Peloponnesos har stora områden där man odlar vin, det mest kända är Nemea. Vi har gjort en utflykt dit tidigare och nu styrde vi kosan ännu lite längre norrut – till Korint. 

För en tid sedan skrev jag en blogg som delvis handlade om vinet "The Lion" som är nyintroducerat i Sverige. ”The Lion” finns på systembolaget och har varunr 6259. När vinet beskrevs för mig blev jag sugen på att leta upp vingården och försöka få komma på en visning.

Vi har besökt vingårdar i Nemea tidigare, nu gick resan lite längre norr ut på Peloponnesos, till Korint.

Jag hittade vinmakarnas hemsida, tog kontakt och vi hälsades välkomna dit för att bekanta oss med vingården och dess produkter. Vi bestämde ett datum och det blev igår, den 4e mars. 

Dagen bjöd oss på strålande utflyktsväder och vi gav oss av tidigt för att vara på vingården kl 11 som vi kommit överens om. Vi hade fått en vägbeskrivning via nätet, vi tyckte redan från början att det verkade vara en inte helt enkel väg dit, många höger och vänster när vi väl kommit av motorvägen Kalamata – Aten.

Vi hade haft god hjälp under planeringsstadiet av Dominik – anställd på vingården, han berättade för oss att vingården ligger ”kind of hidden”, och sa att om vi fick problem var det bara att ringa vingårdsägaren Mr Michails så kommer han o möter. Det visade sig vara ett gott råd, vi kände oss ganska vilsna när vi kom av motorvägen och när vi stannade för att tanka frågade vi mackägaren om han möjligtvis kände till var Giannikos vingård var belägen. Vi visste ju inte själva riktigt var vi var.....

”Javisst, Mr Michailis är en vän till mig” – sagt och gjort - mackägaren ringde upp Mr Michalis och efter 10 minuter kom han och mötte oss. Så enkelt det kan vara.

Vi hade väntat oss en enorm vingård. Giannikos Winery har just börjat leverera till Systembolaget i SE och såvitt vi förstått måste kunna levereras ganska stora kvantiteter för att det ska bli något samarbete av med Systembolaget – därav våra förutfattade meningar om stor vingård. Men det visade sig att den inte alls var så stor - markerna runt boningshus och vinmakeri – allt greppbart för oss.

Mr Michailis Giannikos - en mycket trevlig, kunnig, påläst och därtill en så ödmjuk vingårdsägare tog emot oss på ett väldigt trevligt sätt. I all enkelhet – inga storvulna eller märkvärdiga fasoner eller manér– bara artigt och fint.

Allt så prydligt ordnat och såg ut att vara väl underhållet. Vi fick en fin rundvandring på ägorna och just nu höll man på att klippa vinrankorna. Mr Michailis berättade att det mesta på vingården sköts av honom själv och kanske en eller två man till – utom vid plockningen – då hjälper hela byn till.

Michailis Giannikos berättade att han startade sin vingård 1970.

Redan 1896 startade hans farfars far vinodlingen och vingården drevs vidare av Michailis farfar. Michalis far däremot, han ville inte vara vinmakare, han reste till Amerika och bosatte sig i Napa Valley och blev intresserad av citrusodling. Efter många år flyttade han tillbaka till Grekland och startade en apelsinodling. Detta passade inte unge Michalis alls, han grävde upp alltihopa och startade med vinodling igen och på den vägen är det. Michalis är en mycket kunnig och intresserad man och dessutom väldigt framgångsrik i sitt gebit. Framtiden verkar säkrad genom familjens två söner och om allt går som tänkt så är åtminstone en av sönerna intresserad av att fortsätta vinmakandet. Den andre studerade visst i Wales….

Mandelträd på tillväxt...

Många vintankar av varierande storlek finns på gården, Michailis berättade att man stod inför en expansionsfas och snart skulle det köpas ännu fler tankar, vineriet skulle byggas ut.

Här skulle vineriet byggas ut.







Så visades vi in i vinmakereriet och vidare nedför trappan till själva vinkällaren, där man förberett för vår ankomst. Det var stor temperaturskillnad mot utomhus, säkert 10 grader kallare i vinkällaren, +22 ute och nog inte mer än +12 i vinkällaren. Brrrr...

Vi hörde oss för lite om vintunnorna – alla ekfaten – vi var helt okunniga om ekfat innan. De är dyra rackare….800 - 1000€ stycket och de kunde användas i 5 max 6 år, å andra sidan så kunde det hända att vissa viner bara låg lagrat på ekfaten ett par månader så det gick ju att få ganska stora mängder vin ”ekfatade” varje år. Alla tunnorna kom från Frankrike, fat från olika områden kostade olika mycket

– Ja inte kan jag ju kolla exakt var de tagit ner ekarna och sedan tillverkat ekfaten, jag bara betalar och litar på dem, berättade Michalis med ett skratt.  Alla faten var stämplade med ursprungsort, årtal och hur stark eksmak de gav.

På min fråga ”vad kan man använda faten till när de uppnått den ålder då de inte duger längre” så blev svaret – ”Då ger jag bort dem till producenter av vinäger…” Bra svar – jag gillar återbruk!

Så till det som vi kände var mest spännande – själva vinprovningen – vi provade först tre vita viner.

Det första vinet "At Sea" kom från druvan Roditis – en mycket vanlig grekisk druva.

 Mr Michailis berättade om hur de valt etiketten på varje vintyp, att de valt en båt på vinet ”At Sea” är lätt att förstå, men det stod också för att vingården har ”vind i seglen”



Det går bra för Mr Giannikos och hans vingård.

 
Roditis

Det sägs att man får mest valuta för pengen när man köper ett vin av denna druva. Mycket aromatiskt vin med smak av citron, grapefrukt och melon.

Doften.....

Vitt vin nr 2

”The Windmill” av Malagousia druvan odlas över hela Grekland och ger ett lite blommigt, fruktigt och friskt vin.




....och smaken....Mycket gott!

Vitt vin nr 3 - "New wind"



Etiketten och namnet symboliserar de nya vindarna som blåser i de grekiska nya vinmakerierna. Också nya marknader.....

Det var så svårt att hälla ut sista skvätten av de goda vinerna i den svarta behållaren på bordet, vi kunde ju inte dricka upp allt…trappan upp från vinkällaren var brant och hade ingen ledstång och även om det var några timmar till hemfärd så skulle det tas i beaktande att någon skulle ratta bilen. Det blev mycket inhalerande av vinets doft och bara en liten sipp av de olika vinerna.

Så till de röda vinerna:

Först provsmakade vi det vin som inspirerat oss att besöka familjen Giannikos vingård, vinet "The Lion", det första av Giannikos vingårds viner som finns i Sverige. Vinet är av den typiska grekiska druvan Agiorgitiko och med en liten tillsats av Cabernet Sauvignon - en mycket god kombination.

Vinet fick goda betyg av oss och vi kunde urskilja typiska dofter av vanlilj, blåbär....å ja det var säkert fler smaker......för säkerhets skull kommer här vitsord om "The Lion" från mer rutinerade vinprovare än vi.....

Vitsord från "Din vinguide"
Rustikt, bitigt och rejält gott. Personligt vin från Grekland, fullmatat med syrliga körsbär, plommon, svarta vinbär och örter. Jag gillar den inhemska druvan agiorgitiko. Opa opa!

Och från NWT:

Perfekt höstvin med rejäla tanniner och breda smaker av mörka bär, körsbär och örter. Kul mix på den grekiska druvan agiorgitiko och mer kända cabernet sauvignon.

"Livets goda" säger:
90/100!!





Så till det sista röda vinet...och som vi trodde även sista vinet i provsmakningen. Michailis hade ännu ej buteljerat detta vin, så det blev till att använda pipetten och suga upp lite vin direkt från vintunnan...

Vinet heter "Little Fox" och framställs till 100% av druvan Cabernet Sauvignon.

Lånad bild från nätet

Vinet kommer säkert att ha stor fatsmak, det skulle lagras två år på fat.....vi tyckte det smakade jättegott redan nu......

Vingården har vunnit fina priser med detta ekologiska vin.....jag förresten - alla Giannikos viner är ekologiska, det odlas bara ekologiska viner i hela området där Giannikos vingård är belägen - bådar gott för framtiden.

Vinet "Little Fox" hade fått sitt namn därför att det fanns mycket rävar i området där denna druva odlas, tyvärr äter de upp många druvklasar, berättade Michalis.

Så till det som blev det sista vinet i provsmakningen - den verkliga rariteten – det söta vinet – ”Late harvest”.

Michailis berättade att man väntade väldigt länge med att skörda en del av Viognierdruvorna tills de nästan torkade på grenen och därmed innehåller så mycket sötma att man kan framställa till en liten kvantitet av ”Late harvest”, ett sött dessertvin.

Sååååå gott, min kommentar var ”Detta vin är en fullständig dessert – inget mer behövs efter en god måltid än ett litet glas av er ”Late Harvest”. 

Samtidigt framförde vi vårt varma tack till Michalis Giannikos för en mycket trevlig dag på hans vingård.





Så var det dags för köp av vin – det blev några flaskor att ta med hem till Villa Olivia.

Därefter forslades vi till en fiskrestaurang i Korint. "Vilket vin av de vi provat ville ni ta med oss till restaurangen" undrade Michailis. Lite fundersamma blev vi – ta med oss vin till restaurangen - lite främmande för oss, vi valde det vita Roditis. Michalis satte korken i flaskan och flaskan placerades i handväskan till vår stora förvåning. ”Det är helt OK” sa Michalis, ”restaurangägaren är en vän till mig”.

Michalis beställde flera goda förrätter, bl a grillad bläckfisk och en mussla som var helt okänd för oss.....minns inte namnet nu men den fanns inuti stenar, därefter Risotto och pasta med räkor - vinet från Giannikos vingård smakade utmärkt till maten.

En helt oförglömlig dag!