Visst låter det som en udda blandning och det är det också. Man ska absolut inte äta det på samma gång – och det gjorde vi inte heller.

Olivåret är startat med en första omgång kalamataoliver, det är väldigt tidigt att kunna skörda de första kalamataoliverna redan i slutet av september som var fallet. Fyra kg fick vi ihop som snabbt snittades av flinka händer, de ligger nu i sitt vattenbad ännu några dagar för att ”beska ur sig” sen ska de ner i förvaringslagen som därefter täcks med ett lager olivolja, där står sig oliverna ett par år. Det är dock ingen risk att de blir liggande så länge….

Susanne med mamma Ing-Marie, två glada olivplockerskor

Vandringsåret har startat också, en tvåtimmarsvandring blev vandring nr 2. Den började på parkeringen i grannbyn. Vi vandrade bort över kullarna och genom olivlundarna ner mot havet. Varmt och skönt var det, endast en vattenflaska tyngde packningen eftersom planen var att vandringen skulle avslutas med lunch på strandtavernan ”To Limanaki”, Lite molokna mottogs vi av beskedet att tavernan ff var strömlöst efter cyklonen Zorba. Våra miner ljusnade betydligt när vi ändå erbjöds grekisk sallad och souvlaki grillad över kolgrill, kall öl fanns också. Varmt och gott väder, härligt sällskap, en frisk kropp med starka ben som ställer upp på ännu en långpromenad, en enkel måltid vid havet, bröd och olivlolja från orten, vad mer finns att begära av livet.

Skulle vara en kanelbulle då. Det är en stark tradition att fira kanelbullens dag här i Villa Olivia, denna dag var vi sex bullätande människor kring kaffebordet och en höna. Vädret bjöd på solsken så pass starkt att vi fick flytta in hela härligheten i skuggan, därav den något mörka bilden.

Från kanelbullar till höns - de växer till sig de små kycklingarna, de två som vi tror är tuppar är snart lika stora som den vuxna vita hönsmamman, de tre som vi tror är hönor är ff ganska små.

Vi har nu släppt ihop flocken och det går ganska bra, med betoning på ganska. Den vita hönan gör ff skäl för namnet ”Stora Stygga” hon jagar sina två bruna hönssystrar så det står härliga till, aja baja om de kommer för nära kycklingarna, då blir det hack i kammen, bett i vingen och en efterföljande språngmarsch, hönstjut och kackel.

Snart väntar vi tre ägg i redet i stället för ett eller två, Stora Stygga har nu haft värpuppehåll i tre månader, det tycker vi räcker – undrar vad hönan tycker…..?