. Det var Antonia som kunde tala om för oss att det stora nybygget i grannbyn Charakopió kommer att bli en modern supermarket. Inte dumt, det välkomnar vi - vi får gångavstånd dit, ca 30 minuter på härliga vägar genom olivlundarna med ryggsäcken på att lägga varorna i.
Anastasia är en annan härlig kvinna vi mött. Hon är gift med "BetongPanagiottis" som ibland levererar material till vårt bygge. Anastasia är intresserad av trädgård, odling och blommor. Anastasia har en jättefin trädgård och när vi skulle betala räkningen för några säckar cement eller vad det var, fick vi både en vacker ros och en nejlika med bedövande doft som gåva tillsammans med kvittot. MEN hon talar ingen engelska, jag hade ändå ett inspirerande "samtal" med henne i det lilla mörka kontoret under deras hus. Här har hon koll på räkningar och beställningar för det lilla byggvaruföretaget hon driver tillsammans med sin man helt nära oss. Med gester, ord och miner försökte vi språkas vid, mest blev det skratt, vi tyckte väl båda den andre såg lite kul ut när vi försökte kommunicera via levande charader. Jag lyckades i alla fall få henne att förstå att vi behövde mer armeringsjärn....

Det går långsamt framåt
2008-09-03 12:14:32


Men ibland har det bråttom, t ex när de kommer med stora betongbilar eller med andra transporter till huset. Ibland går de hårt åt våra olivträd. En tröst är att träden är otroligt livskraftiga och det bildas en hyggligt kraftig gren inom bara några år.




Bygget går framåt om än långsamt. Igår gick vi husrunda med byggare + rörmokare för att fastställa placering av vatten o avlopp. I min skalle pågår nu köksplaneringen för fullt och i eftermiddag ska vi träffa snickaren för att få se materialprov, det lutar åt ek i luckor o fronter.




Eftersom alla väggar nu är färdigmurade, kan man gå omkring i husets alla rum och vi känner att det blir till och med över förväntan. Det blir SÅÅ bra, vackert och trivsamt. Det är en otrolig känsla att få vara med vid hela denna process, från första penndraget på ett rutat kollegieblock till färdig ritning och "snart" färdigt hus. Vi är så otåliga att få komma in nu. Vi var i lokalen där vårt bohag är magasinerat tidigare idag och tittade på alla kartonger och kände på soffan och klappade lite på sängen. Tänk, det är snart ett år sedan vi kom ner hit och ännu har vi inte ens kommit in i gästlägenheten som vi skulle fått tillgång till  senast den 15 juni.




Det går precis ingen nöd på oss, det är fortfarande högsommar, varmt o skönt, ljuvliga morgnar och lagom svala kvällar. Stränderna är tillbaka till junibefolkning, alla turister och semesterfirare har åkt hem, det är nästan som att ha en egen strand igen. Vi badar varje dag och läser eller tar en promenad på stranden medans baddräkten torkar.




Och snart tittar havskköldpaddorna ut ur sina sandbon...hoppas vi kan få tillfälle att se när något av de 30 bona kläcks.

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till