Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Ännu en magisk afton....

Posted 2 10 14
Tror jag har använt den rubriken vid ett flertal tillfällen nu, men det finns liksom inget bättre sätt att beskriva de kvällar som ibland faktiskt blir helt magiska.


Som ett vykort, men det var vår verklighet härom kvällen.....lägg märke till den murade soffan längs husväggen. Vacker och säkert jätteskön att vila siesta på.....

Kvällen var varm, men inte så varm som tidigare i september. Koftan kom på plats när solen försvann bortom bergen och mörkret infann sig. Än har vi sommarvarma dagar, men kvällar och nätter kan bli lite småkyliga.... kanske "småsvala" är ett bättre ord för att beskriva de kvällar vi har just nu. Dagstemperaturen når fortfarande upp till 25-gradersstrecket, havet håller någon grad lägre eller rentav lika mycket, men man blir gärna kvar med kroppen under vattenytan, luften ovan vattenytan känns lite svalare eftersom en lätt vind ofta sveper över vattnet.

Våra grekiska vänner hade inviterat oss till sitt hem i grannbyn, inbjudan gällde även våra nuvarande gäster - Leffe o Maggan - de har varit här flera gånger förut och börjar lära känna vår omgivning väl och nu även en del av våra vänner. Det blev verkligen en magisk afton....ett härligt samspråk runt bordet - ett lagom stort antal hade samlats, 7 totalt, så alla hann samtala med alla kring bordet.

På vägen dit var vi med om en lite annorlunda upplevelse, men så typsik för vår del av Grekland - den enda jag känner till. Vi körde en liten genväg till vännerna, genväg.....dvs liten väg som kräver jeep eller allrahelst traktor, ja åsna funkar också. Det märkte vi tydligt för vi mötte en.... tillsammans med sin matte. Som ni säkert vet sedan tidigare så blir jag alldeles matt av lycka när jag ser dessa djur komma mot mig i sakta mak tillsammans med sin husse eller matte. Jag stannade helt enkelt bilen och sänkte rutan i dörren på passagerarsidan. Kommenterade det jag såg med några väl välda ord på grekiska som beskrev hur vackert jag tyckte det var det jag såg. "Polý orea"....



Nu blev det en ögonblicksbild - inte så planerad och resultatet är därefter, men ni kan se den rara damen och även åsnan som
skymtar i bakgrunden..... och visst går det att ana de stora kogarna som är surrade på åsnans båda sidor? De var där i alla fall och de var fyllda till brädden med de allra sötaste små gröna druvor, både i utseende och smak.
Säkert var det "väl bekomme" damen sa innan hon traskade vidare.... där satt vi och tittade förundrade på varann men händerna fulla med stora saftiga vindruvsklasar och undrade "hur gick det här till". Baksätespassageraren fick stiga ur bilen för att leta fram en kasse i bagageutrymmet så vi kunde fortsätta färden. Man kan inte ratta en jeep med händerna fulla av vindruvsklasar.....

Så kom vi då fram till vännernas by, där man förberett vår ankomst på ett mycket vackert, bondskt och rustikt sätt. Inget kunde passat bättre än det enkla, tunna blårutiga tygstycket på bordet.


Den stora stenen som pryds av någon slags växt och ett fat vindruvor är en kvarnsten från "anno datsumal", den har använts i en olivpress, tre stora vackra kvarnstenar prydde den öppna platsen framför huset där vi år vårt kvällsmål, alla användes som avställningsytor inför kvällens måltid.

I ett hörn av trädgården var det ett makalöst spektakel som fångade vårt intresse, det puttrade, pyste och fräste. Där höll man just på med tillverkningen av "Tsiporo" det är den grekiska varianten av den kanske mer kända drycken "Grappa" som i flera länder kring Medelhavet framställs av resterna från vintillverkningen.

"Jag tycker det påminner om en hembränningsapparat" sa jag..."Det är det också" fick jag till svar.....

"Men det är helt förbjudet - åtminstone i Sverige" sa jag. "Det är de här också" blev svaret...."men vem bryr sig....:?"

Där gick man och vaktade "bryggandet" i många timmar och behållaren under det lilla röret där Tsiporon rann ut blev fullare och fullare......

Så bultade det plötsligt på grinden..."Åhh - det är polisen" utbrast någon.....
"Men...hur ska detta gå" tänkte jag.
In genom grinden kom en äldre reslig man med en lång käpp som han använde som vandringsstav.
"Ja", sa någon i den grekiska familjen, "det är den gamle och sedan länge pensionerade polisen, han brukar byta av här ibland och sitta vid Tsiporomaskinen och se till så att det inte rinner över....."

Vi skrattade alla lättade och hälsade på den vänlige polisen....

Det var en mycket lokalt producerad middag som serverades, unge sonen hade skjutit en hare som hans mor hade kokat Stifado av (Stifado = grekisk köttgryta med massor av goda kryddor och många små hela lökar som kokats i en halv evighet)



Till detta serverades tillbehör i form av i huset egenhändigt tillverkad getost, grekisk sallad med tzatziki och en bönrätt av nyplockade gröna bönor som smakade himmelskt. Till detta drack vi det vin som man just tillverkat på gården.....det smakade ganska OK efter ett par försök att tycka om det.....men det behöver nog lagras några månader.....



Till efterrätt nyplockade mandlar med ett skal så mjukt att de kunde skalas genom att man vred om dem som man vrider ur en disktrasa ungefär....så söta, möra och goda och naturligtvis "örnklo-druvan" en dessertdruva som är så god, så söt och ofta kärnfri, en lätt kloformad druva, därav det grekiska ordet för "örnklo".



Trötta, mätta och med kropp och alla sinnen fylld av nya intryck och upplevelser rullade vi hemåt med jeepen, denna gång tog vi inga genvägar....vi tog stora vägen hem, den är snabbast - vi var alla granska trötta.