Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

MAT

Posted 28 11 08


Mat...detta ständigt återkommande ämne....mat som har en så central roll i våra liv, inte minst vårt och framför allt mitt liv.
Många hör av sig och undrar om och hur mathållningen har förändrats sen vi kom hit till Grekland, det vill jag påstå att den har gjort, på många sätt. Den stora förändringen är att vi framför inte lägger ner lika mycket tid på matlagning sen vi flyttade hit, vi använder t ex mycket färre råvaror. Det beror till stor det på att vi är utomhus så mycket mer sen vi kom hit SAMT att vi har befunnit oss på "flyttande fot" så stor del av tiden, vi hinner helt enkelt inte. Vi har blivit tvugna att decimera basförrådet i skafferi, kyl och frys till ett minimum för att inte händerna skulle hamna vid knäna efter alla flyttar, vi har nu flyttat allt som allt 10 (tio) gånger på ett år...hur många har varit med om det och kan berätta om hur det känns?

95 % av alla dagar ser vår lunchtallrik ut så här:

Njaaa, inte apelsiner varje dag, men väl fetaost, tsatziki, tomater, lök, oliver, bröd och olivolja, ibland med ett eller annat tillägg i form av t ex aubergineröra (Melitzanosalata), sommartid ibland i sällskap av ett litet glas iskall Retsina. Detta är alltså den lunch vi äter i stort sett varje dag. Ibland tittar vi förvånat på varann och frågar oss "ska vi aldrig tröttna på denna typ av mat"? och det verkar faktiskt inte så...det smakar LIKA gott varje gång. Råvarorna är förstås de bästa tänkbara. Vi har länge kunnat sköra egna tomater, godast var de i våras och under försommaren när solen fick göra sitt till sötman, sedan verkade de väldigt chockade under den heta sommaren och hängde mest med bladen hela tiden och inga nya fruktämnen ville de producera, men NU hänger det stora fina (gröna) tomater på plantorna igen, frågan är hur många som hinner mogna fram och bli röda innan det blir kallare?


Vi odlade lök, potatis, spenat, bönor, aubergine, zuccini under våren och nu under hösten har odlingarna bytts ut eller utökats med olika sorters kål, just nu skördar vi broccoli, snart kommer blomkål, vitkål och rödkål. Paprikaplantorna har gett oss mycket paprika hela säsongen, nu börjar det sina...antar att de vill ha mer värme liksom tomaterna, zuccinin och auberginerna som också är på upphällningen. Alla dessa fina råvaror har tillsammans med ägg, kyckling och fisk blivit vår middag varje dag, många gånger gratinerar vi dem med lite olivolja, havssalt och Parmesanost.
Snart är det dags att plocka upp höstomgången av potatisen - kan man göra Jansson på färskpotatis, nån som provat?

För ett tag sedan åt vi något som vi aldrig ätit tidigare, kaningryta! En av våra goda vänner härnere, Leo, ville gärna bjuda oss på sin speciella kaningryta, inte tacker man nej till det, alltid kul med nya kulinariska upplevelser.
Vi var på plats redan när denna läckerhet skulle tillredas. Medan grabbarna fixade kaninen fotograferade jag och gjorde anteckningar om de olika momenten, detta är nu tyvärr "en flytt sedan" och jag kan inte hitta mina anteckningar, jag försöker här rekapitulera så som jag minns det hela:

Man tager 1 st kanin, detta exemplar vägde ca 1,5 kilo skulle jag tro. Stycka den, om detta inte är gjort redan i butiken, tvätta och torka av de olika kanindelarna, lägg i gryta och bryn köttet lite runtom, gärna i olivolja. Därefter ska den penslas, del för del på alla sidor, med fransk senap, sedan läggas tillbaka i grytan tillsammans med ett par klyftade gula eller röda lökar, samt några vitlöksklyftor


Leo penslar...

Efter detta kryddar man med med salt, nymalen peppar och tillsätter oregano, torkad eller färsk. Sedan tillsätts ½ flaska rött matlagningsvin


Kurt tillsätter rödvin...och därefter grädde...matlagningsgrädde går bra.

Låt det hela därefter koka nån timma eller 1½ tills köttet börjar lossna från benen.
När det började närma sig slutet på koktiden tillsattes några gröna paprikor i bitar.



Därefter smakar man ev av med mer grädde, mängd beroende på hur många såsen ska räcka till, och det kan inte bli för  mycket sås, jag lovar.....


Kul med killar som gillar att jobba i köket...

Bilden nedan visar den färdiga rätten

Just här hade vi fixat en "side dish" bestående av  Zuccini i stavar, snabbt bräserade i olivolja och lätt kryddade med salt o peppar. Till rätten serverades Basmatiris...mycket läckert!

Tack Leo, för en mycket trevlig kväll i ert fina hus, maten "smakade mycket gott för oss". Hoppas ni kommer hit snart igen både Du och hustrun, kanske kan vi då bjuda tillbaka, förhoppningsvis under eget tak. 






Ibland händer det att man blir bjuden på middag från de mest oväntade håll, detta hände oss häromdagen. Det var innan senaste flytten när vi fortfarande bodde i det lilla, mysiga huset i Vasilitsi.
En bil stannande strax utanför husets mur, en äldre man och en kvinna som vi antog var hans fru steg ur bilen. Vi förstod av de redskap de lastade av bilen att det var olivskörd på gång. De talade ingen engelska men vi uppfattade, trots vår knapphändiga förståelse för grekiska men tack vare deras gester och goda vilja att kommunicera, att detta var de förra ägarna till marken där huset står. På tomten finns fyra mycket gamla, vackra olivträd kvar och dessa skulle nu skördas. De båda grekerna var pratsamma och glada och vi fick så fin kontakt att jag bestämde mig för att våga ta några bilder av Theodoros och Élena, som vi förstod var deras namn.


De poserade gärna för kameran, jag brukar vara lite försiktig med fotograferandet, en del människor tar ibland illa upp när man vill fotografera dem, men så icke Élena och Theodoros, trevligt för mig.

På något sätt lyckades vi kommunicera ganska väl med Élena och Theodoros, vi kunde till och med förstå att de ville att vi skulle komma till deras hem samma kväll klockan 18 och dricka kaffe. Vi lyckades också förstå vilket hus som var deras. Väldigt glada för deras inbjudan tackade vi ja, inte varje dag man blir hembjuden till "den sanne greken" -  bäst att passa på.

Vi har förstått att man kommer inte tomhänt hem till  någon i Grekland. Vi försåg oss med en liten kartong från det bästa konditoriet i Koroni, fylld av en mix av deras läckra bakverk, mandelkaka, baklava, chokladbiskvi och ytterligare någon läckerbit med blankt fint papper på. Förväntansfulla ringde vi på Élena och Theodoros ytterdörr klockan 18 samma dag.

De gav oss ett varmt välkomnande och bad oss sitta ner i köket där den öppna spisen fanns. I spisen sprakade brasan muntert...eller kanske inte så muntert...här i Grekland har de ett helt annat sätt att elda i sin öppna spis mot vad vi är vana vid. De tar in jättelånga stora vedträn, nästan som stockar. Dessa lägger de sedan in i öppna spisen, därefter tänder de elden och undan för undan skjuter de in den långa stocken som befinner sig till hälften utanför den öppna spisen och mest ligger och pyr, så det var ingen munter brasa...men den värmde lika gott som en "munter brasa".

Élena stökade glatt pladdrande omkring borta i hörnet där spisen fanns och jag trodde hon möjligtvis förberedde någon mat inför morgondagen, men det hon verkligen höll på med var att fixa till, snabbt och lätt, en liten supé för Kurt och mig. Vi blev så förvånade, vi var helt och hållet inställda på en kopp kaffe, möjligtvis i sällskap av en läckerbit från vår medhavda kartong.


Snabbt och vant dukade Élena fram några tallrikar och bordet fylldes av allehanda smårätter på grekiskt vis. Det var en liten vegetarisk rätt med kronärtskocka och ärtor, mycket god i en härlig buljong med olivolja, en fräsch sallad dressad med olivolja, deras hemgjorda fetaost bjöds också, samt ett smakprov på årets Kalamataoliver, de var nästan lika goda som våra egna....  !    
Till detta bjöds ett slags bröd som Élena tillverkade av en deg som hon formade till ganska tunna bröd, som pitabröd nästan, dessa gräddades snabbt i stekpannan, Kurt sa att han såg att hon slog i grädde i smeten....inte undra på att de var goda. Men undrar hur det var med GI-värdet?
De frågade om vi ville ha ett glas vin (Krasí) till maten, eller om vi ville ha öl. Jag tackade ja till vinet, Kurt valde öl eftersom det hemgjorda vinet här i området många gånger är helt odrickbart. Élena och Theodoros vin var i alla fall drickbart och på något sätt passar det till de grekiska smårätterna, godast är det om sommaren, eftersom det oftast serveras iskallt, då kan det ibland vara riktigt läskande.
Efter maten serverades kaffe på grekiskt vis, ett litet, litet kokkärl ställs på ett litet, litet gasolkök, så tillreder man kaffet på grekiskt vis, mycket gott serverat med lite mjölk och socker om man så önskar, det behövs för det är ganska starkt och man dricker det i små, små koppar.

Élena och Theodoros berättade att de äger ca 700 olivträd och att de skördar dem själva, fattar inte hur de orkar - de är ju inte purunga - Theodoros var 72 och Élena 68 - men det är kanske det som är själva hemligheten med att de orkar, hårt arbete och sund mat + avsaknad av stress.
Vi förstod också att de hade två hus till som de hyr ut till turister - antar att det är här som på västkusten i Sverige förr i tiden, de flesta hade ett extra gästhus att hyra ut eller så flyttade man helt enkelt ner i den lilla lägenheten i källaren och hyrde ut sin egen del av huset under högsäsong. Alla sätt är bra...

Vi hade en härlig kväll med en trevlig pratstund med det gästfria grekiska paret. Vi har förstått att grekerna är ett gästfritt folk, åtminstone den äldre generationen, de har det i generna.
Det grekiska ordet för gästfrihet är "Filoxenía" - det ser man ibland som namn på restauranger eller tavernor, ännu ett vackert grekiskt ord.

Vasilitsi har kommit att bli en av våra absoluta favoritbyar här i området. När du kommer på besök kommer vi att kunna erbjuda ett litet dagsprogram som heter "Vandring i Vasilitsi" - en vandring på någon timma eller två, i och omkring denna pittoriska lilla by. Avslutningsvis äter vi förslagsvis på Nico's restaurang i Vaslilitsi som är en av de bästa häromkring, ingen går därifrån varken besviken eller hungrig - välkommen att komma med!