StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Olivplock och vandring
2011-10-23 11:26:22


Merparten av Kalamataoliverna är just nu i sin bästa fas….det är nu de ska plockas ner och läggas i sin lag för kommande vinterbehov. Vi plockade häromdagen hos grannen som ville ha sina nerplockade, våra träd är enbart fyllda av gröna blad detta år, knappt en endaste svartblå oliv….träden vilar…eller kanske strejkar….man kan aldrig vara så säker på vilket....

Bo och Inger från Falun gillar oliver, de hade ryggsäcken full när de flög hem, 5,8 kg nyplockade oliver, de kände sig rika som troll.... 


Bo tar metallstegen till hjälp...


andra föredrar den lite mer naturliga trä(d)stegen...

så skönt att känna de solvarma, silkeslena oliverna i handen...

Vi fick ihop några kilo av den begärliga varan som vi sedan snittade och lade i det första vattenbadet. Det finns lika många recept som det finns greker i Messinien och alla anser att just deras är det enda rätta och det bästa. Likadant tycker jag som är svensk, mitt recept är det enda sanna och det bästa. Här är receptet:
1 liter vatten, 1 dl grovt salt och 2,5 dl av den lokala Messinska vinägern. Blanda ner saltet och vinägern i kallt friskt, vatten, rör om tills lagen är klar. Denna lag räcker till ca 2 kg oliver, dubbla och tredubbla satsen om Du har mer oliver.

Det hela föregås av själva snittningen av oliven, snitta eller inte – om detta råder lite delade meningar. Vi gör i alla fall två snitt i varje oliv, lite lagom kul handarbete efter plockningen, ju fler man är som snittar och samtidigt sitter och ljuger kring bordet, ju trevligare är det….sex personer snittar lätt 8 kg oliver på knappa timman, oliverna är både stora och tunga när de är fullmogna så kilot snittas snabbt.

 

Färdigsnittade läggs oliverna i kallt, friskt vatten, vattnet byts varje dag i ca 8-10 dagar. Efter 7-8 dagar smakar man av oliverna, de ska gå att äta upp – de ska inte vara så beska att man känner att man helst vill spotta ut dem när man smakar på dem. De får heller inte ligga för länge i sitt vattenbad och därmed bli helt menlösa i smaken. Det är det som är konsten…..att smaka av oliverna, att blanda själva lagen är ingen konst….
Oliverna är ätklara efter någon vecka eller två i lagen. En av de allra viktigste detaljerna är att överst i förvaringskrukan lägga ett tre-fyra centimeter tjockt lager av olivolja, då står sig oliverna i princip hur länge som helst. De blir bara godare och godare med tiden…


Avslutningsvis en av mina favoritbilder, makens händer fyllda av oliver....






Så till andra delen av rubriken -  Vandringen.
 

I Charakopió bor en engelsk dam som heter Gill Tomlinson. Under årets lite svalare period leder Gill vandringar på olika ställen i den Messinska omgivningen. Just nu ligger oktobers vandringsprogram på Gills hemsida http://walksandart.dns-systems.net/. Alla som är intresserade att delta kan anmäla sig hos Gill några dagar innan vandringen, Gill tar 4€ per deltagare för sin guidning.

Det var vandrare av många olika nationaliteter med denna gång, kanadensare, holländare, engelsmän, tyskar och österrikare och så vi fem tappra svenskar.
Tillsammans följde vi med Gill på en 1,3 mil lång vandring från Chrisokellaria via Livadakia till Vasilitsi där medhavd lunch intogs.


Skönaste stunden på hela vandringen - lunchen intogs med solsken på benen och skugga på överkroppen.




Fyra hurtiga och förväntansfulla redo att ge sig iväg





på väg...




denna grekiska installation passerades...


vandring i böljande landskap...







udden med Koroni på sin spets är alltid lika vacker...






genuina byn....






här fastnade jag ett tag och fantiserade fram ansikten i olika tappningar och varianter






paus med fågelskåderi bl a, vilken typ av vråk kan det vara....?








små åskådare längs vägen....inte så ofta passerar väl en så stor skock människor till fots på en gång...?





Tillbaka till Chrisokellaria följde vi gamla getstigar och andra små vindlande vägar genom olivlundarna. Det var en varm och solig dag, mot slutet blev vi lite trötta allihop, tror faktiskt att det var värmen som sög mest....trötta i benen eller fötterna var vi då rakt inte....
Senare på kvällen gick vi ytterligare en promenad till den lokala bykrogen där vi åt middag, det var ingen som kände för att laga mat -utemiddag - perfekt!




efter ca 3 timmars vandring inkl paus siktade vi åter Chrisokellaria, sällan har väl byn varit mer längtansvärd....hur många uppförsbackar skulle det vara kvar, "efter nästa är det nog ingen mer" tänkte man....men det var det, det var en till och en till...

Till sist var vi i alla fall framme vid målet


lite slitna väntade vi in de andra i gruppen....vi hann med en fika på lokala kaféneot innan de var framme....

Tack vänner för sköna dagar med både olivplock
och vandringstur.

Kompledigt
2011-10-01 14:04:56

Vi bestämde oss för att vidga våra vyer och utforska sydvästra delen av Peloponnesos. I det sköna sensommarvädret gav vi oss av i förra veckan, vi skulle stanna borta två nätter, tre hela dagar.

Första målet var att hälsa på vännerna på Mani – där togs vi emot med ett dignande kaffebord med allehanda läckra bakverk såsom dagsfärska bullar enligt svenska recept såklart, inget går väl upp mot en nybakt vetebulle, fatet var dessutom krönt av en sockerkaka bakad på ankägg paret har några ankor i en inhägnad del av sin trädgård. Sockerkakorna blir så luftiga och fina av ankägg, smaken är gudomlig – jag lovar. En annan liten mör kaka bjöds också, mycket god - undrar om det inte var korinter i den…

Planen var att åka västerut över Mani för att övernatta i Githio, på Manis västkust. Staden Githio är en typisk liten kuststad med hotell och restauranger längs hamngatan. Väl framme var planen att möta upp med ett par alerta, svenska herrar som gjorde resan från Koroni till Githio på motorcykel. De hade tagit en sydligare tur på Mani och besökt den allra sydligaste udden, de hade även hunnit med att besöka Diros’ grottor. En upplevelse på Mani, man färdas i båt inne i grottorna.

Det blev en trevlig kväll i Githio



Vi åt middag tillsammans i den tidiga kvällen, alla var trötta efter resan. Vi hade lyckats hitta ett hotell som inte hade de typiska grekiska ”träbänkarna” till säng att sova i, så nattsömnen blev god. Hotellet hette Pantheon, för den intresserade – kan rekommenderas.

Nästa dag tidig avfärd, MC-herrarna tog sin egen väg tillbaka till Koroni och maken och jag fortsatte mot Monemvassia.

Lunchpaus på en liten taverna utmed vägen med denna utsikt. Vi lyckades inte förstå av den grekiska ägaren till tavernan vad som gjort att båten gått på grund och låg just där den låg – däremot förstod vi att båten legat där i 30 år ”trianda chronia” – rostig var den i alla fall…vet inte om jag gillar att man lämnar gamla vrak på detta sätt…


Så var vi framme vid Monemvassia, som utan att vi var beredda på det blev resans höjdpunkt.



Monemvassia är en fästning med en gammal stad, grundades år 580 och intogs bara en enda gång - efter tre års belägring år 1249. Stadens namn kommer från två grekiska ord: mone och emvasia, som betyder "en ingång".

Monemvasias smeknamn är ”Österns Gibraltar” eller ”Klippan”. Klippan är 300 meter hög och 1,8 km lång. Halvön är kopplad till fastlandet med en landstunga på 200 meter.

Porten in till själva staden är väldigt liten och gatorna lämpar sig inte alls för motordriven trafik, så alla gatorna är gågator. Vi såg en man med två mulåsnor, de användes att transportera in div byggmaterial innanför muren. 

Ibland hör man uttrycket Monemvassia ”Greklands port till medeltiden” jag tycker uttrycket väl speglar känslan jag fick i de små gränderna, varsågod – följ med på vår vandring genom staden och se vad vi såg…

 






























































































































































































Sedan följde vi vägen norrut, målet för dagen var Nafplio. Vägen längs den Lakoniska västkusten klassas som en av de allra vackraste vägarna i Grekland, jag kan bara hålla med, utsikten var bedårande på så många ställen att det var svårt att ta in och smälta allt till slut…man liksom vänjer sig att det är så vackert.




















































En sen lunch i en liten fiskeby














På hemvägen tittade vi in till Epidaurus, den enorma amfiteatern vid kusten rakt västerut från Nafplio. Epidaurus är känd över hela världen för sin akustik, jag kan bara säga att det stämmer, man hör mannen som talar längst ner i mitten ända upp till översta raden 60 m högre upp. Det lär vara sittplatserna utformning som är hemligheten, enligt nya forskarrön.

Epidaurus utvecklades under 400-talet f kr och var en gång ett viktigt centrum för läkning samt ett religiöst centrum och spa. Epidaurus är en 1400-sits teater som är den mest kända av alla antika teatrar i Grekland, Epidaurus har fullsatta föreställningar sommartid. Bussar går från många städer och måste bokas långt i förväg.

 







Syftet med resan från början var att besöka Nafplio, planerat sedan ganska lång tid tillbaka. Efter att vi varit med om så mycket och sett så många fina platser utefter vägen så kunde vi nog inte riktigt göra staden rättvisa. Ett par gågator, ett stort torg med många restauranger kunde vi konstatera, vi glufsade i oss en enorm glassportion på torget på eftermiddagen. På kvällen delade vi en portion Kalamares på två, ackompanjerat av lite vitt vin, det var allt vi lyckades få i oss efter den enorma glassen tidigare på dagen.


Vi var de enda gästerna på den lilla mysiga restaurangen, vi ventilerade Greklands ekonomiska krisläge med ägaren, en ung grek som mycket väl förstod allvaret i situationen. ”Turisterna sviker Grekland”, sa han….”i år var det ännu sämre än förra året….”



Väl hemma kände vi oss precis så här….visst är det lite likt?










Men idag, den första oktober, ett par dagar efter hemkomsten, då känner vi oss piggelin igen. Och tur är väl det för säsongen har startat – säsongen för Kalamataoliverna, ett första kilo plockades varsamt ner idag – de ligger redan snittade och klara, om ett par veckor är de klara att avsmakas.

2 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till