Många är ni som känner till Sofia och hennes familj, Sofia som har den lilla tavernan uppe i grannbyn Loggá. Många gånger har vi fått frågan ”Hur är det med Sofia o barnen?” ”Har Sofia kommit tillbaka, har hon öppnat och driver den lilla tavernan vidare?”

 
Till er kan jag bara säga ”Det går bra för Sofia, hon är tillbaka och hon har med hjälp av både bortgångne makens och egna släktingar såväl som sonen verkligen kommit tillbaka”

 
Sofias make gick helt hastigt bort i en hjärtinfarkt för några månader sedan, endast 48 år gammal och Sofia stod ensam kvar med sina tre barn, den minsta bara fyra år. Ca två veckor efter makens tragiska bortgång var Sofia åter på plats, med stort stöd av sin syster och sin son, 15-årige Kristos, äldsta dottern är utflugen och jobbar som lärare på Rhodos. Lilla fyraåringen, Nefeli, fick snabbt komma in i Sofias systers familj där en någorlunda jämngammal flicka redan fanns, så det ordnade sig med tillsyn av henne under vissa timmar på dagen – maten till tavernan skulle ju lagas till. Så har lilla Nefeli vad jag förstår åldern inne för att få några timmar på den lilla förskolan i byn, hon träffar många andra barn och mamma Sofia kan ägna tid åt skötsel av den lilla tavernan som är öppen från morgon till kväll – siesta stängt mellan 14-18 all övrig  tid har de öppet – alla dagar i veckan.
Och Sofias mat smakar alltid bra, vi är där ganska ofta. Vi var där igår och vi såg tydligt att hennes arbetsglädje kommit tillbaka, hennes ögon var glada och hon hade fått tillbaka sin gamla spänst i steget. Bravo Sofia!


 

Och för er som undrar hur det varit på sista tiden här i Villa Olivia kan jag med största ärlighet säga ”Varmt”. Sommaren har varit varm – men inte outhärdligt varm, den har varit av samma kaliber som våra tidigare nio somrar här, som mest kring +40 under några enstaka dagar, vanligtvis mellan 34 och 36 grader, som vanligt alltså.

Strandlivet har varit härligt.....

Och för er som undrar om Avocadosarna på vårt träd är mogna vill jag säga ”Nej – inte ännu, de är fortfarande stenhårda”

Det blir spännande att se vilken månad de är mogna.....det är första året vi kan skörda avocados.

Jag har ju inte varit så flitig med rapporteringen om vad som hänt och inte hänt, men till saken hör att jag ofta tänker….”men det har jag ju skrivit om förut…det kan jag ju inte skriva om nu igen” – och faktum är det blir svårare och svårare att hitta uppslag som mitt kritiska jag bedömer som ”kunnande” vara intressant för er läsare.

Här kommer i alla fall en lite sammanfattning av vår och sommar: Vi har haft många trevliga gäster, alltifrån bilkrockande stockholmare (ett mycket trevligt ungt par) med som tur var bara plåtskador, till härligt frodiga fruntimmer som hakar på min morgon och är med på stranden där vi dagligen idkar varierande rörelsemönster, till gosiga 70-årsfirande Frösöblomster, vässade västeråsbor, sollentunabor som vi inte hade en aning om att de fanns när vi själva bodde där, Villa Olivia-trogna norrmän och trevliga återkommande skåningar, gamla arbetskamrater och tillika greklandsvänner, militärer, poliser, fågelskådare, gnestabor och göteborgare….ja alla ni förgyller vårt redan gyllene liv här i vårt kära Messenien, ni är alla alltid lika välkomna!

Familjesammankomster har vi detta år begåvats med i rikliga mått, både från svedala och USA. Sammankomster som har varit otroligt fina både i form av överraskningar i Aten och longstay här hemma i Villa Olivia. Vi har varit med om namnsdagsfirande med grekiska vänner som även de blivit som familj, här firar man inte födelsedagar här firar man namnsdagar. Bekvämt, man behöver bara titta i almanackan vem som ”fyller år”.
Härliga vänner har vi umgåtts med både här o där, några ganska nya och några sedan många år tillbaka, flera av dessa får vi snart ha som grannar. Mer om detta i senare blogg.


 

Nu ser vi fram emot en höst med förhoppningsvis en ny vandringssäsong som nu ligger i sin linda. Först nu är det svalt nog att gå längre stunder, dvs temp tangerar ibland att vara +25 och därunder. Havet håller ff +24 och vi kan fortfarande bada i havet med stort välbehag. Solhaten kan vi dock lämna på land....solen är inte så het längre.

Så till den stundande olivsäsongen. Just nu faller ett mycket stilla regn, har vi tur så fortsätter detta stilla regn i kväll och i natt. Oliverna behöver verkligen regn. Först ut att skördas är Kalamon-oliverna, om sisådär två – tre veckor bör de kunna börja skördas. De ändrar nu färg så smått från grönt till blått.

Det ser ut att bli en olivolja av mycket god kvalitet detta år. Det har tack och lov INTE varit ett gynnsamt klimat för den hatade olivflugan, nästan alla oliver är helt gröna och fina, utan prick från den larviga flugan som lägger sina ägg i oliven, oliven som därmed blir brun, ruttnar och faller av sina grenar. Förra året förlorade vi ca 30% av skörden på grund av olivflugan, i år får vi nog ner 100% av oliverna i våra olivoljedunkar. Olivträden har varit mer fyllda än de är detta år, men vi är så otrolig nöjda med det träden ger oss, en produkt som är ovärderlig ur så många synpunkter, hälsosynpunkten inte minst. Med ”ovärderlig” har jag just inte i kronor och ören i åtanke. Träden ger oss så mycket annat förutom att de ger oss den hälsobringande olivoljan, de ger oss glädje att under året få följa det som händer i träden - från blom till färdig frukt, de ger oss arbete och daglig sysselsättning, de ger oss vänner, de ger oss motion, de ger oss brasved, de ger oss jordförbättring i form av alla smågrenar som maken flisar och sprider tillbaka under träden, de ger oss allt det gröna…. det gröna intryck som bygden bjuder på sommar såväl som vinter.

Än så länge finns platser kvar i olivskördarlaget för dig som vill komma hit och vara med om olivskörden detta år.

Hör av dig på  villaolivia1@gmail   om intresse finns