StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Svensk?
2010-03-16 9:22:06


Blir man mer svensk för att man bor utomlands? Det trodde inte jag - men frågan är om det inte är så i alla fall. Vet att många som känner oss tappar hakan nu när jag berättar följande:
Vi har suttit bänkade och sett Vasaloppet på TV!?! Har aldrig hänt tidigare under alla våra år tillsammans, men härom söndagen gjorde vi det PLUS att vi tittat på ALLA uttagningarna till melodifestivalen, det har vi inte gjort tidigare heller - jag fattar ingenting...kan nån förklara?

Så över till vanliga livet utan varken glitter eller glamour. I söndags var vi på den lokala (väldigt lokala) marknaden i Charakopió. Jag var på jakt efter en basilikaplanta. Den lille gubben som inte har lika stort försäljningsställe som de flesta andra handlarna på det lilla torget längs kyrkmuren i byn, brukar ha fina plantor så här års. Han sitter oftast på en plastback vid ett litet campingbord där han dukat upp med några gurkor, en låda tomater, en skål med några ägg i OCH han brukar ha fina plantor.

Först kunde jag inte se den lille gubben, men sen såg jag honom, han hälsade på hos en grannförsäljare, det var dags för ett litet mellanmål tydligen, de hade dukat upp bröd, vin, fetaost och oliver på den lilla pick-upens nedfällda baklämm. Deras stojande och skratt blandades med ljudet från de kacklande hönorna som såldes från lastbilen rakt över gatan.
När han såg att jag var intresserad av hans plantor kom han struttande mot mig, ”Oxi” - Neeej- nån basilika hade han inte just idag, men jag kom hem med en kruka fin timjan och en väldigt aromatisk mynta. De två plantorna tillsammans med ett knippe pinfärska, saftiga vitlökar (att ugnsbaka) och en påse röda, härligt köttiga och välsmakande tomater blev ”bytet” denna söndag.

I helgen planterade vi också de två första apelsinträden i Villa Olivias trädgård, en vinter- och en sommarapelsin. Deras växtplats blir längs gången från huset via garaget och upp till ”stora vägen” – där går vi hur många gånger som helst varje dag och vi passerar då helt nära träden och kan njuta av de vita blommornas skönhet och deras söta, goda doft. Det känns bra att få följa apelsinfruktens blomma och övergång till frukt på nära håll. Det är både spännande och nytt för oss nu, men efter ett par år märker man dem antagligen inte.



Ett citronträd fick också en plats längs gången som leder till Trappan. Ja faktiskt, T
rappan från övre till nedre delen av vår olivlund håller nu på att ta form. Det är makens största och viktigaste projekt just nu, han gillar att arbeta med sin trappa och resultatet blir väldigt bra. Det blir tre, fyra nya trappsteg per vecka – snart har han hela trappan klar. Det är ett hårt arbete, han blandar all betong för hand, men har blir stark och spänstig av arbetet - och pigg!
 
 
I dagarna börjar våra svenska vänner komma hit ner till Grekland igen. Många är delsbo här i Messinien och nu börjar de tycka att det är tillräckligt stabilt vårväder för att komma ner och vädra ut vintern ur sina hus och kunna njuta av värmen och solen. Kring påsk brukar så gott som vartenda hus vara ”hemsökt” och det är roligt för oss att få träffa så många av er igen.
Vi får ofta frågan ”Märks finanskrisen av något i Messinien”? På den frågan kan jag tack och lov svara NEJ. Hittills har vi inte märkt just någonting. Eftersom vi är bilburna och inte beroende av de kommunala färdmedlen så märker vi inte av inställda turer hit eller dit. Nån gång i vintras när vi var i Kalamata förstod man att renhållningsarbetarna inte hade jobbat på ett par veckor, det låg berg av sopor kring sopcontainrarna, men det var åtgärdat när vi senast besökte staden.
Kanske kommer vi att märka av det på sikt, kanske försvinner den lilla läkarstationen i Charkopió – vem vet. Höjd VAT drabbas vi så klart också av.
Grekerna kommer naturligtvis att märka av krisen mer än vi, speciellt de som arbetar i statlig och kommunal sektor. I åtgärdsplanen ligger ju att deras arbetsvillkor kommer att förändras – det blir till att ”rätta in sig i ledet” och anpassa till övriga EU-länderna, både vad gäller pensionsålder och antal månadslöner.
 
Den kultur som kanske inte är så positiv alla gånger med utbredd korruption, därtill ett näst intill obefintligt och ofantligt långsamarbetande rättsväsende tar säkert generationer att få ordning på – det är en fråga om lång tradition och ett speciellt sätt att tänka som är vanligt i Grekland.
 
En del av er kanske också undrar hur det gått med Ulla – hur många ungar hon fick – det var falskt alarm. Ulla kom tillbaka frampå kvällskvisten, väldigt hungrig och med sin mage trindare än någonsin.…vi får se hur detta slutar, det ser ut att var minst trillingar.
 
Många projekt har det blivit under årens lopp härnere, de allra flesta har vi lyckats bra med, men ingefärsprojektet har jag definitivt misslyckats med.

 

Jaja - man kan ju inte lyckas med allt...Leo, Du får förbereda Dig på det värsta – det kan hända att Monstret Ingemar inte ens längre är vid liv när Du kommer hit.
Nu vet vi varför jorden här är alldeles röd….
2010-03-10 13:12:22
 
Det beror på att den kommer hitblåsandes från Sahara.
Nu har vi haft sandstorm igen…för vilken gång i ordningen denna vårvinter vet jag inte, jag har tappat räkningen. Flera gånger har vi sett som ett stort gulrött sjok på himlen om man tittar åt Libyen till…och då vet man…snart har hela tillvaron runt oss ett tunt täcke av den brunröda sanden som blåser hit från Afrika då och då.
Vår danske granne Nick säger att de till och med fått känna på den sydliga sandstormen ända uppe i Danmark, men jag tror inte att jag upplevt det i Sverige. Inte konstigt att jorden är brunröd – det är ju Saharas sand vi har överst – vi bor inte på grekisk jord, vi bor på afrikansk.
Röd eller brun, hur som helst så håller vi på och påtar i den hela tiden och det mesta vill sig bra. Vår senaste plan är att använda området vi från början planerat för pool till att plantera en vingård, ja just det, En Vingård. Vi har förstått att det aldrig kommer bli någon pool, vi har alldeles för nära till havet för att det ska kännas angeläget, det tar ju inte mer än 5 minuter att gå de få metrarna ner till stranden. Det var nog mest tänkt som prydnad, har vi kommit på. Det är väldigt vackert när man ser en upplyst pool som glittrar i nattmörkret, det blir lite för dyrt glitter i långa loppet.
Vi tror att vi kommer att ha plats för 35-40 vinstockar. Än så länge har vi – dvs maken – planterat ett tiotal stockar, några har vi fått av vänner i Koroni + att vi köpte fyra stockar vid senaste besöket i Kalamata.

Ska jag gräva här eller där?
 
Av de fyra vi fick med oss hem från Kalamata är två sultanrussin och två av den mörkröda sorten som torkas till vanliga russin. Så söta och goda och så typiska för området där vi bor.


Bilden ovan visar sultanrussin
 


Så här ser man vanligtvis de röda russinen här i området, de rensas, torkas, saltas lätt och förvaras som på bilden, tillsammans med lagerblad.
 
Ett par korintstockar kan det nog också bli frågan om
 
 
Recept - korintkakor
2 hg SMÖR?? (byts ut av mig till olivolja)
1½ dl socker
1½ dl korinter
3 dl mjöl
2 tsk bakpulver
 
blanda allt
gör en rulle ca 2½ cm i diameter
slå in i matplast och lägg i kylen en stund (1 tim eller så)
skär sedan rullen i skivor
rulla till kulor som du lägger på plåt inte för tätt då dom flyter ut
grädda i 175° tills kakan fått lite färg
 
Lätt som en plätt – lär bli mycket korintkakor framledes….
 
Innan det blev så populärt med olivträd just i det här området hade man vinstockar (korinter) på väldigt många ställen Messinien, så även i vår lilla olivlund, har vi fått reda på. Ibland ser vi nå’t gammalt vildskott komma fram ur jorden, det är rotskott av gamla rötter som ännu finns kvar i jorden.
Vår olivlund hör till de yngre i trakten, vi har fått uppskattningen att våra olivträd endast är ca 50-75 år gamla, en mycket låg ålder i sammanhanget, olivträd kan bli hundratals år gamla. Det känns roligt att kunna återställa ordningen på en aldrig så liten plätt. Vinstockar är också trevliga av den anledningen att de ger ett grönt intryck när allt annat är brunt, dvs på sommaren.
Just nu ser vi att alla fälten med vinstockar i området är nyklippta och har början till gröna små rankor, lite senare prunkar de i fräschaste vårgrönt och står fint gröna ända till nästa höst då de skördas och tappar sina löv. Vi kommer att behöva sätta bevattning på dem de första åren, sen ska de klara av vattenförsörjningen själva.
Detta är ett nytt och spännande kapitel i vårt liv, vi vet av erfarna vinodlare att det är mycket arbete, men hur mycket kan det vara att ha 40 stockar? Dessutom låter man dem bli lagom arbetshöjdstora och det verkar vara ett så mysigt pyssel att klippa dem varje vår.

 
 

Nåja, riktigt så här stor blir ju inte vår lilla vingårdsplätt - men visst är det en vacker syn...

Så en lite hälsning till våra vänner "på andra sidan" - dvs våra svenska vänner på andra sidan Messinabukten, Edde o Gillan.

Gillan – jag har en bild till Dig – den visar min Salvia, den är rosa som Du ser och inte alls gul som jag trodde. Det är väl OK att ha kvar den i trädgården, eller vad säger Du? Den gula lärde Du mig kunde vara allergiframkallande för känsliga personer. Jag minns hur Edde nös när ni var här och vi passerade ett ställe med riktigt av den gula, falska Salvian.
 
 

Till sist vill jag dela med mig av några härliga, färgstarka bilder från vårt senaste lördagsbesök på marknaden i Kalamata.

Skulle behöva en lastbil för att köra hem alla växter jag vill ha



Här kan man verkligen snacka om "Bondens Marknad"


Fiskdisk som heter duga


Apelsiner bär vi hem mycket av, de är som bäst just nu och inte dyra heller
 
Hela jag bara VILL HA alla växter jag ser, jag fick nöja mig med fyra tomatplantor, två aubergine- och två rödbladiga basilikaplantor. Jo, tre Doroteablomma också och två blåregn till pergolan, två apelsinträd och ett citronträd också….ja, det blev visst en del…..höll på att glömma, ett julstjärneträd också, men det vet jag inte om det kommer att ta sig, säljaren var tveksam. Den stackars plantan stod i ett hörn och såg allmänt övergiven ut. Snart ska den få ny och fin ”afrikansk” jord att sätta rötterna i, det blir säkert succé. Fortsättning följer…


 
Allra sista bilden får bli en bild av idag i finaste gråtoner. Vi har storm här just nu, det blåser från sydost igen, dvs från Afrika, inget rödgult sjok på väg än så länge, tack och lov.
Bilden visar vår utsikt mot Taygetosbergen och den som varit här hittar ”Eliastoppen” med en gång.
1a mars igen
2010-03-01 14:00:54

Den flitige läsaren vet att denna dag för två år sedan skrev jag min första blogg här på Villa Olivias hemsida. Tänk...två år....så länge har ni följt oss och lika länge har jag gått och fnulat på nya bloggar, med mer eller mindre tankemöda. Men kul är det, och mycket positiv respons har jag fått, men jag kunde allt få mer - respons alltså - tycker nog att ni är ganska hemliga, mina kära läsare. Var inte så blyga - vem är Du - Du som gör att mina tittar på bloggen snart är uppe i 20 000. Inte så hög siffra om man jämför med vissa andra bloggare, men för mig är ni många och det är väldigt glädjande.
På min blogg av 1a mars 2008 fanns en bild på en knopp till en mandelblomma - idag bjuder jag på själva blomman i all sin prakt.

och mandelblom har vi.....just nu står mandelträden i sitt mest praktfulla flor. Humlorna och andra insekter har bråda tider att samla in all nektar att göra honung av. Fåglarna verkar ha brådis de också, de sjunger så jag tror de fullständgt sliter ut sina stämband och vingarna flaxar vilt för att orka bära den lilla fågelkroppen och allt den har samlat i sin näbb för att bygga sina bon av.  Jag ser att vi gästas av små gråsparvar under en av verandans takpannor i år också, de trivdes tydligen här - precis som vi.

Ett annat enviset surrande hörs utanför fönstret till mitt arbetsrum, det är maken som är igång med gräsätaren. Det är andra gången i år som det är hög tid att slå det frodiga gräset. Jag har bett honom spara prästkragarna och det gör han så gärna, några andra blomster får också vara kvar, men gräsen slår han ner innan de fröar av sig. Vi strävar efter att ha mer som blomsterängar mellan olivträden, blomstren får så kvar och gräsen får stryka på foten. Vi är på god väg - eller hur?

Midsommar i Peroulia - nej inte precis - bilden är av igår den 28 februari.

Idag är den varmaste dagen hittills i år, strax över 20+ och solen lyser från en blå, om än något disig himmel. Nu börjar stora växtperioden för året och vi har börjat beskära, lägga på gödning och till och med vattna. För två år sedan var vintern ovanligt torr, denna vinter har varit tvärt om. "Vi har inte haft en så regnig vinter på 30 år" säger granngreken. "Jasså Du" säger jag.
Jag tycker ju att vintern har vanligt väldigt lätt att överleva. Visst har det regnat en del, men vad gör väl det. Vi slipper i alla fall att halka runt på dåligt snöröjda trottoarer och vi slipper vinterdäck. Man kan se på vägarna att det regnat en hel del, många småvägar är svåra att ta sig fram på utan jeep - men vaddå?? man behöver ju inte åka på de vägarna, det finns så många andra så....

Slutar med en bild från mitt favoritbageri i Kalamata - undrar om det skulle överleva i Sverige? Här kommer det att överleva, det är lika fullt av kunder som på Valhallabageriet i Stockholm  - bagaren bakar det godaste brödet i hela stan. När Du kommer hit ska jag visa Dig var bageriet ligger....





 

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till