StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Surdeg
2010-11-22 9:10:27




Jag fyllde ju år häromsistens…vänner från Stockholm kom på besök, vi har samma födelsedag – jag o ”Maggan”, damen i det besökande paret.  Det blev en härlig födelsedagsmiddag, tillagad och serverad av våra respektive män, allt medans Maggan och jag mest lapade sol, bläddrade i veckotidningar och gick en lång, skön promenad. Vi serverades en helstek tkyckling, doftande av citron och färska kryddor från olivlunden och goda, grekiska nyskördade bönor därtill…lokalt vin, rött som vitt…tycka vad man vill om våra lokala viner, men ibland går de faktiskt att dricka.


....efterrätten var en blåbärstårta…vännernas direktimporterade, handplockade blåbär krönte det ljuvliga underlaget av nån kaka som jag inte riktigt fick kläm på vad det var…. smarrigt värre i alla fall


En trevlig present från vännerna var en bok om surdeg, ett ämne som hamnat i hetluften och som intresserat mig ett tag. Till boken hörde en burk som det puttrade och jäste om….de hade tagit med sig surdeg…riktigt surdeg…lagom tomrum lämnat upptill i burken för att surdegen inte skulle explodera under flygresan.


Degen skulle först ”matas” i 4 dagar, 60 g mjöl och 60 g vatten var ransonen varannan dag, snart jäste det ännu mer i burken, dags för surdegsbak…

 

Vi valde att baka surdegslimpor med fyllning av kalamataoliver och färska kryddor, vad annars?



Oliverna kärnades ur och rördes ner i surdegen...allt övervakades noggrant av Ulla som satt på fönsterbrädan och hade sin egen "teaterkväll"



Degen blev till 3 välformade limpor



Väl ute ur ugnen blev de så här fina

Tack till Leffe o Maggan som bidrog till att det goda surdegsbrödet blev verklighet.

I mars månad - helgen 19/20 mars - kommer jag att delta i en kurs på Åland, en kurs i just surdegsbak. Plats finnes för ev intresserade att delta. Vi kommer att åka buss från Stockholm, turen inkluderar båtplats på Eckerölinjen, med mumsigt smörgåsbord för den som vågar och boende på Andersson Gästhem där min vän huserar, min vän heter också Annette och är bl a bagare.
Annette besökte oss under ett par härliga höstveckor – då föddes idén. Surdegsbak på Åland – smaka på den karamellen!
  

Den stora tuppslakten i Neohori
2010-11-05 16:31:43


Vännerna på ”andra sidan” nej  inte DEN sidan, utan på andra sidan Messinabukten, har startat hönsfarm, modell mindre. De har i omgångar köpt vad de trodde var hönor men som lite senare visade sig var tuppar. De hade tänkt sig ca 10-15 hönor – nu har det blivit alldeles för många tuppar bland hönorna. När man köper dem som kycklingar är det inte lätt för en lekman att se skillnad på tupp och höna. Och inte var de snälla heller, de oönskade tupparna, varken mot hönor eller människor. Fjäderfänas matte Gunilla har hackats blodig åtskilliga gånger av en av dem - Den Argsinte Tuppen. Den skulle slaktas först – för slaktas skulle de, det hade varit bestämt sedan länge.

I flera månader fick Gunilla styra ut sig i både gummistövlar och kraftiga handskar, dessutom förse sig med en kraftig käpp för att överhuvudtaget kunna komma in till sina skyddslingar. Ett och annat slag fick hon visst in på tuppen, för han var lite ”spakare” mot slutet. Gunilla hävdar bestämt att det var för att hon hade talat om för honom att hans dagar var räknade, i november skulle tidsfristen gå ut.

Tuppen blev väldigt hängig ett tag efter den vetskapen, jag undrar jag om hon inte i alla fall fick in en liten fullträff med käppen till slut.

 

 

När det kom på tal att de behövde bli av med Den Argsinte Tuppen lovade maken att hjälpa till att få det hela överstökat. Sagt och gjort, en tidig morgon gav vi oss av till Neochori, dryga två timmars bilresa till andra sidan.
Den Argsinte Tuppen låg isolerad i en speciell del av hönsgården för att han skulle vara lätt att ta ut och göra slut på.
Maken fick tag på tuppen, men på något sätt lyckades tuppen slita sig ur det stadiga greppet och sprattlade iväg bortöver tomten. Tuppens husse ”Snabbe Edde” lyckades hinna ikapp tuppen och fängsla den medelst en stol mot husväggen. Ett ännu kraftigare tag togs om tuppen och snart var den bedövad och kunde läggas på huggkubben för att halshuggas och därmed falla i två delar.

 

Jag höll mig inomhus för att försöka lugna den uppjagade hunden Tigrà som kände blodlukten och gärna skulle velat rusa ut för att få vara med om det hela på nära håll. 

Edde kom rusandes in för att hitta något att slipa kniven med, tuppen hängde nu upp och ner i slaktarens starka nävar för att allt blod skulle rinna ut ur kroppen.

 

När kniven var slipad kunde man sedan se Kurt och Gunilla sittandes på varsin sten, lätt framåtböjda och mycket koncentrerade över huggkubben som försetts med en rejäl skärbräda för att de skulle kunna stycka upp tuppen, de likande mest en överläkare med sin medicine kandidat. Detta är nog det närmaste Gunilla kommer sitt drömyrke, kirurg, hon visade sig vara mycket intresserad och lärde sig allt om att hugga av tuppfötter, ta ur inkråm och slita bort hårt sittande fjäderdräkter. 

Jag hörde följande ordväxling mellan de två vid huggkubben ”Oj, nu tappade jag ena njuren….Nej, det var visst testikeln…”

….tur att det handlade om Tuppen….

2 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till