 |
|
Tomas gästbloggar igen, läs hans fina beskrivning efter två veckors vistelse här i Villa Olivia studios.......
Tankar från frukostbordet....
"Vi sitter denna sista morgon i Villa Olivias berså och blickar ut över den Messinska golfen. Vädret är även denna morgon ljuvligt och det speciella med morgonluften är att den är frisk, det är inte så varmt och solen värmer behagligt. Att äta sin frukost länge är ljuvligt och när man samtidigt kan blicka ner mot havet, se ut över en oändlig horisont är lyckan där. Lyckan är inte alltid de stora händelserna i ditt liv, utan lika mycket i nuet och i de små ögonblicken.
Fjorton dagar i Messinien har gått fort. Fort men ändå lagom. Lagom för att ta in trakten och rita in utflykterna på kartan med badplatser, sevärdheter, restauranger och lite shopping. Annette och Kurt har väglett och sedan väljer man själv vad man vill se och göra. Det har varit gott. Orter som Charakopio, Koroni, Finikounda, Pylos, Hästskobukten, "Hidden Beach", Loggá, Stoupa och Kalamata är bara några av namnen som numera finns lagrade som minnen och som vi återkommer till genom att minnas och titta på bilder.
Det grekiska folket och dess människor har beskrivits på ett fint sätt genom de öden som Theodor Kallifatides beskriver i sin bok "Med sina läppars svalka". En släkthistoria som beskriver öden och en resa, men som också visar hur det grekiska folket reser sig, arbetar och inte ger upp. När de stora rubrikerna sätts i Aten, visas i svensk press och i press worldwide och där de grekiska myndigheterna ger order till alla offentliga institutioner och myndigheter att skrapa ihop alla tillgängliga medel för att göra en återbetalning av den stora utlandsskulden - då undrar jag hur det märks i denna landsdel? Ett jordbrukarsamhälle som lever på sin olivolja och sina relativt små odlingar, där många lever nära naturen och verkar överleva. Vad säger männen som sitter där på kaféerna och diskuterar? Diskuterar de den stora ekonomiska krisen? Finns den på kartan eller är det stoltheten över bygden och människorna som dominerar deras samtal? Oroar de sig? Vad säger kvinnorna till varandra där de möts hemma hos varandra? Samma frågor? Det är en ytterst god tradition att mötas dagligen på ett kafé och diskutera de nära tingen. Det vore också intressant att få vara med och ta del av den diskussionen.
Det har varit fina ögonblick att ta del av. Människor vi fått möjligheten att möta som haft liv i sina ögon. Hjälpsamma människor. Människor att minnas. Vyer vi sett som dröjer kvar och som kommer att återkomma mitt i steget. Mitt i steget kommer vi minnas och återkomma till denna trakt. Våra bilder, olivoljan från Annette och Kurts odlingar hjälper till, oliverna i sin inläggning likaså. Till det ekologiskt odlat, rent och underbart gott.
Minnen, mitt i steget...."
Ord till er:
Stort tack till Metha och Tomas för att ni gästat oss och för att vi fått lära känna er och får ta del av era tankar. Skulle ni längta tillbaka är ni välkomna igen närhelst det passar er, ni är precis de gäster som passar in alldeles utomordentligt bra här, hälsar Annette o Kurt
|
|
Framför mig i mitt blickfång stod de där - Pettson och Findus. Pettson lutar sig ner och stryker Findus över ryggen och Findus tittar upp och undrar i sitt stilla sinne - vad skall vi nu hitta på Pettson? Kärleken mellan dem och den djupaste förståelse mellan varandra som de båda känner går ej att ta miste på.
Pettson och Findus i verkligheten är som ni förstår, Kurt på Villa Olivia och huskatten Ulla. Eftersom jag Tomas är en sann Pettsonvän och läst de flesta böcker i ämnet, så var det känslan i mötet mellan människa och djur som blev så påtagligt i den syn min fru Metha och jag möttes av en solig morgon där vi satt i pergolan i Villa Olivia och åt vår frukost. Frukostar som här nere kan bli hur långa som helst och där tiden mer eller mindre står stilla. Morgnar som startar med en morgonpromenad och ett morgondopp i havsviken strax nedanför Villa Olivia och som sedan avslutas med en lång frukost.
Kurt och Annettes hem i Messinien strax utanför Koroni - Villa Olivia.
Utsikt ner över Medelhavet, över olivlundar, över dal och berg. En plats som ger tid för tanke, reflektion och långa samtal mellan värdparet och dess gäster. Samtal som började redan vid vår ankomst till Villa Olivia där vi presenterades för våra grannar i vår grannstudio - Ellen och Julia - och vi åt alla middag tillsammans på kvällen. Ett samtal som böljade fram och tillbaka allt medan kvällens fukt från havet gjorde sig påmind och dagens värme ersattes med en lite rå och fuktig kvällsluft.
Dagar har kommit och dagar har gått allt sedan vi kom hit för en vecka sedan. Under Kurt och Annettes tips och ledning har vi tillsammans med våra goda grannar fått uppleva mycket av det Messinien har att erbjuda.
Vi har besökt platser som är värda att göra en avstickare till, vi har hittat stränder som vi aldrig skulle hitta, vi har besökt restauranger vi aldrig skulle hitta om vi inte fått den vägledning som Annette och Kurt gett oss. Vår granne Ellen har kompletterat i och med att hon nu för fjärde gången besöker denna landsända och för tredje gången Villa Olivia.
Ellen och Julia har varit ett härligt resesällskap och tillika mycket trevliga grannar och under veckan har vi dagligen delat många tankar och upplevelser.
Lugn och harmoni. Ett sätt att möta sig själv och vara. Ett sätt att säga ja till det man vill göra och där det inte finns några måsten. Förstår ni att vi trivs här? Kan du känna den svaga bris som i detta nu smeker våra kroppar där vi sitter i pergolan?
Metha & Tomas i maj 2015 - på bilden ovan vid besök i Koroni
|
|
Anne och Urban från Bergen i Norge gillar Villa Olivia, de gillar också citronpaj. Jag förstod det när Anne fastnade med blicken vid kökets citronkorg som alltid är mer eller mindre full av citroner och erbjöd sig att baka något smarrigt till eftermiddagsfikat.
Vi är ju lite bortskämda med citroner nu sedan Villa Antika kom i vår ägo, ett stort fint citronträd växer i den lilla trädgården och vi fyller på vår citronkorg hela tiden.
"Jag gör gärna en citronpaj" erbjöd sig Anne - sagt och gjort - hon var snart i full färd med tillverkningen.
Receptet hade hon så behändigt med sig i "Paddan"
Några minuter senare hade hon mixat ihop smör med mjöl och lite socker....jag kom lite finkänsligt med förslaget att bya ut smöret mot olivolja, men se det ville hon inte.
"Till citronpaj ska det vara smör" fick jag veta.
Jag vet vem som ska göra en test med olivolja nästa gång vi blir sugna på citronpaj.
Det vispades och mixtrades och snart hade ugnen fått upp rätta värmen och gräddningen kunde påbörjas.
35 minuter senare kunde vi lyfta ut dessa perfekta citronpajer ur ugnen. Jag kan intyga att de var fantastiskt goda. Här kommer receptet:
Nu har vi nya gäster och idag tog vi en vandringstur till torget i grannbyn, söndagar är det grönsaksmarknad där och vädret var alldeles lagom varmt för en långpromenad
En get längs vägen undrade vad vi var för filurer som passerade hennes frukostbord
Glada gäster med torgkorgen som fylldes meda allehanda läckerheter.
Inte bara våra studios har gäster, även det stora Kalamataolivträdet har besökare, alldeles flygfärdiga små....ja vad kan det vara för fågelart? Talgoxe? Nån som vet...? I alla fall är de uppfödda i grenklykan där de sitter....undrar om Ulla varit framme för nu sitter det inga fågelungar där längre, kan vara Lurven också....
Senaste nytt om muren.....jo den är nästan klar, en dag till så....
Utsikt mot grannens trädgård bakom Villa Antika....inte är vi så speciellt ledsna över att grannen har så fina rosor som så perfekt tittar upp över balkongkanten. Grannen bor i Aten men kommer ner till sin lilla trädgård då och då för att sköta om det som växer där. Med ett avstånd på 30 mil till sin trädgård....då är man verkligen trädgårdsentusiast.
|
 |
|
|
