Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Arkiv

Juni 2019

Maj 2019

April 2019

Mars 2019

Februari 2019

Januari 2019

December 2018

November 2018

Oktober 2018

September 2018

Augusti 2018

Juli 2018

Juni 2018

April 2018

Mars 2018

Februari 2018

Januari 2018

December 2017

November 2017

Oktober 2017

September 2017

Juli 2017

Juni 2017

Maj 2017

April 2017

Mars 2017

Februari 2017

Januari 2017

December 2016

November 2016

Oktober 2016

September 2016

Augusti 2016

Juli 2016

Juni 2016

Maj 2016

April 2016

Mars 2016

Februari 2016

Januari 2016

December 2015

November 2015

Oktober 2015

September 2015

Augusti 2015

Juli 2015

Juni 2015

Maj 2015

April 2015

Mars 2015

Februari 2015

Januari 2015

December 2014

November 2014

Oktober 2014

September 2014

Augusti 2014

Juli 2014

Juni 2014

Maj 2014

April 2014

Mars 2014

Februari 2014

Januari 2014

December 2013

November 2013

Oktober 2013

September 2013

Augusti 2013

Juli 2013

Juni 2013

Maj 2013

April 2013

Mars 2013

Februari 2013

Januari 2013

December 2012

November 2012

Oktober 2012

September 2012

Augusti 2012

Juli 2012

Juni 2012

Maj 2012

April 2012

Mars 2012

Februari 2012

Januari 2012

December 2011

November 2011

Oktober 2011

September 2011

Augusti 2011

Juli 2011

Juni 2011

Maj 2011

April 2011

Mars 2011

Februari 2011

Januari 2011

December 2010

November 2010

Oktober 2010

September 2010

Augusti 2010

Juli 2010

Juni 2010

Maj 2010

April 2010

Mars 2010

Februari 2010

Januari 2010

December 2009

November 2009

Oktober 2009

September 2009

Augusti 2009

Juli 2009

Juni 2009

Maj 2009

April 2009

Mars 2009

Februari 2009

Januari 2009

December 2008

November 2008

Oktober 2008

September 2008

Augusti 2008

Juli 2008

Juni 2008

Maj 2008

April 2008

Mars 2008

7e november….

Posted 20 11 18

  

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle fira min födelsedag plockandes oliver, men så blev det i år. Vi ville så gärna invänta grannen i Grindstugan (Villa Mikri) för att han skulle få möjlighet att närvara vid den första olivskörden på egen mark, men Suss vi saknade dig, nästa år kanske du åker med din Svante hit ner till olivskörden. Svante skulle komma hit ner från Sverige den 6e november, alltså blev det olivskörd dagen efter hans ankomst.

Dagen började med en fantastisk soluppgång som bådade gott väder för dagen. Och gott väder blev det och alla var på gott humör och sugna på att hugga i med det som stod på programmet.

 

Goda grannar och tillika arbetskamrater

 

 


Här invigs Eva i hanteringen av de stora näten som breds ut under träden. De är inte helt enkla att hantera, storleken är ofta 12x4m och många gånger är de tunga att dra om de är belastade med mycket oliver. Eva lärde sig konsten snabbt.

 

 

Näten dras över stock och sten över murar och ibland även över en och annan Pelargon.

 

 


 

Vet inte för vilket år i ordningen Vaida med maken Jan är här och assisterar vid olivskörden. Vaida tar en paus och fotograferar en Avokado. Vårt avocadoträd ger oss inte mer än ca 10 frukter detta år. Förra året fick vi säkert 50 Avocados så det är helt OK om trädet vilar detta år.

 


Jan rensar näten från grenar, blad och kvistar så det står härliga till.

 

 


Kaffestunden med den obligatoriska bilden på alla deltagare - utom Eva som var inne hos sig för att hämta sin specialkost - uppradade på ”långa soffan” – saffransbulle är lika obligatoriskt som kaffestunden. Det är inte så lätt alla gånger att få den grekiske skördechefen ”Mástoras” att avbryta arbetet.

 

 

Normalt sätter han sig ner kanske en kort stund med sin crew för en liten enkel måltid så att orken ska hänga med hela dagen. Här i Villa Olivia är evenemanget ”olivskörd” lika mycket en social grej som nödvändig och kaffestunden är lika viktig som måltiden när allt är klart.

 

 

Här är gänget samlat och vi äter pizza ”Villa Olivia” lika hemgjord som saffransbullarna. Retsina, vin och öl finns på bordet….några nöjer sig med bara vatten, jobbet fortsätter ju med samma intensitet i morgon – men på annan mark. Olivskördarchefen har 1000-tals träd att ta hand om.

Årets olivolja är grön som jade och eftersom den är så tidigt skördad har den en ganska stark pepprig eftersmak och den gräsgröna färgen utlovar att den är fullproppad med antioxidant. Smaken mjuknar med tiden och som syns på bilden nedan så ändras även färgen till en ljusare gul-grön kulör.

Olivolja 2017 och 2018

 

 

Read the rest of this entry »

Tittut

Posted 31 10 18



Tittut ja, knappt jag syns jag bland alla grenarna.

Idag har vi ”städat kring fötterna” på alla olivträden - dvs sågat och knipsat bort alla små skott som ofta kommer längst ner på stammen. Nästa vecka blir det skörd av oljeoliverna, närmare bestämt den 7e november. Vi kommer i år liksom alla andra år att sköta detta tillsammans med vår grekiske vän och hans crew samt några till som finns här i Villa Olivia och killen i grannhuset Villa Mikri. För Svante (honom känner ni ju) blir det premiär med olivolja från egna olivträd. Jag minns den känslan….

Det blir ingen rekordskörd i år, olivträden beter sig som de flesta andra träd, ena året får man mycket frukt, andra år får man bara lite - i år det sistnämnda tyvärr. Vi skördar ovanligt tidigt, det innebär att den olja som vi får ut detta år blir extra fullproppad med antioxidanter.

Man kan se skymten av en solstol vid sidan av mig, där ligger min syster idag och solar sig. Hon anmälde sitt intresse och ville hjälpa till med olivträden, men jag hänvisade henne till solstolen (+27 idag). Hon behöver vila och gona sig i solen efter några tuffa månader på jobbet. Men ett foto behövde jag hjälp med, som synes har jag inga händer till en selfie ens.

Ett bevis på att hon är här, vår ena tupp är alldeles kär i henne och vill gärna komma så nära som möjligt….

Read the rest of this entry »

Vandring till Koroni med shopping och hönsstatus

Posted 22 10 18


 

En underbar sensommar…eller egentligen är det väl höst…? Vi har fortfarande en bra bit över 20-gradersstrecket om dagarna, nätterna ner mot 15, fortfarande badar jag i havet varje morgon i ett ca 22-gradigt vatten.

I går söndag var det perfekt vandringsväder och det blev en fotvandring till Koroni och besök på söndagsmarknaden. Jag kunde ju inte gå förbi tanten från Vasilitsi som säljer så fina hemodlade plantor…..Maken tog sig för pannan….neeeej…inte mer att vattna. Joodå, mer att vattna blev det, jag kunde absolut inte gå förbi denna fantastiskt vackra Hibiskus

 


 

 

Och inte den fina Björnbärsplantan heller



 

Det är rätt tid att plantera nu så jag slog till och nu har de båda kommit i kruka respektive jord. En fläderbuske passade på att komma ur sin planteringskruka och ner i jord på samma gång, lika bra när spaden är ute och grävarmen igång. Vi får hoppas att den tar sig, vi har fått fläderplantan av Antonia och hon är glad idag att hon delade med sig av sin fläderbuske – hennes har just dött, så nu hoppas vi att vår tar sig fint så kan hon få en stickling framöver.

 

Våra tre hönor har nu bildat en vuxengrupp, de jagar iväg kycklingarna, nu är det inte tal om att Vita ska ha dem under sina vingar längre, inte får de vara med storhönsen och äta heller, jag måste lägga hönsfoder i flera högar annars kommer inte de små till. De stora är där med en gång och hackar…de stora ska äta först sen kan de små få om det blir nåt över.
 

Nu har Vita börjat värpa igen efter mammaledigheten, så nu får vi tre ägg varje dag igen.

 


 Vita, Pipen och Vitryggen på spatsertur

 


Kycklingarna börjar bli riktigt stora, vi är så nyfikna att få se om det är tuppar eller hönor, förhoppningsvis några av varje.

Idag har vi plockat kalamataoliver hos våra grekiska vänner, vi hann inte plocka så länge, det började regna tyvärr….eller tack och lov kanske man skulle säga, träden törstar så att oljeoliverna kan bli lite fulla …vi tror och hoppas att vi ska kunna skörda kring 7e november, det är ovanligt tidigt detta år. Det ser ut att bli en medelmåttig skörd. Förra året var det ju rekordskörd så det var inget annat att vänta för detta år. Det brukar behövas ett viloår för träden efter en sån rekordskörd vi hade förra året.

 



Våra gästande vänner från Uppsala har fått ännu en upplevelse att lägga till minnesbanken, bilden är från dagens olivplockning. Härliga dagar med många trevliga stunder och glada skratt har vi haft tillsammans och än är det inte slut…..

Read the rest of this entry »

Oliver och kanelbullar

Posted 4 10 18

Visst låter det som en udda blandning och det är det också. Man ska absolut inte äta det på samma gång – och det gjorde vi inte heller.

 

Olivåret är startat med en första omgång kalamataoliver, det är väldigt tidigt att kunna skörda de första kalamataoliverna redan i slutet av september som var fallet. Fyra kg fick vi ihop som snabbt snittades av flinka händer, de ligger nu i sitt vattenbad ännu några dagar för att ”beska ur sig” sen ska de ner i förvaringslagen som därefter täcks med ett lager olivolja, där står sig oliverna ett par år. Det är dock ingen risk att de blir liggande så länge….


Susanne med mamma Ing-Marie, två glada olivplockerskor

Vandringsåret har startat också, en tvåtimmarsvandring blev vandring nr 2. Den började på parkeringen i grannbyn. Vi vandrade bort över kullarna och genom olivlundarna ner mot havet. Varmt och skönt var det, endast en vattenflaska tyngde packningen eftersom planen var att vandringen skulle avslutas med lunch på strandtavernan ”To Limanaki”, Lite molokna mottogs vi av beskedet att tavernan ff var strömlöst efter cyklonen Zorba. Våra miner ljusnade betydligt när vi ändå erbjöds grekisk sallad och souvlaki grillad över kolgrill, kall öl fanns också. Varmt och gott väder, härligt sällskap, en frisk kropp med starka ben som ställer upp på ännu en långpromenad, en enkel måltid vid havet, bröd och olivlolja från orten, vad mer finns att begära av livet.

 

 

 

Skulle vara en kanelbulle då. Det är en stark tradition att fira kanelbullens dag här i Villa Olivia, denna dag var vi sex bullätande människor kring kaffebordet och en höna. Vädret bjöd på solsken så pass starkt att vi fick flytta in hela härligheten i skuggan, därav den något mörka bilden.

Från kanelbullar till höns - de växer till sig de små kycklingarna, de två som vi tror är tuppar är snart lika stora som den vuxna vita hönsmamman, de tre som vi tror är hönor är ff ganska små.



Vi har nu släppt ihop flocken och det går ganska bra, med betoning på ganska. Den vita hönan gör ff skäl för namnet ”Stora Stygga” hon jagar sina två bruna hönssystrar så det står härliga till, aja baja om de kommer för nära kycklingarna, då blir det hack i kammen, bett i vingen och en efterföljande språngmarsch, hönstjut och kackel.

Snart väntar vi tre ägg i redet i stället för ett eller två, Stora Stygga har nu haft värpuppehåll i tre månader, det tycker vi räcker – undrar vad hönan tycker…..?

 

 

 

 

.
Read the rest of this entry »

Vandringssäsongen 2018/2019

Posted 23 9 18



Så var det äntligen tid att ge sig ut på den första höstvandringen, som jag längtat…. Det är fortfarande lite för varmt så vi fick ge oss av ganska tidigt innan solen blir för het. Dessutom valde vi att inkludera bad i vandringen och kanske skulle det till och med kunna kallas morgonpromenad, man orkar varken lång eller ansträngande vandring när temometern visar +25 redan 08.30.

 



Första delen gick längs Perouliastranden, välkänd för så många. Två pensionärer med pigga ben och ett öppet sinne för nya upplevelser blev mina vandringskamrater för dagen.

 


 

Vi valde att gå söderut via den lilla byn Agia Triada, en fin promenad genom olivlundar och den lilla byn med sina oftast välskötta hus och trädgårdar. I byn finns även en jättefin sandstrand.

 



Vi behövde inte dela stranden med så många denna morgon.

 

 


 


En fiskare var ute i arla morgonstund



 

 

 


Mina vänner badar i det varma sköna havet, så skönt i solen - även jag tog mig en simtur, om inte annat för att svalka av mig.

 

 

 


Promenaden ner från vägen till själva badstranden går via kraftig nedförsbacke och följaktligen är det uppför därifrån, puh.....

 

 


Känns bra att kunna spola fötterna rena från sand innan fortsatta vandringen hemåt börjar. Halvvägs upp i backen finns en stenbänk med en vattenpost bredvid, så skönt att sitta o pusta lite där i skuggan av de stora Eukalyptusträden och skölja fötterna rena samtidigt.

 

 


En tillbakablick uppifrån backen på väg hemåt....minns det som igår hur det kunde kännas på en segelbåt....


Så till något helt annat, en bild på våra kycklingar, de har vuxit och blivit mycket större, speciellt två som vi tror är tuppar. Vår vän Pandelis tror det är tuppar alltihop….




Vi som hade spetsat på att åtminstone ett par kycklingar skulle kunna vara hönskycklingar, vi får se vad det är i sinom tid – det är för tidigt att avgöra ännu. Siga....siga....

 
Idag söndag den 23 september var det premiärtur till Charakopio och grönsaksmarknaden som håller till där på söndagsmorgnar.

 



Mina härliga vandringskamrater för dagen, mor och dotter….jag hade fullt sjå att hinna med damen till höger – vilken speed hon hade. Hon är här och firar sin 85-årsdag, jag är så imponerad av hennes kondition och livsglädje, hon var inte ens svettig när vi kom fram till grönsakstorget +27 och uppförsbacke till trots. Men vi fick stanna till i affären på hemvägen så hon fick köpa sig en keps, det blev lite för varmt om håret…..

 

Ett antal fina små rödbetor och ett halvt kilo färsk spenat fick följa med mig hem i ryggsäcken från grönsakstorget. Rödbetorna ska lagas till och bli Šaltibarščiai, minns ni den goda rödbetsoppan från Litauen?




Spenaten ska bli till en spenat- och fetaostpaj av filodeg som jag lagar till i stekpanna, efter ett recept från Jamie Olivers samlingar.

 

 




 
En sån här liten rackare gjorde oss sällskap vid Villa Antika häromdagen, en liten minisköldpadda. Vi konstaterade att den inte räckte till så värst mycket sköldpaddsoppa, så vi lät den traska vidare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Read the rest of this entry »

September….

Posted 2 9 18


Kan inte med bästa vilja i världen påstå att det känns som höst, även om jag rent förnuftsmässigt förstår att det är så, det är höst. Höstterminen börjar lite senare här än i SE, än så länge hör man glada barnröster på stranden. Det är ff varmt, över 30 varma varje dag, kvällarna ljuvliga kring 25-27, nätterna börjar bli uthärdliga och går att ta sig igenom utan vare sig fläkt eller AC.

 

Marken mellan olivträden halmgul av torrt gräs , havet turkosblått....

Det är dags att ta farväl av den stekheta sommarsolen och välkomna en mildare sol, en sol som ger långa skuggor och som inte är så brännande het. En lite vänligare sol som framgent kan möjliggöra utomhusvistelse hela dagen, inte bara morgon och kväll såsom är fallet nu.

Genom flera möten de senaste dagarna/kvällarna har vi tagit farväl av ett par som genom åren blivit kära vänner, våra första vänner här i vårt hörn av världen sedan drygt 10 år tillbaka. Vänner som genom olika livshändelser visat prov på genuin och trofast vänskap. Nu hade de bestämt sig för att sluta ”pendla” och ägna sig åt sitt liv i Sverige på heltid. Hus i Grekland och hus och skärgårdsställe i Sverige kan tyckas väl mastigt när man i 18 år pendlat Sverige/Grekland för att kunna sköta om alla tre. Det blev Greklandshuset som fick stryka på foten till förmån för mer tid på lantstället i Stockholms skärgård.





En epok är slut – det är inte utan att det känns i kroppen, saknaden känns. Så många trevliga stunder vi haft tillsammans….


I saknaden är det skönt att sätta sig och titta på de små kycklingarna som växer och frodas, de springer, hoppar och skuttar, tjattrar glatt när jag närmar mig med matskålen.

 

De små snart tre veckor gamla.....




Livet och året går vidare och det är dags att samla frön till ettåriga växter som man gärna vill se även nästa år, en fin basilika, en god chili….










Snart sticker den första minicyklamen upp ur den torra jorden för att följas av hundratals när regnen börjar komma.

Grekerna säger att det är ”lilla våren” som därmed börjar, en slags minivår till skillnad från riktiga våren som börjar i februari. Lilla vårens alla växter väcks till liv av höstregnen som kommer inom några veckor, frön och rötter som legat i dvala i jorden hela heta sommaren vaknar för några livskraftiga månader innan de lite svalare nätterna infinner sig, vanligtvis i december.

 

Strandliljan - första tecknet på att sommaren närmar sig slutet, så vemodigt vacker….

 

 

Read the rest of this entry »

Dag 20

Posted 14 8 18


Så kom de till slut....av de totalt nio äggen har fyra kläckts och vi har nu en gul helt vanlig kyckling, två nakenhalsade samt en svart kyckling som piper och spatserar runt omkring den vita hönan. De nakenhalsade ser så skojiga ut, dunig gul kropp, naken hals och som en liten gul basker på huvudet.


Här kan man se att halsen inte har dun, men mössa har den lilla kycklingen

vet inte om jag tycker att den ser så kul ut som vuxen...


Lånad bild

Jag tycker inte att den är så tjusig att se på, men det lär vara en bra hönsras läser jag, lugn och fin och den lägger stora fina ägg, vi ger den en chans, dvs om den inte är en tupp, då blir den "coq au vin".

Inatt sover hönsmamman med sina små i transportburen för katt, hon verkade väldigt trygg med det när vi sa godnatt till henne lite tidigare i kväll.



Kattburen står i hönsburen som står i inhägnad hönsgård, vi vill inte att varken räv eller något annat farligt djur ska komma åt de små liven.

I morgon är dag 21 så blir det spännande att få se om de andra fem äggen "spricker ut" är de befruktade så borde de göra det, men det vet man ju aldrig, dag 22 plockar vi bort äggen, då ger vi upp hoppet om fler kycklingar.



Read the rest of this entry »

Maken med torken mm

Posted 11 8 18

 

Det är tid för tork, tork av fikon, vindruvor till russin, det mognar i omgångar så maken har fullt upp. Han gillar att hålla på med detta och han gör det med den äran. Vi har russin o fikon till långt fram på året.

En hel del fikon och vindruvor konsumerar vi direkt såklart, men eftersom det mognar mycket på en gång så går det inte att äta allt färskt så hans idoga arbete med plock och tork är ovärderligt.

Här är varmt, ca 30-32 varje dag, vi lyckas i alla fall hålla liv i det mesta som växer och blommar, men det kräver vattning ibland två gånger dagligen. Bjuder på några bilder från det som blommar här just nu:

 









Den gamla Bougainvillean har stam tjock som på ett träd, det var en av de första växterna vi planterade. Den är lite annorlunda, den har både rosa och vita blommor på samma stam, nu är den jättestor och täcker säkert 10 meter staket, vi får tukta den ibland när dess grenar trasslar in sig i olivträden.



Och vad äter vi då när det är så varmt, det blir det gamla vanliga, dvs allt som går att göra av det fina som finns här i Messenien

 




 

Igår blev det fyllda zucciniblommor till lunch och en annan dag blev det sushi till kvällen. Väldigt ofta när vi är i Kalamata lunchar vi grekiskt innan vi åker hem och med oss i bilen finns ofta sushi som vi äter på kvällen. Kalamata har ett riktigt bra sushiställe som heter Umami – så god sushi, kan verkligen rekommenderas. Jag hoppas de överlever, det verkar vara trögt i Grekland med att få folk att gilla sushi – själva älskar vi omväxlingen i matkulturen.






En kväll när vi åt hos Sofia o Vasilis på deras restaurang uppe vid vägen berättade Vasilis att bygget med det nya strandstället bredvid To Limanaki på Memi beach nu var helt klart. Vasilis o Sofias dotter Eleni jobbar där och säljer glass bl a och naturligtvis ville vi prova den italienska glassen som skulle vara så god. Och det var den

 

Men vi stod inte ut längre än ca 20 minuter, i hörnet stod en dj och såg till att man inte kunde prata med varann, säkert jättetrevligt för många som gillar denna typ av ställe med hög musik, men för oss gamlingar blev ljudnivån snart ”bara jobbig” – vi satte snabbt i oss glassen och for därifrån, hem till lugnet i olivlunden vid havet.

 

Så till en väldigt svår sak att berätta om. Villa Olivias maskot, vår kära lilla katt Ulla har fått somna in. Hon har varit sjuk i omgångar från och till ett tag, vilket inneburit åtskilliga besök hos veterinär och apotek för att försöka få bukt med hennes åkommor. Senaste beskedet var att man trodde hon fått hjärnblödning….hon var vilsen, såg inte bra och vinglade omkring på stapplande ben. Det kändes inte värdigt längre….Ulla var säkert 12 kanske till och med 13 år gammal. Hon fick ett långt och lyckligt liv tillsammans med oss, vår familj, våra vänner och gäster i olivlunden. Så älskad…så saknad...

 

 

Read the rest of this entry »

När fikonen går till….

Posted 24 7 18


Plötsligt är alla mogna på en gång…och vad gör man? Magen tål inte hur många fikon om dagen som helst. Joo, man kan torka dem – maken har full sysselsättning, han plockar, skär bort själva fästet, delar dem i halvor och lägger dem att torka i solen. Likadant med russin, han plockar de små druvorna, breder ut dem på nät i solen och druvorna får torka några dagar. Ta mig tusan…. sitter han inte där och vänder på dem ett och ett också – det måste väl var det närmaste man kan komma yrket ”russinskrynklare” som man hade roligt åt som barn.

Själv bakar jag en fikonkaka, enkelt – man gör en smet som till mjuk pepparkaka och lägger skivor av färska fikon överst. Kakan kan komma väl till pass – i morgon ska vi hämta fem befruktade hönsägg hos grannen som har tupp till sina hönor. Den vita hönan verkar vilja ruva, så vi gör ett försök. Jag vet att vi varken får betala för dem eller byta med våra obefruktade ägg, men en fikonkaka säger de nog inte nej till.

Fikonkakan innan den går in i ugnen.




 

Så vem vet…..har vi tur kanske vi har små kycklingar här om ca tre veckor…





Read the rest of this entry »

Hönor kan uppenbarligen inte läsa…..

Posted 19 6 18


 

 

  


Det får man ju helt klart för sig när man ser ovan bild….

Nu har våra hönor blivit riktigt hemtama, det märker man tydligt, de vet precis var bästa platsen med djupaste skuggan är när dagarna blir heta, de vet precis att mask och andra läckra småkryp hittas lättast när det är nyvattnat och var. Om en av hönorna hittar en godbit så springer den iväg med godbiten dinglandes kring näbben och de andra hönorna tätt efter, ibland tappar den lyckliga hönan godbiten och då mumsar de efterkommande raskt i sig den.

Riktiga godbitar är gräshoppor och det tackar vi särskilt för, gräshoppor kan sätta i sig bladen på rosenbusken på bara ett par dagar. Cikador äter de också…och ta mig tusan är det inte liiiite tystare i olivlunden än vanligt….?


Det som hänt är också att de slutat lägga ägg i värpredet i hönshuset – nu lägger de ägg lite varstans var det passar dem i nå’n buske eller så. Enda sättet att hitta dem är att skynda sig för att se vart vita hönan befinner sig när hon säger kakaka..kaKAAAA…. kakaka..kaKAAAA…. kakaka..kaKAAAA – det är signalen att du är det färdigt för idag – ägget är värpt. 

Men igår tog hon ju ändå priset, då spatserade hon helt sonika uppför långa trappan till altanen på andra våningen och la ägget i kattkorgen. Det gillade inte Ulla o gänget nå't vidare....

Idag har vi börjat hägna av olivlunden, nu får hönorna gå på en lite mer begränsad yta i anslutning till hönshuset och kring växthuset - ej längre överallt i olivlunden och därmed får vi bättre koll på var äggen hamnar. Förhoppningsvis i värpredet, nu finns det ju inte så förfärligt många andra ställen att välja på. Efter en veckas äggletande fick vi nog...

 

Inhägnat - nu har vi koll på både äggen och hönorna.




En annan efterlängtad händelse – vi får just nu det allra finaste och härligaste regn vi fått sedan i april månad. Hela naturen blir så ren och väldoftande och dessutom får alla törstande olivträd och allt annat som växer en välbehövlig dos vatten. Idag behövder man minsann inte springa omkring med vattenkannan.....

 


 

Read the rest of this entry »