Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

En trip till Sparta

Posted 27 8 10
Häromdagen gjorde vi verklighet av en sedan länge tänkt tanke, vi tog en tur till Sparta och ruinstaden Mistrás.
Inte för att vi är så där förfärligt intresserade av alla dessa ruiner som finns så gott om i denna del av Grekland – all respekt för dessa monument – vi är antagligen för okunniga för att de ska tilltala oss på annat sätt än att de är just gamla, vackra ruiner, amfiteatrar eller vad det kan vara i mer eller mindre sönderfall. All respekt även för att de byggdes för länge, länge sedan och man kan ägna både tanke och intresse åt att försöka förstå hur alla dessa imponerande byggnader kommit till.
Vi skulle i alla fall åka till Sparta – vi måste ju kunna berätta lite om hur det är att ta sig dit, vi har hört att vägen lär vara en av de allra vackraste i Grekland. Och vacker var den, utsikten var magnifik på väldigt många ställen, ett litet exempel:
 







Vi stannande till för en kopp kaffe en bit upp i Taígetosbergen, vid sidan av vägen fanns en källa med friskt, kallt vatten, alla gästerna i det lilla caféet fick ett glas av det friska vattnet av den vänliga serveringspersonalen.

På andra sidan caféet såg vi denna lilla "stuga" - inte mycket till hus, men jag kan föreställa mig platt-TVn på väggen därinne, kolla parabolen....och är det en liten get-pool utanför?



Färden fortsatte och vi kom fram till den gamla stenbyn Mystrás som ligger strax innan Sparta om man kommer från vårt håll.

 
”Ruinstaden Mistra, som ligger på en sluttning intill Sparta, har liknats vid ett bysantinskt Pompeji. Inramade av underskön natur ligger ruinerna av palats och kyrkor, brutna murar övervuxna med gräs och blommande buskar. Rundvandringen förbi tysta fontäner och mycket praktfullt dekorerade, men övergivna kyrkor och palats i olika stadier av förfall är fylld av både vemod och skönhetsintryck. Detta var också det bysantinska rikets sista bastion, som föll för turkarna efter själva Konstantinopel år 1453.” Texten lånad ur reseberättelse.
 
Nu blev det ingen promenad för oss bland ruinerna, det var helt enkelt för varmt, men vi åker gärna hit igen, det lockade faktiskt att gå innanför grindarna och vandra omkring i resterna av den gamla staden.
 
Jag skulle kunna tänka mig att ha en liten ruin i vår olivlund, en ruin av ett gammalt gethus eller så…mest för att jag tycker det är så vackert när rosor får klättra i söndervittrande gamla lerväggar och stenar. Men vi lär få vänta, Villa Olivia lär inte bli en ruin på många herrans år.
 
 
 
Vi lämnade Mistrás och även Sparta som var förskräckligt varmt denna dag i augusti, vi beslöt att köra uppåt bergen igen, kanske kunde man finna lite svalka där. Vi bestämde oss för att leta upp den lilla bergsbyn Georgitsi, inte av någon speciell anledning, men för att den verkade ligga bra till för vår färd hemåt.
 


Byn visade sig motsvara alla våra förväntningar, det var svalare där uppe bland bergen och den hade en liten mysig taverna – här intog vi vår lunch under de väldiga platanträden som gav oss behaglig skugga och vår lunch som bestod av en pikilia smakade verkligen bra.
 
 
Färden hem mot Peroulia gick över Taígetosbergen - vi fick uppleva många vackra vyer under vår resa hemåt. Här är vi nog på den högsta punkten under resan - svindlande....man får inte ha anlag för höjdskräck...





Borta bra men hemma bäst....i morse pratade K med en av männen som kom in med sin lilla röda båt under vårt daglia dopp i havet i arla morgonstund. Mannen hade varit ute och fiskat och K frågade om han hade fått någon fisk, mannen visade upp sin hink med några förskrämda fiskstackare på botten.

- "Har du fiskat med nät?” frågade K ”
– "Nej det får bara yrkesfiskarna göra”, svarade mannen, ”jag har fiskat med.… ” så visade han fiskeredskapet – en lina med många krokar på.
- ”Problemet är” sa mannen ” att det är för varmt i vattnet, här finns inte många fiskar så här års…”  så suckade han ljudligt och skakade på huvudet ”sommaren är då alldeles för lång…” sa han och traskade iväg med sin hink med endast bottenskyle av småfisk.
 
Vad ger ni för den - kan en sommar någonsin blir för lång....?