StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Kan man längta efter Bo Rappne…?
2009-08-31 13:16:08
 
 
………i alla fall längtar jag efter Ulriksdals Trädgårdar, tänk vilken tillgång och vilken källa till inspiration det var för mig och vår trädgård. Ibland tog jag min cykel och cyklade dit en solig söndagsförmiddag…. det hände också att arbetskamraten och jag åt vår lunch där – en riktigt god och bra vegetarisk buffé. Vid jultid var det speciellt populärt när alla julblommorna dukats upp på de enorma växthusborden, julstjärnor från vitaste vita till de mörkaste röda, hyacinter i vitt, blått och rosa nyanser, narcisserna…doften kan jag ibland förnimma….till och med nu i den envisa hetta vi har, för vilken vecka i rad vet jag ej…kan det vara hallucinationer eller kallas det hägring…?
 
Här är det lite annorlunda – här finns visserligen gott om handelsträdgårdar men ännu har ingen kommit på att det kan göras till ett folknöje att strosa omkring och få inspiration till sin trädgård, att få sitta ner mitt i allt det vackra och ta en kaffe – det får väl bli en Café Frappe här då….
Antar att det är ett storstadsfenomen och att möjligheten finns i de större städerna även i detta land. I denna lilla avkrok kan man visserligen köpa många olika växter, men maken till kunskap som jag möttes av i stockholms handelsträdgårdar får man leta efter här. Man får vara glad om man kommer hem med den färg på växten man tänkt sig – endast de plantor som har utslagna blommor visar vilken färg växten har man håller i handen. Häromdagen kom jag hem med vad jag trodde var blå Plumbago (blyblomma) – det visade sig att en av dem var vit – jaja, vita blommor är inte svåra att placera, men just där jag tänkt mig två blå blyblomma ska den minsann inte få rota sig för länge.
 
Det blir mycket i min blogg om natur och trädgård…och det är det som är det fina med blogg…man får skriva om precis vad man vill och då blir det oftast om det som står en nära, om det man har omkring sig och det man upplever. Skyll Dig själv om Du läser och tycker det blir tjatigt med alla mina berättelser om naturen härnere….
 
Om jag skulle gradera så var nog naturupplevelsen den orsak som avgjorde, när vi bestämde oss för att bryta upp och flytta till ett medelhavsland. Att under en tid i livet få uppleva klimatet och få se och odla allt det vackra som hör medelhavsländerna till var direkt avgörande. Bortsett från den frihet vi upplever – det var naturligtvis orsak nr ett.
 
En rolig ”naturupplevelse” inträffade igår. Maken kom inrusandes med vidöppen mun och tungan hängandes utanför och andades kraftigt och ansträngt. Jag blev alldeles förskrämd och undrade vad som stod på??? Hade han fått getingstick i halsen eller var det hjärtproblem???…han rusade vidare till vattenkranen…spolade kallvatten i ett glas och drack girigt…jag stod brevid och var fortfarande orolig och nervös…
Vad har du gjort!!! skrek jag Vad har hänt??? Har du ont???
-”Vad faen har du odlat” – skrek han – ”jag trodde det var paprika”!!!???

(Minns ni hur Robert Gustavssons röst lät när han druckit Tipp-Ex – så lät maken….)
”-Här tar man sig en pausen i grävandet (han kör grus just nu) sätter sig och knaprar på vad man tror är en paprika i och så blir man näst intill skållad i munnen…!!! Huuuhhhh.....hhuuuuhhhh......
 
Jag stod som en fågelholk och fattade först inget – men sen kom lite vaga minnen från förra vintern då vi fick några torkade, röda, illheta chilifrukter från svenska vänner…var det inte så att jag tog några frön från en av dem??…och var det inte så att jag satte dem i en kruka tidigt i våras??…inte mindes jag det….men när jag tittar på paprikaplantorna och jämför frukterna så ser jag tydligt och klart att denna plantas frukter avviker från övriga. Frukterna är längre och smalare, men än så länge gröna och ack så lätta att förväxla med vår normala, avlånga, gröna paprika, den som han äter flera frukter av varje dag.

Så här ser den mogna chilin ut, när den fått sin vackra röda färg:
 
Till saken hör också att just denna ”paprikaplanta” sitter lite vid sidan om de andra och helt klart i sällskap med den pyttelilla, superheta chilin som övervintrat och som redan nu förser oss med hot chili till ”con carnen”. Så på något sätt hade jag nog tänkt till när jag placerat ut den lilla plantan. En av de mogna, röda frukterna i den egna olivoljan - håll i hatten!! Hhhhuuuuhhhhh...
 
Naturen kan spela en små spratt ibland…tack för det roliga sprattet herr och fru Villner!
.
Äntligen REGN!
2009-08-25 17:24:29
 
Min blogg har inte varit så livaktig denna augusti, det beror helt enkelt på att jag inte haft varken inspiration eller skrivarlust. Men så plingar datorn till....vännen från Stockholm, hennes e-mail med den lite besvikna, konstaterande kommentaren fick mig att tänka till lite…vad är det som hänt och händer…?
 
Jo - idag tisdag den 25 augusti är en stor dag, vi har fått regn…REGN…ja, Du läser faktiskt rätt! REGN! Det första regnet sedan maj månad - ett välsignat regn…ett fint, fint regn, som det allra finaste vårregn. Naturen liksom stannade upp ett litet tag och undrade vad som stod på….allt som växer sög i sig, jag tror lika mycket genom bladen och stammen som genom rötterna i marken, syrsorna slutade spela, vinden upphörde  att susa i olivträden…vågorna från havet tystade en liten stund, luften kändes och doftade annorlunda och det regnade ett fint, fint regn – det regnade säkert en dryg timma! Hela naturen är nyduschad - kan ni fatta det uppe i Svedala att man kan gilla att det regnar??
 
Några färska regnvåta bilder -först och viktigast av allt - OLIVERNA - de fick ett uppfräschande bad, nedan bild visar oljeoliver


Även ätoliverna fick sitt

 
liksom rosorna
 
och auberginerna
 
Judasträdets blad spar på sina droppar och låter dem sjunka in allteftersom
 
 
Undras om de hann plocka in bläckfiskarna jag såg hänga på tork utanför fiskrestaurangen i Koroni vid mitt besök i förmiddags?
 
Oktober lär vara den bästa månaden att fånga bläckfisk, då smakar den som bäst – jag som älskar bläckfisk ……när det blir dags måste jag fråga Adonía – hon vet var och när de fiskare går iland som säljer bläckfisk på kajen. Nedan fiskargubbe erbjuder andra fiskar än bläckfisk - men i oktober har han säkert bläckfisk i sina korgar.
 
 
 
I hamnen i Koroni kan man köpa de allra mest pinfärska fiskar som Medelhavet har att erbjuda.
 
Jo, en sak till – torget i Charkopió är snart klart – torget är alldeles plant och fint, det har fått en refug och man håller på att lägga sista markstenarna på det som jag hoppas ska bli ett alternativ till gubbdagiset på andra sidan kvarteret – en liten chick uteservering…undras om jag får rätt?
En magisk afton i Koroni
2009-08-11 8:09:20
För tredje året i rad arrangerades Koroni Chamber Music Festival.
Under en och en halv timma var vi några hundratal personer som fick njuta av musik och skönsång av stora mått.
Scenen var den öppna platsen framför kyrkan Elestría på Koronis sydsida, mot Zaga beach. Kyrkan, byggd ytterst på en klippa ska ha kommit till efter ”ett mirakel”. Sägnen förtäljer att under en jordbävning lär klippan ha delat på sig och en liten staty av Den Heliga Maria visade sig – just på denna plats byggdes kyrkan.


I fullmånens sken hade Leo Winland, solocellist vid Kungliga Hovkapellet i Stockholm, samlat några av sina musikvänner omkring sig och tillsammans gav de oss en mycket minnesvärd kväll.

Inledningsvis fick vi höra Mendelssohns trio i D-dur, spelas på cello, violin och piano.


Därefter scenen intogs av Ida Falk-Winland som med sin ljuva sopran trollband oss med musik både från Puccinis ”la Bohème” och tre sånger av Richard Strauss från opus 27. Vi som satt nära scenen kunde följa Idas inlevelse i musiken vilket gav oss en extra dimension.

Avslutningen framfördes av hela ensemblen tillsammans. Det kunde räknas till fem nationaliteter, musiker från Sverige: Leo Winland cello, Birgitta Winland fagott, Håkan Olhsson viola och Helena Nilsson cello, från Finland kom Eriikka Nylund och spelade sin viola, från Danmark kom pianisten Katrine Gislinge liksom Lars Björnkär och Tobias Djurholm, båda violin, på hemmaplan (Grekland) spelade Yanos Margaziotis sin violin, Japan/Schweiz representerades av Yoko Fujita på violin.



Katrine Gislinges excellenta pianospel gick som en röd tråd genom hela konserten, bl a spelades Mozarts pianokonsert 12, Katrine avslutade med en helt otroligt välspelad ”Impromtu” av Frederik Chopin och applåderna ville aldrig ta slut. Något omtumlade av musik i världsklass vandrade vi hemåt genom den ljumna fullmånenatten.
 
 
Ett enormt tack vill jag rikta till vännen Leo Winland som genom sitt enträgna entreprenörskap och sin outtröttliga energi gjorde denna kväll möjlig. Leos hustru Birgittas insats skall heller inte glömmas bort – utan Birgittas ständiga support hade konserten inte gått att genomföra. Att satsa så mycket egen energi och dessutom av medel ur egen ficka för att dela med sig av det de brinner för, ser jag som en mycket storartad insats.

Ett stort tack vill jag också ge till min svärson, Stefan Östman, som åtog sig fotograferandet denna kväll. Detta gjorde att jag fick njuta av musiken helt utan distraherande tankar på vare sig motljus eller bra kameravinklar.

Vi får hoppas att borgmästaren i Koroni hittar lite pengar i ett bortglömt kuvert till nästa års konsert som jag ser fram emot redan nu.

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till