Har känt på mig att Gill, vår härliga ledare för lördagsvandringarna har ledsnat lite.... Inte att undra på, hon har lett många, många vandringar i vår omgivning under flera års tid, ibland med upp till tjugo deltagare ibland bara åtta till tio. Det är ett digert arbete att förbereda vandringarna och det tar nästan hela lördagen i anspråk att genomföra den. I lördags skulle det bli den sista vandringen, åtminstone för ett tag. Gill har bestämt sig för att lägga vandringskängorna på hyllan och kliva i sina studio-tofflor, hon har många strängar på sin lyra min vän Gill - nu kommer hon att fokusera mer på sitt konstnärskap, Gill är en duktig konstnär och en utmärkt inspiratör och lärare.
Jag har framskridna planer på att i ett samarbete med henne ordna en konstkurs - en grundkurs i teckning/måleri, ev lite akvarell. Kursen ska delvis kunna hållas utomhus, jag tror att våren är bästa tiden, mars eller april - intresserad någon? Fyra intressenter så börjar jag planera.
Gill i sin studio.
Lördagen bjöd på idealiskt vandringsväder, lätt svalkande vind och drygt 20 varma grader. Jag har gått delar av denna vandring tidigare, nu tillkom ett par alternativa vägar som jag adderar till de jag redan känner till.
Häng med - här kommer några bilder från lördagens 13 km långa "promenad":
En skymt av en by vi passerade
Övervägande damer som vanligt, endast en herre vågade sig på att komma med
Detta citronträd skulle jag gärna vilja vara ägare till..... tur att det var inhägnat annars hade nog en eller annan citron hamnat i ryggsäcken.
Klostret Ag Theodoris var ett delmål, alltid lika härligt att komma till denna fridfulla plats
Prästbostället
En lunch i skuggan....blev snart till en lunch i solen när den så sakteliga kröp runt hörnet på den gamla klosterbyggnaden.
Busiga Susanne ville ringa i klockan i tornet för att se vad som hände...vi kunde med nöd och näppe få henne att låta bli, jag var lite sugen på att se vad som hände.... så jag hejade på Susanne att klämta till lite.....men näää det var nog för många tanter som såg stränga ut.
Den kalla ölen på cafenéot i Charakopió smakade väldigt bra som avslutning.
Det var med visst vemod - blandade känslor - som vi tog farväl för denna gång och Gill avtackades varmt.
Uppradade som på ett skolfoto fr v, jag, Doanna, Linda, Barbara, två damer som jag inte minns namnet på, Gill, Jennifer,Susanne och Mal. Marc, enda killen höll i kameran.
Gill har verkligen öppnat upp landskapet för mig, har du lust att komma med mig nå'n gång för att bekanta dig med stigarna vi vandrat är du hjärtligt välkommen.
