KVART I FEM!!!!!?????
Det är inte möjligt – har jag försovit mig??? Taxin skulle ju komma 04.45….det innebär att den står härutanför i snöyran och väntar…jamen…jag uppgav ju mitt mobilnummer….visst ringer de om de märker att kunden inte dyker upp….UPP...upp upp …fort! fort!! Några kläder kom på, en strumpa eller nå't, ut i köket i lägenheten där jag bor över natten hos min väninna i väntan på Flighten Hem – Hem Till Grekland. Tänder lyset – stirrar med yrvakna och förmodligen vitt uppspärrade ögon... var sjutton hänger klockan? – den hänger ju inte över dörren som den gjorde hemma i vårt kök….Där! Där är den – det finns en i alla fall….men den visar absolut inte 04.45…snarare 23.15 – är det möjligt???
I min yrvakenhet har jag vänt min armbandsklocka upp och ner och sett fel, först blir jag naturligtvis oerhört lättad och tittar både en och två gånger på väggklockan – den måste ju gå rätt och det gör faktiskt min egen klocka också, om man håller den åt rätt håll vill säga…
Tillbaka till varma sängen, nu är det bara att somna om – lugn och fin – jag ska ju inte upp förrän i morgon 04.15, jag kan ju sova flera timmar till, då vaknar jag ganska utsövd, (inbillar jag mig för att lugna ner mina nervtrådar som står på ända) redo att starta Resan Hem Till Grekland…MEN …det är bara det att jag kan inte somna om, jag är redo att resa redan NU, kastar mig oroligt av och an i sängen – kommer mobilen att ringa som jag programmerat den?? Har jag rätt tid? Det skiljer ju en timma från tiden i Grekland, har jag satt väckningen på grekisk tid eller svensk tid? Sluta grubbla och SOV NU!!! Stressen ringer i öronen….
Det blev inte många timmars sömn, men ett par, kanske tre, blev det nog i alla fall.
Det blev inte många timmars sömn, men ett par, kanske tre, blev det nog i alla fall.
Mobilen ringde precis som den skulle, kl 04.15 svensk tid – jag var i Sverige förra veckan. Vänner ur den innersta kretsen firade sina högtidsdagar och självklart ville jag vara med om det. Många andra träffar blev det också, det var ett mycket trevligt Sverigebesök – om man bortser från vädret och det bryska uppvaknandet på avresedagen.
Tack och lov gick min flight Hem Till Grekland strax INNAN det stora snöovädret rullade in över landet, det som nu lamslagit både vägar och flygplatser runtom i Sverige. Det snöade ganska ymnigt under taxiresan till Landvetter flygplats som var min avreseort denna gång. Incheckning, kaffe och en frukostsmörgås på flygplatsen, sedan en avkopplande halvtimma vid gaten innan boarding, vi lyfter på utsatt tid, mellanlandar på utsatt tid, hinner äta en smörgås i all hast, lyfter i rätt tid mot Aten och landar Hemma I Grekland enligt tidtabellen, en lugn och skön flight med de obligatoriska kill-i-magen-luftgroparna strax innan landningen på Venizelos-flygplatsen i Aten. Kommer ut ur planet och får väskan lika snabbt som vanligt, väldigt bekvämt med små flygplatser – det mesta går smidigt. Tar av mig och packar ner curlingkängor och vinterparkan i min resväska, kliver i ett par bekväma skor och nu räcker min yllejacka bra. Från minus 17 i Göteborg till plus17 i Aten på några timmar, från snöyra till solsken bara en liten bocketbok bort.
Bussen från flygplatsen till busstorget i Aten är som den är, alltid full och alltid skramlig, men man kommer fram i alla fall och det skiljer ca 40€ mot att få trona i eget baksäte i en taxi - det är en ganska hygglig timpeng, en timma är ungefär vad bussen tar.
En stunds väntan på Kifisios busstorg innan expressbussen lastas, startar och avgår till Kalamata, hem till Peroulia i Messinien.
Även denna buss är fullsatt, greker i alla åldrar – damer och herrar, jag har plats nr 28, på plats 29 sitter en äldre, grekisk, liten dam som ler vänligt och reser sig upp när jag ska trixa mig in på stolen vid fönstret. När jag satt mig på min plats sätter hon sig bredvid och gör korstecknet. Det verkar inte som om hon vill prata med mig, bra för jag vill helst sova. Det spelar nästan ingen roll hur trött jag är - jag kan inte sova på flygplan, men jag kan sova på bussen, hur bra som helst – vad kommer det sig? Nån som vet? Jag gissar på ljudet, jag kan inte sova i flygplanet pga motorernas dån, plus att det klampar omkring servitriser med äckliga smörgåsar hela tiden – servicen på flyget blir bara sämre och sämre, de frågar inte ens om man vill ha påfyllning på det lankiga kaffet de serverar till den antingen hårda och torra eller till svampkonsistens microkokta brödbiten och lika bra är väl det. Jaja – man tar sig ju dit man tänkt sig på kortast möjliga tid till lägsta möjliga pris – då blir det väl så – en brödbit av tvivelaktig kvalitet och lite lankigt kaffe, det räcker väl inte till mer om man ska ha råd till en välutbildad pilot som kör planet. Det är väl snart det enda de inte kan dra in på.
Även denna buss är fullsatt, greker i alla åldrar – damer och herrar, jag har plats nr 28, på plats 29 sitter en äldre, grekisk, liten dam som ler vänligt och reser sig upp när jag ska trixa mig in på stolen vid fönstret. När jag satt mig på min plats sätter hon sig bredvid och gör korstecknet. Det verkar inte som om hon vill prata med mig, bra för jag vill helst sova. Det spelar nästan ingen roll hur trött jag är - jag kan inte sova på flygplan, men jag kan sova på bussen, hur bra som helst – vad kommer det sig? Nån som vet? Jag gissar på ljudet, jag kan inte sova i flygplanet pga motorernas dån, plus att det klampar omkring servitriser med äckliga smörgåsar hela tiden – servicen på flyget blir bara sämre och sämre, de frågar inte ens om man vill ha påfyllning på det lankiga kaffet de serverar till den antingen hårda och torra eller till svampkonsistens microkokta brödbiten och lika bra är väl det. Jaja – man tar sig ju dit man tänkt sig på kortast möjliga tid till lägsta möjliga pris – då blir det väl så – en brödbit av tvivelaktig kvalitet och lite lankigt kaffe, det räcker väl inte till mer om man ska ha råd till en välutbildad pilot som kör planet. Det är väl snart det enda de inte kan dra in på.
Jag vaknar av att jag hänger med huvudet mot den lilla gummans axel, jag har tydligen sovit en stund, det är mörkt ute men vi är nog fortfarande kvar på motorvägen, jag ser många baklyktor på fordon framför oss. "Oh, signó me", säger jag ”ursäkta mig”, gumman ler mot mig, hon ser snäll ut, säger något till mig på grekiska och gör korstecknet igen, jag svarar med några engelska ord, hon ser helt oförstående ut. Bra, jag kan somna om igen…men något känns fel….motorljudet är lägre nu - bussen står still. Tittar oroligt upp….hörde jag inte något om strejk, om traktorer som spärrade vägarna, men strejken skulle ju vara avblåst enligt de uppgifter jag fått. Vi står stilla gott och väl en halvtimma, busschauffören pratar högljutt med en lastbilschaufför genom den nedvevade sidorutan, folk i bussen pratar och gestikulerar, plötsligt börjar bussen rulla sakta, sakta, sedan med lite bättre fart och snart är bilkön helt upplöst och allt rullar på igen. Kanske var det bara vanlig, tät utfartstrafik, kanske var det en olycka, hur som helst trafiken flyter på bra, om än en dryg halvtimma försenad.
Jag somnar om igen till bussmotorns jämna surrande, försöker luta mig åt andra hållet, mot rutan, men huvudet åker framåt, nedåt gång på gång. En liten tupplur till får jag innan det börjar blixtra utanför rutan – vi kör igenom ett riktigt åskoväder, jag ser många blixtar, vi åker genom ett vidsträckt landskap så jag har god utsikt över natursceneriet, nu har föraren startat vindrutetorkarna så nu regnar det antagligen, vindrutetorkarna går snabbare, nu ösregnar det.
Motorvägen tar slut, den mindre vägen tar vid, chauffören rattar vant genom de många svängarna över bergspassen innan vi närmar oss Kalamata. När vi kommer till sjukhuset i Aspróchoma reser sig den lilla damen upp och ser väldigt glad ut, hon gör korstecknet igen och återtar därefter sin plats brevid mig. Hon ser så nöjd ut, ler hela tiden och gör korstecknet då och då….undrar om hon kanske var rädd för resan över bergen? Nu verkar hon så tillfreds med att vara i Kalamata – vem vet vad hon hade ställt in sig på för fasor och vem vet hur rädd hon hade varit för att ge sig ut på denna, säkert för henne väldigt långa resa alldeles ensam..? Undrar vem som mötte henne vid stationen?
Jag blir i alla fall mött vid busstationen, det regnar och jag är hungrig…
”Vill du ha en smörgås?” undrar omtänksamme maken – jag stirrar på honom och skriker ”NEEEJJJJ!!! …men gärna kött och potatis…..med några kalamataoliver”
”Vill du ha en smörgås?” undrar omtänksamme maken – jag stirrar på honom och skriker ”NEEEJJJJ!!! …men gärna kött och potatis…..med några kalamataoliver”