StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
September, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Att hitta tillbaka till vänner från förr
2013-04-30 9:08:44

 

När jag nu börjar komma upp i åren tänker jag ibland ”undrar vad som hände med den eller den – vart tog han eller hon vägen, hur har deras liv varit från det att vi lekte som barn eller busade runt som tonåringar tills vi blev så stadiga och gamla som vi är idag”?

Förra veckan fick jag många svar på mina funderingar kring en person som jag umgicks mycket med från tidiga skolåldern fram tills jag var drygt 20 år. Ulla, heter hon....javisst, samma namn som Villa Olivias egen hus-maskot ”katten Ulla”. Kanske hade jag glada, fina kompisen Ulla i tankarna när katten Ulla fick sitt namn… nää tror inte det. Goa är de i alla fall båda ”Ullorna” - var och en på sitt vis.


I alla fall fick vi kontakt igen efter sisådär 40 år av tystnad, dels genom min dotter Johanna, som när hon berättade om sitt nya jobb nämnde ett namn jag kände igen och också genom min kusin, vars man visste lite om min kompis Ulla eftersom de tidigare jobbat på samma arbetsplats. Sedan var det enkelt med Google och Facebook, vilka fantastiska hjälpmedel det är för att hitta borttappade vänner.

Ulla och jag började kommunicera via internet och nu i förra veckan fick vi besök här i Villa Olivia av Ulla och hennes man Tore som jag också känner från förr. Så många skratt… så många ”minns du”…och visst mindes vi…. men vi berättade inte om allt… i alla fall inte så våra respektive hörde… vi hade kunnat babbla på mycket mer och det hoppas jag vi får tillfälle till framåt i livet – nu när vi hittat varann igen, nu i mogen ålder.


 

vi gillar båda att fotografera....


Ulla har liksom jag projekt som hon brinner för, hon älskar att kombinera vandring med konsert och gärna med lite andliga förtecken, gärna i kyrkorummet som lämpar sig för både eftertanke, umgänge och musik. Fantastiska Ulla, läs om hennes projekt här:

http://hittahem.net/?page_id=8

 

 

 

Tore myser mest, finns runt omkring och stöttar sin fru i alla lägen…

 


 

Ellen är här igen!
2013-04-15 20:24:15

Ni som följer min blogg vet att Ellen varit här tidigare, då handlade det om golf, i oktober förra året var Ellen här och gick en golfrunda på Costa Navarino www.costanavarinogolf.com/sv/.
Bloggen om Ellens golfrunda hittar du om du läser min blogg för oktober 2012.
Nu är Ellen tillbaka i Villa Olivia tillsammans med sin väninna Mona, två levnadsglada damer som just nu njuter i fulla drag av sina dagar här i Messinien.

 


Mona tar in miljön.



Idag har varit en strålande dag och vi tog tillfället i akt och gjorde en utflykt till Polylimnio, ett hänförande vackert naturområde och det är en riktig höjdare att göra ett besök där för att beskåda de turkosblå sjöarna och de fantastiska vattenfallen. Nu på våren är vattenreservoarerna välfyllda och det är häpnadsväckande vackert att se kaskaderna av vatten som kastar sig utför branterna, häng med...

 































Sommartid är Polylimnio mycket välbesökt och man får oftast trängas med massor av människor som kommer dit för att svalka sig i det alltid svala vattnet. Nu i vårens tid var det så härligt att skutta omkring bland stenarna helt obehindrat och uppleva vårens skira lövverk, vi hade vi området nästan helt för oss själva och kunde njuta fullt ut:

Ove





Ellen, modiga kvinna, hon gav sig attan på att hoppa i det kalla vattnet, hon fick något längtansfullt i blicken och krängde snabbt på sig bikinin


och i kom hon, inte en sekund tvekade hon fastän vattnet inte var mer än
kanske 14 grader, "påminner om efter en bastu", sa hon, "ni vet när man rullar sig i snön efter en bastu, när snön på armarna smälter av kroppens värme och det liksom bränner i huden fastän det är kallt.... precis så känns det..."
Nåja, vi andra var fullt nöjda med att stå på torra land och se på Ellens ivriga badande



Efter Ellens dopp drog vi oss tillbaka till utgångspunkten genom den vårfagra naturen


En så märklig färg vattnet i de små sjöarna har...







När man ändå är ute och åker åt det hållet passar det utmärkt att åka vidare till närbelägna Pylos och äta lunch t ex. Vi har ett favoritställe där som ägs av en grekisk familj, stället heter το κόκκινο κόκορα, ”Den Röda Tuppen” och ligger utmed hamngatan i Pylos. Och stolt som en tupp är han, tavernaägaren...

 


Maten som serveras är av det genuint hemlagade grekiska slaget. Det är nästan ingen idé att fråga om menyn, man kan bara slå sig ner och beställa en öl, med fördel en grekisk Fix, be om en Mezé och då bär han in det ena fatet efter det andra tills man säger stopp.

 


 

En Mezé är tillräckligt för en lunch av svenskt ”lagom slag” inte för mycket och inte för lite, man blir inte proppmätt men svenskt ”lagom mätt”.

 



Efter den rikliga Mezén var vi alla mätta, vi hade beställt även varmrätt, men se den fick följa med hem i en folieform – den räcker till middag vid ett senare tillfälle.

Gemistá à la Villa Olivia
2013-04-13 13:17:47

Försommaren är här, eller ska man kalla det riktigt varm och skön vår? Svårt för oss nordbor att definiera, almanackan säger medio april men termometern säger ”svensk högsommar”. Ja, ja, så länge vi är i Grekland får vi väl använda de grekiska benämningarna, alltså är det nu "full grekisk vår". Solen värmer så pass att man gärna uppsöker skugga mitt på dagen, i alla fall om man är grek.

 


Koltrasten underhåller oss sedan en tid tillbaka med sin öronbedövande vackra sång och citrusträden står i sin vackraste flor och skänker oss sin näsbedövande doft.

 


 

Denna förmiddag har jag inte haft så mycket tid att dofta på blommorna, jag har ägnat mig åt matlagning, idag blev det ”Gemistá à la Villa Olivia”, Gemistá är en fylld grönsak t ex paprika eller tomat, oftast med helt vegetarisk fyllning. Här får ni dagens version av Gemistá, rätten kan varieras väldeliga beroende på vad kyl och skafferi har att erbjuda för tillfället

 

 


Just idag använde jag tre fina, solmogna tomater, de sköljdes och halverades ”på tjocken”. Jag hade förberett innan med ca tre portioner rundkornigt ris, kokt ca 15 min, riset blandat med tomatfyllningen får koka klart i ugnen.

Ta ur tomaternas inkråm försiktigt utan att skära hål på skalet som ju är själva "skålen" för fyllningen, låt fruktköttet längs tomatens skalvägg sitta kvar. Hacka inkråmet och blanda med riset

Nu börjar det roliga, idag hade jag finfina spring onions


vad heter de på svenska? Vårlökar?

hackades tillsammans med färsk mynta och oregano från trädgården och lite god krämig fetaost. Riset blandas med tomathacket, "vårlöken" och de färska kryddorna, tillsätt en skvätt av den obligatoriska olivoljan, lite vitlök….tja man tager vad man haver. Till sist, smaka av med lite salt.

Lägg fyllningen i tomtskålarna och placera dem i ugnsfast form och låt rätten baka i 195 grader, kans sänkas till 175 mot slutet i ca 35 till 45 minuter, lite beroende på hur välbakta man vill ha tomaterna.

Så här såg mina Gemistá ut efter ca 40 minuter:


 

3 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till