Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Människor vi möter

Posted 10 9 08


Bilden visar en grekisk kvinna som heter Eleni. Eleni är nog ganska gammal, jag är inte säker på att hon vet själv hur gammal hon är. Eleni går omkring i de små gränderna och på de smala vägarna runt Vasilitsi. Ofta går hon in till människor hon ser och pratar bort en stund, Eleni känner alla. Nu känner hon även oss, igår när Kurt satt på altanen och läste kom hon helt enkelt fram till honom och sa "Kalimera". Kurt tittade upp på henne och sa Kalimera, Eleni snattrade på på grekiska och Kurt nickade, hummade och skakade på huvudet så gott han kunde och när han trodde att han skulle göra det. Eleni ler och pratar hela tiden, så sätter hon sig ner på en av stolarna och börjar skala Kaktusfikon. Hon tittar på Kurt igen och ber om något som skulle kunna vara en tallrik eller ett fat. Kurt hämtar ett och se det var det hon ville ha. Snart har vi hela fatet fullt med skalade, saftiga kaktusfikon. Det är väldigt tacknämligt för kaktusfikon är svåra att plocka och hantera pga av de är så taggiga. Taggarna är ibland hårfina, man ser dem inte man man kan vara tusan så säker att de finns där, för de känns.
Detta besök av Eleni förklarar också varför vi hade fina fikon och en stor klase vindruvor på bordet när vi kom hem från stranden häromdagen, det var Eleni som gjort sin visit naturligtvis. Igår kväll kom hon igen, då hade hon lagat mat till oss, det var en slags grönsaksgryta med ris, hon ställde den helt enkelt på vårt bord och såg så härligt pilimarisk ut, sen tassade hon iväg igen, ville inte ha kaffe, "Oochi kafé" men ett glas apelsinsaft fick vi bjuda henne på.
Idag ska vi träffa Antonia. Antonia är i min ålder och en fullt uppdaterad och modern kvinna. Antonia har hus och lägenheter att hyra ut och hon har en firma tillsammans med sonen som bygger och renoverar hus åt folk. Antonia har tyvärr sorg, hennes man kördes ihjäl av en drogad motorcyklist strax före jul förra året. Antonia har så mycket att lära oss om Grekland, eftersom hon pratar bra engelska. Hon är den som ska lära mig om kryddorna och örterna som växer vilt och som man kan plocka och äta "Horta" är det grekiska ordet. Antonia kan alla fiskarna och vet de bästa recepten OCH hon vill gärna lära oss lite grekiska. Antonia äger många hundra olivträd, mycket mark , ett vackert hus i Koroni och två vita getter. En kaffestund eller en promenad med henne då och då kommer att ge oss mycket när det handlar om att lära sig lite om språket, området och kulturen. Det var Antonia som kunde tala om för oss att det stora nybygget i grannbyn Charakopió kommer att bli en modern supermarket. Inte dumt, det välkomnar vi - vi får gångavstånd dit, ca 30 minuter på härliga vägar genom olivlundarna med ryggsäcken på att lägga varorna i.
Anastasia är en annan härlig kvinna vi mött. Hon är gift med "BetongPanagiottis" som ibland levererar material till vårt bygge. Anastasia är intresserad av trädgård, odling och blommor. Anastasia har en jättefin trädgård och när vi skulle betala räkningen för några säckar cement eller vad det var, fick vi både en vacker ros och en nejlika med bedövande doft som gåva tillsammans med kvittot. MEN hon talar ingen engelska, jag hade ändå ett inspirerande "samtal" med henne i det lilla mörka kontoret under deras hus. Här har hon koll på räkningar och beställningar för det lilla byggvaruföretaget hon driver tillsammans med sin man helt nära oss. Med gester, ord och miner försökte vi språkas vid, mest blev det skratt, vi tyckte väl båda den andre såg lite kul ut när vi försökte kommunicera via levande charader. Jag lyckades i alla fall få henne att förstå att vi behövde mer armeringsjärn....