Scenen var den öppna platsen framför kyrkan Elestría på Koronis sydsida, mot Zaga beach. Kyrkan, byggd ytterst på en klippa ska ha kommit till efter ”ett mirakel”. Sägnen förtäljer att under en jordbävning lär klippan ha delat på sig och en liten staty av Den Heliga Maria visade sig – just på denna plats byggdes kyrkan.
I fullmånens sken hade Leo Winland, solocellist vid Kungliga Hovkapellet i Stockholm, samlat några av sina musikvänner omkring sig och tillsammans gav de oss en mycket minnesvärd kväll.
Inledningsvis fick vi höra Mendelssohns trio i D-dur, spelas på cello, violin och piano.
Därefter scenen intogs av Ida Falk-Winland som med sin ljuva sopran trollband oss med musik både från Puccinis ”la Bohème” och tre sånger av Richard Strauss från opus 27. Vi som satt nära scenen kunde följa Idas inlevelse i musiken vilket gav oss en extra dimension.
Avslutningen framfördes av hela ensemblen tillsammans. Det kunde räknas till fem nationaliteter, musiker från Sverige: Leo Winland cello, Birgitta Winland fagott, Håkan Olhsson viola och Helena Nilsson cello, från Finland kom Eriikka Nylund och spelade sin viola, från Danmark kom pianisten Katrine Gislinge liksom Lars Björnkär och Tobias Djurholm, båda violin, på hemmaplan (Grekland) spelade Yanos Margaziotis sin violin, Japan/Schweiz representerades av Yoko Fujita på violin.
Katrine Gislinges excellenta pianospel gick som en röd tråd genom hela konserten, bl a spelades Mozarts pianokonsert 12, Katrine avslutade med en helt otroligt välspelad ”Impromtu” av Frederik Chopin och applåderna ville aldrig ta slut. Något omtumlade av musik i världsklass vandrade vi hemåt genom den ljumna fullmånenatten.
Ett stort tack vill jag också ge till min svärson, Stefan Östman, som åtog sig fotograferandet denna kväll. Detta gjorde att jag fick njuta av musiken helt utan distraherande tankar på vare sig motljus eller bra kameravinklar.
Vi får hoppas att borgmästaren i Koroni hittar lite pengar i ett bortglömt kuvert till nästa års konsert som jag ser fram emot redan nu.