Vi bestämde för ett tag sedan att ändra utfordringsställe för våra kära husdjur Ulla, Lurven och Misó. Tidigare serverades alltid deras måltider på vår altan på plan två. Men så började vi tröttna lite på deras generositet, deras sätt att uppskatta vårt matande.

Varje morgon måste vi gå ronden på altanen som tillika är vårt förlängda matrum/vardagsrum för att ta hand om gåvorna som är resultatet av den byteshandel som våra katter så gärna idkar. Nästan varje morgon låg där olika typer av vad jag vill kalla ”råttor” – ”möss”, säger maken, alla i varierande stadium av provsmakning, från helt oätna läckerheter till halvätna och/eller bara svansen kvar. Ödlor i olika längd, art och färg fanns också med bland godbitarna. Trasa och skurhink kom också väl till pass då det skulle städas upp efter blodbaden som ofta föregått leveranserna av delikatesserna.

Så blev det alltså bestämt att vi skulle utföra vår del byteshandeln på den nedre altanen, den i markplan ”Det kommer inte att bli lätt det” sa maken, ”de är vana att få mat där uppe”….

Jag trodde och tänkte inte så mycket – ”Det ordnar sig nog” var väl så långt jag bekymrade mig ungefär. Och det gjorde det – fort som tusan – det tog inte många dagar innan kattkräken fattade att maten serverades på markplan ett i stället för plan två. Såhär sommartid är det dessutom en fördel, markaltanen ligger i bättre skugga och har dessutom en skön

Adriondeck stol för husse att sitta i lugn och ro med sin morgonpipa och studera de små livens intagande av sina måltider.  




Nu ges det också god tid för husse att städa undan efter nattens jakt och efterföljande tack i form av små presenter, jag som inte gillar att mötas av en av dessa gåvor kan lugnt fortsätta att möta morgonen på en frukostaltan som är ren från såväl det ena som det andra. Som ni säkert förstår så är det husse som har huvudansvaret för Villa Olivias små mascotar.....

Ibland får våra katter Whiskas kattmat, ibland kommer käket från köket och ibland från ”Pappa Lid’l” som grannen säger. Lid’s ”Coshida med fisksmak” är väldigt populär. Kommer så husse med en konservburk som det ”pyschar” om då den öppnas blir de som tokiga alla tre, de är så smarta - även om de inte sett att husse kommer med en burk så känner de igen ljudet - de jamar ivrigt och förväntansfullt och ställer sig på bakbenen för att så fort som möjligt få insupa den goda burkmatsdoften – det är det allra bästa de vet….jo - en sak till - de gillar skinka också - direkt ur handen helst....

På kvällarna, så snart katterna hör att vi börjar skrapa med stolsben och slamra med besticken vid vårt matbord på plan två kommer de upp för att sällskapa, men vi har vant dem från början att det är i matskålen de serveras sin mat - inte vid vårt matbord. Och de är så pass smarta att de lärt sig det också. Trevligt sällskap får de gärna vara – men tiggande husdjur är aldrig trevligt.

Här ligger de och gonar sig i kvällssolen, mätta och belåtna alla tre.