StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Hur mår katterna då....?
2011-11-22 17:35:17

Såklart att ni i era e-mail o andra hälsningar undrar hur vi mår…men det stannar oftast inte vid det. Ofta, ofta får vi frågan "...och hur mår Ulla o hennes ungar"?

På båda frågorna kan vi svara ”BRA” här kommer några bildbevis:


Misó, Lurven och mamma Ulla gonar sig i solen på trappan. Det är inte alla gånger helt lätt att fånga alla tre på en gång, men här är det snart matdags, då bevakar de varje ut- och ingång genom ytterdörren.

En stilla kattundran: "Har de kattmatpåsen med sig...? Nähä....inte nu heller...ja jag slumrar väl vidare en stund till...."


Börjar bli trångt här i Kattstugan...



Ulla på sin "solstol" lite luftigare här...


Den hårfagre "Lurven" har fått sin vinterpäls





Bilderna ovan visas med hälsningar till er alla från våra fyrbenta vänner, Ulla, Lurven och lilla Misó.

Vi tvåbenta varelser har det bra vi också, vi är just nu mitt uppe i utflykter och vandringar, det har blivit en hel del av den sorten på sista tiden som kanske märkts i mina bloggar. Just nu är bästa tiden för vandringar, vädret är alldeles lagom varmt och det doftar så friskt från allt nytt, fräscht, grönt gräs och allehanda örter som är på gång eller redan har hunnit slå ut sina blommor i denna ”lilla vårens” tid.

Vi har hängt på guiden Gill Tomlinson återigen och har fått uppleva ännu ett par vandringar i vitt skilda landskap och med vitt skild väderlek. Den kyliga vandringen förrförra lördagen utgick från Chrissokelaria, till att börja med i sydlig riktning sedan västerut över berget, vi kämpade oss upp på så pass höjd att vi fick denna vackra utsikt mot öarna i söder, Schiza, lilla Agia Mariana och mot Sapienza som är den största av öarna

Vi traskade vidare en bra stund i denna vackra och dramatiska natur, passerade ett par kyrkor, bjuder här på ett par interiörbilder, många gånger mer intressanta än exteriörerna...


Antar att det kan blåsa ganska rejält på denna höga höjd, låset till dörren har helt enkelt förstärkts med ett par stolar plus en rejäl sten på sitsen.




I detta sidofönster förvaras allehanda nödvändiga prylar i en grekisk kyrka, olivolja, små saker som fungerar som ljusveke och diverse behållare att hälla olivoljan och därefter placera ljusveken i - tänds vid speciella tillfällen och framför allt vid gravarna i de små skåpen som finns vid gravens huvudände.

Tittar man noga ut genom detta lilla kyrkfönster (man skulle snarare kunna tro att det är en fängelseglugg) ser man det lilla tornet som var ett av delmålen vid vår vandring.
Gill, guiden, benämnde det ”shrine” på engelska, det var för mig ett helt nytt engelskt ord. Jag slog upp ordet i mitt engelsk/svenska lexikon och fick översättningen ”relikskrin eller helgedom” – jag skulle ändå vilja kalla det ”litet torn…”

Såklart var det en makalös utsikt när vi väl kom upp till tornet, 520 m ö h

Vackert eller hur...?


På nedan bild ser man tornet i någorlunda närbild, med en människa bredvid förstår man att det är inget speciellt högt torn

 

Det blåste kallt och man behövde verkligen vindjacka, huvudbonad och en redig halsduk.

På nervägen från det lilla tornet passerade vi byn, Yamia – en bedårande liten bergsby. Det var folktomt sågott som överallt, de flesta är ute bland sina olivträd nu, olivskörden har börjat på riktigt.

Det blev en liten missräkning….Gills plan var att caféet i Yamia skulle vara öppet så vi kunde få en kopp varmt kaffe eller té.



Caféet var till vår besvikelse stängt…. men utanför satt två män vid ett litet bord, ivrigt samspråkande om något. Gill frågade männen var ägarna till caféet var ”Plockar oliver” blev svaret… ”Oj, är ni så många”, sa en av männen när vandringsgruppen hade samlats i sin helhet – vi var 15 vandrare, ”då är det lika bra att jag hämtar ägarinnan till caféet” sa han och hoppade upp på sin moped och for iväg. Snart var han tillbaka och hade inte bara ägarinnan med sig – hennes man var också med….och nu for dörren och fönsterluckorna till caféet upp med ens och snart var det fyr på gasolköket under kaffekokaren – brikin – det vet ju mina flitiga bloggläsare numera att en grekisk kaffekokare heter ”briki”.

Alla som ville kunde få en värmande dryck till en billig penning. Tack för att vi fick störa för en kopp kaffe mitt i den hektiska olivskörden!

Caféet i Yamia

 


Till efterrätt kunde man nypa sig en av dessa små kvarvarande sockersöta vindruvor.


Förra lördagen var det en helt annan väderlek, då var dress coden snarare t-shirt och shorts, ca 20 varma grader och vindstilla. Rutten var Chrakopió – via Mousoli och Asini till Memí beach. Återvägen gick öster om Liviadakia åt Platanashållet till och åter till utgångsplatsen Charakopió. Vandringen gick denna lördag i helt annan terräng, på mer plan mark och framför allt på lägre höjd, bland oliv- och apelsinlundar, åsnor och kalkoner och till sist fick vi en pratstund med en grekisk familj som skördade sina oliver.


På väg...





genom olivlundarna....




och apelsinträden.....




längs vinodlingar som nu antagit sina höstfärger.....





och frodiga ängar ofta med bikupor....Messinsk honung är en verklig läckerhet






Bananstock passerades, antagligen för tung klase, stocken hade gått av och låg utmed marken










återigen - här är mitt favoritmotiv - gammalt grekiskt gethus






nyfiken åsna






kacklande kalkon






fikapaus i solen....







när bara några hundra meter återstod av den 12 km långa vandringen träffade vi på en olivskördande familj. Det var en man och hans hustru, hustruns syster och svåger (högt uppe i olivträdet) samt hustruns föräldrar, 81 och 85 år gamla. De var med på sitt eget vis, båda aktiva med olivskördarkäppen i handen och arbetade med det de kände för och orkade med. Det känns skönt att kunna visa dessa fina bilder på grekiska gamlingar, just i denna tid då man läser om hur eländigt många omsorgsbehövande svenska åldringar har det i välmågans Sverige - fy skäms Carema!!







den åldriga grekinnan var lite blyg och vågade sig inte så nära oss som hennes make på bilden ovan...men hon arbetade metodiskt med de olivgrenar hon orkade med att skörda

 

Med denna motljusbild på näthinnan från vår lunchstund på Memí beach är det svårt att fatta att man ska leta fram adventsstaken på söndag….

En liten utflykt igen...
2011-11-12 17:36:39

Vädret har slagit om. Efter fyra veckor av härligt väder, dvs mellan 22 och 25 grader, nästan vindstilla, sol och blå himmel varje dag har väderläget nu ändrats. Det är grått, kyligt och blåsigt, termometern visar +14 idag, lockar inte längre till bad i havet...

Innan vädret blev så här höstlikt hann vi med en resa till Mystras i veckan som gick, ett av Greklands världsarv  – vädret var varmt och skönt och någon jacka behövdes då rakt inte.


 
Johanna i stenmuren





Kort om Mystras:

Mystras grundades i början på 1200-talet och var huvudstad i Morea, det gamla namnet på Peloponnesos. Staden blev ett viktigt centrum för bysantinsk kultur och makt. Mystras var även det sista lärocentret för bysantinsk vetenskap. Staden övergavs i mitten av 1800-talet av kung Otto I av Grekland för det återuppbyggda Sparta. 1989 blev ruinerna med fästningen, palatset, kyrkor och kloster ett världsarv.



Vägen via Kalamata till Mystras är mycket omväxlande - den vindlar sig upp och ner över Taygetosbergen. Vi hade extra stor behållning av resan eftersom bergens alla träd och buskar stod i sin höstfägring. Ögonen fullkomligt sög i sig alla sprakande höstfärger, de var väldigt ovana vid den färgskalan efter fyra år med sydgrekiska färger

och endast ett besök i nordiska vintern som då gav helt andra färgupplevelser.


 

Åter till Mystras.....


Jag har alltid dragits till platser med vacker utsikt...




Här ser man staden Sparta nere på slätten...





mer utsikt...




Inne på klosterområdet fanns flera katter...


och denna lilla rödfärgade skönhet....pelargonen alltså




mer sprakande höstfärger....så effektfullt mot stenmurarna




reskamrater...




Carlos känner in stämningen inne i klosterområdet...



 

Dagen avslutades med en sen lunch med traditionell grekisk meny, vi var alla mycket nöjda med vår utflykt.

2 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till