På muren som går längs grusgången som leder till Villa Olivia har jag placerat krukor med olika växter. Genom åren har jag kommit på att de växter som trivs allra bäst där är suckulenter, de trivs där det är torrt och varmt, på muren är det full sol hela dagen och ibland glömmer jag att vattna så betingelserna är optimala. Just nu ser det ut såhär i några av lerkrukorna:

Jag sticker inte under stol med utan erkänner helt frankt att jag stjäl ett och annat litet skott här o där, men de flesta har fått flytta hit direkt från plantskolan




Ännu en....

Det vi håller på med i olivlunden annars - när vi inte planterar suckulenter - är att vi beskär olivträden. En sisådär 5-6 st per dag blir beskurna, det känns rejält i armarna så fler blir det inte. Det räcker att arbeta i den takten...."siga siga" säger grekerna, ett mycket användbart uttryck.....skulle väl närmast översätta det med "så småningom" - grekerna har ett oändligt tålamod och jag hör ofta dem säga siga siga....det man inte har tid med just nu får man ta itu med lite senare.

Som till exempel att gå och fixa naglarna....

Det finns en väldigt duktig nagelvårdare i Koroni, vår övervintrande vän har just varit där. Naturligt snyggt - fint va?

Kompletteras bör med en söt liten historia om det som hände när hon besökte nageldamen senast. Väninnan har ju varit här ett tag nu, men vi frekventerar inte Koroni så ofta att hon har lärt sig att hitta på alla gränder o gator ännu. Och när hon skulle till nageldamen senast så villade hon bort sig.

Till saken hör att bilen som skulle hämta henne och ta henne till Koroni var lite försenad, så något stressad letade hon efter "Happy Nails" som nagelstället heter, men hon hittade det inte med en gång och blev orolig att hon skulle komma försent. Hon bestämde sig för att gå in och fråga herrfrisören vars salong hon just passerade, hon gläntade på dörren och gjorde klart med gester och mimik att hon letade efter nagelfilardamen. Frisören sa "signó me perimeno ligo" (dvs ursäkta mig en liten stund) till sin kund, tog min väninna i handen och eskorterade henne till nagelfilardamen, det visade sig att hon just passerat hennes dörr, bara en liten bit för långt hade hon gått.

Allt ordnade sig alltså och hon var mäkta imponerad av det vänliga bemötandet hos herrfrisören när hon kom hem.

"Han tog mig i handen och följde mig ända fram...."

Till saken hör att väninnan varit nagelbitare i många herrans år....hon är nu väldigt stolt över sina fina naglar och sköter dem minutiöst,

"Hur gjorde du när du blev av med den ovanan", undrade jag.
"Jo det försvann när jag gick i hypnos för mitt sockersug....." var hennes svar.

Jaha ja....så funkade det - kan vara bra att veta om man funderar på att gå i hypnos för sitt sockersug. Undrar vad man alternativt kan bli av med, om man nu inte är nagelbitare....