StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
December, 2017
Januari, 2018
Februari, 2018
Mars, 2018
April, 2018
Juni, 2018
Juli, 2018
Augusti, 2018
Blogg
RSS
Mitt stora feta grekiska körkort
2012-12-30 20:11:13
Många är ni säkert som undrar hur dramatiken kring mitt nya körkort har avlöpt. Jotack, riktigt bra, i plånbokens körkortsfacket sitter nu ett nytt fint rosa körkort som jag inte riktigt förstår mig på, pga språket. Jag kan se att det är jag på fotot, även om jag tycker att jag på fotot ser ut som någon de just gripit för knarksmuggling eller liknande, gravallvarlig, inga smycken och stirrandes med förskrämd blick rakt in i kameran, inte tillstymmelse till leende, jag försökte allt men det fick jag order att sluta med. "No smile"!  blev jag tillsagd av fotografen.
Ni som läst mina tidiagare bloggar har hängt med så långt att alla handlingarna lämnades in till körkortsmyndigheten i Kalamata, så långt allt OK. Det gamla körkortet har varit en sväng till polisstationen i Kalamata och ytterligare en utflykt till svenska ambassaden i Aten, till slut kunde jag hämta upp det på posten i Charakopió (se tidgare blogg).

Några dagar efter att jag lämnat in alla handlingarna till körkortsmyndigheten blev jag uppringd av en dam från densamma som undrade om jag ville ha min behörighet att köra motorcykel kvar. Inte tusan visste jag det ....visserligen har jag aldrig kört motorcykel på alla de år jag haft mittkörkort och jag har inga planer på dylik farkost nu heller...men ändå, jag var oförberedd på frågan och jag behövde lite betänketid. Det är OK, sa damen och gav mig ett telefonnummer där jag kunde lämna besked när jag bestämt hur jag ville ha det med MC-behörigheten. Jag funderade nån dag och därefter ringde jag upp numret.....som naturligtvis visade sig vara fel nummer. Damen var inte så jättehaj på engelska och hade inte riktigt koll på vad siffrorna hette på det språket. Jag hade ändå i tanken att hon för säkerhets skull skulle repetera siffrorna på grekiska under vårt samtal, men så tyckte jag det var nästan genant...såklart hon visste siffornas engelska namn... men inte då...jag kom helt fel när jag ringde upp numret jag fått. Jag visade telefonnumret för min grekiska väninna, hon kunde med en gång konstatera att det inte ens var ett nummer till Kalamata. Sen kom det en olivskörd, en liten julhelg och en del annat emellan så jag fick inte tillfälle att åka in till Kalamata...men så slog det mig... damen på körkortskontoret kanske finns på Facebook...? Sagt och gjort, jag sökte hennes namn på FB och minsann, där var hon. Jag framförde mitt meddelande till henne, men något svar fick jag tyvärr inte....det hela fick vackert  vänta tills jag hade tid att "åka in till sta'n". M a o, hela processen stod stilla ett par veckor.

När jag så fick tid att ta en tur till sta'n löste sig det hela skäligen enkelt, jag skippade MC-behörigheten och meddelade att jag endast ville ha kvar körkort för bil, att skaffa MC är inte aktuellt.
Jättebra, sa tanten bakom disken - nu kan Du hämta upp ditt nya körkortet om en vecka.

En vecka har gått och mitt nya grekiska körkort är i gott förvar i min plånbok. Vilken pärs och så många turer det var kring den lilla rosa lappen!

Fint Nytt Körkort och Gott Nytt ÅR!



Julafton
2012-12-24 13:17:12


Så mycket till julstämning vet jag inte om det är....strålande sol, rentav lite svettigt i solväggen, bytte om till lätta linnet och shortsen idag när jag tog min dagliga dos av solljus. I solväggen alltså...runt knuten håller en lätt nordanvind till - men vad sjutton har man där att göra när vi har en härlig södervägg?

Våra omgivningar, dvs byarna och framför allt Kalamata, är sedvanligt julpyntade och det är som om hela vår tillvaro byter skepnad när mörkret faller. Ger man sig iväg ut på kvällen ser det ut som vilket juldekorerat ställe som helst, det blinkar och lyser, dekorerna blir fler och fler för varje år.
Inne i vårt hus är det bara lite lätt julpyntat, ingen julgran - jo en liten minigran i konstmaterial färdigklädd och klar har fått en plats på ett av borden. Julen började göra sig påmind igår i vårt hus, vi hör inte till dem som fuskar och gör om adventstiden till jultid, advent är advent och jul är jul. Jag tror att att köphysterin har gjort att folk låter sig luras och tror att julen börjar långt före jul. "Den lätte" går inte jag på, jag förstår att köpmännen vill skapa julstämning så tidigt som möjligt för att få folk på köphumör. År efter år ska förra årets köprekord slås....hur länge tror man att det ska kunna fortsätta? Och hur kul är det att känna att julen redan är uttjatad när den äntligen är här....inte ens grandoften är ju kvar när det väl är "skarpt läge".

Samma gamla tomtar har plockats ner från vårt loft (jo, vi har tomtar på loftet) det är ett lika kärt återseende varje år, flera av dem har gått i arv och det är så det ska vara. Julen är den enda helg då allt ska vara precis som vanligt, precis som föregående år och året före det. Rackarns att man har varit inne och petat i "Kalle Ankas jul" kl 15 på TV.....det ska vara samma julpynt, samma julmat, samma Disneyfilm kl 15, samma julmusik. Undrar om vi 50-talister är sista generationen som tycker så?
Denna morgon/ förmiddag har ägnats åt lite städning och lite julpyntning, därefter en god stund i solstolen som sagt. Nu blir det en lättlätt lunch....sen Kalle Anka...sen ska det ätas i flera timmar....julbordet är fixat under ett par dagar tidigare i veckan, allt kommer att vara väldigt traditionellt - inte en endaste oliv kommer att finnas på bordet. Några undantag har gjorts, olivoljan förekommer både i det ena och det andra, i går kväll fick fudgen sig en liten stänkare av den fina varan, i skinkgriljeringen kommer det också att duttas i lite, de bruna bönorna fick en skvätt igår och bordet kommer som vanligt att krönas med sin obligatoriska olivoljeflaska mellan tomtar och juleljus.

Snart ska själva julbordet föreberedas, det som ska värmas ska värmas, svampstuvningen till omeletten ska svängas ihop - tack till Simone som skickade så mycket torkade trattisar förra året att det räcker i år också, köttbullarna ska stekas på liksom prinskorven och den hemlagade grynkorven ska kokas, laxen ska läggas upp och såsen vispas till, ägghalvorna ska dekoreras med majjo, räkor och dill, sillburkarna ska öppnas, nubben ligger på kylning och sillsalladen som skars till igår ska läggas upp snyggt och fint (köttbulle på toppen?), lite vispgrädde till det kanske...? Färdiga Jansson värmer jag när omeletten gräddas, allt är i miniformat så det mesta kommer att gå åt idag...

Därefter inväntar vi skymningen, tänder brasan, byter om till julbordslämplig klädsel, tar på oss tomteluvorna och önskar att vi hade hela familjen omkring oss IRL, det kommer vi att ha på sätt och vis - de är lätt tillgängliga tack vare modern teknik, vi kan duka med några iPads och vips så är de med. Sen äter vi både länge och väl...

God Jul!
Nu är det äntligen dags...
Fyra regnväder och en rejäl förkylning senare...
2012-12-13 20:23:08

Så var det äntligen dags för det årets stora event ”olivskörden”.  

Den rätta tiden hade infunnit sig, oliverna hade den rätta mognaden, alla som anmält intresse för deltagande var på plats, nu väntade vi bara på det rätta vädret. Det skulle visa sig vara vädret som blev största kruxet detta år, vi har inte haft så många dagar med soligt väder som vi brukar ha just i skördetiden… regnväder efter regnväder har passerat….och när man har gäster som kommit hit till området just för att de vill vara med om en olivskörd så vill man ju kunna ge händelsen de bästa förutsättningarna - även bra väder. Varje dag kollade jag väderprognosen extra noga för att se ut en lämplig dag, därtill ska också allt stämmas av med de arbetare som ska engageras, först och främst skulle Pandelis vår Màstoras ha tid att hjälpa oss. "Mástoras" så kallas den person som sköter motorsågen och innehar den största kunskapen. Den uthållige mannen som sköter skördemaskinen skulle bokas upp

och den extra starke mannen som ska hyras in för att slå ner de oliver som blivit kvar i olivträden efter motorsågsmannens framfart, dvs rensa trädet rent från alla kvarvarande oliver med en extra lång skördekäpp, extra lång käpp kräver extra starka armar och extra stark rygg

 

Tillvägagångssättet att såga ner treårsgrenar som är fulla med oliver ger en samtidigt en naturlig beskärning av träden, de hålls därmed ständigt unga och ger hela tiden god skörd trots ibland hög ålder både på själva stammen och de tre fyra huvudgrenarna. Varje år väljer man ut en sisådär tre, fyra eller fem kraftiga skott på huvudgrenarna som kommande år ska bli de upprättstående grenar som då ger maximalt med oliver. De utvalda skotten klappas på, pratas med och hålls efter extra noga under året så de växer sig starka och kraftiga. Utöver det moraliska stödet och vänliga bemötandet, hjälper man även manuellt till genom att skära bort störande sidoskott, vilka tar onödig energi och utrymme och förhindrar luft och solljus att komma åt den gren som ska bära frukt om ett eller två år. Varje träd matas efter skörden med en viss mängd ekologisk gödning i form av pelleterad getskit och man ser till att hålla rent från vildskott som skjuter upp vid stammens fot och man håller trädkronan luftig för att ge oliverna maximalt med ljus. En skickligt beskuren och väl underhållen olivlund är en fröjd att se och ger sina ägare den finaste olivolja man kan tänka sig.

Skördedagen infann sig med önskat väder, här är hela teamet på plats och vi tar oss en fika i solen på Peroulias längsta soffa….

 

 

Saffransbullarna gick åt som smör i solsken
Efter ett mycket gott teamwork klarade vi även detta år av skörden av våra olivträd på en endaste dag, detta till trots att träden i år gav oss en rekordskörd på bortåt 3,5 ton oliver vilket gav oss så gott som 500kg olivolja.

 

Här åker alla säckarna iväg till kvarnen/pressen.

Detta är fjärde året vi skördar oliver och många är ni som följt oss under årens lopp här på bloggen. Alla ni vet precis hur pressningen går till och vill antagligen inte ha ännu en beskrivning av detta moment, så ni slipper det nu.

Kanske är Du ny på bloggen och intresserad av att få se hur det går till vid pressningen, läs mina tidigare bloggar i december 2009, 2010 och 2011 där finns de tidigare besöken vid olivpressningen dokumenterat i text och bilder.

I år skördade vi våra oliver ett par veckor senare än förra året vilket innebär att vi har en olivolja med en något mjukare smak än förra året då vi särskilt i början av året tyckte den var aningen för pepprig, den mjuknade dock till sig under lagringstiden. I år är oljan härligt grön, sammetslen och gräsdoftande redan från början - alldeles sig lik den vi haft tidigare år.


 

Tänk att han fick rätt till slut - Màstoras Pandelis.… första gången han tog sig en titt på våra olivträd sa han ”Här kommer ni att kunna skörda ca 500 kg finaste olivolja varje år om ni sköter träden rätt och ger dem allt de behöver…” vi tittade på varann med tvivel i blick, maken och jag….första året gav skörden oss ca 250 kg olivolja och var så imponerade och nöjda med det och vi såg 500 kg som en total omöjlighet att uppnå.

Detta år, vårt fjärde år här i Villa Olivias olivlund, fick Màstoras rätt, i år gav träden oss nästan 500 kg jungfrulig olivolja. Vi tar det som ett litet erkännande, det lönar sig att sköta om det man har och vara rädd om det liv oliverna ger oss – vårt nya olivodlarliv.

I rubriken nämns något om en förkylning…. jotack, den infann sig dagen efter olivskörden. Förkylningen har vi kurerat och skött om den också, inte med sekatör och getskitpellets dock utan med äkta grekisk Metaxa och bergsté från Taygetosbergen, så nu är förkylningen snart ett minne blott och jag har bara lite torrhosta kvar som påminner.….

Trasig diskmaskin resulterar i nytt körkort….
2012-12-03 18:02:02

Häromveckan vägrade vår fullproppade diskmaskin att starta, är det inte typiskt att den sviker och lägger av just när vi har gäster och är ganska många till middagen på kvällen. Maskinen visade E6 i displayen som normalt är helt tom när allt funkar som det ska. Jag Googlar snabbt vad E6 indikerar på vår typ av diskmaskin, och får svaret ”E6=fel på värmepaketet”.

Ringer vår förträfflige serviceengelsman som ser ut ungefär så här




och han har den goda vanan att alltid dyka upp när han säger att han ska och det känns väldigt tryggt och bra – det är tyvärr inte alldeles vanligt med inhemska hushållsmaskinreparatörer, vi har fått hota med både det ena och det andra fler än en gång när de inte dyker upp som utlovat…

Men vad har det då med nytt körkort att göra…. jo liggandes på rygg under vår sidtippade diskmaskin berättade vår serviceengelsman hur det var när han skaffade sig ett nytt körkort eftersom bäst-före-datum just hade passerat.


”Det är nya bestämmelser sedan 2010 att körkort utfärdas i det land man är skriven till skillnad från pass, som utfärdas i det land man har medborgarskap” berättade han.

Kanske bäst att ta en titt på mitt körkort ändå, tänkte jag när han rest hem till sig efter att han bytt värmepaketet i vår diskmaskin. Jag var ju bergsäker på att mitt körkort hade utgångsdatum nå’n gång under 2013. Döm om min förskräckta förvåning när jag ser att det går ut redan detta år, dvs redan om fyra veckor!!!

Vad göra….jo, kontaktar diskmaskinsreparatören igen, nu i ett något annorlunda ärende än det han är van vid. Får det goda rådet att vända mig till KEP i grannbyn, KEP är ett litet medborgarkontor dit man kan vända sig med diverse administrativa frågor som man inte riktigt har koll på hur man ska lösa. Problemet är bara att de pratar i princip noll engelska och jag talar nästan lika lite grekiska.

Jag fick i alla fall dem att förstå att jag behövde ett nytt körkort. Damen på KEP klottrar ner på en vanlig post it-lapp, namn och telefonnummer till en allmänläkare av rätta slaget + likaledes för en ögonläkare i Kalamata dit jag skulle vända mig för konsultation. Hon klottrade också ner två kontonummer som jag skulle betala pengar till via bank, 20€ till det ena och 50€ till det andra, PLUS att jag skulle betala 18€ i skatt på skattekontoret i Kalamata, förstod jag trots att allt var på grekiska. Men allra först skulle jag skaffa fram fyra nya körkortsfoton. Det var det enklaste – lite ovanliga krav innan fotograferingen kan tyckas, ta bort halskedjan och ta ur örhängena och kamma bort allt hår från ansiktet, titta rakt fram i kameran och ha ett neutralt ansiktsuttryck – alltså absolut inget leende, det gick bra och jag fick fyra OK foton där jag ser helt neutral ut.




Ögonläkaren stod näst i tur - ögonläkaren skulle jag ändå besöka, det var inga problem – engelsktalande och bra – jag fick mitt recept på nya glasögon + ett intyg som skulle lämnas in till körkortsmyndigheten i Kalamata tillsammans med övriga dokument när allt var klart.

Värre skulle det bli med allmänläkaren, det förstod när jag ringde till mottagning - man talade ingen engelska där. Jag tackade ändå och lade på luren, startade Google Translate och skrev in på svenska ”Jag skulle vilja ha en tid för ett läkarebesök då jag behöver ett nytt körkort” och tryckte på enter – en hel rad grekiska ord kom upp som förslag – jag begrep i princip inte ett enda…vad hade jag för val? Jag ringde läkarmottagningen återigen och läste upp översättningen ord för ord, tydligen förstod de ungefär vad jag önskade och jag uppfattade svaret att det gick bra ”alla dagar efter kl 18”. Nästa dag skulle läkarbesöket fixas – hittade till rätt adress i Kalamata och kom in i ett litet väntrum där det satt folk utefter väggarna som inte såg särskilt pigga ut, trötta, hostiga och allt möjligt… inte såg jag nån reception heller. Så kommer en lite yngre grekisk man in i väntrummet, går direkt fram till dörren till mottagningen, öppnar dörren, sticker in huvudet och säger något på grekiska… Jasså – det är så man gör, tänkte jag… När han var klar gjorde jag likadant, jag gick med bestämda steg fram till dörren, knackade på, stack in huvudet och….. men se där slutar liknelsen…. jag kunde ju inga grekiska ord som kändes passande, men jag viftade ivrigt med mitt körkort och babblade lite svenska, det gick bra. Läkaren höll visserligen på att klämma en gubbe på olika ställen på magen när jag kom in, men sköterskan ägnade mig en blick som visade att hon förstått situationen – tack ”Google översätt”!!

Väl utanför den stängda dörren anslöt jag mig till den unge greken som jag tagit efter och testade hans språkkunskaper. Joodå, han pratade riktigt bra engelska – en sten föll från mitt bröst, nu var det inga problem, får man bara tag på en grek som talar engelska så löser sig det mesta. Grekerna är otroligt hjälpsamma när man väl får tag på dem, det finns inget annat folkslag som är så hjälpsamma – de vet nästan inte hur väl de vill en.
Den unge greken var på läkarmottagningen för att få en påskrift för ett recept på medicin till sin sjuke far, så han hade inte så bråttom och var ju själv inte i behov av vård, han var så snäll och stannade med mig tills allt var klart.

Så börjar det hända saker innanför dörren till läkarmottagningen, ut kommer gubben med skjortan i handen, efter kommer läkaren vilt gestikulerande och babblande och pekar både på den vårdsökande mannens mun och hans ända….antar att han var förstoppad….ett recept fick han med sig också...fikonsirap antagligen...

 Så tittar läkaren på mig… ”Professional driver” undrade han, jag ställer mig i givakt och var nära på att svara JA – för ”professional driver” tycker jag ju att jag är… Då ingriper som tur var min engelsktalande vänlige grek ”Läkaren undrar om Du använder bilen i Ditt yrke – alltså om det är DEN typen av körkort jag ansöker om…” 

-Nej för sjutton, sa jag – bara vanligt körkort, greken översätter åt läkaren…. ”Any problems?” frågade läkaren mig… jag svarade naturligtvis nej…. så fick jag genast det rätt intyget med den rätta stämpeln + att han knpisade fast ett av de fyra fotona av mig på dokumentet, så var allt klart. Jag tackar den snälle greken som hjälpt till att tolka, han ger mig ett bländande leende säger ”Tipota” vinkar och ger sig iväg med raska steg, ska väl hinna till apotektet innan de stänger antagligen.

Det var så långt…. nästa dag går jag in på grekiska Trafikverkets hemsida (som tack och lov finns på engelska) och konstaterar att kontoret finns på en adress i Kalamata. Jag behöver komma i kontakt med dem, dels för att veta var jag ska lämna in mina handlingar när allt är klart och dels för att räta ut ett par frågetecken i samband med översättningen av mitt svenska körkort till grekiska – körkortsmyndigheten måste ju veta vad det är för typ av körkort de ska utfärda, allt detta har KEP upplyst mig om, plus den vänlige serviceengelsmannen.

Via svenska ambassaden i Aten har jag fått telefonnumret till en auktoriserad översättare från svenska till grekiska. Jag ringer honom, han visare sig var en mycket vänlig grek (fårvånad?? någon??) Han åtar sig jobbet och säger till mig att översättningen måste vidimeras och stämplas av UD här i Grekland, det är ett problem säger han…. man har dragit in så många tjänster på UD att man i princip vägrar att arbeta och arbetar man så maskar man…. och det kan ta hur lång tid som helst att få ett dokument vidimerat och stämplat där.

Jag rös vid blotta tanken…. ”men det brukar gå bra” upplyser han mig vidare, ”jag har översatt körkort som varit både ett och två år gamla och fått rätta stämpeln avU D”.

Jag hade ju blivit skrämd av den engelske servicemannen att om man skulle ansöka om nytt körkort när det gamla redan gått ut här i Grekland så krävdes det både ny uppkörning och nytt teoriprov… på grekiska. Jag såg mina dagar som bilförare räknade och övervägde att skriva mig i Sverige tillfälligt om det skulle bli nödvändigt för att få ett svenskt nytt körkort.

Återigen beger jag mig till Kalamata denna gång för att besöka Trafikverket, jag parkerar bilen utanför den adress som angivits på hemsidan och beger mig till den våning man sa sig finnas på. Därinne sitter ett antal grekiska tjänstemän som gott och väl skulle passa på en körkortsmyndighet – ingen verkade ha speciellt mycket att göra…. jag får tag på en grek som talar hygglig engelska och verkar vara lite lagom intresserad av att få veta mitt ärende. Han lyssnar på mig när jag framför mitt ärende igen ivrigt viftande med mitt körkort och säger, ”Du har kommit helt fel, detta är Myndigheten för Jordbävningsskadade Fastigheter” – inte undra på att de var lite undersysselsatta – här har tack och lov inte varit någon värre jordbävning sedan 1986…. och vi hoppas inte någon ska behöva kontakta denna adress någon mer gång över huvud taget. Jag frågar om de vet var körkortsmyndigheten är belägen, det vet de inte.

Vad göra nu? Jo Tullkontoret brukar ha koll på saker och ting, jag styrde kosan till tullens hamnkontor, jojjomensan – de visste mycket väl var körkortsmyndigheten höll till, det var minsann inte så långt därifrån. En snäll äldre dam pinnande iväg tillsammans med mig tills vi kommit gott och väl halvvägs till körkortsmyndigheten, där vände hon och pekade åt mig vilket hus jag skulle gå in i…… Huset verkade bekant på något vis…. jojomensan - här hade vi gjort åtskilliga besök för fem år sedan, när vi skulle registrera in vår bil i grekiska rullor… här hade jag varit förut men på en annan våning. Där fanns i alla fall körkortsmyndigheten på våning tre.



Jag kom in och ställde frågan som gällde översättning av mitt svenska körkort inför ansökan om det grekiska körkortet. Stämplas av UD??… nej det vet vi inget om, men det tror vi inte behövs – det går bra att en advokat vidimerar och stämplar…. vilken lättnad, advokater finns säkert nära till hands hos den auktoriserade översättaren, alternativet som översättaren föreslagit att få det stämplat hos svenska ambassaden i Aten behövdes följaktligen inte heller.

I den allmänna villervallan på körkortsmyndigheten blev mitt svenska körkort kvar där, jag saknade inte körkortet förrän nån vecka senare, jag kände ingen oro… de visste ju på körkortsmyndigheten att jag snart skulle komma tillbaka till för att lämna in en komplett dossier handlingar för ansökan om grekiskt körkort. "Körkortet ligger tryggt och bra där", tänkte jag, jag hade absolut inga planer på att åka de 10 milen fram och tillbaka till Kalamata igen bara för att hämta upp mitt gamla körkort, jag hade ju mitt pass att legitimera mig med om detta skulle behövas. Och nån poliskontroll på körkort har jag aldrig hört talas om att någon råkat ut för i detta land. 

Igår hämtade jag upp översättningen av mitt svenska körkort på posten, idag begav jag mig till Kalamata för att lämna in alla handlingarna och samtidigt hämta upp mitt kvarglömda svenska körkort.

...Joodå – de hade sett att mitt svenska körkort blivit kvar hos dem vid mitt förra besök… det lämnade vi in till polisen när Du inte kom hit och hämtade det dagen efter…” svarade de glada grekiska damerna bakom disken.

-Jaha?? Joo… men det var väl bra och logiskt på nåt sätt…. tyckte jag när jag gick nerför trapporna och ut från körkortsmyndigheten.
Beger mig med bilen direkt till polishuset i Kalamata, möts i ingångsdörren av en dam som bär maskingevär …. jag stammar nå’t om hittegodsavdelningen för borttappade körkort, hon ler vänligt och säger ”En trappa upp kontor nr 18”, kontoret var inte svårt att hitta alla dörrar var numrerade. I kontor nr 18 sitter en grekisk gubbe och röker och en ung grekisk dam sitter och jobbar vid en dator på samma kontor…. ingen kan tala engelska, men de får snabbt fram en annan grek som pratar engelska, jag framför mitt ärende och får till svar ”Det upphittade svenska körkortet har vi skickat med post till svenska ambassaden i Aten….” jag vill bara lägga mig ner på golvet och sparka med fötterna och skrika NNNEEEEEEEJJJJ…..

Ibland blir man så ini helskotta förvånad över den grekiska effektiviteten att man fullständigt häpnar….ibland funkar allt bättre än nödvändigt.

Lägger mig ner på golvet och sparkar gör jag dock inte utan jag tackar vänligt och går därifrån – där är vi nu – jag har kontaktat ambassaden i Aten via e-mail och hört mig för om jag kan få mitt körkort mig tillsänt på hemadressen här i Koroni och fått detta beviljat.

Det som återstår är nu bara att vänta på Mitt Stora Feta Grekiska Körkort

Alternativet är väl annars detta:

4 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till