Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Kompledigt

Posted 1 10 11

Vi bestämde oss för att vidga våra vyer och utforska sydvästra delen av Peloponnesos. I det sköna sensommarvädret gav vi oss av i förra veckan, vi skulle stanna borta två nätter, tre hela dagar.

Första målet var att hälsa på vännerna på Mani – där togs vi emot med ett dignande kaffebord med allehanda läckra bakverk såsom dagsfärska bullar enligt svenska recept såklart, inget går väl upp mot en nybakt vetebulle, fatet var dessutom krönt av en sockerkaka bakad på ankägg paret har några ankor i en inhägnad del av sin trädgård. Sockerkakorna blir så luftiga och fina av ankägg, smaken är gudomlig – jag lovar. En annan liten mör kaka bjöds också, mycket god - undrar om det inte var korinter i den…

Planen var att åka västerut över Mani för att övernatta i Githio, på Manis västkust. Staden Githio är en typisk liten kuststad med hotell och restauranger längs hamngatan. Väl framme var planen att möta upp med ett par alerta, svenska herrar som gjorde resan från Koroni till Githio på motorcykel. De hade tagit en sydligare tur på Mani och besökt den allra sydligaste udden, de hade även hunnit med att besöka Diros’ grottor. En upplevelse på Mani, man färdas i båt inne i grottorna.

Det blev en trevlig kväll i Githio



Vi åt middag tillsammans i den tidiga kvällen, alla var trötta efter resan. Vi hade lyckats hitta ett hotell som inte hade de typiska grekiska ”träbänkarna” till säng att sova i, så nattsömnen blev god. Hotellet hette Pantheon, för den intresserade – kan rekommenderas.

Nästa dag tidig avfärd, MC-herrarna tog sin egen väg tillbaka till Koroni och maken och jag fortsatte mot Monemvassia.

Lunchpaus på en liten taverna utmed vägen med denna utsikt. Vi lyckades inte förstå av den grekiska ägaren till tavernan vad som gjort att båten gått på grund och låg just där den låg – däremot förstod vi att båten legat där i 30 år ”trianda chronia” – rostig var den i alla fall…vet inte om jag gillar att man lämnar gamla vrak på detta sätt…


Så var vi framme vid Monemvassia, som utan att vi var beredda på det blev resans höjdpunkt.



Monemvassia är en fästning med en gammal stad, grundades år 580 och intogs bara en enda gång - efter tre års belägring år 1249. Stadens namn kommer från två grekiska ord: mone och emvasia, som betyder "en ingång".

Monemvasias smeknamn är ”Österns Gibraltar” eller ”Klippan”. Klippan är 300 meter hög och 1,8 km lång. Halvön är kopplad till fastlandet med en landstunga på 200 meter.

Porten in till själva staden är väldigt liten och gatorna lämpar sig inte alls för motordriven trafik, så alla gatorna är gågator. Vi såg en man med två mulåsnor, de användes att transportera in div byggmaterial innanför muren. 

Ibland hör man uttrycket Monemvassia ”Greklands port till medeltiden” jag tycker uttrycket väl speglar känslan jag fick i de små gränderna, varsågod – följ med på vår vandring genom staden och se vad vi såg…

 






























































































































































































Sedan följde vi vägen norrut, målet för dagen var Nafplio. Vägen längs den Lakoniska västkusten klassas som en av de allra vackraste vägarna i Grekland, jag kan bara hålla med, utsikten var bedårande på så många ställen att det var svårt att ta in och smälta allt till slut…man liksom vänjer sig att det är så vackert.




















































En sen lunch i en liten fiskeby














På hemvägen tittade vi in till Epidaurus, den enorma amfiteatern vid kusten rakt västerut från Nafplio. Epidaurus är känd över hela världen för sin akustik, jag kan bara säga att det stämmer, man hör mannen som talar längst ner i mitten ända upp till översta raden 60 m högre upp. Det lär vara sittplatserna utformning som är hemligheten, enligt nya forskarrön.

Epidaurus utvecklades under 400-talet f kr och var en gång ett viktigt centrum för läkning samt ett religiöst centrum och spa. Epidaurus är en 1400-sits teater som är den mest kända av alla antika teatrar i Grekland, Epidaurus har fullsatta föreställningar sommartid. Bussar går från många städer och måste bokas långt i förväg.

 







Syftet med resan från början var att besöka Nafplio, planerat sedan ganska lång tid tillbaka. Efter att vi varit med om så mycket och sett så många fina platser utefter vägen så kunde vi nog inte riktigt göra staden rättvisa. Ett par gågator, ett stort torg med många restauranger kunde vi konstatera, vi glufsade i oss en enorm glassportion på torget på eftermiddagen. På kvällen delade vi en portion Kalamares på två, ackompanjerat av lite vitt vin, det var allt vi lyckades få i oss efter den enorma glassen tidigare på dagen.


Vi var de enda gästerna på den lilla mysiga restaurangen, vi ventilerade Greklands ekonomiska krisläge med ägaren, en ung grek som mycket väl förstod allvaret i situationen. ”Turisterna sviker Grekland”, sa han….”i år var det ännu sämre än förra året….”



Väl hemma kände vi oss precis så här….visst är det lite likt?










Men idag, den första oktober, ett par dagar efter hemkomsten, då känner vi oss piggelin igen. Och tur är väl det för säsongen har startat – säsongen för Kalamataoliverna, ett första kilo plockades varsamt ner idag – de ligger redan snittade och klara, om ett par veckor är de klara att avsmakas.