Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Sunes sommar, del 2

Posted 28 5 12
Sune med sin hustru Åsa är återigen här på besök i Villa Olivia.

Det är tredje gången på raken vi har det höga nöjet att få ha Åsa och Sune här hos oss.
Om ni vill läsa om hur det var när de var här för ett par år sedan, gå in på bloggen som är skriven i juni 2010, det ser lite dramatiskt ut i början men det är inte så farligt som det ser ut.

Sune och min make har ett gemensamt mål i livet - de har vilda planer på att bestiga Mount Elias, det högsta berget i Taýgetsokedjan som vi ser här rakt över viken, ”Eliastoppen” som vi kallar den är 2407 möh.



Så här ser bergskedjan ut när vi kikar på den rakt över viken.

Förra året kom Sune och maken så långt att de åkte bil upp till 1500 möh där vandringsstigen upp till toppen börjar.


Det konstaterades unisont att man behöver övernatta i närheten av där stigen börjar för att hinna med, det är fyra timmars klättring upp och fyra timmar ner och så måste de ju hinna njuta av utsikten däruppifrån. Det hela försvårades också av att Sunes vandringsstavar inte kom med flighten till Aten, de blev kvar på Arlanda.


Så här ser stugan ut som står till klättrarnas förfogande, jag har en bestämd känsla av att de kommer att välja ett bekvämt hotell i närheten.

Glada i hågen kom de tillbaka hem till Villa Olivia en erfarenhet rikare, och så var planeringen över för den gången.

I år är planerandet i full gång igen, nu kommer det inte att stupa på övernattningen, det har de redan siktat in sig på, nu gäller det att vänta på rätt väder, det måste vara klart väder, inte för varmt och inte för kallt och lagom med vind. Det är sent i år med sommaren och om jag inte ser helt fel så är det ff snö uppe på Eliastoppen. Snö på Eliastoppen = ingen klättring.

 



Men vad nu då…nu går plötsligen maken och haltar lite lätt och har en elastisk binda runt fotleden…jag fattar ingenting.... och i går kväll pratade Sune om både diskbråck och hälsporre – jag undrar jag om de nånsin kommer upp på den beryktade Eliastoppen. Vi funderar mycket på vilket som är roligast – planeringen eller själva utförandet.

Fortsättning följer…..


Ser väl ut som vilken svensk skogsbacke som helst...? Nåja - detta är bara början...