Måste bara skriva lite om Koroni, staden vi ser på avstånd från vårt hus, staden vi besöker då och då…ofta tillsammans med gäster och vänner – annars blir det liksom inte av. Häromsistens blev det i alla fall av. Vi hade fint besök av vänner från Sverige, en av min barndoms lekkamrater som jag varken sett eller träffat på bortåt 40 år – kom med sin make hit till Villa Olivia – i efterhand har jag fått reda på att det nog var så att de kom hit för att fira sin silverbröllopsdag. Slutsatsen drogs av min syster genom bild på det gästande paret i lokaltidningen.
Det blev ett väldigt trevligt besök med många stunder av minnesprat och upppfräschning av minnet….Vad gör den personen nu? Och vart tog HON vägen egentligen….jasså gifte de sig till slut…? Å jaha han har dött och en annan hade fått tvillingbarnbarn och några andra hade skilt sig….ja ni vet sån’t man bubblar om när man har samma uppväxtort och då skoltiden har avverkats i den lilla byskolan där alla känner alla.

Åter till Koroni, för till Koroni styrdes kosan en dag tillsammans med våra vänner. I Koroni finns ett bageri…inte bara ett utan två….minst. Jag ska berätta lite om det ena. En dag när jag passerade på gatan där det lilla gränden mynnar ut där bagaren har sin ”verkstad” såg jag en konstig syn. Från ett av fönstren såg jag en träpinne röra sig ut och in genom som jag uppfattade det "väggen", pinnen syntes med några sekunders mellanrum – sen var det plötsligt borta igen. Jag måste naturligtvis utforska vad detta kunde berod på, här är förklaringen:

Ser ni den svarta pinnen som sticker ut i gränden?

.....i andra änden på pinnen hittade jag en bagare.

Bageriet är så litet att bagaren måste öppna nedre delen av fönstret ut mot gränden för att kunna skjuta sina bröd ut och in ur ugnen. Ugnen är så djup att han måste ha en träspade ("bakefjöl" på västgötska) med väldigt långt skaft för att kunna skjuta bröden längst in i ugnen och sedan ta ut dem igen när de är färdiggräddade. Lokalen räcker helt enkelt inte till på bredden för att han ska kunna använda träspaden i sin fulla längd, bagaren måste helt enkelt ta gränden till hjälp. Det såg i alla fall väldigt lustigt ut när man inte visste vad anledningen var att denna träpinne tittade ut och in genom väggen hela tiden.

Det är inte det lättaste att förstå att här finns ett bageri, ett mycket genuint ställe, vad jag förstår så är just detta bageri det högst rankade i Koroni, allt görs från början till slut av bagaren i det egna bageriet - inga "bake off-produkter" här inte.

Bagarens skyltfönster ser så inbjudande ut:




och bagaren ser ju så snäll och trevlig ut, eller hur?

Här har "Blomman för dagen" fått fritt spelrum, den täckte stora delar av det gamla huset och hade tagit sig ända upp i TV-masten.

Stolt Jajja (farmor eller mormor) poserade gärna med sitt lilla docksöta barnbarn

Utsikten bort mot kullarna där Villa Olivia ligger, snett över Messinska bukten via den Bysantinska kyrkan är alltid lika slående vacker.






Långt ifrån alla hus har ett fikonträd som just slagit rot vid entrén, post väntar också.

Solstol






Även växter behöver skugga, här i form av apelsinförgat parasoll, så effektfullt mot den intensivblå himlen.





......så typiskt Koroni, ett hus som har fått behålla sin ursprungliga stil, vem kan det vara som bor därinne måntro?






Ägaren till huset tittar ut, vi byter några enkla ord på grekiska och förstår att han mår bra, visst ser han ut att trivas i sitt Koroni?