Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Nu puttrar det o jäser igen i Villa Olivia

Posted 5 7 11

 

Inte vet jag vad det kom sig…men jag höll väl inte igång min surdeg från surdegskursen på Ålands på rätt sätt, för den dog - till min stora sorg....
I min desperation tog jag fram min surdegsklutt från frysen (sparad från vännerna Leffe o Maggans surdegsleverans i november förra året), men jag fick aldrig nå’t liv i den heller. Den där friska, lite syrliga doften som en bra surdegsstart ska ha infann sig aldrig…doften var mer åt det unkna hållet och den verkade skikta sig på nå’t sätt, kanske hade frystiden varit för lång, inte vet jag. Men nu ska det bli andra bullar – eller brödlimpor snarare, nu är surdegen på gång igen.

Åsa, min surdegsklippa, var här igen med maken Sune. De hade både surdeg och specialvetemjöl med sig i resväskan. De fick mersmak av Villa Olivia och gästar oss på nytt detta år.

Så har jag också fördjupat mig lite mer i boken ”Bröd från Brunkebergs bageri” förf. Heléne Johansson.
Jag har startat ett experiment i bästa ”Brunkan”-stil med vatten, russin, aprikoser och katrinplommon som nu ska stå och puttra till sig i fyra dagar, omröres en gång per dag. Sen silas frukten ifrån och man gör en ny surdegsstart på vätskan, frukten kan man sedan lägga i bröddegen, m a o allt tas till vara... eller kan det gå under benämningen "återvinning"? I alla fall
kan man sedan göra sitt egen "levain" på denna degvätska. 

Min grekiska väninna Adonia har berättat för mig var man köper det bästa mjölet häromkring, närmare bestämt i den lilla byn Vasilitsi som ligger nån mil härifrån. En gammaldags och mycket vacker by - väl värd att besöka f ö...


Byn har en mycket bra liten taverna "Nico's" här äter man vällagad, traditionell, grekisk mat till rimliga priser.


Hela byn består av strosvänliga små gränder...


...både för åsnor och människor, har man tur möter man gumman på åsnan på väg hem med det hon samlat för dagen för att mata sina getter med hemma i stallet.

Tillbaka till surdegen - mjölet heter Gazarma eller något liknande - damen i caféet förstod i alla fall vad jag ville ha - och odlas här i Messinien – allt som är närodlat är bra, eller hur?
Efter ett besök på Nico’s krog i Vasilitsi häromkvällen tog vi vägen via Caféneot där de säljer det speciella mjölet och vi köpte med oss tre kilo hem för att prova på den fina varan. Damen i den lilla kombinerade serviceshopen/cafeneot vägde upp mjölet i en vanlig plastpåse från en stor säck som hon förvarade i ett hörn i lokalen. 

Det verkar vara ett mjöl av väldigt fin kvalitet vågar jag påstå nu när jag använt det vid ett par brödbak, närmast att jämföra med det svenska ” Vetemjöl Special”… brödet blir så fint, så fint…och smakar så gott så gott…

Tack Åsa o Sune som valde ”de långa armarnas resa” och lastade både mjöl och surdeg i resväskan och som fick det att börja puttra och jäsa igen i Villa Olivia.  

Experimentet med frukten som lades att jäsa i vatten blev till en jättefin surdeg – brödet blev toppenbra! Hoppas ”provklutten” av surdeg som följde med Åsa hem i resväskan överlevde och att den blir till fint surdegsbröd hemma i Stockholm.

Åsa & Sune - vi ses nästa sommar (om inte förr) - det är ju då Sune o Kurt ska bestiga högsta toppen i Taýgetosbergen på 2407 m ö h! Mer om detta i senare blogg....ett första rekognoseringsbesök nära toppen är gjort och planeringen fortsätter...