Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Fyra timmar från jordfräsarnas land

Posted 15 11 08










Vi färdades med bil i fyra timmar, därefter befann vi oss på Aténs flygplats.


Det första besöket i huvudstaden i det nya landet blev mycket lyckat. Vi hade av vänner blivit rekommenderade ett litet hotell, mycket väl beläget. Det låg nära Metron i direktförbindelse med flygplatsen och mitt i den charmerande urgamla stadsdelen Plaka. Den delen av staden kan väl närmast liknas vid Gamla Stan i Stockholm, men jag skulle tro att den till arealen är något större och definitivt mycket äldre. Det de båda stadsdelarna har gemensamt är bl a "turistigheten", oj vad prylar och souvernirer det fanns att köpa, allt från muggar och burkar med motiv från Atén, till sjalar, sandaler och bälten och självlysande miniatyrer av Akropolis. 

 


Från hotellets balkong kunde vi se Akropolis på sin klippa, helt makalöst vackert, speciellt i nattbelysning, här i dagsljus:



Bilresan gick förvånansvärt smidigt, de första åtta milen från Kalamata mot Tripolis bär över två bergspass och man måste passera ett antal riktiga trånga hårnålskurvor, men snart är man inne på den snabba och effektiva motorvägen mot Atén, den går ända till flygplatsen. Eftersom vi skulle lämna dotter Johanna vid flygplatsen blev den det första stoppet efter Peroulia. Vi valde att parkera bilen på flygplatsparkeringen, vi ville känna oss ”lösa och lediga” i Atén och heller inte behöva slösa bort dyrbara timmar med att leta oss hit eller dit med bilen. Att bli av med bilen i city lär heller inte vara det lättaste om man inte väger in stöldrisken. Hemresedagen skulle vi dessutom besöka IKEA som bor granne med flygplatsen, så det hela var en mycket praktisk lösning.
Metron in till city från flygplatsen tar en dryg halvtimma och kostar 6 € är man över 65 kostar det bara 3…
Incheckning på hotellet och därefter lunch i Plakakvarteren på mysig liten restaurang, det var svårt att välja, utbudet är stort.



Vi letade förgäves efter ett japanskt matställe eftersom vi gärna äter asiatiskt. Minnet av sushi fanns ändå ganska långt fram i munnen eftersom svenska Margareta som är ”fena” på sushi nyss försett oss med några lådor nytillverkad sådan. Tänk när man får ett eget kök, nånstans i flyttlådorna finns våra attiraljer för tillverkning av sushi, i Kalmata har vi hittat en bra leverantör av lax så förutsättningarna finns i vårt nya hemland, även om det får bli egen tillverkning.
På kvällen hade vi stämt träff med några vänner som befann sig i Atén samtidigt som vi, de har genom åren gjort många besök i staden och delade gärna med sig av sina erfarenheter. Under tiden de berättade promenerade vi den ”strosvänliga” breda boulevarden som går runt hela Akropolis, den är ett bra val kvällstid eftersom man får en god överblick över monumentets storhet, den enorma muren och templet som sådant. Middagen den kvällen blev något alldeles extra, våra vänner tog oss till en av sina favoritrestauranger i staden. Avslutningsvis visade de oss ett annat smultronställe, en urgammal Ouzobar med olika starka och mindre starka drycker i gamla, dammiga träfat, allt i en hypermodern miljö, väggarna var täckta av flaskor i neonfärger i härlig belysning. Här bekantade vi oss med både Ouzo Gold och Mastica, en hälsosam grekisk likör, mycket bra för matsmältningen. Vacker miljö, god mat, härligt vin, avkoppling i baren med goda vänner, vad med kan man begära av en kväll i Atén? Därefter  vandrade vi genom Plakas otaliga små gränder tillbaka till hotellet i den något kyliga Atennatten.


Dagen efter bekantade vi oss med Akropolis, visst är det vackert? Tänk att det byggdes med början år 400 före kristus....
Fotot ej taget av mig, hoppas upphovsmannen inte protesterar...




Vet inte om vi valde rätt väg upp till Akropolis, men det blev några vackra bilder på vägen:





Väl skyltat...


Mimosa i blom med sin fräscha doft gav oss nya krafter att gå ända upp till toppen av klippan där Akropolis ligger.




Vindlande gränder upp till den enorma muren som omger Akropolis.  




Kurt hade hjärtligt roligt åt att han måste legitimera sig när vi skulle köpa inträdesbiljett till Akropolis, det kostade 12 € för ”vanligt folk” men bara 6 för pensionärer. När vi bad att få köpa en fullprisbiljett och en biljett till reducerat pris undrade kassörskan varför, hon ville absolut inte tro på Kurt när han sa att han var över 65, han fick minsann visa fotolegitimation. ”Det har inte hänt sen jag var 20 och skulle handla på systemet” skrattade han och gick och var mallig hela dagen sen.  




Ett annat ärende i Atén var att besöka Sveriges ambassad i Aten för att fixa nytt pass, det börjar närma sig utgångsdatum för Kurts pass och så här efteråt förstår vi ju hur viktigt det är att kunna visa uppdaterad legitimation. 

Därefter ägnade vi eftermiddagen helt åt Akropolis. Monumentet är helt imponerande och vi vill varmt rekommendera ett par övernattningar i Atén för lite sightseeing för de som ämnar besöka oss framöver.
Jag väljer att inte skriva några speciella fakta om Akropolis här, det finns kilovis med info om detta underverk på nätet redan, men några vackra bilder kan jag bjuda på:











Syns jag....?


Utsikten från Akropolis rankas bland de vackraste i världen.

Så till något helt annat, vårt besök på

IKEA i Atén.

Besöket på det svenskaste av varuhus blev för oss båda för en gångs skull en positiv upplevelse. Trodde inte den dag skulle infinna sig när jag kunde se viss igenkännande glädje i makens ögon när han läste namnen på Faktum, Rationell och Gruntal. Det var för övrigt det enda vi förstod på de skyltar som fanns att läsa i varuhuset, ja läsa orden kan vi ju eftersom vi lärt oss bokstäverna, men vi har ju inte en aning om vad de betyder.

I dessa tider av husbygge var ju köksavdelningen den mest intressanta för oss. Efter fyra timmar på IKEA kom vi ut med två diskhoar med namnet Domsjö, en nätkorg som hette Idealisk samt rivjärnet Charm med burk under, detta rivjärnsset ville maken promt ha, ”Den blir bra att ha när jag ska riva gurkan till Tsatziki” sa han, jag bara glodde förvånat på honom.
Vet inte om jag egentligen ville ha vita porslinshoar med namnet Domsjö, men de passade så bra i storlek och hade så många praktiska tillbehör i form av täcklock, nätkorgar och skärbrädor i både trä och plast, nu får Villa Olivia i alla fall vita porslinshoar som heter Domsjö i sitt kök.
Uthungrade åt vi köttbullar och kassler i restaurangen, letade förgäves efter lingonsylten och hade hellre velat ha potatismos i stället för pommes frites, men men…vi var i alla fall på IKEA och käkade köttbullar, dvs nästan i Barkarby väldigt nära Sollentuna.
Efteråt blev det kaffe och kanelbulle, aldrig har väl det smakat så gott.

Utanför kassorna fanns Butiken för Svenskar i Utlandet, där gjorde vi årets bästa fynd, frysta räkor från Grönland. Flera av våra bloggläsare förstår vidden av detta, detta årets fynd möjliggjorde för oss att fira en helt vanlig standardfredagskväll som vi gjort så många gånger i Sollentuna. Räkor och vitt vin! Vilken lycka! De fyra timmarna det tog att köra tillbaka hit till jordfräsarnas land var precis den tid det tog för räkorna att tina, att bära in Domsjöhoarna i förrådet och att hårdkoka några ägg till räkorna inför vår festkväll hemma i huset vi hyr i Grekland.

Förra veckan hade vi kärt besök här hos oss, bilden visar dottern Johanna som kom och hälsade på och vi fick åtta fina dagar tillsammans. Här plockar Johanna stora, svarta, nu alldeles plockmogna Kalamataoliver att ta med hem till Sverige, oliverna ligger antagligen nu i sitt vattenbad för att ta udden av den mest intensiva beskan. Därefter......se receptet under rubriken "Om oliverna".