StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Att köra bil i Grekland bl a...
2009-01-26 19:03:52
Grekerna kör inte bil på riktigt på samma sätt som människor av andra nationaliteter gör, många gånger undrar man om man i Grekland över huvud taget har några krav för att få körkort.



Deras åtgärd när de ser en stoppskylt är att sakta ner farten och se sig omkring, kommer det en bil så stannar de, annars fortsätter de i den riktning färden var tänkt från början. Det var inte svårt att anamma detta körsätt, det gick på några dagar, man kommer faktiskt fortare fram och man ser lika bra fastän man inte står 100 % stilla. Risken, om man stannar vid ett stopptecken utan att det kommer något hinder att stanna för, är dessutom att bakomvarande bil kör rakt in i ens bagagelucka…lika bra att anpassa sig till det grekiska körsättet. Men – undrar om det är riktigt lagligt egentligen…?


Greken genar alltid i kurvor….men de lämnar alltid plats så att den mötande PRECIS får plats…det var lite skrämmande i början – men vi lärde oss fort, grekerna vet exakt hur mycket plats den mötande bilen behöver för att undvika kollision. Åtgärd: kör alltid med sidobackspeglarna infällda… 



Skylten ”parkering förbjuden” betyder här i Grekland att man faktiskt får parkera, bara inte så länge som man tänkt sig. Skylten ”förbjudet att stanna” betyder att man får dubbelparkera – bara man har varningsblinkern på. Är det riktigt illa, om man parkerat in en bil eller två, lämnar man helt enkelt nyckeln kvar i tändningslåset, för att den eller de som man råkat parkera in ska kunna flytta bilen som står i vägen.



Min galanta vana att alltid ta det lite lugnt innan jag ger mig in på en trång gata, för att kunna möta ev annat fordon där det finns gott om plats för ett möte, bryr de sig inte om att ta efter heller. Bilden nedan visar det jag möttes av häromdagen när jag skulle besöka den nya stormarknaden och postkontoret, man har gott om tid att beundra de vackra detaljerna på husen när man står och väntar….







På hemvägen var det samma visa men åt andra hållet 





Jag och grusbilen framför mig fick vackert vänta tills man hade lastat av alla olivoljedunkarna. Jag fick gott om tid att begrunda husfasader igen…

Bilar med punktering måste man också vänta på när gränden är trång…

 


Det lilla samhället Xarakopió helt nära oss är fullt av vackra, gamla, vanskötta venetianska hus, många skulle behöva en liten renovering för att inte rasa ihop, men jag kan också se en viss skönhet i förfallet som fått härja fritt utan vare sig nya färger eller detaljer som ”stör” på grund av att de hör till en annan tidsålder.
 















I vårt lilla samhälle är det stora saker på gång. Det verkar det som om vi nu ska få ett torg värt namnet i vårt kära Xarakopió. Tänka sig ett torg i denna lilla byhåla mindre än Töreboda… Ett asfalterat torg skulle till och med göra det möjligt att åka till byn i annan fotbeklädnad än gummistövlar när det regnat. 



Ett torg i byn skulle också innebära att de bönder som dristar sig till att sälja sina grönsaker och sin frukt utmed muren vid kyrkan om söndagarna nu skulle kunna sätta upp sina grönsaksstånd på ett mycket säkrare och mer hälsosamt ställe än tidigare.



(Här skulle jag ha lagt in en bild från gårdagens torghandel, men det regnade så in i vassen så det får bli en annan gång, här får ni tänka er en bild från en torghandel...)



Bilarna passerar grönsaksmarknaden på den enda vägen genom byn precis framför näsan på grönsaksförsäljarna, inte så nyttigt för vare sig folk, frukt eller grönsaker. Framledes kanske vi till och med kan få markerade parkeringsplatser på torget – men vad skulle det tjäna till – greken ställer sig ändå lite som de tycker passar, allra helst precis bredvid ingångsdörren till det hus man ska besöka.


Tänk ett torg med ett café eller kanske två…förutsättningarna finns tack vare det blivande torgets storlek, ett ensamt apelsinträd finns på plats redan för att höja mysfaktorn för eventuella framtida uteserveringar. Byn kunde kanske med tiden bli riktigt chick? Men bevare oss väl för att lilla Xarakopió skulle bli FÖR chickt, med souvenirbutiker och annat trams i stället för riktiga verkstäder och små affärer med varor man verkligen behöver.
 






På ovan bild kan man se början till vårt torg, undrar vilket år det blir klart?


I byn har vi också fått alldeles ny Super Market, det känns nästan lyxigt med en tredje sådan, här finns redan en Super Market på andra sidan byn och ännu en i Koroni. Det vore synd om någon av dem försvann. Undrar också vad det innebär för alla de små butikerna som bara är ett hål i väggen och där sortimentet mest består av toarullar, tvättmedel, Coca Cola och konserver. 



Ägarna till den nya Super Marketen är ett mycket trevligt par med två nästan vuxna barn, de har också ett par tre personer anställda. På skolloven hjälps hela familjen åt i affären, alla fyra lika serviceinriktade och vänliga, de talar även hygglig engelska. Det ska bli ”vår butik” när vi flyttat in i Villa Olivia, det är ca 35 minuters promenad längs de små vägarna genom olivlundarna till den nya butiken. Handelsfrun och jag lade bort titlarna igår, nu är vi Annette och Arrietti med varann, vi skrattade gott åt att vi heter ”nästan likadant”.






PS 1 - kanske minns du frågan i mitt förra inlägg - det om Horta, jag eterlyste namnet på de dagar som är en försmak av sommaren här i Grekland. Fick svar att kallas för Halkioniska dagarna, tack Edde o Gillan för hjälpen med uttrycket. Ännu har de inte infunnit sig…vi väntar hoppfullt på dessa dagar, nu har det regnat tillräckligt…fåglarna tror att de redan har kommit, kvällsserenaderna från dem är fantastiska.




PS 2 - idag kanske var den första av den Halkioniska dagarna - +22 och sol...men i morrn ska det visst regna igen....


Horta...
2009-01-19 10:58:53

....är det grekiska ordet för örter eller ogräs...vet inte riktigt, i alla fall var det Horta jag ägnade mig åt igår.


Min vän Adonia och jag hade en jättetrevlig förmiddag i naturen som just nu bjuder på så mycket färskvaror man kan bära hem. Adonia visade mig vilka örter som skulle smaka bra, vilka som skulle kokas i vatten och vilka som skulle kokas i olja. Jag lyckades inte lära mig namnet på någon än, men det kommer väl...


Man skär av örterna vid rotfästet och rensar bort jord och gula blad, sen stoppar man ner dem i påsen eller korgen vad man nu har med sig att plocka i. Det finns ätliga örter överallt, så det går snabbt att fylla påsen. Det viktiga är att man vet att man plockar på ängar som inte är behandlade med något bekämpningsmedel, Adonias ängar är helt och hållet biodynamiska så jag var aldrig orolig.


Vädret var jätteskönt igår och som man kan se på bilderna har blomningen redan kommit igång härnere. Jag såg de första mandelblommorna på bar kvist och på marken finns nu fullt av vilda Iris, de gula små klöverblommorna som jag inte vet namnet på och även vildväxande blå, rosa och lila Anemon, så vackra.


Adonia visade också vilka örter man kan äta direkt på plats, utan kokning, ja ja - det var väl inte precis det godaste jag ätit, men lite uppblandat i en sallad kanske eller som krydda i någon rätt så kan det nog "komma till sin rätt".
Påminner mig om lilla barnbarnet Mattias 4 år, som när han såg sin matportion tittade på sin far med stora ögon och frågade: "Pappa, måste jag äta gräset"?
Det behövde han inte, undrar vad Mattias tänker och tror när han ser sin farmor äta gräs....




Vår promenad vindlade sig genom de vackra omgivningarna i grannbyn Livadakia, där Adonia har stora ägor. Det är roligt att lära sig hitta de små vägarna "bortom allfarvägen" jag lovar att jag kan ta er med på fantastiska vandringsturer när ni kommer.
Plötsligt befann vi oss vid en liten bäck. Där hade Adonia planerat några citrusträd för länge sedan. Hon klättrade smidig som en liten apa upp i ett mandarinträd som just nu dignade av mogna, saftiga söta frukter. Ja, om inte örtkassen var full innan så blev den det nu, även fickorna på min jacka putade åt alla håll.


Väl hemma med "fångsten" vidtog ett digert arbete att rensa alla växterna från jord och gula eller skadade blad. De sköljdes noga i tre vattenbad för att sedan läggas i kokande, lättsaltat vatten, det hela kokades därefter i 20 minuter enligt Adonias rekommendation. Därefter skulle de läggas i olja och citronsaft, detta följdes till punkt och pricka. Nedan kan man se hur det såg ut på tallriken:

Vi konstaterade att det smakade som något slags sega snören, med lite spenat-aktigit emellan. 
Måste nog be att få vara med Adonia nå'n gång när hon tillreder sin Horta, detta kan inte var det enda sättet....
Det fick bli en vanlig grekmiddag med vad kylskåpet kunde frambringa, tillsammans med ett nybakt, gott bröd smaksatt med valnötter, oliver och färsk Rosmarin från häcken härutanför huset.
Jag har mycket kvar att lära innan jag kan göra det gröna härutanför fönstret rättvisa och servera det på tallrik.

Det är mycket lättare för djuren - de är inte så kräsna...






Det var en helt underbar dag i det fria. Våren kommer stort härnere, nu börjar blomstertiden som pågår oavbrutet till nån gång i slutet på maj då naturen tar vilopaus under de heta sommarmånadena.

Positiv...någon?
2009-01-13 10:09:29

detta är en svår tid...genom vårt abonnemang på internet kan vi läsa om allehanda elände som pågår runt om i världen, fruktansvärda krig, finanskriser, hus- och lägenhetspriserna sjunker, stora neddragningar på så många arbetsplatser. Det drabbar snart nog varje familj på något sätt, är jag rädd.
Tjugondag Knut, den mysiga julen och det festliga nyårsfirandet är definitivt över. Nu återstår att sopa upp resterna av snörstumpar, julklappspapper och granbarr, att slänga ut tomma Champagneflaskor tillsammans med de lika tomma hummerskalen. Tomtegubbar, julgranskulor och änglaspel ska återgå till sina iden inför nästa säsong då de känns som nya igen.
De som har ett jobb att gå till konstaterar krasst att det är slut med kortveckorna, nu är det tillbaka i selen under vinande piskor fram till påsken som hägrar med lite ny ledighet. Påsken kommer inte förrän i april detta år, det för väl i alla fall DET positiva med sig att temperaturen kan tänkas bli något högre än om den hade infunnit sig något tidigare på året. 
Vädret är dessutom kass vad jag förstår via rapport från nord. Det fina julvädret med ny pudersnö så gott som dagligen har förbytts mot ett småregnigt grådask med blåst och temperaturer kring nollan.  Halkvarningar ges, bilolyckorna är ändå många, både folk och hundar halkar och bryter benen av sig, förkylningar och maginfluensor florerar, ännu mer elände...
Denna vår andra vinter i Grekland har varit kallare och framför allt mycket blåsigare än förra vintern. Så här års ska den första lilla försmaken av sommaren infinna sig här. Dagarna mellan 10-20 januari har ett speciellt namn som jag nu glömt, hjälp mig Edde o Gillan som vet...till råga på allt annat elände verkar det som om de speciella dagarna tänker utebli detta år, i alla fall är de försenade, för idag regnar det och blåser igen.

Vi hade stenhårt räknat med att kunna sitta under eget tak denna jul och kunna se nyheterna och andra TV-program via SVT Europa. Det hade väl kanske gått, men det hade blivit bra kallt och blåsigt utan vare sig dörrar eller fönster i huset och dessutom ganska bulligt, eftersom enda elkällan i vårt hus just nu är de bensindrivna elaggregat som både låter och luktar. Enda sittplatsen hade varit botten på en upp-och-ned-på-vänd plasthink, vi hade väl kunnat turas om att sitta på den i och för sig...




Så här ser Villa Olivia ut just nu, fotot med den blå himlen är taget häromdagen, idag hade himlens bakgrundsfärg varit gråaste grå:

Just nu lägger man äntligen in värmegolven i de två återstående badrummen. Om någon är intresserad av att få mer information om hur det kan gå till att lägga värmegolv i Grekland går det bra att höra av sig via e-mail....

Eftersom det småregnar just nu blir det antagligen ingen klinkers lagd på altanen plan 2, men det spelar ju inte så stor roll i detta läge när det fortfarande återstår så enormt mycket arbete inomhus. Det hade varit av intresse med åtminstone en tidsplan från byggarna för att ge oss ett perspektiv på det återstående arbetet med huset. Vår begäran om en sådan har inte ens bevärdigats med ett svar, kan det bli eländigare...

Jaa, det kan det faktiskt. Jag har efter många års mer eller mindre sporadisk kontakt med en kär barndomsvän fått reda på att hennes lilla barnbarn är mycket sjukt. En hjärntumör har konstaterats på den lille dottersonen. Han ligger just nu på Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm och kämpar med sina cellgiftsbehandlingar.
Det är genom sådana besked som man sätter sig ner och undrar vad det är för mening med allt. Vi har ju i alla fall det som är det viktigaste, vi har varann och vi får leva och ha hälsan, åtminstone vad vi vet idag.

Det återstående fotot för denna gång visar alla julkorten som fortfarande står uppradade på spiskransen.



Igår sa jag till maken
"-Det är väl dags att plocka ner dem nu, i morgon är det Tjugondag Knut" 
"-Nej, snälla du gör inte det sa han - de påminner mig om alla våra vänner vi har därute"

Jag låter dem stå kvar ett tag till, det är precis som han säger - de påminner om er, våra goda vänner, alla ni som stöttar, uppmuntrar och hör av sig till oss på olika sätt. Vi känner att ni är med oss härnere i denna jobbiga och mycket tidskrävande process, Tack - vi uppskattar det mycket!

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till