StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Kitries
2011-07-28 17:49:01
En av mina absoluta favoritplatser inom rimligt bilavstånd är Kitries. Kitries är en liten fiskeby just där vägen tar slut om man åker ut på Manisidan av Messinska bukten. Kommande från vårt håll passeras Kalamata och i stället för att ta av mot Stoupa och Kardamili stannar man kvar på den lilla vägen utmed vattnet. Man passerar flera små fina byar och matställen, till sist kommer man till Kistries som har en alldeles särdeles mysig liten fisktaverna.

Inte så mycket text idag, värmen gör säkert sitt till att hjärnan föredrar att inte behöva nyttjas så hårt...njut av bilderna från vår utflykt.


Reskamraten Simones drömhus...


Båtarna som går ut om morgonen för att fiska...


En i raden av de små tavernorna...


Vackert skuggspel, solen genom vinrankorna...



Tror att vi såg den ensamma vespan i Kardamyli, men det kunde lika gärna varit i Kitries...


....liksom denna färgsprakande Bouganvillea...

En trevlig utflyktsdag hade vi - Simone och jag.

Nu puttrar det o jäser igen i Villa Olivia
2011-07-05 9:44:21

 

Inte vet jag vad det kom sig…men jag höll väl inte igång min surdeg från surdegskursen på Ålands på rätt sätt, för den dog - till min stora sorg....
I min desperation tog jag fram min surdegsklutt från frysen (sparad från vännerna Leffe o Maggans surdegsleverans i november förra året), men jag fick aldrig nå’t liv i den heller. Den där friska, lite syrliga doften som en bra surdegsstart ska ha infann sig aldrig…doften var mer åt det unkna hållet och den verkade skikta sig på nå’t sätt, kanske hade frystiden varit för lång, inte vet jag. Men nu ska det bli andra bullar – eller brödlimpor snarare, nu är surdegen på gång igen.

Åsa, min surdegsklippa, var här igen med maken Sune. De hade både surdeg och specialvetemjöl med sig i resväskan. De fick mersmak av Villa Olivia och gästar oss på nytt detta år.

Så har jag också fördjupat mig lite mer i boken ”Bröd från Brunkebergs bageri” förf. Heléne Johansson.
Jag har startat ett experiment i bästa ”Brunkan”-stil med vatten, russin, aprikoser och katrinplommon som nu ska stå och puttra till sig i fyra dagar, omröres en gång per dag. Sen silas frukten ifrån och man gör en ny surdegsstart på vätskan, frukten kan man sedan lägga i bröddegen, m a o allt tas till vara... eller kan det gå under benämningen "återvinning"? I alla fall
kan man sedan göra sitt egen "levain" på denna degvätska. 

Min grekiska väninna Adonia har berättat för mig var man köper det bästa mjölet häromkring, närmare bestämt i den lilla byn Vasilitsi som ligger nån mil härifrån. En gammaldags och mycket vacker by - väl värd att besöka f ö...


Byn har en mycket bra liten taverna "Nico's" här äter man vällagad, traditionell, grekisk mat till rimliga priser.


Hela byn består av strosvänliga små gränder...


...både för åsnor och människor, har man tur möter man gumman på åsnan på väg hem med det hon samlat för dagen för att mata sina getter med hemma i stallet.

Tillbaka till surdegen - mjölet heter Gazarma eller något liknande - damen i caféet förstod i alla fall vad jag ville ha - och odlas här i Messinien – allt som är närodlat är bra, eller hur?
Efter ett besök på Nico’s krog i Vasilitsi häromkvällen tog vi vägen via Caféneot där de säljer det speciella mjölet och vi köpte med oss tre kilo hem för att prova på den fina varan. Damen i den lilla kombinerade serviceshopen/cafeneot vägde upp mjölet i en vanlig plastpåse från en stor säck som hon förvarade i ett hörn i lokalen. 

Det verkar vara ett mjöl av väldigt fin kvalitet vågar jag påstå nu när jag använt det vid ett par brödbak, närmast att jämföra med det svenska ” Vetemjöl Special”… brödet blir så fint, så fint…och smakar så gott så gott…

Tack Åsa o Sune som valde ”de långa armarnas resa” och lastade både mjöl och surdeg i resväskan och som fick det att börja puttra och jäsa igen i Villa Olivia.  

Experimentet med frukten som lades att jäsa i vatten blev till en jättefin surdeg – brödet blev toppenbra! Hoppas ”provklutten” av surdeg som följde med Åsa hem i resväskan överlevde och att den blir till fint surdegsbröd hemma i Stockholm.

Åsa & Sune - vi ses nästa sommar (om inte förr) - det är ju då Sune o Kurt ska bestiga högsta toppen i Taýgetosbergen på 2407 m ö h! Mer om detta i senare blogg....ett första rekognoseringsbesök nära toppen är gjort och planeringen fortsätter...

2 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till