”Det var längesedan vi lagade mat tillsammans”, sa min grekiska väninna en dag till mig. ”Jag har lite kul på gång härhemma, har du tid o lust att komma över”?

Självklart har jag tid och lust när hon bjuder in till något så spännande, undras vad hon hade i åtanke denna gång…?

Mitt bidrag tillmatlagningsstunden blev:

Det syns säkert vad jag har planerat, smidigt, enkelt och väldigt svenskt. Snart åker vi till IKEA och då ska det köpas några fler burkar av "skarpsillen", eller ansjovis som jag tycker speglar bättre vad konservburken på bilden ovan innehåller.

Vad väninnan hade i tanken hade jag aldrig kunnat drömma om.

Någon som vågar sig på en gissning vad ovan bild är början till?




plus det som hon färdigställt i den blå bunken ovan...

Helt rätt! Det ska bli korv – eller Loukaniká som man säger på grekiska.

Jojomensan, de hade slaktat en gris och nu gällde det att ta vara på allt. Korvfärsen var specialmald i lite grövre bitar, sen var den kryddad med salt och allehanda örtkryddor och tro’t om ni vill – apelsinskal – finklippt apelsinskal…ingen idé att fråga om nå’t recept, det där har hon i fingrarna....
”Lite sån’t och lite sån’t, sen rör man omordentligt och strax är det klart…” ungefär så var svaret jag fick när jag frågade hur denna smet kommit till.

Sen till själva stoppningen av korven, inga genvägar med köksmaskiner här inte, närå…en vanlig avskuren PET användes som tratt, sen gällde det att trä på det tunna korvskinnet på fd flasköppningen utan att korvskinnet sprack och sen var det bara att proppa i korvsmeten. Det gick bra men det tog lite tid, jag tror hon ska få min köttkvarn, inkl korvmatare….hoppas hon har mer användning för den än jag, men den blir väl antagligen stående i nåt hörn, ska det vara så ska det vara på riktigt…

Gång på gång gjorde hon mig förvånad denna korvstoppardag, när korvarna var färdiga hängde hon upp dem i öppna spisen, tyvärr tog mitt kamerabatteri slut så jag kunde inte föreviga hur det såg ut när korvarna hängde längst in i öppna spisen i en lång rad. Sen skulle det eldas i öppna spisen, hon hade samlat olika varianter av doftrika små, tunna grenar och det var ganska mycket lavendelgrenar, ”Lavendel ger den finaste arom” sa hon.

Så skulle det hållas fyr i spisen i dagarna tre, det fick inte brinna, bara pyra så det blev finfin kraftig röksmak på korven.

Så här fin blev min Jansson, den avsmakades med mycket smackande från väninnan och flera berömmande ord, och ja...den blev faktiskt riktigt god.




Idag fick jag hämta upp korven som jag stoppat....den ligger nu i kylen och gosar till sig...

Man kan frysa den, eller lägga den i en burk med olivolja och ta fram och äta allteftersom, med den uråldriga konserveringsmetoden står sig korven upp till ett helt år i oljeburken.

"Man kan också äta den färsk, bara att skära den i lite mindre bitar och steka den i olivolja", berättade hon.

Måste ut och plocka lite färsk horta också, det blir en finfin geniunt grekisk middag.