StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
En trip till Sparta
2010-08-27 17:51:26
Häromdagen gjorde vi verklighet av en sedan länge tänkt tanke, vi tog en tur till Sparta och ruinstaden Mistrás.
Inte för att vi är så där förfärligt intresserade av alla dessa ruiner som finns så gott om i denna del av Grekland – all respekt för dessa monument – vi är antagligen för okunniga för att de ska tilltala oss på annat sätt än att de är just gamla, vackra ruiner, amfiteatrar eller vad det kan vara i mer eller mindre sönderfall. All respekt även för att de byggdes för länge, länge sedan och man kan ägna både tanke och intresse åt att försöka förstå hur alla dessa imponerande byggnader kommit till.
Vi skulle i alla fall åka till Sparta – vi måste ju kunna berätta lite om hur det är att ta sig dit, vi har hört att vägen lär vara en av de allra vackraste i Grekland. Och vacker var den, utsikten var magnifik på väldigt många ställen, ett litet exempel:
 







Vi stannande till för en kopp kaffe en bit upp i Taígetosbergen, vid sidan av vägen fanns en källa med friskt, kallt vatten, alla gästerna i det lilla caféet fick ett glas av det friska vattnet av den vänliga serveringspersonalen.

På andra sidan caféet såg vi denna lilla "stuga" - inte mycket till hus, men jag kan föreställa mig platt-TVn på väggen därinne, kolla parabolen....och är det en liten get-pool utanför?



Färden fortsatte och vi kom fram till den gamla stenbyn Mystrás som ligger strax innan Sparta om man kommer från vårt håll.

 
”Ruinstaden Mistra, som ligger på en sluttning intill Sparta, har liknats vid ett bysantinskt Pompeji. Inramade av underskön natur ligger ruinerna av palats och kyrkor, brutna murar övervuxna med gräs och blommande buskar. Rundvandringen förbi tysta fontäner och mycket praktfullt dekorerade, men övergivna kyrkor och palats i olika stadier av förfall är fylld av både vemod och skönhetsintryck. Detta var också det bysantinska rikets sista bastion, som föll för turkarna efter själva Konstantinopel år 1453.” Texten lånad ur reseberättelse.
 
Nu blev det ingen promenad för oss bland ruinerna, det var helt enkelt för varmt, men vi åker gärna hit igen, det lockade faktiskt att gå innanför grindarna och vandra omkring i resterna av den gamla staden.
 
Jag skulle kunna tänka mig att ha en liten ruin i vår olivlund, en ruin av ett gammalt gethus eller så…mest för att jag tycker det är så vackert när rosor får klättra i söndervittrande gamla lerväggar och stenar. Men vi lär få vänta, Villa Olivia lär inte bli en ruin på många herrans år.
 
 
 
Vi lämnade Mistrás och även Sparta som var förskräckligt varmt denna dag i augusti, vi beslöt att köra uppåt bergen igen, kanske kunde man finna lite svalka där. Vi bestämde oss för att leta upp den lilla bergsbyn Georgitsi, inte av någon speciell anledning, men för att den verkade ligga bra till för vår färd hemåt.
 


Byn visade sig motsvara alla våra förväntningar, det var svalare där uppe bland bergen och den hade en liten mysig taverna – här intog vi vår lunch under de väldiga platanträden som gav oss behaglig skugga och vår lunch som bestod av en pikilia smakade verkligen bra.
 
 
Färden hem mot Peroulia gick över Taígetosbergen - vi fick uppleva många vackra vyer under vår resa hemåt. Här är vi nog på den högsta punkten under resan - svindlande....man får inte ha anlag för höjdskräck...





Borta bra men hemma bäst....i morse pratade K med en av männen som kom in med sin lilla röda båt under vårt daglia dopp i havet i arla morgonstund. Mannen hade varit ute och fiskat och K frågade om han hade fått någon fisk, mannen visade upp sin hink med några förskrämda fiskstackare på botten.

- "Har du fiskat med nät?” frågade K ”
– "Nej det får bara yrkesfiskarna göra”, svarade mannen, ”jag har fiskat med.… ” så visade han fiskeredskapet – en lina med många krokar på.
- ”Problemet är” sa mannen ” att det är för varmt i vattnet, här finns inte många fiskar så här års…”  så suckade han ljudligt och skakade på huvudet ”sommaren är då alldeles för lång…” sa han och traskade iväg med sin hink med endast bottenskyle av småfisk.
 
Vad ger ni för den - kan en sommar någonsin blir för lång....?
Kräftfest!!
2010-08-17 11:49:58
 
Tänk att man har begåvats med en dotter som reser ända hit till Grekland med väskan full av kräftor – i dotterns sambos väska fanns ännu mer kräftor PLUS nubbe därtill. Gissa om det blev uppskattat! De reste hit i sällskap med vänner från Norge som fick känna på en äkta, svensk kräftskiva, nåja – det var väl inte precis första gången för deras del, familjen har bott i Sverige i ganska många år, men sedan några år tillbaka bor de i mamma Annes hemland, Norge. Alla kände dock väl till hur man angriper en kräfta och hur man får till det rätt slurpet, en och annan nubbevisa kunde de också bidra med.
 
Loftet genomsöktes innan festen och till sist hittade jag korgen med månarna, lyktorna och kräfthattarna från förr…tänk att vi flyttade med oss även detta??? Men idag känns det jättehärligt att vi gjorde det – det blev en hejdundrande svensk kräftfest med alla de rätta tillbehören. Utöver rekvisitan i form av hattar och annat blev det hemgjord aioli och en sås ”hot’n sweet mexican chili” en härligt fräsch grekisk sallad, gott lantbröd och en paj gjord på västerbottenost - något ”grekifierad”, dvs vi använde grekisk filodeg i många lager som pajskal, med riktigt bra resultat. Måltiden inleddes med väl kyld Gazpacho....nån som kan klura ut hur många länder som fanns representerade vid denna kräftfest?
 
 
Bordet fick ett tåligt underlag av sönderlästa tidningar (tack kära M), både dekorativt och praktiskt, sedan behövs just inte mycket mer dekor, maten är dekor i sig och även kräftservetter sätter sin färgklick och sin prägel.

Som synes på inledningsbilden är alla festdeltagarna försedda med rediga haklappar, det är helt enkelt gammla linnehanddukar som kommit till heders, dessa har antingen knutits runt halsen eller monterats fast med klädnypor, bra skydd för festkläderna och även nära till för kladdiga händer, pappersservetten tenderar att ligga i en liten blöt boll ett par kräftor senare.
Handdukarna blir som nya igen om man lägger dem i tvättmaskinen direkt efter festen, det går inte att vänta med tvätten – kräftornas röda färg kan bli svår att få bort om den får torka in i handduken.
 
Klockan hann bli nästan 9 på kvällen innan vi kunde sätta oss till bords, ingen orkar äta något speciellt innan – det är helt enkelt för varmt. Men den som väntar på något gott…och mycket hungriga angrep vi skaldjuren med tillbehör.
 
Några färgglada mappar med nubbevisor hann vi inte få till innan festen, badstranden lockade för mycket – vi har haft väldigt varmt senaste tiden omkring +38 varje dag, ibland lite högre temp ibland lite lägre. Temperaturen under kräftfesten var nog” närmare 40 än 37….uuuu” vill jag lova och mången sång sjöngs under kvällen, sånger med både svensk och norsk anknytning.
 
 
Enda fullmånen vi såg till under kräftkvällen var dock den vi hissat upp själva.
 
 
 
Silje har intagit samma färg som kräftan efter några dagar på stranden….

Ett tack till alla hjälpsamma händer och för omtanken att bidra med så mycket gott till Festen, alla glada skratt, alla små lustifikationer som berättades...allt trevligt vi fick vara med om under er vecka här hos oss - välkomna åter allesammans!
 
Konsert och morgondopp
2010-08-10 14:31:09

 
Ännu en gång hade vi förmånen att få lyssna till klassisk musik under bar himmel på den öppna platsen framför kyrkan i Koroni.
Leo Winland hade på något underligt sätt lyckats få sponsorer och kunde genomföra konserten även detta år, det fjärde året i raden. Publiken var stor och man hörde ”Opa” och ”Bravo” många gånger under den drygt timslånga konserten.
Detta år var det fokus på Dvorak

 
Konserten avslutades med Chopin framförd av den mycket begåvade danska ”pianissan” - ett mycket uppskattat stycke musik och applåderna ville aldrig ta slut…
 
 
 

I år lyste månen med sin frånvaro, men den grekiska flaggan vajade mot den mörka natthimlen, borde det inte varit en svensk flagga också…?
 
Vi hade engelska vänner på besök och de njöt storligen av fredagskvällens konsert. De fick också upp ögonen för vad de kallade ”the other side of Koroni” – den mycket vackra delen av Koroni som vetter mot söder och Saga- och Memí beach. Det blev ännu ett halvdagsbesök i den lilla staden innan de gav sig iväg hemåt på söndagsmorgonen, de var mycket nöjda med sin vistelse här och de kommer säkert tillbaka till oss vad det lider…. 
 
 


Morgondopp, smaka på ordet, bad tidigt på morgonen...

Kalimera – mannen i vattnet hälsar Kalimera och vinkar åt oss med handen, han skiner som en sol och vinkar med stora rörelser med handen runt, runt i luften,
KALIMERA!!
 
Vi känner igen mannen, men vi vet inte vad han heter, han kommer puttrandes nästan varje morgon med sin vackert blåmålade jordfräsbil och parkerar den under ett av olivträden nära stranden. Han ”reser” som vanligt endast iförd sina beiga badbyxor och stråhatten med det svarta bandet runt huvudkullen.
 

Han går ner till stranden och tar av sig skorna helt nära vattenbrynet, bredvid skorna lägger han sin halmfärgade stråhatt, ovanpå hatten lägger han en sten för att inte hatten ska blåsa bort, sen går han långsamt ut i vattnet. Där brukar han ligga och guppa i vågorna när vi kommer ner. Maken och jag går alltid ner vid 8.30 för morgondoppet och för det mesta hälsas vi av den glade, vinkande gubben.
Ibland är det också ett grekiskt par där när vi kommer, man märker om de är där för gubben sjunger grekiska sånger när han badar, luften fylls av hans sång och ibland fyller hans fru i med någon strof, nå’n slags ”Ture och Märta-sång” kanske, men det är inte samma melodi. Ingen av dem är där särskilt länge, gubben med stråhatten lunkar stranden fram och tillbaka några gånger och badar en gång till, sen går han upp ur vattnet, sätter stråhatten på huvudet och torkar till i solen på sin lilla handduksplätt. Sedan tar på sig sina skor och går upp till jordfräsbilen och puttrar hem igen.
Det grekiska paret sjunger och badar en stund, sen sätter de sig på var sin sten för att torka innan de går tillbaka till sin bil och åker hem – vart hemma är för dem vet jag inte.
 
Man kan notera många olika vanor hos människor, somliga kommer ner till stranden med bara det de går och står i – badar och solar sig en stund – kanske på något litet strandlakan, ibland inte ens det utan bara direkt i sanden eller på en sten.
För andra innebär badandet en hel cirkus. Man sätter upp partytält och ett par jätteparasoll på var sida om tältet, sen fylls det på med allehanda prylar, det är badmintonrack och bollar, beach volley och fris bee, nät riggas upp för volleyboll-matcher i vattnet, det spelas och det leks så det står härliga till. Luftmadrasser och uppblåsbara drakar och delfiner tävlar med varann om utrymmet.  Unga familjer och barnfamiljer simmar och badar, leker och sportar – energin tycks aldrig ta slut och tar den slut så fyller de på med ny energi direkt från kylväskan eller på Costas Restaurang längre bort på stranden.
 
Det är mycket att titta på för mig och maken som ligger och morgonvilar i våra solstolar under vårt lilla parasoll.
Snart är det annat – snart är det bara vi och ortsborna, även ortsborna slutar bada – då är det bara maken och jag och havet igen……
Tankar mm
2010-08-02 12:18:58
sommaren öser på med sin värme…dag efter dag….vecka efter vecka….de kvällar vi ibland fick känna på i Sverige….kvällarna man kunde sitta utomhus i behaglig temperatur…de kvällarna var lätt räknade minns jag….vissa somrar infann de sig inte över huvud taget….här kommer de i en enda lång rad….vecka in…vecka ut….ny månad har infunnit sig med en ny portion ljumna kvällar…igår kväll (natt) vandrade vi hemåt efter födelsedagskalaset för danske grannen Nick….i halvmånens sken….mätta och belåtna strosade vi hem i midnatten….augusti månad - börjar tänka på kräftor…..det kan inte detta land erbjuda…..konstigt, grannlandet Turkiet har ju riktigt bra sådana…..kan det vara ett grekiskt motstånd till och med mot turkiska kräftor?….jag vet ej…..nån annan som vet? Greken äter ju andra typer av skaldjur….räkor och languster/hummer t ex…i alla fall….jag längtar lite efter kräftor….kräftstjärtar på rostad bröd….med ett lager av kokt skivat ägg under kräftan…”klick med majjo oppanpå”….mjuka, lena dillvippor överst….en liten iskall en i spetsglaset och en sval öl vid sidan om….nubbevisor i färgglada mappar….glada vänner att sjunga visorna med…..och sen….slörp….slörp….
 
 
min krondill är snart metern hög….den längtar också efter kräftor att  få dekorera…..kräftmånen att trä över glödlampan finns i sin låda på loftet…ligger där o bara väntar på att få bli upphängd och lysa för oss med sina vänliga ögon och stora leende mun….kräftlamporna som ser ut som dragspel finns där också….de färgglada papperslyktorna med tofs nertill…..har nog kräfthattar också nånstans…..och myggljus….det behövs…i skymningen irriterar myggorna en som mest och sticker och sticker......mest kring vristerna

 
 
Andra tankar….bensin….det ska vi visst kunna göra från och med idag, lastbilsstrejeken lär vara över, läser jag i grekiska nättidningen….vi har inte haft så stora problem eftersom vi har en privat bensinstation nära….där tankade alla och tankbilen som sköter påfyllningen hade bråda dagar….antar att både bensinstationens kassa och lagringstanken nere i marken nu är välfylld.
 
Ullas ungar är nu bara två, vi har levererat de två som var borttingade, kvar blev ”Lillen” och ”Lurven”, Lillen för att han är liten och Lurven för att han är lurvig. Ulla, Lillen och Lurven – det är vår nuvarande kattfamilj, planen är att bara Ulla och Lillen ska bo kvar, måste tänka ut hur vi löser det....
 
 
4 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till