Your browser version is outdated. We recommend that you update your browser to the latest version.

Sunes sommar, del 4

Posted 2 9 13



Ja, jag säger då det…..

Ni som följt mig genom åren här på Villa Olivia-bloggen vet att jag varje sommar skriver en liten trudelutt om vad som händer när Sune är här, Sune med sin fru Åsa. Den observante har också noterat att detta är "Sunes sommar, del fyra", alltså är Sune och Åsa här för fjärde året i rad. Och det gäller att ha rätta studion ledig för dem, de kan inte bo i den ena studion, näää det ska alltid vara i den andra, den som vetter åt norr – den gillar de allra bäst. Och den får de så gärna bo i, antagligen skulle vi glömma bort oss helt och gå fel när vi ska hälsa på dem om de inte som vanligt bodde i den andra studion.

 


 

Sune och min make har ett ständigt pågående gemensamt projekt, de ska bestiga peak Elias tillsammans. Peak Elias är högsta toppen i Taygetoskedjan här rakt över Messinska bukten, 2 407 möh. De pålästa vet också att herrarna hittills gjort två försök tidigare att ta sig upp till toppen, försöken har tyvärr alltid fallerat av olika anledningar, det kan vara så simpla saker som borttappade gåstavar på flyget eller på flygplatsen, en stukad fot, skoskav, en ömmande vad, snöhinder eller avsaknad av lämplig jeep för tillfället. Denna sommar verkar alla tidigare hinder vara som bortblåsta, jeepen på plats i garaget, gåstavarna är med, inga snöhinder nu på sensommaren, fötter och vader är vid full vigör liksom gubbarna själva (det är inga ungdomar vi pratar om förstår ni kanske…). Frågan är bara vad som kommer att vara hindret denna gång….. allt verkar stämma hittills, men med tanke på vad som hände här tidigare idag så undrar jag i alla fall om det inte kommer att infinna sig ännu ett litet hinder – minnet kommer att svika dem - …..de kommer helt enkelt inte att komma ihåg vart de är på väg med jeepen.…

I morse var det buller och bång och upprörda röster i studion som vetter mot norr, maken råkar passera när han går sin morgonrunda till garaget för att se till saker och ting och undrar vad som är å färde.

Sune tittar ut ”Jag hittar inte min plånbok” säger han.

VA????? Säger maken, ”du kom ju för tusan hit igår, hur har du hunnit slarva bort den”

”Ja inte vet jag, säger Sune – men borta är den i alla fall. Kan jag ha glömt den i affären” Sune tittar frågande på sin fru


”Tror jag inte”, svarar frun och jag måste säga att hon hade starka belägg för sitt påstående, men de detaljerna vill jag inte riktigt gå in på här.

Så går Sune och Åsa och badar, de åker och shoppar en gång till…..väl hemkomna från dessa påfrestande aktiviteter lägger sig Sune på sängen, dels för att han var lite psykiskt trött av att gå omkring och fundera på vart i h-e plånboken tagit vägen, dels lite fysiskt trött efter gårdagens flygresa och det är helt OK att vara det eftersom de hade en nattflight.

Så ligger han där Sune….och börjar känna sig lite som prinsessan på ärten – eller snarare kanske prinsen på ärten, far upp ur sängen som en stålfjäder, lyfter på madrassen, tittar på sin fru Åsa och skiner som en sol – mysteriet är löst, där var den borttappade plånboken - under madrassen!

Åsa säger: ”Tänkte faktiskt jag skulle fråga dig – du har väl inte lagt plånboken under madrassen????” men så tänkte jag – då tror han väl inte att jag är riktigt klok om jag frågar det!!!”

Ja, jag säger då det…..glömska tror jag blir hindret som skulle kunna spela herrarna ett spratt detta tredje försök att ta sig upp på peak Elias….fortsättning följer….

Tillsvidare tror jag att jag ska rekommendera Sune att åka till Norrköping, där finns ett museum för sån’a som han, det heter ”Muséet för glömska” undrar om de släpper ut Sune därifrån efter besöket eller om han ens hittar dit…

www.museetforglomska.se/