Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Sista på förra och första på detta....

Posted 8 1 16

Alla helgerna har passerat, jul, nyår och trettonhelgen – lagom omväxlande med vila och aktiviteter.

 


Vi hade en trevlig jullunch med vänner i Villa Antika, kunde inte låta bli att julpynta lite.... det är så tacksamt i det rara huset.



Olivskörd nr två har piskats ner, dotter Johannas olivlund har befriats från sin börda. Vi skördade helt utan maskinell hjälp denna gång, endast motorsågen störde då och då idyllen.


Det var ett gyllene tillfälle att skörda på gammaldags vis, lagom många träd med lagom mängd oliver, fantastiskt fint väder med sol och +18, inget regn i sikte som gjorde att man ville skynda på det hela. Åtta arbetsvilliga personer hjälptes åt och det blev som vanligt en fin upplevelse.


Glada olivskördarbröder.....


Allt gick som på räls med start kl 08 och avslut vid pressen kl 18 samma dag, olivoljan smakade himmelskt.......



Innan press ligger alla oliver och mals i stora rostfria jättebehållare, man märker upp varje behållare med sitt namn




Kändes trevligt att se en kvinnas namn bland alla gubbnamn som till 99% är det vanliga…..man kunde se att de tittade lite undrande på skylten, rev sig lite i skägget och såg sig omkring…..de tänkte säkert ”måste vara nån utlänning, inte så många grekiska bokstäver……det brukar inte vara några små hjärtan vid sidan om namnet heller......"


 

Så blev det fisksoppa för hela skördegänget hos våra grekiska vänner som avslutning på ännu ett gott olivskördeår. Till detta kan vi lägga ännu ett år med en vänskap som fördjupas för varje år som passerar, det känns tydligt. Alltid finns de där för oss, alltid tänker de på oss och alltid dessa generösa gåvor…. en flaska hemgjort vin, en jättepumpa....



det kan vara något så enkelt som några frön till en vacker växt, ibland en smakbit på köttet från ett nyskjutet vildsvin, stort som smått men alltid med en fin tanke bakom.

 

 

Nu var det ännu en överraskning i familjen, men av en helt annan sort. När vi kom till huset hade de en ny liten vän inomhus….ett dilamm.

Det lilla lammet hade stötts bort av sin mor och naturligtvis föds den numera upp på flaska….som om inte mor i familjen hade nog med att sköta om allt och alla…… det lilla lammet trippade omkring och bräkte glatt….

”Jag kommer aldrig att kunna slakta och äta upp detta lamm” berättade hon – "hon kommer alltid att förbli min lilla kamrat"....

Hoppas lammet växer upp till en frisk tacka som ”tackar” sin matmor med många små fina lamm......