Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

13 mars

Posted 12 3 08
Jag lämnade Andreas o Marias hus i West Milford 12.30. Andreas körde mig till Kennedy-flygplatsen i New York City och lille Mattias var med i baksätet. Resan från och till flygplatsen var mitt enda möte med NYC denna gång, lite synd för jag gillar verkligen den staden. Det kommer väl andra tider när barnbarnen är större och lättare att ta med sig. Planet lyfte kl 18.00 efter nästan två timmars försening. Landade 08.30 i Grekland, lägg till 6 timmars tidsskillnad, då är alltså klockan 14.30 i min kropp (utan nattsömn), bussen från flygplatsen till Atén ännu 1 timma, resan Atén - Kalamata tog 4 timmar (inkl 1 timmas väntan på Kalamata-bussen).

Bussresan Atén till Kalamata är intressant – åtminstone de här första två gångerna, antar att man tröttnar på dem också när man åkt några gånger. När man åker ut från Atén mot Kalamata ser man vackra samhällen vid underbara bukter i havet med bergen i fonden. Motorvägen är snabb bra och går från Atén ända till Tripolis, då är 2/3 av vägsträckan till Kalamata avverkad. Bussen är bekväm, den är som vilken turistbuss som helst. Men efter ca 10 mil börjar landskapet förändras, då kommer man till de områden som brandhärjades förra sommaren, det är förfärligt att se. Av det som förut var vackra pinjeskogar är nu bara svarta stammar kvar, cypresserna likaså, lövträden är svarta som i november i Sverige, olivträden sträcker förtvivlat sina nakna armar mot himlen, liksom för att be om hjälp. Det enda positiva man kunde se så här långt, var att marken hade börjat grönska igen och blommorna gav färg åt det annars totalt svarta landskapet. Så vitt jag kunde se har man i detta område lyckats rädda de flesta byarna, åtminstone de som låg utmed vägen, antar att bergsbyarna råkat mer illa ut. Men all natur omkring byarna är svart, det är som värsta månlandskapet.

 

Detta område var förut känt som ett av de allra vackraste i Grekland, det är fantastiska scenerier med berg, dalar och storslagen utsikt, man färdas på serpentinvägar upp och nedför bergssidorna efter Tripolis mot Kalamata. Området var också en del av atenarnas rekreationsområden, det kommer att ta minst ett decennium innan det blir någorlunda återställt, om ens någonsin. Vi får hoppas vi förskonas från bränderna denna sommar 2008.

De små städerna utmed vägen är inget att skriva hem om, mest ruckel märkta av fattigdom och jag gissar arbetslöshet. Folk flyttar väl till Atén för att få arbete, kanske ändrar det sig och blir fler arbetstillfällen här när motorvägen mellan Atén och Kalamata blir klar i sin hela längd om något år eller två (eller fem – det är ju Grekland vi talar om). I alla fall ska den nya vägen förkorta restiden med en dryg halvtimma, då tar Expressbussen som jag åkte med bara 2,5 timma och det är ju inte speciellt lång transfer för dem som vill komma och hälsa på oss i Villa Olivia.

Älsklingen var tack och lov på plats för att köra mig hem, vi var hemma ca 16.00 efter lätt lunch i bilen, maten på planet var inte speciellt bra så jag var hungrig när jag landade och ingen mat innan bussen till Kalamata – ville bara hem. Somnade vid 11-tiden igår kväll, vaknade 01.15 pigg och fortfarande hungrig. Läste gamla svenska tidningar samt såg två amerikanska såpor på TVn och somnade om vid 5-tiden i morse – sov som en stock till 11.00. På med kläderna och ner till Kurt, tomten och havet – underbart – sedan har dagen rullat på av sig självt….

Mesta delen av dagen har vi varit därnere på tomten, nu passade det på att bli mulet och blåsigt när jag äntligen kom hem, men det kom inget regn. Vi har satt lök idag och jag har små tagit skott här och där kring huset vi hyr, för att de så småningom ska rota sig och bli små plantor av det ena och det andra, ska bli spännande att se om det tar sig. Potatisen växer så det knakar (åtminstone blasten) spenaten kan vi plocka inom en 14-dagarsperiod, skulle jag tro, salladen som jag satte i december är fullt plockbar, grön och fin. Av grannen Nick har vi fått fyra små Mimosaträd, de ska planteras på tomten framåt. Jag älskar Mimosa, de doftar så ljuvligt när de blommar om våren. Nick hade också ett Lagerträd, modell mindre, som skulle bort från hans tomt. Det trädet ska bli mitt lagerträd i trätunna.

 Adirondeckstolar och potatisland