StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till
Villa Olivia
Peroulia, Grekland
Mars, 2008
April, 2008
Maj, 2008
Juni, 2008
Juli, 2008
Augusti, 2008
September, 2008
Oktober, 2008
November, 2008
December, 2008
Januari, 2009
Februari, 2009
Mars, 2009
April, 2009
Maj, 2009
Juni, 2009
Juli, 2009
Augusti, 2009
September, 2009
Oktober, 2009
November, 2009
December, 2009
Januari, 2010
Februari, 2010
Mars, 2010
April, 2010
Maj, 2010
Juni, 2010
Juli, 2010
Augusti, 2010
September, 2010
Oktober, 2010
November, 2010
December, 2010
Januari, 2011
Februari, 2011
Mars, 2011
April, 2011
Maj, 2011
Juni, 2011
Juli, 2011
Augusti, 2011
September, 2011
Oktober, 2011
November, 2011
December, 2011
Januari, 2012
Februari, 2012
Mars, 2012
April, 2012
Maj, 2012
Juni, 2012
Juli, 2012
Augusti, 2012
September, 2012
Oktober, 2012
November, 2012
December, 2012
Januari, 2013
Februari, 2013
Mars, 2013
April, 2013
Maj, 2013
Juni, 2013
Juli, 2013
Augusti, 2013
Oktober, 2013
November, 2013
December, 2013
Januari, 2014
Februari, 2014
Mars, 2014
April, 2014
Maj, 2014
Juni, 2014
Juli, 2014
Augusti, 2014
September, 2014
Oktober, 2014
November, 2014
December, 2014
Januari, 2015
Februari, 2015
Mars, 2015
April, 2015
Maj, 2015
Juni, 2015
Juli, 2015
Augusti, 2015
September, 2015
Oktober, 2015
November, 2015
December, 2015
Januari, 2016
Februari, 2016
Mars, 2016
April, 2016
Maj, 2016
Juni, 2016
Juli, 2016
Augusti, 2016
September, 2016
Oktober, 2016
November, 2016
December, 2016
Januari, 2017
Februari, 2017
Mars, 2017
April, 2017
Maj, 2017
Juni, 2017
Juli, 2017
September, 2017
Oktober, 2017
November, 2017
Blogg
RSS
Plötsligt så händer det...
2013-09-07 12:17:57


Det finns ett par mycket betydelsefulla anledningar till att man ger sig ut på det stora äventyret väldigt tidigt på morgonen, dels är det för att invänta och uppleva soluppgången och dels är det för att det tar många timmar i anspråk att bestiga Peak Elias i Taýgetoskedjan.

 

Kurt o Sune var naturligtvis på plats i god tid, de hann både njuta av skådespelet när solen går upp i öster, ladda med vatten, stoppa i sig mineraltabletter för att undvika kramp i benen och inta energi i form av t ex frukt och diverse ”energy bars”.

Natten hade tillbringats på Hotel Cecil i Sparta, det är inte ett hotell att rekommendera – men det var ju smidigt att kunna parkera tätt inpå. Nå’n vidare frukost hade inte hotellet att erbjuda när herrarna gav sig av kl 05.00 – så de hade själva preppat kylen med yoghurt och en del vätska, allt för att de inte skulle tyngas av en full magsäck, det fick räcka med en ganska tung ryggsäck.

Här är ekipaget framme vid toppstugan på 1560 m ö h



Jeepens GPS är ett av bevisen



Därefter började den långa och mödosamma vandringen mot målet som sattes redan 2010 – under samspråk en ljummen junikväll i Villa Olivias olivlund. Målet var att de skulle ta sig upp på högsta toppen i bergskedjan Taýgetos, Peak Elias 2 407 m ö h.

 

Innan starten gjorde de en bedömning av väderläget och konstaterade att det verkade tjänligt att närma sig toppen. Det visade sig under vandringen att vädret har en helt avgörande betydelse, fuktigt och lite regn hade gjort det hela omöjligt, liksom mulet eller för hett väder. Alla förutsättningarna var perfekta denna dag. I sakta mak gav de sig iväg väl medvetna om att det gällde att hushålla med resurserna för att ha orken kvar ända fram till själva finalen.

 

Det var inte svårt att hitta rätta stigen, utmärkningen är god


Man får inte glömma av att vända sig om då och då för att njuta av utsikten

Även viktigt att ta paus med påfyllningav lämplig energi, t ex ett äpple.

Ett svart och ett brunt ben – svart ben = stödstrumpa, brunt ben = helt naturlig färg.

Vacker vy utmed vägen:


Vy mot Sparta:

 

Hemma väntade två smånervösa fruar på livstecken, telefonsignalerna från expeditionen var efterlängtade och kom med jämna mellanrum. Det bästa samtalet kom från toppen av Mt Elias kl 11.00 – Vi är framme och allt är väl!

 


Den som läst de inledande bloggarna till detta projekt vet att jag oroade mig för ett moln som jag såg ligga väldigt nära toppen när jag tittade ut på morgonen den 6 september, på bilden ovan syns molnet i närbild. Som tur var liksom rann det nerför branten just när de skulle gå upp sista biten.

Så var då målet uppnått - äntligen - några bilder från Peak Elias, 2 407 m ö h:

Det visade sig att de var inte ensamma när de kom upp till toppen, en man av okänt ursprung hade övernattat däruppe - va bra - han kunde ta ett foto på de något slitna bergsvandrarna för att föreviga det hela.

Det lär vara något alldeles speciellt att övernatta uppe på Eliastoppen, bilden visar ett typiskt natthärbärge för den hågade….kanske lite bättre än Hotell Cecil i Sparta?

 

T o m väckarklocka finns på plats…


 

Ikoner






Sune lunchar innan nedstidning

Så började den mödosamma nedstigningen som visade sig bli den riktigt tuffa biten.


natrligtvis med otroligt vackra vyer....de stunder man vågade lyfta blicken från vägen som var full av större och mindre stenar som kan få en att slinta och göra sig illa

 

Vid frågan från mig ”hade det funkat utan stavarna?” fick jag svaret ”Absolut inte -  stavarna var till helt ovärderlig hjälp vid nedstigningen". Det flitiga bruket av stavarna för att hålla emot gjorde också att armarna fick sig en omgång, så det var inte bara benmusklerna som var lite stela idag, även arm- och bröstmuskulatur har fått sig en ovanligt tuff omgång.



Hemma väntade mottagningskommittén med bubbelvin och stora famnen. Här duger inte några spanska eller franska bubbelvarianter, grekiskt ska det vara – detta halvtorra sprudel är en produkt från Rhodos, det smakade så gott i den varma, sköna sensommarkvällen

Det var ett par ganska stelbenta bergsbestigare som tog sig ur jeepen vid hemkomsten i Villa Olivia kl 19.00 den 6 september 2013. Men jag tycker ändå att de såg förvånansvärt fräscha ut....med tanke på de strapatser de hade bakom sig.

 

Att man kommer ”Hem till byn” med en bananstock på axeln är väl allom välbekant - åtminstone om man är i 50-årsåldern och har sett Bengt Bratts populära TV-serie, men min hjälte kom hem med en apelsinsäck på axeln.
Han slutar aldrig att förvåna mig den mannen…. Efter en natt på ett "spartanskt" hotell i just Sparta där det hyrda rummet var såpass lyhört att de hade fått max nån timmas sömn natten innan uppstigning, efter en dag som inneburit en ansträngning utan dess like PLUS att efter bergsbestigningen både upp och ner ha ork kvar att sätta sig vid ratten och köra de fyra krokiga timmarna ända hem till Villa Olivia och dessutom vid den höga åldern av 70 år fyllda, komma ihåg att vi faktiskt hade lite tomt i apelsinskålen – detta faktum att han kom ihåg det…. det övergår mitt förstånd.

Bra gjort båda två, Kurt och Sune dagens hjältar – de tittade lite undrande på varann när sprattelvattnet serverades och man såg direkt vad som började gro därinne i deras hjärna…vad ska vi hitta på nu då?? Vad ska bli nästa projekt?

Jag hyste ju vissa farhågor att man skulle behöva rigga upp nå’n slags lyftanordning i taket över sängen för att få upp maken ur sängen denna morgon ”dagen efter” – men se icke då – pigg och fräsch som vanligt studsar han upp ur sängen när katten Ulla aviserar att hon vill ha frukost….det enda man märker idag är en något ljust blåfärgad stortånagel – påfrestningen på stortårna var ohygglig under nedstigningen – de sista 50 metrarna mot bilen gick de helt enkelt baklänges…..

 

Projekt Peak Elias - Sunes sommar del 4.3
2013-09-06 10:05:24

Goda nyheter!! Kurt och Sune sitter på toppen av Taygetos och njuter i den klara molnfria luften. Sista biten var ganska jobbig för dem, men de kämpade på i korta intervall och vilade dessemellan, fyllde på vätske- och energidepåerna och klarade sig fint ändå upp.

De sitter där just nu grekisk tid är 10.52 - beräknad tid för nedstigning ca 11.00. Hemkomst ca 19-20 ikväll, då blir det smälldricka!


Här är en alldeles nytagen bild:




Jag hoppas på fina bilder att dela med er här på bloggen om några dagar.
Stort grattis till en strong prestation - vi är många som är imponerade!
Sunes sommar del 4.2
2013-09-06 8:07:07
Idag var det tidig uppstigning ur sängen för bergsklättrarna, redan kl 05.00 var det lämpligt att ge sig av. Det rådet fick de av mannen Kurt köpte sina gåstavar av, det blev ingen gammaldags vandringsstav i trä - det blev moderna vandringsstavar med alla finesser i form av snödubb, ispik, fjädring och justerbar längd. Ja, jag säger då det....snödubb och ispik...



Bilden tagen 07.15 - solen är precis på väg att stiga upp i öster över bergskammen - de borde vara på väg upp nu - den vänlige stavförsäljaren påpekade att det var viktigt att komma iväg tidigt eftersom solen ligger på där man börjar uppstigningen, som sker från västsidan, så det gäller att man hinner så långt som möjligt innan solens uppgång. När solen väl ligger på kan det blir för varmt, det är måna parametrar som ska stämma....



Bilden tagen 07.45 solen har stigit över bergen men skyms ännu av ett stort molnsjok




Bilden tagen 08.45, solen har brutit igenom molnsjoket och förebådar ännu en ljuvlig, solig dag, det ser ut att bli perfekt bergsbestigningsväder - lycka till grabbar!! och var rädda om er.....
På väg - eller Sunes sommar del 4.1
2013-09-05 14:08:18



Projekt Peak Elias 2013 har startat, kl 12 idag gav sig två förväntansfulla äventyrare av mot Sparta, strax innan kl 15 informerades per telefon de att de var framme i staden.

De hade stannat för en fika på ett litet café på ca 1300 m ö h och konstaterade att det var lite kyligt däruppe, "jag får nog ta dubbla T-shirt" konstaterade Kurt.

Nu skulle de ge sig ut på Spartajakt fter en vandringsstav, Sune som är en modern kille har med sig sina hopfällbara gåstavar men Kurt ville ha en genuin grekisk vandringsstav. Vi får se hur han lyckas med att få tag på lämplig sådan, rätta längden, rätta spänsten och en bra krök längst upp för ett stadigt handgrepp.

Nästa projekt blir att hitta lämpligt sovställe för natten.....tidigt i morgon är det dags...




spänningen är oliiiiiidlig.....
Sunes sommar, del 4
2013-09-02 15:48:54



Ja, jag säger då det…..

Ni som följt mig genom åren här på Villa Olivia-bloggen vet att jag varje sommar skriver en liten trudelutt om vad som händer när Sune är här, Sune med sin fru Åsa. Den observante har också noterat att detta är "Sunes sommar, del fyra", alltså är Sune och Åsa här för fjärde året i rad. Och det gäller att ha rätta studion ledig för dem, de kan inte bo i den ena studion, näää det ska alltid vara i den andra, den som vetter åt norr – den gillar de allra bäst. Och den får de så gärna bo i, antagligen skulle vi glömma bort oss helt och gå fel när vi ska hälsa på dem om de inte som vanligt bodde i den andra studion.

 


 

Sune och min make har ett ständigt pågående gemensamt projekt, de ska bestiga peak Elias tillsammans. Peak Elias är högsta toppen i Taygetoskedjan här rakt över Messinska bukten, 2 407 möh. De pålästa vet också att herrarna hittills gjort två försök tidigare att ta sig upp till toppen, försöken har tyvärr alltid fallerat av olika anledningar, det kan vara så simpla saker som borttappade gåstavar på flyget eller på flygplatsen, en stukad fot, skoskav, en ömmande vad, snöhinder eller avsaknad av lämplig jeep för tillfället. Denna sommar verkar alla tidigare hinder vara som bortblåsta, jeepen på plats i garaget, gåstavarna är med, inga snöhinder nu på sensommaren, fötter och vader är vid full vigör liksom gubbarna själva (det är inga ungdomar vi pratar om förstår ni kanske…). Frågan är bara vad som kommer att vara hindret denna gång….. allt verkar stämma hittills, men med tanke på vad som hände här tidigare idag så undrar jag i alla fall om det inte kommer att infinna sig ännu ett litet hinder – minnet kommer att svika dem - …..de kommer helt enkelt inte att komma ihåg vart de är på väg med jeepen.…

I morse var det buller och bång och upprörda röster i studion som vetter mot norr, maken råkar passera när han går sin morgonrunda till garaget för att se till saker och ting och undrar vad som är å färde.

Sune tittar ut ”Jag hittar inte min plånbok” säger han.

VA????? Säger maken, ”du kom ju för tusan hit igår, hur har du hunnit slarva bort den”

”Ja inte vet jag, säger Sune – men borta är den i alla fall. Kan jag ha glömt den i affären” Sune tittar frågande på sin fru


”Tror jag inte”, svarar frun och jag måste säga att hon hade starka belägg för sitt påstående, men de detaljerna vill jag inte riktigt gå in på här.

Så går Sune och Åsa och badar, de åker och shoppar en gång till…..väl hemkomna från dessa påfrestande aktiviteter lägger sig Sune på sängen, dels för att han var lite psykiskt trött av att gå omkring och fundera på vart i h-e plånboken tagit vägen, dels lite fysiskt trött efter gårdagens flygresa och det är helt OK att vara det eftersom de hade en nattflight.

Så ligger han där Sune….och börjar känna sig lite som prinsessan på ärten – eller snarare kanske prinsen på ärten, far upp ur sängen som en stålfjäder, lyfter på madrassen, tittar på sin fru Åsa och skiner som en sol – mysteriet är löst, där var den borttappade plånboken - under madrassen!

Åsa säger: ”Tänkte faktiskt jag skulle fråga dig – du har väl inte lagt plånboken under madrassen????” men så tänkte jag – då tror han väl inte att jag är riktigt klok om jag frågar det!!!”

Ja, jag säger då det…..glömska tror jag blir hindret som skulle kunna spela herrarna ett spratt detta tredje försök att ta sig upp på peak Elias….fortsättning följer….

Tillsvidare tror jag att jag ska rekommendera Sune att åka till Norrköping, där finns ett museum för sån’a som han, det heter ”Muséet för glömska” undrar om de släpper ut Sune därifrån efter besöket eller om han ens hittar dit…

www.museetforglomska.se/

5 objekt totalt

StartsidaInfoOmKontakta ossBloggUthyrningAtt renovera ett husEtt hus blir till