StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Ännu en vandring….
2012-01-29 16:30:36

 

 

Kanske ledsnar Du på att läsa om vandringarna jag gör tillsammans med mina nyfunna vänner i vandringsgruppen? Då kan Du lika gärna sluta läsa här, för jag tänker skriva om det även denna gång. I dessa marker och i denna omgivning är det mycket lämpligt att ta sig fram till fots för att riktigt hinna uppleva allt det ljuvliga vi har runt omkring oss….jag vandrar och njuter och det är absolut inget jag tänker sluta med - följ med Du också när Du kommer hit nästa gång, det finns gott om platser för den som är intresserad.

 

Denna lördag den 28 januari var inte väderprognosen särskild lovande, blåsigt och kallt bara ca +10 men dagen skulle bli regnfri, det avgjorde saken för min del. Det var svårt att bestämma vad och hur mycket eller hur lite man skulle klä på sig. Jag valde som vanligt – lager på lager – denna dag blev det fyra lager och en rymlig ryggsäck där man förutom matsäcken kan stuva ner de lager man inte behöver för tillfället + en varm halsduk och sköna handskar….inga långkalsonger dock, jeans fick räcka. Det fanns de som försett sig med överdragsbrallor – ytterbyxorna fick sedermera slitas av under vandringen, dras ner över vandringskängorna och stuvas ner i ryggsäcken, det blev bra mycket varmare än vad meteorologerna förutspått denna dag och inte så mycket blåst som man hotat med. Men hellre för mycket än för lite...

 

 

 

 

 

Vandringen denna gång skulle vara 12 km…blev säkert till 15…vi gick lite fel vid ett tillfälle. Utgångspunkten var det lilla torget i Charakpió, höjdpunkten var det lilla så gott som bortglömda klostret Ag Theodoros via byarna Xomatero och Falanthi.

 

 

 

 



vyer utefter vägen...




 Vi stannade till i den lilla byn Xomatero, där skulle vandringsledaren Gill hämta nycklarna till det lilla klostret hos prästfrun

 

 

 

 

 


Gill och prästfrun

 

 

Vi hann också med en kaffe i den lilla byn, caféägaren talade tre språk visade det sig, grekiska, engelska och franska, han hade bott 15 år i Kanada under en av de många svåra perioder Grekland gått igenom.

 

 

 

 

 

 


 

 

Jag har äntligen lärt mig uppskatta det grekiska kaffet, om jag får det rätt mixat vill säga, jag klarar inte ”sketto” (svart) inte ens ”metrio” som är kaffe med socker – det är alldeles för sött, jag brukar säga ”ligo, ligo sachari” och ”ligo, ligo gala” – alltså "lite lite socker och lite lite mjölk". Det är en lika stor överraskning varje gång jag får mitt kaffe, ska jag kunna dricka det eller inte, det där med ”lite lite” lämnar en hel del att avgöra till kaffemakaren och det kan sluta lite hur som helst. För det mesta är det OK men lika många gånger för sött eller för starkt eller för mycket eller för litet mjölk…..ni som känner mig vet ju hur petig jag är med mitt kaffe – helst blandar jag till det själv…..men det kan man ju inte göra när man beställer en ”kaffe hellenikó”. Det grekiska kaffet kan man för det första inte röra om i för att mixa ev sötningsmedel o mjölk med kaffet…..då rörs ju all kaffesumpen upp - den som man just fått till att sjunka till botten…socker och kaffe måste blandas från början och kokas upp kopp för kopp i den lilla brikin, sen kan man ev tillsätta lite mjölk, även om grekerna mest tar det som en förolämpning….”mjölk i vårt grekiska kaffe….har väl aldrig hört på maken…”

 

 



Kaffet kokas över gaslåga, det vill till att det blir rätt från början för att jag ska bli nöjd.

 

 

 



Kaffestunden avslutad….den typiska lilla koppen och det obligatoriska vattenglaset.

 

 

 

 


 

 

Vi kom också nära denna något märkliga byggnad, det är någon som ganska nyligen byggt ett cirkelrunt hus, ett otroligt påkostad bygge i sten med många utsmyckningar och ornament. Själva huset verkade i det närmaste vara klart, man höll nu på med omgivningarna, murar, trappor, statyer och planteringar. Det går många konstiga rykten om detta hus, vem som är ägaren och varför det ser ut som det gör…ingen vet den riktiga sanningen – inte jag heller, men annorlunda är det helt klart.


 

 

 

 

 

 

vi kom ganska nära i och med att vi gick lite fel...



Vi fick tillfälle att se de vackra detaljerna


 

 

 

 

efter att ha studerat det runda huset på ganska nära håll vandrade vi vidare...
 

 

 

Så kom vi ner i dalen till det gamla övergivna klostret

 

 

 





Vi gick in genom den gamla grinden i muren




Jag dristade mig bara till en snabbtitt därinne, får alltid en liten olustig känsla i dessa gamla fuktiga och övergivna hus….. vad var det?? nåt prasslade i hörnet….en liten mus kanske…? Jag hastade ut men hann i alla fall skjuta av ett foto upp mot taket, det fanns flera takmålningar, denna var mest välbevarad.

 

 


 

 

 

 

Jag njuter mycket mera av dessa gamla murar och byggnader från utsida

 

 

 

 


 

 


 

 

Prästfrun hade dessutom givit Gill förtroendet att visa den lilla sidobyggnaden som fungerar som prästens lilla privata målarstudio och skrivarlya….eller kan det vara hans lilla gömsle när han tröttnar på prästfrun…?

 

 

 

 

Interiör...en av prästens teckningar uppe vid taket.

Det var hög tid att äta lunch, det tog oss nästan tre timmar att komma fram till klostret så alla var rejält hungriga.



Klostertädgården - en mycket vacker plats att vila på och äta en liten medhavd lunch...här rastar Karin från Holland och Doanna från Wales vid den enorma eken.

Vandringen fortsatte nu med tyngden i magsäcken snarare än i ryggsäcken...


Denna nyfikna get ville veta om vi gillade hennes nya örhängen...

 

 

 

 


 

 

På hemvägen mötte vi en gammal grekisk gumma, tja hur gammal hon var har vi ju inte en aning om och förmodligen inte hon själv heller, hon kanske inte var mycket äldre än jag..…? 

 

 

Hon pratade på och jag förstod av Gill som pratar utmärkt grekiska att hon undrade var vi kom ifrån och vad vi damer gjorde ute utan en herre med oss? Så många kvinnor utan en man…? Gill förklarade för henne att vi var en vandringsgrupp, men hon tyckte ändå det var konstigt att vi gick till fots....och ända från Charakopió....det är ju flera kilometer dit....?

 

 

 

Kvinnan hade varit och plockat ”horta” – örter - och hon berättade för oss vad de hette på grekiska och hur de skulle kokas. Hon nämnde både, vatten och olja, potatis, lök och tomater hörde även ordet karóta, morötter….ja ja det blir säkert jättegott.

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

Vi fick också instruktioner om hur de skulle rensas...


 

......... det hela slutade med att hon gav bort alla sina örter till oss, det får man inte tacka nej till, greken tar det som en förolämpning om man inte vill ta emot det man blir erbjuden.
Det kändes ändå OK, dikesrenarna är nu fulla med allehanda växter som är ätliga…så hon hittade säkert några nya örtknippen att bära hem att koka till kvällen.


 

 

Kvinnan såg väldigt nöjd ut i alla fall….när vi skildes åt kunde jag höra ljudet av hennes fotsteg avlägsna sig samtidigt med det lilla pickande ljudet för varje gång hon satte sin gångstav i marken när hon i maklig takt, lätt vaggandes vandrade hemåt….

 

En oslipad diamant
2012-01-17 18:57:03

 

Det är ganska smickrande att veta att Sverige och svenskarna är med och ligger i framkant när det gäller att snoka upp härliga resmål. Skandinaviska Langley Travel har storsatsat och öppnar i vår en helt ny anläggning här på Peloponnesos längst in i Messinska viken ”Buca Beach Hotel and bungalows”. En konceptanläggning som tar hand om allt från flygstolen till boendet, serverar frukost och middag inom området varje dag, erbjuder pooler, olika typer av bastu, spa med behandlingar och massage och arrangerar utflykter av högsta klass runt om i Messinien. Visserligen kanske inte övrig turistnäring i området kommer att kunna tillgodräkna sig så värst mycket inkomster pga just upplägget, men det ger många arbetstillfällen till bygden, vårt område placeras på kartan och fler och fler människor förstår att här finns så oerhört mycket mer än sandiga beacher och ”all-inclusive” ställen. De kommer tillbaka och letar reda på andra ställen att bo på där inte allt är serverat utan lämnar mycket till den nyfikne resenären att smaka på och som hellre gör upptäckterna på egen hand än låter sig bussas runt och blir en i mängden. Inget ont om charter, men det lämnar inte mycket över åt det egna initiativet, men för förstagångsbesökaren ger det en liten försmak av vad Messinien har att erbjuda.

Tyvärr glömde jag ta med mig kameran på dagens utflykt, men jag kan meddela att byggnadernas design bestod av raka linjer i en mycket fin gråskala, materialen var glas, betong och rostfritt, sparsmakat och mycket snyggt. Man kan ana den vackra medelhavsstämningen som håller på att formas, enorma grönytor, fullvuxna olivträd, stora palmer och cypresser, lägg till blomster typiska för denna miljö och Du har ett paradis. Anläggningen ligger nästan direkt på stranden, Buca beach är en blåflaggad sandstrand. 

Hoppas inte Langley har något emot att jag lägger en länk här till deras nya resmål Buca Beach i Messinien
http://www.langley.eu/sv/solresor-sommar/Kalamata/Buca-Beach/

De lägenheter vi fick tillfälle att se hade en makalös utsikt över hav och berg, så vackert att se när den nedåtgående solen lyser på de höga bergssidorna på andra sidan Kalamata, man har dem rakt i synfältet i sin lägenhet när man ser bort över havet…..soluppgångarna över Taygetosbergen går inte av för hackor de heller ….. 

Flera av oss som bor eller har hus härnere har varit i kontakt med Langley, intresset av att köpa enbart flygstol till Kalmata är naturligtvis av mycket stort intresse för oss. Vi har tyvärr alla fått samma svar från Langley ”Vi har i dagsläget inga som helst planer på att sälja endast  flygstolar till Kalamata”.

Nähä – så var det med det. Jag hoppas att de ändrar sig lite längre fram och att det kommer att bli möjligt att köpa stolar till Kalamata från både Stockholm och Göteborg.
 
Nog med reklam om Langleys nya resort – jag hoppas verkligen att de lyckas med sin nya storsatsning, kan bara instämma i att de visste vad de gjorde när de valde denna oslipade diamant som vår del av Grekland är. Måtte Messinien bara kunna få behålla sin karaktär av det genuina Grekland och inte bli en kopia av så många andra orter som finns kring Medelhavet, låt denna del få vara så här härligt gammaldags och lite annorlunda. Måtte reglerna få bli kvar att man inte får bygga bostadshus på mindre än 4 000 kvm tomt om man bygger utanför tättbebyggt område, längre söderut på Messinska udden är det t o m 10 000 kvm som gäller. Hoppas Grekland har råd att fortsätta ge sina invånare denna fördel, att inte tränga ihop för många människor på ett alldeles för litet område. Låt oss hoppas denna del av Grekland får förbli så här orörd som den är, inte minst för kommande generationer att kunna njuta av. 

Här är det kallt just nu – åtminstone när det blåser, +5 och ettrig nordan biter i kinderna. Det har blivit något fel på luftströmmarna denna vinter, de varma vindarna har tagit sig en nordligare bana än de brukar och vi får ner iskall luft över Grekland med nordanvindarna som tydligen bestämt sig för att stanna ett tag till. Hittills har inte januari bjudit oss på några Halkyoniska dagar….vi hade fyra veckor av det slaget förra året, vanligtvis brukar det komma två veckor med sådana dagar i januari, förmodligen får vi i år sota för att vi fick dubbelt upp förra året. 

Men vad gör väl det när man vet att det endast är några veckor innan vi har våren här…jag har skådat de första mandelblommorna, de får en lång blomning i år pga det kyliga vädret. Snart börjar fågelsången ljuda över nejden och luften fylls återigen av den söta doften från apelsin- och citronblom som nu knoppas och slår ut lite längre fram.


Lättare landskap
2012-01-08 12:14:14

 

Olivskördandet går mot sitt avslut….inte lika ofta hör man motorsågars knattrande ljud, inte heller skördepinnarnas sjungande läte då de träffar olivtyngda grenar, frasandet från näten när de dras över frodigt grönt gräs är borta, arbetarnas livliga kommunikation sig emellan hörs ej längre ens om man sätter handen bakom örat och lyssnar….inte heller möter man lika ofta traktorer som skyndar fram på vägarna dragandes fullastade kärror med olivsäckar som ska till kvarnen.
Men ännu ligger många säckar i högar utanför olivpressen och väntar på att få sitt innehåll förvandlat till världens finaste olivolja…greken lägger sin olja i sina rostfria tankar hemmavid för att försörja sig själva – många familjer här har utökats med återvändande familjemedlemmar från storstaden när arbetstillfället försvann, några säljer av sin olivolja till andra länder som vill smaka det gröna guldet, grekerna är på sätt och vis ett slags annorlunda, hälsosamma oljeshejker.

 


Träden är lätta, de svingar så glatt sina renrakade grenar i blåsten och ger ett intryck av ett lättare landskap. Träden är beskurna efter skörden, återhämtar sig lite nu och suger girigt i sig den gödning det är tid att ge dem inför kommande säsongs blomning och fruktsättning. Bara nå’n månad till, sen startar blomningen och allt börjar om…

 

Färgen över nejden har förvandlats från att ha haft en mörkskimrande färgton över träden, en färgton som gavs av de alltmer blånande oliverna, till en ljusare färgton mer grågrön, grågrön från baksidan av alla olivbladen som nu dansar så lätt i vinden.

 

Marken mellan träden är frodigt grön av höstens regn och lyses upp av gula blommor i mängder, när de gula blommat över brukar det vara dags att klippa gräset första gången för året.

 

Visst har vi haft både blåst och regn, men bara nån dag – sen har vi solen här igen, den livgivande solen som vi varje dag det bjuds tillfälle vänder våra solhungriga nunor mot. 

 

Ljuset är på väg att återvända, det märks tydligt framför allt om kvällen, ikväll blir det fullmåne, bilden visar dramatiken i gårdagens solnedgång, snön på bergen i öster lyses upp av den nedgående solen i väster, ger ett rosa/lila skimmer över bergskedjans toppar, men anar att månen behöver ett dygn till för att bli helt rund….i kväll blir solnedgångens färgrika skådespel helt magiskt….

 



3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till