StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Igår kl 09.48 kom värmen till Kalamata
2010-02-18 10:19:50
Jag hade för en gångs skull bestämt mig för en ”ensamtripp” till sta’n, första gången på jag vet inte hur länge.
 
 
Lagom klädsel under de senaste månaderna för en stadstripp har varit en ylletröja eller en tunn jacka, ofta med sällskap av ett vattentätt ytterplagg. Igår behövdes inte det vattentäta skalet, det konstaterade jag redan när jag åkte hemifrån, inga hotande grå moln så långt ögat kunde se, däremot var det lite ljust gråmulet.

Resan till Kalamata var som vanligt – krokig. Jag parkerade bilen, gick mot det kvarter där jag hade ärenden att uträtta. Jag besökte även marknaden, det är "bondens marknad" varje onsdag och lördag. Köpte så mycket frukt och grönt att jag fick gå många gånger till bilen för att avlasta mina händer. Apelsinerna är så fina nu, vi frossar i dem – det kan man verkligen unna sig när de inte kostar mer än 40 cent per kg. Årets första jordgubbar inköptes, 2€ för en rejäl kartong, det blev premiär i solgasset på balkongen när jag kom hem.

 
 

Så plötsligt kom den… exakt kl 09.48 kom värmen – det blev ett mycket snabbt förlopp och jackan åkte av i en hast, bara tunna ylletröjan kvar – inte mycket att välja på, något måste man ju skyla sig med, +22 visade termomentern i bilen - det var inte mer än +15 när jag körde in nån halvtimma tidigare.

Många som känner mig vet att jag är 50+ och kanske gissar att det var en hormonell orsak till ”värmeböljan”, men det kan jag försäkra att det var det inte frågan om denna gång.

Våren är här – man kan nästan säga att Sommaren är här. Den väderlek vi har haft sen i början av januari har varit som en enda lång blöt vår, nu är det annat. De stora knopparna som legat i startgroparna, dvs mandelblom och mimosa vräker nu fram sina rosa respektive gula blommor. Vi har två mimosaträd i ena kanten av olivlunden, de är alldeles fulla av små kycklinggula bollar – och så de doftar….

De olivträd som står i söderläge blommar för fullt, Kalamataoliverna visar ännu inte sina blommor, de kommer lite senare. Oleandern har stora knoppar, snart blommar den med sina rosa, röda och vita blommor och sveper in oss i sin bedövande doft.

Fåglarna jublar med täta fanfarer, några tjattrar – andra sjunger – Koltrasten mest. Igår kväll hörde jag syrsan spela i mörkret för första gången i år
 
Inspirerad av allt det nya härliga, tittade jag in hos trädgårdsmästaren på hemvägen från Kalamata. Jag är på jakt efter en miniversion av Polygala som ska få bilda en häck på ena sidan av huset. ”Lite tidigt att plantera än sa han, vänta till i mitten av mars, då blir det allra bäst”
 
 
Vänta – jag??? Kunde väl inte vänta, köpte en mycket vacker brungrenad buske med korallrosa blommor, han sa naturligtvis vad den hette, vem tror att jag kommer ihåg det….?

Vad kan detta vara för växt? Det blir en buske ca 70 cm hög, den blommar tidigt på våren med dessa oerhört söta korallfärgade blommor. De kommer på bar kvist och blommorna lyser så fint mot den nakna, brunfärgade grenen.

Det blev också ännu ett exemplar av nån slags Aloe, kan bara inte sluta samla på dem.
 
Idag ska jag varken åka till stan eller plantera – idag ska jag klinkra golvet till uteduschen.
Clean Monday
2010-02-15 10:58:31
Idag är det ”Clean Monday” grekiska fastan startar denna dag – sju veckor innan Påsksöndagen - allt enligt den Julianska kalendern som introducerades av Julius Caesar år 46 fk.
Nu fastar rättrogna greker ända fram till påsk, dvs man avstår från att äta mat från djur med rött blod, man avstår också från andra produkter från dessa djur, t ex mjölk, ost och ägg samt också från viss fisk och man är till och med restriktiv med att använda olivolja. Antalet måltider för dessa dagar är också begränsat.
Orsaken till att man fastar är att man vill “rena” kroppen samt förbereda sig mentalt för den allra mest heliga tiden i Grekland - Påsken.  Lämpliga maträtter under fastan är allehanda vegetariska rätter, alla slags bönor och linser samt rätter med olika typer av bläckfisk, många olika sorters bröd är typiska för fastan.
Påsken är en högtid för både kropp och själ för greken. Några veckors mathållning enligt denna tradition skulle säkert göra varje människa gott. ”Vita veckor” ska det vara också – antar att man bara får dricka vitt vin då….motion får de också, grekerna dansar och dansar...


Denna tid är även enligt traditionen tid att vårstäda bostäder, garderober, lådor och skåp. Väggarna får ofta ett nytt, fräscht lager vit färg.


Idag är stora ”Drakflygardagen” – familjerna beger sig ut i naturen för att flyga drake tillsammans.
Det har tyvärr varit lite kallt och framför allt regnigt ett tag, synd om alla greker - och alla oss andra också för den delen - som vill vara utomhus denna tid, en tid som varit fylld av karnevaler. Igår var det karneval i Koroni, vi behövde inte åka dit – musiken hördes ända till vårt hus, även fyrverkeriet kunde vi beskåda från vår balkong igår när skymningen föll.
Resan hem
2010-02-04 12:40:08
KVART I FEM!!!!!?????
Det är inte möjligt – har jag försovit mig??? Taxin skulle ju komma 04.45….det innebär att den står härutanför i snöyran och väntar…jamen…jag uppgav ju mitt mobilnummer….visst ringer de om de märker att kunden inte dyker upp….UPP...upp upp …fort! fort!! Några kläder kom på, en strumpa eller nå't, ut i köket i lägenheten där jag bor över natten hos min väninna i väntan på Flighten Hem – Hem Till Grekland. Tänder lyset – stirrar med yrvakna och förmodligen vitt uppspärrade ögon... var sjutton hänger klockan? – den hänger ju inte över dörren som den gjorde hemma i vårt kök….Där! Där är den – det finns en i alla fall….men den visar absolut inte 04.45…snarare 23.15 – är det möjligt???
I min yrvakenhet har jag vänt min armbandsklocka upp och ner och sett fel, först blir jag naturligtvis oerhört lättad och tittar både en och två gånger på väggklockan – den måste ju gå rätt och det gör faktiskt min egen klocka också, om man håller den åt rätt håll vill säga…
Tillbaka till varma sängen, nu är det bara att somna om – lugn och fin – jag ska ju inte upp förrän i morgon 04.15, jag kan ju sova flera timmar till, då vaknar jag ganska utsövd, (inbillar jag mig för att lugna ner mina nervtrådar som står på ända) redo att starta Resan Hem Till Grekland…MEN …det är bara det att jag kan inte somna om, jag är redo att resa redan NU, kastar mig oroligt av och an i sängen – kommer mobilen att ringa som jag programmerat den?? Har jag rätt tid? Det skiljer ju en timma från tiden i Grekland, har jag satt väckningen på grekisk tid eller svensk tid? Sluta grubbla och SOV NU!!! Stressen ringer i öronen….
Det blev inte många timmars sömn, men ett par, kanske tre, blev det nog i alla fall.
Mobilen ringde precis som den skulle, kl 04.15 svensk tid – jag var i Sverige förra veckan. Vänner ur den innersta kretsen firade sina högtidsdagar och självklart ville jag vara med om det. Många andra träffar blev det också, det var ett mycket trevligt Sverigebesök – om man bortser från vädret och det bryska uppvaknandet på avresedagen.
 
Tack och lov gick min flight Hem Till Grekland strax INNAN det stora snöovädret rullade in över landet, det som nu lamslagit både vägar och flygplatser runtom i Sverige. Det snöade ganska ymnigt under taxiresan till Landvetter flygplats som var min avreseort denna gång. Incheckning, kaffe och en frukostsmörgås på flygplatsen, sedan en avkopplande halvtimma vid gaten innan boarding, vi lyfter på utsatt tid, mellanlandar på utsatt tid, hinner äta en smörgås i all hast, lyfter i rätt tid mot Aten och landar Hemma I Grekland enligt tidtabellen, en lugn och skön flight med de obligatoriska kill-i-magen-luftgroparna strax innan landningen på Venizelos-flygplatsen i Aten. Kommer ut ur planet och får väskan lika snabbt som vanligt, väldigt bekvämt med små flygplatser – det mesta går smidigt. Tar av mig och packar ner curlingkängor och vinterparkan i min resväska, kliver i ett par bekväma skor och nu räcker min yllejacka bra. Från minus 17 i Göteborg till plus17 i Aten på några timmar, från snöyra till solsken bara en liten bocketbok bort.
Bussen från flygplatsen till busstorget i Aten är som den är, alltid full och alltid skramlig, men man kommer fram i alla fall och det skiljer ca 40€ mot att få trona i eget baksäte i en taxi - det är en ganska hygglig timpeng, en timma är ungefär vad bussen tar.
En stunds väntan på Kifisios busstorg innan expressbussen lastas, startar och avgår till Kalamata, hem till Peroulia i Messinien.
Även denna buss är fullsatt, greker i alla åldrar – damer och herrar, jag har plats nr 28, på plats 29 sitter en äldre, grekisk, liten dam som ler vänligt och reser sig upp när jag ska trixa mig in på stolen vid fönstret. När jag satt mig på min plats sätter hon sig bredvid och gör korstecknet. Det verkar inte som om hon vill prata med mig, bra för jag vill helst sova. Det spelar nästan ingen roll hur trött jag är - jag kan inte sova på flygplan, men jag kan sova på bussen, hur bra som helst – vad kommer det sig? Nån som vet? Jag gissar på ljudet, jag kan inte sova i flygplanet pga motorernas dån, plus att det klampar omkring servitriser med äckliga smörgåsar hela tiden – servicen på flyget blir bara sämre och sämre, de frågar inte ens om man vill ha påfyllning på det lankiga kaffet de serverar till den antingen hårda och torra eller till svampkonsistens microkokta brödbiten och lika bra är väl det. Jaja – man tar sig ju dit man tänkt sig på kortast möjliga tid till lägsta möjliga pris – då blir det väl så – en brödbit av tvivelaktig kvalitet och lite lankigt kaffe, det räcker väl inte till mer om man ska ha råd till en välutbildad pilot som kör planet. Det är väl snart det enda de inte kan dra in på.
 
Jag vaknar av att jag hänger med huvudet mot den lilla gummans axel, jag har tydligen sovit en stund, det är mörkt ute men vi är nog fortfarande kvar på motorvägen, jag ser många baklyktor på fordon framför oss. "Oh, signó me", säger jag ”ursäkta mig”, gumman ler mot mig, hon ser snäll ut, säger något till mig på grekiska och gör korstecknet igen, jag svarar med några engelska ord, hon ser helt oförstående ut. Bra, jag kan somna om igen…men något känns fel….motorljudet är lägre nu - bussen står still. Tittar oroligt upp….hörde jag inte något om strejk, om traktorer som spärrade vägarna, men strejken skulle ju vara avblåst enligt de uppgifter jag fått. Vi står stilla gott och väl en halvtimma, busschauffören pratar högljutt med en lastbilschaufför genom den nedvevade sidorutan, folk i bussen pratar och gestikulerar, plötsligt börjar bussen rulla sakta, sakta, sedan med lite bättre fart och snart är bilkön helt upplöst och allt rullar på igen. Kanske var det bara vanlig, tät utfartstrafik, kanske var det en olycka, hur som helst trafiken flyter på bra, om än en dryg halvtimma försenad.
Jag somnar om igen till bussmotorns jämna surrande, försöker luta mig åt andra hållet, mot rutan, men huvudet åker framåt, nedåt gång på gång. En liten tupplur till får jag innan det börjar blixtra utanför rutan – vi kör igenom ett riktigt åskoväder, jag ser många blixtar, vi åker genom ett vidsträckt landskap så jag har god utsikt över natursceneriet, nu har föraren startat vindrutetorkarna så nu regnar det antagligen, vindrutetorkarna går snabbare, nu ösregnar det.
Motorvägen tar slut, den mindre vägen tar vid, chauffören rattar vant genom de många svängarna över bergspassen innan vi närmar oss Kalamata. När vi kommer till sjukhuset i Aspróchoma reser sig den lilla damen upp och ser väldigt glad ut, hon gör korstecknet igen och återtar därefter sin plats brevid mig. Hon ser så nöjd ut, ler hela tiden och gör korstecknet då och då….undrar om hon kanske var rädd för resan över bergen? Nu verkar hon så tillfreds med att vara i Kalamata – vem vet vad hon hade ställt in sig på för fasor och vem vet hur rädd hon hade varit för att ge sig ut på denna, säkert för henne väldigt långa resa alldeles ensam..? Undrar vem som mötte henne vid stationen?
Jag blir i alla fall mött vid busstationen, det regnar och jag är hungrig…
”Vill du ha en smörgås?” undrar omtänksamme maken – jag stirrar på honom och skriker ”NEEEJJJJ!!! …men gärna kött och potatis…..med några kalamataoliver”

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till