Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Olivplock och vandring

Posted 23 10 11


Merparten av Kalamataoliverna är just nu i sin bästa fas….det är nu de ska plockas ner och läggas i sin lag för kommande vinterbehov. Vi plockade häromdagen hos grannen som ville ha sina nerplockade, våra träd är enbart fyllda av gröna blad detta år, knappt en endaste svartblå oliv….träden vilar…eller kanske strejkar….man kan aldrig vara så säker på vilket....

Bo och Inger från Falun gillar oliver, de hade ryggsäcken full när de flög hem, 5,8 kg nyplockade oliver, de kände sig rika som troll.... 


Bo tar metallstegen till hjälp...


andra föredrar den lite mer naturliga trä(d)stegen...

så skönt att känna de solvarma, silkeslena oliverna i handen...

Vi fick ihop några kilo av den begärliga varan som vi sedan snittade och lade i det första vattenbadet. Det finns lika många recept som det finns greker i Messinien och alla anser att just deras är det enda rätta och det bästa. Likadant tycker jag som är svensk, mitt recept är det enda sanna och det bästa. Här är receptet:
1 liter vatten, 1 dl grovt salt och 2,5 dl av den lokala Messinska vinägern. Blanda ner saltet och vinägern i kallt friskt, vatten, rör om tills lagen är klar. Denna lag räcker till ca 2 kg oliver, dubbla och tredubbla satsen om Du har mer oliver.

Det hela föregås av själva snittningen av oliven, snitta eller inte – om detta råder lite delade meningar. Vi gör i alla fall två snitt i varje oliv, lite lagom kul handarbete efter plockningen, ju fler man är som snittar och samtidigt sitter och ljuger kring bordet, ju trevligare är det….sex personer snittar lätt 8 kg oliver på knappa timman, oliverna är både stora och tunga när de är fullmogna så kilot snittas snabbt.

 

Färdigsnittade läggs oliverna i kallt, friskt vatten, vattnet byts varje dag i ca 8-10 dagar. Efter 7-8 dagar smakar man av oliverna, de ska gå att äta upp – de ska inte vara så beska att man känner att man helst vill spotta ut dem när man smakar på dem. De får heller inte ligga för länge i sitt vattenbad och därmed bli helt menlösa i smaken. Det är det som är konsten…..att smaka av oliverna, att blanda själva lagen är ingen konst….
Oliverna är ätklara efter någon vecka eller två i lagen. En av de allra viktigste detaljerna är att överst i förvaringskrukan lägga ett tre-fyra centimeter tjockt lager av olivolja, då står sig oliverna i princip hur länge som helst. De blir bara godare och godare med tiden…


Avslutningsvis en av mina favoritbilder, makens händer fyllda av oliver....






Så till andra delen av rubriken -  Vandringen.
 

I Charakopió bor en engelsk dam som heter Gill Tomlinson. Under årets lite svalare period leder Gill vandringar på olika ställen i den Messinska omgivningen. Just nu ligger oktobers vandringsprogram på Gills hemsida http://walksandart.dns-systems.net/. Alla som är intresserade att delta kan anmäla sig hos Gill några dagar innan vandringen, Gill tar 4€ per deltagare för sin guidning.

Det var vandrare av många olika nationaliteter med denna gång, kanadensare, holländare, engelsmän, tyskar och österrikare och så vi fem tappra svenskar.
Tillsammans följde vi med Gill på en 1,3 mil lång vandring från Chrisokellaria via Livadakia till Vasilitsi där medhavd lunch intogs.


Skönaste stunden på hela vandringen - lunchen intogs med solsken på benen och skugga på överkroppen.




Fyra hurtiga och förväntansfulla redo att ge sig iväg





på väg...




denna grekiska installation passerades...


vandring i böljande landskap...







udden med Koroni på sin spets är alltid lika vacker...






genuina byn....






här fastnade jag ett tag och fantiserade fram ansikten i olika tappningar och varianter






paus med fågelskåderi bl a, vilken typ av vråk kan det vara....?








små åskådare längs vägen....inte så ofta passerar väl en så stor skock människor till fots på en gång...?





Tillbaka till Chrisokellaria följde vi gamla getstigar och andra små vindlande vägar genom olivlundarna. Det var en varm och solig dag, mot slutet blev vi lite trötta allihop, tror faktiskt att det var värmen som sög mest....trötta i benen eller fötterna var vi då rakt inte....
Senare på kvällen gick vi ytterligare en promenad till den lokala bykrogen där vi åt middag, det var ingen som kände för att laga mat -utemiddag - perfekt!




efter ca 3 timmars vandring inkl paus siktade vi åter Chrisokellaria, sällan har väl byn varit mer längtansvärd....hur många uppförsbackar skulle det vara kvar, "efter nästa är det nog ingen mer" tänkte man....men det var det, det var en till och en till...

Till sist var vi i alla fall framme vid målet


lite slitna väntade vi in de andra i gruppen....vi hann med en fika på lokala kaféneot innan de var framme....

Tack vänner för sköna dagar med både olivplock
och vandringstur.